Israelisk diplomat tackar Sverige för erkännandet av Palestina

En israelisk fd toppdiplomat, Alon Liel, tackar Sveriges regering för beslutet att erkänna staten Palestina.

Han anser att den israeliska regeringens politik skapar stora hinder, t.ex. bosättningspolitiken. som gör det  svårt att få ett slut på konflikten.

Sveriges beslut är helt avgörande för en rättvisa och fredlig samvaro baserad på 1967 års gränser. Det är bara genom att erkänna dessa gränser som kan förhindra att Israel halkar ned i apartheid där Västbanken stryps av varje ny bosättning och varje väg som endast får användas av israeler respektive palestinier.

Alon Liel: ”Internationellt erkännande av staten Palestina är grunden för förhandlingar. Jag uppmanar våra vänner i det internationella samfundet att ansluta sig till den svenska regeringen och ta samma modiga steg. Den svenska rösten, som ger detta stöd för fred i båda nationerna, är helt avgörande”

Den nuvarande ockupationen omfattar expansion av bosättningar, begränsning i tillgången på vatten, begränsad rörelsefrihet på Västbanken och mellan Gaza och Västbanken.

Alon Liel: ”Vid starten på det judiska året, vill jag än en gång uttrycka min stora tacksamhet till den svenska statsministern för hans ställningstagande som en sann vän till Israel.”

(Alon Liel har varit ”director general of Israel’s ministry of foreign affairs” och Israels ambassadör i Sydafrika)

EU states should follow Sweden on Palestine

JERUSALEM – There are moments in the life of a diplomat in which one is obliged to abandon diplomatic conduct and to say what’s on one’s mind loud and clear.

This period defines such a moment.

After years of diplomatic service on behalf of the state of Israel in addition to years of struggle in defence of Israel’s reputation, there is no doubt in my mind that the 47-year long occupation of Palestine poses the gravest threat to the state of Israel today.

I also have no doubt that the answer to this threat has laid before us for many years: two states – Israel and Palestine – as defined by the 1967 borders.

In this light, as an Israeli citizen who loves and believes in his country, I extend my most sincere gratitude to the Swedish prime minister and members of the new Swedish government on their decision to recognise the state of Palestine.

Some people prefer to defer recognition, in the belief that recognition of a Palestinian state needs to come as a result of Israeli-Palestinian negotiations, and not serve as a starting point for them.

I believe that they are wrong.

The Israeli government has adopted a policy that places substantial barriers in the way of any potential means of ending the conflict.

Such policies are made manifest in the ongoing expansion of civilian settlement and illegal outpost construction, and in the refusal to earnestly sit at the negotiating table having accepted legitimate Palestinian demands.

In such a situation, conditioning a sovereign Palestinian state on the successful completion of negotiations, in effect indirectly perpetuates the continuation of the occupation, indefinitely.

The loud and clear voice of Sweden
The voice of Sweden, upon making its decision in support of just, peaceful lives for both nations in the region, is absolutely critical.

To my Israeli friends who will read this today, I assure you, there is nothing to fear in regard to recognition of a Palestinian state along the 1967 borders. On the contrary!

Only the establishment of such a state can ensure the continued existence of a sovereign state of Israel along the Green Line.

Only such recognition will save us from our continued deterioration down the slippery slope of apartheid that threatens to strangle the West Bank with each new settlement and separate road for Israelis and Palestinians.

International recognition of a Palestinian state does not mark an end to negotiations, but rather their beginning.

Negotiations under such circumstances would take place between two sovereign recognised entities, rather than between an occupying country and the population under its control.

I beseech our friends in the international community to join the Swedish government in taking this brave stride.

Israelis and Palestinians alike have no more time to waste before further lives are lost or severely compromised.

Occupation
The characteristics of the ongoing occupation include settlement expansion; limited water resources and access to Palestinians; restricted freedom of movement in the West Bank, and between Gaza and the West Bank; and the all-encompassing military occupation.

These elements paint the reality in the region today, and will continue to do so if nothing changes.

But we cannot change this reality on our own. We require the help of our true friends in the international community who are ready to recognise the legitimate rights of Palestinians as being equally important as those of Israelis.

Only when our friends take this firm stance will there be a possibility to affect change within the Israeli position and to bring us all closer to an end to the occupation and the conflict at large.

