Open Letter to the Secretary-General of the United Nations

Ett stort antal forskare – välmeriterade inom klimatområdet – har skrivit ett brev till FN-chefen Ban Ki-Moon i vilket de protesterar mot hans påståenden om att förändringar i klimatet ökat mängden extremt väder. ,

Det är bra att det sägs så tydligt, då fler än FN-chefen har haft det dåliga omdömet att påstå att det finns ett sådant orsakssamband. Statistiken visar i stället att mängden extremt väder minskat. Avsikten är uppenbart att flytta uppmärksamheten från det faktum att den globala temperaturen inte längre stiger och då söker man efter andra bevis på att klimatförändringen är farlig.

Här är forskarnas brev

H.E. Ban Ki-Moon, Secretary-General, United Nations

First Avenue and East 44^th Street, New York, New York, U.S.A.

November 29, 2012

Mr. Secretary-General:

On November 9 this year you told the General Assembly: “Extreme weather due to climate change is the new normal … Our challenge remains, clear and urgent: to reduce greenhouse gas emissions, to strengthen adaptation to … even larger climate shocks … and to reach a legally binding climate agreement by 2015 … This should be one of the main lessons of Hurricane Sandy.”

On November 13 you said at Yale: “The science is clear; we should waste no more time on that debate.”

The following day, in Al Gore’s “Dirty Weather” Webcast, you spoke of “more severe storms, harsher droughts, greater floods”, concluding: “Two weeks ago, Hurricane Sandy struck the eastern seaboard of the United States. A nation saw the reality of climate change. The recovery will cost tens of billions of dollars. The cost of inaction will be even higher. We must reduce our dependence on carbon emissions.”

We the undersigned, qualified in climate-related matters, wish to state that current scientific knowledge does not substantiate your assertions.

The U.K. Met Office recently released data showing that there has been no statistically significant global warming for almost 16 years. During this period, according to the U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), carbon dioxide (CO₂) concentrations rose by nearly 9% to now constitute 0.039% of the atmosphere. Global warming that has not occurred cannot have caused the extreme weather of the past few years. Whether, when and how atmospheric warming will resume is unknown. The science is unclear. Some scientists point out that near-term natural cooling, linked to variations in solar output, is also a distinct possibility.

The “even larger climate shocks” you have mentioned would be worse if the world cooled than if it warmed. Climate changes naturally all the time, sometimes dramatically. The hypothesis that our emissions of CO₂ have caused, or will cause, dangerous warming is not supported by the evidence.

The incidence and severity of extreme weather has not increased. There is little evidence that dangerous weather-related events will occur more often in the future. The U.N.’s own Intergovernmental Panel on Climate Change says in its Special Report on Extreme Weather (2012) that there is “an absence of an attributable climate change signal” in trends in extreme weather losses to date. The funds currently dedicated to trying to stop extreme weather should therefore be diverted to strengthening our infrastructure so as to be able to withstand these inevitable, natural events, and to helping communities rebuild after natural catastrophes such as tropical storm Sandy.

There is no sound reason for the costly, restrictive public policy decisions proposed at the U.N. climate conference in Qatar. Rigorous analysis of unbiased observational data does not support the projections of future global warming predicted by computer models now proven to exaggerate warming and its effects.

The NOAA “State of the Climate in 2008” report asserted that 15 years or more without any statistically-significant warming would indicate a discrepancy between observation and prediction. Sixteen years without warming have therefore now proven that the models are wrong by their creators’ own criterion.

Based upon these considerations, we ask that you desist from exploiting the misery of the families of those who lost their lives or properties in tropical storm Sandy by making unsupportable claims that human influences caused that storm. They did not. We also ask that you acknowledge that policy actions by the U.N., or by the signatory nations to the UNFCCC, that aim to reduce CO₂ emissions are unlikely to exercise any significant influence on future climate. Climate policies therefore need to focus on preparation for, and adaptation to, all dangerous climatic events however caused.

