Lustfyllda angrepp på små högskolor utgående från en enskild (ev endast förment) forskares brister verkar fånigt.

Så, nöj er med att konstatera att PT inte verkar så duktig som man kunde hoppats, så blir stämningen bättre.

[i]”Här lämnas ateisten i sticket. Språket blir nästan fullständigt obegripligt. Det förefaller som om han menar att man av någon fördold anledning ska försöka känna tillit just till PTs Gud. Om mans tycker det känns bra så följer Gud med en i livet. Men vad får en normalt funtad människa att utan skäl välja PTs Gud? Och ska man bara byta Gud när den man har inte känns tillfredsställande? Är den en seriös Gudstro?”[/i]

Givetvis lämnas ateisten ”i sticket”. Här skriver ju Thalén om ett sätt att relatera till och [u]tro[/u] på Gud som var naturligt för de människor med Gamla testamentets gudstro — hans kommentar rör sig inom en troende kontext, inte en ateistisk. I och med att det här handlar om en ”troende kontext”, ett kulturklimat där tron och Guds närvaro är något givet, en axiom, kan det inte appliceras på dagens förhållanden, där det religiösa klimatet är fullkomligt annorlunda. Frågor av ditt slag blir därmed tämligen anakronistiska och helt enkelt orättvisa; vi står utanför och tittar in, de levde innanför och befann sig i. Att ”byta Gud” vore för dem lika omöjligt som att byta skinn.

Utöver det tycker att jag att du missar Thaléns poäng. Han skriver ju här om ett sätt att leva med Gud och relatera till Guds närvaro, istället för att ”tro” på det mer abstrakta sätt som vi har för vana att göra idag, där Gud är ett objekt för det troende subjektet. Alltså den trosförståelse med rötter i upplysningen, inom vilken teodicéproblemet blir meningsfyllt.

Jag ska dock inte påstå att jag förstår konkret vad som menas med ”att leva i Guds hand”, men det har mindre med Thaléns text att göra, än med det faktum att det faktiskt handlar om att leva — inte att sittande framför sin dator tänka och föreställa sig detsamma.

Att du lätt indignerat påpekar att ”ateisten lämnas i sticket” tycker jag är intressant, det pekar på något som jag har uppfattat som typiskt för ateismen av det mer aktiva slaget. Inom denna finns ofta ett outtalat krav som ställs på en potentiell religiös samtalspartner, nämligen att denne ska överge sina egna positioner (sin tro) och i försvaret av tron enbart spela på ateistens planhalva. Det blir som att tvinga örnen att landa och springa efter haren, istället för att låta den hålla sig luftburen i sitt element.

Vidare tycker jag att det är orättvist att påstå att språket är obegripligt. Givetvis är det filosofiskt, med allt vad det innebär av termer och tankesätt främmande för discipliner som politik och historia, men jag tycker att Thalén genomgående lyckas uttrycka sig klart och okomplicerat det tunga ämnet till trots.

Tack och hej!

”Nyfödda barn, gravt hjärnskadade eller hjärndöda personer, personer i koma, människor som levt utan kontakt med gudsföreställningar” menar jag inte har någon uppfattning alls i denna fråga. De är vare sig religiösa, ateister, deister, agnostiker eller något annat. Det samma gäller även ett stort antal andra normalfuntade personer som helt enkelt inte bryr sig.

För mig är ateismen ett medvetet ställningstagande, en följd av en intellektuell och emotionell process.

Ja så kanske det var. Fel fanns i alla fall i så fel hans som min text, men mitt fel var större, då jag borde varit mer noggrann. Men kritiken var stimulerande.

Jag delar Guy Costes, och därmed din, uppfattning om Peder Thalén. Ev kommer jag bjuda på ytterligare ett kapitel från hans bok. Det kanske får flera att fundera över vad de gör på landets teologiska fakulteter.

Costes inlägg kan nog många hålla med om, enkla själar (!?) som jag, som lever våra enkla liv i en praktisk verklighet utan att röra till det med övernaturliga gudar och andra konstigheter som tydligen snurrar i huvet på några utan att vara synliga utanför.

Som Stockholmare håller jag med dig. Kollade vad teologerna i Gävle håller på med. Det är inte lätt att uttolka baserat på deras information på nätet. Det verkar dock som om att Peter Thalén inte längre får något forskningsanslag sedan 1998 och han har inte heller producerat något vetenskapligt sedan dess.

Hans djupa förakt för Hedenius grundlades i arbetet med doktorsavhandlingen ”Den profana kulturens Gud – Perspektiv på Ingemar Hedenius uppgörelse med den kristna traditionen” som utkom 1984.

Så här presenterar han sin nuvarande verksamhet:

Vetenskapen som världsbild

År 1997 påbörjade jag projektet som ville kartlägga den tro på vetenskapen som dominerat svenskt kulturliv sedan slutet på 1800-talet, i synnerhet tiden efter andra världskriget. Syftet var att åskådliggöra och kritiskt undersöka vetenskapen i dess roll av livsåskådning, det som också brukar kallas för ”scientism”. Projektet är uppdelat i två delar. Dels en teoretisk del som diskuterar vetenskapstrons innebörd utifrån nyare filosofiska strömningar och en ”tillämpningsdel” som fokuserar på hur biologin kunnat fungera som en livsåskådning, inte minst när det gäller människosynsfrågor. Projektet har legat i vila i några år och är f n ofinansierat men har tidigare varit finansierat av flera olika stiftelser i Sverige och Finland. En redovisning av projektet sammanställd 1998 på 120 sidor föreligger i stencilform. Projektet har också lett till några artiklar och recensioner.

Det luktar postmodernism hela långa vägen från Gävle, kanske ändå till Lund? ”biologin kunnat fungera som en livsåskådning” – det låter som kreationism. Hur ska en högskoleforskare kunnat forska om något om han inte accepterar den vetenskapliga metoden. Svårigheterna visar sig också i uteblivit anslag och obefintlig produktion.

Ser med tillfredsställelse att Högskoleverket ska pröva kvaliteten på landets teologiska fakulteter i år. Det ska bli mycket intressant att se resultatet.

Jag delar din irritation, men samtidigt tycker jag att det är intressant att tränga in i en text av detta slag i ett försök att förstå hur tankegångarna går. Samtidigt undrar jag om det är detta PT lär ut i Gävle Högskola? Bör man inte där ställe större krav på sina lärare?