Upon the start of the Jewish New Year, I again extend my most deep gratitude to the Swedish PM for his role as a true friend of Israel.

I hope that throughout this year many other members of the international community will join Sweden in recognition of a sovereign Palestinian state alongside a sovereign Israeli state, and in support of a just, fair agreement for both nations.

Det är dags för en ny maktutredning

Bo Rothstein lägger fram ett väl motiverat förslag om en ny maktutredning på DN Debatt. Det är utan tvekan mycket stora förändringar som skett de senaste 25 åren.

 

Fundamentala förändringar. Omvandlingarna sedan maktutredningen 1990 är stora: EU-inträde, försvagade partier, organ som begränsar riksdagens makt, stor invandring, sammansmältning av politiska och ekonomiska eliter. Det behövs en ordentlig genomlysning i form av en ny maktutredning, skriver Bo Rothstein.

 

Förutom dessa uppenbara förändringar kan man argumentera för att det i Sverige sedan 1990 skett ett antal skiften som på ett mera djupgående sätt har förändrat maktstrukturen i landet. Ett sådant gäller nedmonteringen av systemet med ett institutionaliserat direkt och starkt inflytande från de dominerande intresseorganisationerna i samhället inom politik och förvaltning. Detta korporativa system, som dominerade svensk politik från 1930-talet fram till början av 1990-talet, hade förvisso sina belackare men frågan är vad det har kommit att ersättas med. Mycket tyder på att det skett en omvandling till förmån för mer dold lobbyism där ett maskineri av konsulter och pr-byråer engagerats för att påverka politiska beslut. En fråga är om denna pr- och lobbysfär tillsammans med en alltmer medialiserad politik och en tidningsbransch i ekonomisk kris har skapat helt nya politiska maktförhållanden i Sverige.

Man kan också argumentera för att vi har fått allt fler organ som är till för att direkt eller indirekt begränsa de politiska partiernas och den parlamentariska majoritetens makt. Vi har en fristående centralbank, en fristående riksrevision och mera självständiga domstolar som har större möjligheter att förklara av riksdagen antagna lagar som stridande mot grundlagen och därför ogiltiga. Till detta kommer naturligtvis både EU-domstolens och EU-kommissionens inflytande. De folkvalda politikerna aktionsradie förefaller därmed ha blivit alltmer kringskuren.

Ytterligare en förändring är att den ekonomiska ojämlikheten ökat kraftigt och mera så i Sverige än i jämförbara länder. Vi har också fått en mera tudelad arbetsmarknad där många numera har tillfälliga anställningar, vilket kan kopplas samman med en minskande facklig organiseringsgrad. En annan viktig förändring är att det förefaller ske en sammansmältning av den politiska och ekonomiska eliten i Sverige. Ett exempel på detta är den tämligen omfattande trafiken med personer som från att innehaft höga politiska uppdrag eller höga positioner inom den offentliga förvaltningen går direkt över till att arbeta för olika företag eller bransch- och intresseorganisationer som är kopplade till det just det politikområde där man tidigare har haft sitt uppdrag som tjänsteman eller politiker.

Rothstein skulle också kunnat nämnt mångfalden av NGOer som ger särintressen stort inflytande, delvis beroende på att de finansieras myndigheter inom samma område. Myndigheten och NGO samverkar för att stärka varandras maktposition även gentemot den politiska nivån.

Härlig konsert med Nils Landgrens Quintet

I går lyssnade jag på Nils Landgrens quintet med den en underbar pianist. Det är en ung tysk med namnet Michael Wollny. Spelningen ägde rum i ett fullsatt Konserthuset inför en jublande publik.

Bandet som helhet är bra, Landgrens hesa ljusa röst skapar en skön atmosfär. Men den som uppskattades allra mest var Wollny, som använda sitt piano innovativt bl.a. med glas på strängar, i Fragile. Riktigt kusligt skönt.

Låtar med Wollny:

• Michael Wollny Trio ”Engel”
• Michael Wollny Trio – Be Free, A Way (2014)
• Tears For Esbjörn – Iiro Rantala and Michael Wollny
• Michael Wollny Trio – God Is A DJ

Greenpeace snyltar på Gandhis och Luther Kings renomé

När Sveriges Radio vill ha kommentar på EUs klimatbeslut i natt vänder de sig av alla till Greenpeace! Och det är inte första gången. Det är omdömeslöst.