Signed by:

1. Habibullo I. Abdussamatov, Dr. Sci., mathematician and astrophysicist, Head of the Selenometria project on the Russian segment of the ISS, Head of Space Research of the Sun Sector at the Pulkovo Observatory of the Russian Academy of Sciences, St. Petersburg, Russia
2. Syun-Ichi Akasofu, PhD, Professor of Physics, Emeritus and Founding Director, International Arctic Research Center of the University of Alaska, Fairbanks, Alaska, U.S.A.
3. Bjarne Andresen, Dr. Scient., physicist, published and presents on the impossibility of a “global temperature”, Professor, Niels Bohr Institute (physics (thermodynamics) and chemistry), University of Copenhagen, Copenhagen, Denmark
4. J. Scott Armstrong, PhD, Professor of Marketing, The Wharton School, University of Pennsylvania, Founder of the International Journal of Forecasting, focus on analyzing climate forecasts, Philadelphia, Pennsylvania, U.S.A.
5. Timothy F. Ball, PhD, environmental consultant and former climatology professor, University of Winnipeg, Winnipeg, Manitoba, Canada
6. James R. Barrante, Ph.D. (chemistry, Harvard University), Emeritus Professor of Physical Chemistry, Southern Connecticut State University, focus on studying the greenhouse gas behavior of CO2, Cheshire, Connecticut, U.S.A.
7. Colin Barton, B.Sc., PhD (Earth Science, Birmingham, U.K.), FInstEng Aus Principal research scientist (ret.), Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO), Melbourne, Victoria, Australia
8. Joe Bastardi, BSc, (Meteorology, Pennsylvania State), meteorologist, State College, Pennsylvania, U.S.A.
9. Franco Battaglia, PhD (Chemical Physics), Professor of Physics and Environmental Chemistry, University of Modena, Italy
10. Richard Becherer, BS (Physics, Boston College), MS (Physics, University of Illinois), PhD (Optics, University of Rochester), former Member of the Technical Staff – MIT Lincoln Laboratory, former Adjunct Professor – University of Connecticut, Areas of Specialization: optical radiation physics, coauthor – standard reference book Optical Radiation Measurements: Radiometry, Millis, MA, U.S.A.
11. Edwin X. Berry, PhD (Atmospheric Physics, Nevada), MA (Physics, Dartmouth), BS (Engineering, Caltech), Certified Consulting Meteorologist, President, Climate Physics LLC, Bigfork, MT, U.S.A.
12. Ian Bock, BSc, PhD, DSc, Biological sciences (retired), Ringkobing, Denmark
13. Ahmed Boucenna, PhD, Professor of Physics (strong climate focus), Physics Department, Faculty of Science, Ferhat Abbas University, Setif, Algéria
14. Antonio Brambati, PhD, Emeritus Professor (sedimentology), Department of Geological, Environmental and Marine Sciences (DiSGAM), University of Trieste (specialization: climate change as determined by Antarctic marine sediments), Trieste, Italy
15. Stephen C. Brown, PhD (Environmental Science, State University of New York), District Agriculture Agent, Assistant Professor, University of Alaska Fairbanks, Ground Penetrating Radar Glacier research, Palmer, Alaska, U.S.A.
16. Mark Lawrence Campbell, PhD (chemical physics; gas-phase kinetic research involving greenhouse gases (nitrous oxide, carbon dioxide)), Professor, United States Naval Academy, Annapolis, Maryland, U.S.A.
17. Rudy Candler, PhD (Soil Chemistry, University of Alaska Fairbanks (UAF)), former agricultural laboratory manager, School of Agriculture and Land Resources Management, UAF, co-authored papers regarding humic substances and potential CO2 production in the Arctic due to decomposition, Union, Oregon, U.S.A.
18. Alan Carlin, B.S. (California Institute of Technology), PhD (economics, Massachusetts Institute of Technology), retired senior analyst and manager, U.S. Environmental Protection Agency, Washington, DC, former Chairman of the Angeles Chapter of the Sierra Club (recipient of the Chapter’s Weldon Heald award for conservation work), U.S.A.
