ja, det är ganska märkligt egentligen att vårt samhälle tycks ha en sådan enorm respekt och vördnad för en fantasifull historia om någon som kunde trotsa fysikens lagar och gå på vatten, trolla fram vin av vatten och som föddes av någon som inte haft samlag och ej heller genomgått assisterad befruktning eller liknande.

I Diogenes Laertius berättas om de grekiska filosofernas liv och leverne, och hur havsguden varit fader till en av de stora filosoferna. Detta verk skrevs ungefär samtidigt som nya testamentet (ca 100 år e.vt.). Men varför springer inte folk omkring och tror att västerlandets stora filosofer egentligen kommer från diverse grekiska gudar…?

Kanske är det rimligare att tro att människan har ett psykologiskt behov av att göra tillvaron lite mer spännande och kanske också mer tillgänglig för en själv åtminstone?

Jag tycker det är lite hyckleri att göra sig lustig över typ mormoner och scientologer och ta någon typ av hänsyn till kristen tro. Även troende anklagar de för främmande värderingar och konstigheter: Det om något är väll att skita i det blå skåpet.

Kristendomen är minst lika stollig.

Det märks.

De lever i tron att allt från tandröta till cancer kan botas med vitaminer och de är emot smärtstillande, bedövning och antidepressiva preparat.

Inte den bästa miljön för barn, nej.