Greenpeace ”värdering och kännetecken” är civil olydnad, dvs att bryta mot lag. De jämför sig med Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Gandi kämpade för demokrati mot den kolonialt förtryck av England. Luther-King kämpade för demokratiska rättigheter för afroamerikanerna. Utan demokratiska rättigheter blev civil olydnad nödvändig.

I demokratier är möjligheterna helt andra. Ändå använder Greenpeace civil olydnad i land med demokratiska rättigheter. Därför bör Greenpeace hänföras till extrema organisationer som AFA som inte eller accepterar demokratiskt fattade beslut. Skillnaden visavi AFA är att Greenpeace inte använder våld, men det tar inte hänsyn till de avsevärda kostnader de orsakar samhället.

SRs intervju

Tillägg

En person skriver

Att ett beslut är demokratiskt fattat behöver inte innebära att det är bra för miljön! Greenpeace värnar om vår miljö och våra möjligheter att leva på jorden även i framtiden. Var glada för det!

Mitt svar

Demokrati innebär att medborgarna påverkar de fått fått i uppdrag att fatta politiska beslut och sedan finner sig i de beslut som fattats antingen de gillar beslutet eller ej.

De som ger sig själva rätten att sätta sig över besluten för att skada andra fysiskt eller ekonomiskt skadar demokratin och legitimerar en ordning där den som kan tar sig rätten gentemot andra.

Om du vill leva i ett sådant samhälle föreslår jag att du flyttar till Ryssland eller varför inte Nordkorea.

Mer kritisk granskning av klimatforskningen säger forskningschefen

Lars Bern berättar på sin blogg Antropocene har varit på ett seminarium arrangerat av Hagainitiativet och bl.a. lyssnat på Johan Kuylenstierna

Behållningen från mötet var något oväntat ett inlägg från Johan Kuylenstierna som numer är VD för Stockholm Environment Institute (SEI), där riksalarmisten Johan Rockström tidigare var chef. Kuylenstierna efterlyste en mer kritisk granskning från medierna av det han kallade för konsensusforskning på klimatområdet. Att klimatfrågan blivit så hårt politiserad menade han, hindrade en objektiv belysning. Det han pekade på var den stora osäkerhet rörande de faktiska sambanden och vad som styr klimatet som skapats av uppehållet i uppvärmningen.

Han sa att det inte längre går att bortse från att den globala uppvärmningen avstannat i femton år trots en fortsatt kraftigt stigande koldioxidhalt i atmosfären. Eftersom forskarna är eniga om koldioxidens växthuseffekt, måste det finnas andra viktiga faktorer som påverkar klimatet. Problemet som han upplevde var att forskare som började studera sådana faktorer lättvindigt stämplades som skeptiker och i värsta fall klimatförnekare av politiserade skribenter. Det var en allvarlig hämsko på forskarna. Jag drar mig direkt tillminnes drevet mot min vän professor Lennart Bengtsson, när det blev bekant att han ställt sig till förfogande som vetenskaplig rådgivare till The Global Warming Policy Forum (GWPF).

Det låter som ett uppenbart avståndstagande från sin föregångare Johan Rockström som nu är chef för Stockholm Resilience Center. Det förefaller som om att Johan Kuylenstierna (2 120 träffar på Google Scholar) är betydligt mer vetenskapligt meriterad än Rockström (1 240 träffar).

Italien publicerar hemliga EU-papper. När följer Sverige efter?

Den italienska regeringen har publicerat ett konfidentiellt EU-brev efter att EU-kommissionen kräver ytterligare uppgifter om landets budget.

Den 15 oktober gick tidsfristen ut för euroländerna att skicka in sina utkast till budgetpropositioner till EU-kommissionen för granskning att de följer unionens budgetregler. Men EU-kommissionen var inte nöjd med de inskickade uppgifterna från fem av länderna, bland annat Italien.

Kommissionens anmodan till Rom var ”strikt konfidentiell” men premiärminister Matteo Renzi valde ändå att publicerade brevet på den italienska regeringens hemsida. Detta till utgående kommissionsordförande José Manuel Barrosos stora irritation.