19. Dan Carruthers, M.Sc., Arctic Animal Behavioural Ecologist, wildlife biology consultant specializing in animal ecology in Arctic and Subarctic regions, Turner Valley, Alberta, Canada
20. Robert M. Carter, PhD, Professor, Marine Geophysical Laboratory, James Cook University, Townsville, Australia
21. Uberto Crescenti, PhD, Full Professor of Applied Geology, Università G. d’Annunzio, Past President Società Geologica taliana, Chieti, Italy
22. Arthur Chadwick, PhD (Molecular Biology), Research Professor of Geology, Department of Biology and Geology, Southwestern Adventist University, Climate Specialties: dendrochronology (determination of past climate states by tree ring analysis), palynology (same but using pollen as a climate proxy), paleobotany and botany; Keene, Texas, U.S.A.
23. George V. Chilingar, PhD, Professor, Department of Civil and Environmental Engineering of Engineering (CO2/temp. focused research), University of Southern California, Los Angeles, California, U.S.A.
24. Ian D. Clark, PhD, Professor (isotope hydrogeology and paleoclimatology), Dept. of Earth Sciences, University of Ottawa, Ottawa, Ontario, Canada
25. Cornelia Codreanova, Diploma in Geography, Researcher (Areas of Specialization: formation of glacial lakes) at Liberec University, Czech Republic, Zwenkau, Germany
26. Michael Coffman, PhD (Ecosystems Analysis and Climate Influences, University of Idaho), CEO of Sovereignty International, President of Environmental Perspectives, Inc., Bangor, Maine, U.S.A.
27. Piers Corbyn, ARCS, MSc (Physics, Imperial College London)), FRAS, FRMetS, astrophysicist (Queen Mary College, London), consultant, founder WeatherAction long range weather and climate forecasters, American Thinker Climate Forecaster of The Year 2010, London, United Kingdom
28. Richard S. Courtney, PhD, energy and environmental consultant, IPCC expert reviewer, Falmouth, Cornwall, United Kingdom
29. Roger W. Cohen, B.S., M.S., PhD Physics, MIT and Rutgers University, Fellow, American Physical Society, initiated and managed for more than twenty years the only industrial basic research program in climate, Washington Crossing, Pennsylvania, U.S.A.
30. Susan Crockford, PhD (Zoology/Evolutionary Biology/Archaeozoology), Adjunct Professor (Anthropology/Faculty of Graduate Studies), University of Victoria, Victoria, British Colombia, Canada
31. Walter Cunningham, B.S., M.S. (Physics – Institute of Geophysics And Planetary Sciences,  UCLA), AMP – Harvard Graduate School of Business, Colonel (retired) U.S. Marine Corps, Apollo 7 Astronaut., Fellow – AAS, AIAA; Member AGU, Houston, Texas, U.S.A.
32. Joseph D’Aleo, BS, MS (Meteorology, University of Wisconsin),  Doctoral Studies (NYU), CMM, AMS Fellow, Executive Director – ICECAP (International Climate and Environmental Change Assessment Project), College Professor Climatology/Meteorology, First Director of Meteorology The Weather Channel, Hudson, New Hampshire, U.S.A.
33. David Deming, PhD (Geophysics), Professor of Arts and Sciences, University of Oklahoma, Norman, Oklahoma, U.S.A.
34. James E. Dent; B.Sc., FCIWEM, C.Met, FRMetS, C.Env., Independent Consultant (hydrology & meteorology), Member of WMO OPACHE Group on Flood Warning, Hadleigh, Suffolk, England, United Kingdom
35. Willem de Lange, MSc (Hons), DPhil (Computer and Earth Sciences), Senior Lecturer in Earth and Ocean Sciences, The University of Waikato, Hamilton, New Zealand
36. Silvia Duhau, Ph.D. (physics), Solar Terrestrial Physics, Buenos Aires University, Buenos Aires, Argentina
37. Geoff Duffy, DEng (Dr of Engineering), PhD (Chemical Engineering), BSc, ASTCDip. (first chemical engineer to be a Fellow of the Royal Society in NZ), FIChemE, wide experience in radiant heat transfer and drying, chemical equilibria, etc. Has reviewed, analysed, and written brief reports and papers on climate change, Auckland, New Zealand
38. Don J. Easterbrook, PhD, Emeritus Professor of Geology, Western Washington, University, Bellingham, Washington, U.S.A.
39. Ole Henrik Ellestad, former Research Director, applied chemistry SINTEF, Professor in physical chemistry, University of Oslo, Managing director Norsk Regnesentral and Director for Science and Technology, Norwegian Research Council, widely published in infrared spectroscopy, Oslo, Norway
40. Per Engene, MSc, Biologist, Co-author – The Climate, Science and Politics (2009), Bø i Telemark, Norway
41. Gordon Fulks, B.S., M.S., PhD (Physics, University of Chicago), cosmic radiation, solar wind, electromagnetic and geophysical phenomena, Portland, Oregon, U.S.A.
42. Katya Georgieva, MSc (meteorology), PhD (solar-terrestrial climate physics), Professor, Space Research and Technologies Institute, Bulgarian Academy of Sciences, Sofia, Bulgaria
43. Lee C. Gerhard, PhD, Senior Scientist Emeritus, University of Kansas, past director and state geologist, Kansas Geological Survey, U.S.A.
44. Ivar Giaever PhD, Nobel Laureate in Physics 1973, professor emeritus at the Rensselaer Polytechnic Institute, a professor-at-large at the University of Oslo, Applied BioPhysics, Troy, New York, U.S.A.
45. Albrecht Glatzle, PhD, ScAgr, Agro-Biologist and Gerente ejecutivo, Tropical pasture research and land use management, Director científico de INTTAS, Loma Plata, Paraguay
46. Fred Goldberg, PhD, Adj Professor, Royal Institute of Technology (Mech, Eng.), Secretary General KTH International Climate Seminar 2006 and Climate analyst (NIPCC), Lidingö, Sweden
47. Laurence I. Gould, PhD, Professor of Physics, University of Hartford, Past Chair (2004), New England Section of the American Physical Society, West Hartford, Connecticut, U.S.A.
48. Vincent Gray, PhD, New Zealand Climate Coalition, expert reviewer for the IPCC, author of The Greenhouse Delusion: A Critique of Climate Change 2001, Wellington, New Zealand
49. William M. Gray, PhD, Professor Emeritus, Dept. of Atmospheric Science, Colorado State University, Head of the Tropical Meteorology Project, Fort Collins, Colorado, U.S.A.
50. Charles B. Hammons, PhD (Applied Mathematics), climate-related specialties: applied mathematics, modeling & simulation, software & systems engineering, Associate Professor, Graduate School of Management, University of Dallas; Assistant Professor, North Texas State University (Dr. Hammons found many serious flaws during a detailed study of the software, associated control files plus related email traffic of the Climate Research Unit temperature and other records and “adjustments” carried out in support of IPCC conclusions), Coyle, OK, U.S.A.
51. William Happer, PhD, Professor, Department of Physics, Princeton University, Princeton, NJ, U.S.A.
52. Hermann Harde, PhD, Professur f. Lasertechnik & Werkstoffkunde (specialized in molecular spectroscopy, development of gas sensors and CO₂-climate sensitivity), Helmut-Schmidt-Universität, Universität der Bundeswehr Fakultät für Elektrotechnik, Hamburg, Germany
53. Howard Hayden, PhD, Emeritus Professor (Physics), University of Connecticut, The Energy Advocate, Pueblo West, Colorado, U.S.A.
54. Ross Hays, Meteorologist, atmospheric scientist, NASA Columbia Scientific Balloon Facility (currently working at McMurdo Station, Antarctica), Palestine, Texas, U.S.A.
55. Martin Hovland, M.Sc. (meteorology, University of Bergen), PhD (Dr Philos, University of Tromsø), FGS, Emeritus Professor, Geophysics, Centre for Geobiology, University of Bergen, member of the expert panel: Environmental Protection and Safety Panel (EPSP) for the Ocean Drilling Program (ODP) and the Integrated ODP, Stavanger, Norway