–Kommissionen var inte positiv till publiceringen eftersom vi har fortsatt samråd med olika regeringar, sade Barroso.

Matteo Renzi menade att Italien kommer fortsätta publicera uppgifter från EU-kommissionen.

–  De hemliga brevens era är över. Det är dags för öppenhet. Vi kommer inte bara att publicera brev i framtiden utan även [uppgifter om] vad som spenderas i dessa maktens hallar, sade Matteo Renzi .

Vilken policy har regeringen och riksdagen vad gäller EU-handlingars offentlighet? Hur kan den utvidgas?

Källa: EU-portalen

Kinas stora gröna språng

Waldemar Ingdahl länkar på Facebook till en artikel om Kinas gigantiska och ökande utsläpp av koldioxid. Hans artikel är från 2012, men ger en god bild av läget för dagen,

Kina är världens fabriksgolv, med allvarliga miljöproblem och högre koldioxidutsläpp än något annat land. Det finns en medvetenhet om det hos de kinesiska myndigheterna, som satsat på grön teknik. Kommer Kina att genomföra Det Stora gröna språnget, som Thomas Friedman beskrivit i sin bok Hett, platt och trångt?

På senare tid har invändningar kommit från bland annat klimatdebattören Björn Lomborg. Kina investerar dubbelt så mycket i förnyelsebara energikällor än USA, men det mesta går åt till att producera till kunder i USA och Europa. Den handeln har tagit fart med bidragen till grön teknik. Ett exempel är att Kina tillverkar mer än hälften av alla solceller i världen men använder bara en procent av dem. En tredjedel av alla vindkraftverk som byggts används inte, enligt en rapport från Citigroup. Snarare förlitar sig Kina till 87 procent på fossila bränslen, mest kol enligt IEA, för sitt eget energibehov.

Enligt den senaste femårsplanen ska Kina uppnå 11,4 procent förnyelsebar energi till 2015, men det måste ses mot bakgrund av landets ökade energibehov. Idag får Kina 13 procent av sin energi tillgodosedd av förnyelsebara energikällor som biomassa och vattenkraft.

Det är svårt att beräkna kostnadseffektiviteten hos förnyelsebara energikällor genom de stora bidrag som stater i väst betalar för dem. Det är tydligt i hur kinesiska hushåll har tagit till sig solpaneler, de fungerar bra för att värma vatten eller ge husvärme till inte ens en fjärdedel av kostnaden. När grön teknik är effektiv och billig på riktigt, tar folk till sig den.

Sedan 2006 har Kina ökat sina utsläpp av växthusgaser så mycket att världen fått ett nytt USA sett till utsläppen. Det gör minskningar från små länder, som Sverige, rätt meningslösa. Nu är Kina det land som släpper ut mest koldioxid. Om det skall finnas en kontroll av koldioxidutsläppen så måste Kina vara med. Det kommer inte att ske i första taget.

Kina är nämligen beroende av kolkraftverk, som utgör 70 procent av landets energikonsumtion. Det finns inga exakta siffror, men Kina är tveklöst världens största producent och konsument av kol, med 13 procent av världens fyndigheter. Kinas konsumtion har ökat med 129 procent sedan år 2000, främst inom industrin och utgör nu 40 procent av världens konsumtion.

Forbes har en riktigt bra artikel om användningen av kol So You Think We’re Reducing The Use Of Coal? — Think Again. Ett par diagram från artikel gör bilden tydlig.

Figure 1. Coal use for electricity production is increasing at an even greater rate since 2000, primarily in Asia and the Pacific region. Coal is predicted to continue increasing until mid-century. Source: University of Calgary, Energy Education.ca

Figure 3. Although dramatic increases have occurred in renewable energy, they are still extremely small and will continue to be small compared to fossil fuel use for decades. Nuclear and hydro are level but predicted to grow moderately in the next few decades. Note the smaller scale on this figure versus that for coal. Source: University of Calgary, Energy Education.ca

Kommer europeiska rådet enas om klimatpolitiken?