56. Ole Humlum, PhD, Professor of Physical Geography, Department of Physical Geography, Institute of Geosciences, University of Oslo, Oslo, Norway
57. Craig D. Idso, PhD, Chairman of the Board of Directors of the Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change, Tempe, Arizona, U.S.A.
58. Sherwood B. Idso, PhD, President, Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change, Tempe, Arizona, U.S.A.
59. Larry Irons, BS (Geology), MS (Geology), Sr. Geophysicist at Fairfield Nodal (specialization: paleoclimate), Lakewood, Colorado, U.S.A.
60. Terri Jackson, MSc (plasma physics), MPhil (energy economics), Director, Independent Climate Research Group, Northern Ireland and London (Founder of the energy/climate group at the Institute of Physics, London), United Kingdom
61. Albert F. Jacobs, Geol.Drs., P. Geol., Calgary, Alberta, Canada
62. Hans Jelbring, PhD Climatology, Stockholm University, MSc Electronic engineering, Royal Institute of Technology, BSc  Meteorology, Stockholm University, Sweden
63. Bill Kappel, B.S. (Physical Science-Geology), B.S. (Meteorology), Storm Analysis, Climatology, Operation Forecasting, Vice President/Senior Meteorologist, Applied Weather Associates, LLC, University of Colorado, Colorado Springs, U.S.A.
64. Olavi Kärner, Ph.D., Extraordinary Research Associate; Dept. of Atmospheric Physics, Tartu Observatory, Toravere, Estonia
65. Leonid F. Khilyuk, PhD, Science Secretary, Russian Academy of Natural Sciences, Professor of Engineering (CO2/temp. focused research), University of Southern California, Los Angeles, California, U.S.A.
66. William Kininmonth MSc, MAdmin, former head of Australia’s National Climate Centre and a consultant to the World Meteorological organization’s Commission for Climatology, Kew, Victoria, Australia
67. Gerhard Kramm, Dr. rer. nat. (Theoretical Meteorology), Research Associate Professor, Geophysical Institute, Associate Faculty, College of Natural Science and Mathematics, University of Alaska Fairbanks, (climate specialties: Atmospheric energetics, physics of the atmospheric boundary layer, physical climatology – seeinteresting paper by Kramm et al), Fairbanks, Alaska, U.S.A.
68. Leif Kullman, PhD (Physical geography, plant ecology, landscape ecology), Professor, Physical geography, Department of Ecology and Environmental science, Umeå University, Areas of Specialization: Paleoclimate (Holocene to the present), glaciology, vegetation history, impact of modern climate on the living landscape, Umeå, Sweden
69. Hans H.J. Labohm, PhD, Independent economist, author specialised in climate issues, IPCC expert reviewer, author of Man-Made Global Warming: Unravelling a Dogma and climate science-related Blog, The Netherlands
70. Rune Berg-Edland Larsen, PhD (Geology, Geochemistry), Professor, Dep. Geology and Geoengineering, Norwegian University of Science and Technology (NTNU), Trondheim, Norway
71. C. (Kees) le Pair, PhD (Physics Leiden, Low Temperature Physics), former director of the Netherlands Research Organization FOM (fundamental physics) and subsequently founder and director of The Netherlands Technology Foundation STW.  Served the Dutch Government many years as member of its General Energy Council and of the National Defense Research Council. Royal Academy of Arts and Sciences Honorary Medal and honorary doctorate in all technical sciences of the Delft University of technology, Nieuwegein, The Netherlands
72. Douglas Leahey, PhD, meteorologist and air-quality consultant, past President – Friends of Science, Calgary, Alberta, Canada
73. Jay Lehr, B.Eng. (Princeton), PhD (environmental science and ground water hydrology), Science Director, The Heartland Institute, Chicago, Illinois, U.S.A.