EUs klimatpolitik ska fastställas vid Europeiska rådets möte 22-23 oktober. Klimatet är huvudfrågan där beslut ska tas om ”emissions targets, the state of the Emissions Trading System, energy efficiency, renewable energy sources and energy security”

Dessutom ska rådet på de två dagarna ska rådet också ta ställning till den europeiska ekonomin, ebolakrisen, Ukraina och Mellanöstern. Och så ska de följa upp förra mötet då man överlade om ”freedom, security and justice”, speciellt ”foreign fighters and EU passenger name records”.

Det är 28 statschefer som deltar i mötet. Om mötestiden är totalt 20 timmar och presentationer kan antas ta minst 25% av tiden så återstår 32 minuter med deltagare att fördela på samtliga ärenden. Hur överens hinner man bli om klimatmålen, där ”ingångsvärdena” skiljer sig starkt åt?

Vid mötet avgår Herman Van Rompuy av Donald Tusk. Tusk är från Polen, det land som kanske är mest kritiskt till kommissions förslag om klimatmål och om ansvaret ska ligga hos union eller respektive medlemsland.

Mer info finns på http://www.klimatfakta.info/doku.php?id=eu

Hitta rätt i Klimatfakta.info

Klimatfakta.info, som nyligen fyllt ett år, håller på att få ett utförligt sakregister.

Hittills omfattar registret kapitlen antarktis, arktis, atmosfären och hav.

Dessa kapitel har också formulär för kommentarer av besökare, t.ex. felaktigheter, brister, textförslag, mm.

Nu återstår sakordsregister och formulär för ytterligare 36 kapitel.

Fel på Google Mail

För första gången under alla år jag använt Google Mail så är det fel i Googles tjänst.  Mailen verkar fungera, men inte funktionen kontakter.

Samma fel uppstår i flera av våra datorer och både i Chrome och Firefox. Det tyder på att felet finns hos Google. Det är nästan en sensation.

Tillägg

Nu börjar andra rapportera problemet bl.a. på Googles produktforum. Info finns också på 9to5google.

Den extrema wahhabismen får allt mer stöd bland muslimer

Christiane Amanpours program på CNN var extra intressant i kväll. Under rubriken är Confronting religious extremism intervjuade hon en framträdande moderat muslim i USA, Reza Aslan, resp UK, Yasmin Alibhai-Brown. Här är några korta noteringar:

– Skillnaden i attityden till Islam i USA och UK beror på att debatten i USA präglas av free speach och kan bli rasande. Den engelska debatten präglas av att befolkningen är sedan länge van vid muslimer. I USA är mindre än 1 % muslimer och 40% av befolkningen säger sig aldrig mött en muslim. Dessutom har amerikanska TV-kanaler nästan inget utrikesmaterial.

Det är ett allvarligt misstag att rikta kritik mot alla muslimer. De moderata muslimerna behövs i kampen mot de islamistiska extremisterna.

Under de senaste sex månaderna har wahhabism med hat mot västvärlden trängt in i den muslimska befolkningen i UK men också i Europa och Nordamerika. Nu är det risk för att en majoritet av muslimerna börjar hålla med wahhabisterna och salafisterna. Till detta har den engelska regeringen bidragit genom att t.ex. inte kritisera Saudiarabien.

Islam har infekterats av wahhabism och salafism påverkat av Saudi. Väst har gjort väldigt lite för att bekämpa dessa ideologier, speciellt i Asien. Nu måste alla krafter förenas i kampen för moderat islam.

WordPress får högre prioritet

Under en period har jag prioriterat att publicera mig i Facebook  inklusive tre specialsidor

• Klimatfakta ”Community”  med 43 gillanden
• En rimligare syn på asyl och invandring ”gemenskapssidan”, 61 gillanden. Tillsammans med  Gunnar Lundh
• Flyktingfakta, som dock inte alls har kommit igång.

Facebook har sina fördelar, främst i att inlägg ofta snabbt ger respons. Men tyvärr är överblicken över vad man skrivit dåligt. Det går inte heller att i efterhand se kommentarer gjorda på andras inlägg. Kvaliteten på en del inlägg är också ganska låg. Det gäller säkerligen även några av mina egna.

Det andra jag prioriterat är Klimatfakta.info och den webben kommer fortsatt ha hög prioritet. Dessutom har jag ett nytt projekt igång, men dess framtid är oklar.

Men nu tänker jag primärt skriva i denna blogg.