74. Bryan Leyland, M.Sc., FIEE, FIMechE, FIPENZ, MRSNZ, consulting engineer (power), Energy Issues Advisor – International Climate Science Coalition, Auckland, New Zealand
75. Edward Liebsch, B.A. (Earth Science, St. Cloud State University); M.S. (Meteorology, The Pennsylvania State University), former Associate Scientist, Oak Ridge National Laboratory; former Adjunct Professor of Meteorology, St. Cloud State University, Environmental Consultant/Air Quality Scientist (Areas of Specialization: micrometeorology, greenhouse gas emissions), Maple Grove, Minnesota, U.S.A.
76. William Lindqvist, PhD (Applied Geology), Independent Geologic Consultant, Areas of Specialization: Climate Variation in the recent geologic past, Tiburon, California, U.S.A.
77. Horst-Joachim Lüdecke, Prof. Dr. , PhD (Physics), retired from university of appl. sciences HTW, Saarbrücken (Germany), atmospheric temperature research, speaker of the European Institute for Climate and Energy (EIKE), Heidelberg, Germany
78. Anthony R. Lupo, Ph.D., Professor of Atmospheric Science, Department of Soil, Environmental, and Atmospheric Science, University of Missouri, Columbia, Missouri, U.S.A.
79. Oliver Manuel, BS, MS, PhD, Post-Doc (Space Physics), Associate - Climate & Solar Science Institute, Emeritus Professor, College of Arts & Sciences University of Missouri-Rolla, previously Research Scientist (US Geological Survey) and NASA Principal Investigator for Apollo, Cape Girardeau, Missouri, U.S.A.
80. Francis Massen, professeur-docteur en physique (PhD equivalent, Universities of Nancy (France) and Liège (Belgium), Manager of the Meteorological Station of the Lycée Classique de Diekirch, specialising in the measurement of solar radiation and atmospheric gases. Collaborator to the WOUDC (World Ozone and UV Radiation Data Center), Diekirch, Luxembourg
81. Henri Masson, Prof. dr. ir., Emeritus Professor University of Antwerp (Energy & Environment Technology Management), Visiting professor Maastricht School of Management, specialist in dynamical (chaotic) complex system analysis, Antwerp, Belgium.
82. Ferenc Mark Miskolczi, PhD, atmospheric physicist, formerly of NASA’s Langley Research Center, Hampton, Virginia, U.S.A.
83. Viscount Monckton of Brenchley, Expert reviewer, IPCC Fifth Assessment Report, Quantification of Climate Sensitivity, Carie, Rannoch, Scotland
84. Nils-Axel Mörner, PhD (Sea Level Changes and Climate), Emeritus Professor of Paleogeophysics & Geodynamics, Stockholm University, Stockholm, Sweden
85. John Nicol, PhD (Physics, James Cook University), Chairman – Australian climate Science Coalition, Brisbane, Australia
86. Ingemar Nordin, PhD, professor in philosophy of science (including a focus on “Climate research, philosophical and sociological aspects of a politicised research area”), Linköpings University, Sweden.
87. David Nowell, M.Sc., Fellow of the Royal Meteorological Society, former chairman of the NATO Meteorological Group, Ottawa, Ontario, Canada
88. Cliff Ollier, D.Sc., Professor Emeritus (School of Earth and Environment – see hisCopenhagen Climate Challenge sea level article here), Research Fellow, University of Western Australia, Nedlands, W.A., Australia
89. Oleg M. Pokrovsky, BS, MS, PhD (mathematics and atmospheric physics – St. Petersburg State University, 1970), Dr. in Phys. and Math Sciences (1985), Professor in Geophysics (1995), principal scientist, Main Geophysical Observatory (RosHydroMet), Note: Dr. Pokrovsky analyzed long climates and concludes that anthropogenic CO2 impact is not the main contributor in climate change,St. Petersburg, Russia.
90. Daniel Joseph Pounder, BS (Meteorology, University of Oklahoma), MS (Atmospheric Sciences, University of Illinois, Urbana-Champaign); Meteorological/Oceanographic Data Analyst for the National Data Buoy Center, formerly Meteorologist, WILL AM/FM/TV, Urbana, U.S.A.
91. Brian Pratt, PhD, Professor of Geology (Sedimentology), University of Saskatchewan (see Professor Pratt’s article for a summary of his views), Saskatoon, Saskatchewan, Canada
92. Harry N.A. Priem, PhD, Professore-emeritus isotope-geophysics and planetary geology, Utrecht University, past director ZWO/NOW Institute of Isotope Geophysical Research, Past-President Royal Netherlands Society of Geology and Mining, Amsterdam, The Netherlands
93. Oleg Raspopov, Doctor of Science and Honored Scientist of the Russian Federation, Professor – Geophysics, Senior Scientist, St. Petersburg Filial (Branch) of N.V.Pushkov Institute of Terrestrial Magnetism, Ionosphere and Radiowaves Propagation of RAS (climate specialty: climate in the past, particularly the influence of solar variability), Editor-in-Chief of journal “Geomagnetism and Aeronomy” (published by Russian Academy of Sciences), St. Petersburg, Russia
94. Curt G. Rose, BA, MA (University of Western Ontario), MA, PhD (Clark University), Professor Emeritus, Department of Environmental Studies and Geography, Bishop’s University, Sherbrooke, Quebec, Canada
95. S. Jeevananda Reddy, M.Sc. (Geophysics), Post Graduate Diploma (Applied Statistics, Andhra University), PhD (Agricultural Meteorology, Australian University, Canberra), Formerly Chief Technical Advisor—United Nations World Meteorological Organization (WMO) & Expert-Food and Agriculture Organization (UN), Convener - Forum for a Sustainable Environment, author of 500 scientific articles and several books – here is one: “Climate Change – Myths & Realities“, Hyderabad, India
96. Arthur Rorsch, PhD, Emeritus Professor, Molecular Genetics, Leiden University, former member of the board of management of the Netherlands Organization Applied Research TNO, Leiden, The Netherlands
97. Rob Scagel, MSc (forest microclimate specialist), Principal Consultant – Pacific Phytometric Consultants, Surrey, British Columbia, Canada
98. Chris Schoneveld, MSc (Structural Geology), PhD (Geology), retired exploration geologist and geophysicist, Australia and France
99. Tom V. Segalstad, PhD (Geology/Geochemistry), Associate Professor of Resource and Environmental Geology, University of Oslo, former IPCC expert reviewer, former Head of the Geological Museum, and former head of the Natural History Museum and Botanical Garden (UO), Oslo, Norway
100. John Shade, BS (Physics), MS (Atmospheric Physics), MS (Applied Statistics), Industrial Statistics Consultant, GDP, Dunfermline, Scotland, United Kingdom
101. Thomas P. Sheahen, B.S., PhD (Physics, Massachusetts Institute of Technology), specialist in renewable energy, research and publication (applied optics) in modeling and measurement of absorption of infrared radiation by atmospheric CO2,  National Renewable Energy Laboratory (2005-2009); Argonne National Laboratory (1988-1992); Bell Telephone labs (1966-73), National Bureau of Standards (1975-83), Oakland, Maryland, U.S.A.
102. S. Fred Singer, PhD, Professor Emeritus (Environmental Sciences), University of Virginia, former director, U.S. Weather Satellite Service, Science and Environmental Policy Project, Charlottesville, Virginia, U.S.A.
103. Frans W. Sluijter, Prof. dr ir, Emeritus Professor of theoretical physics, Technical University Eindhoven, Chairman—Skepsis Foundation, former vice-president of the International Union of Pure and Applied Physics, former President of the Division on Plasma Physics of the European Physical Society and former bureau member of the Scientific Committee on Sun-Terrestrial Physics, Euvelwegen, the Netherlands
104. Jan-Erik Solheim, MSc (Astrophysics), Professor, Institute of Physics, University of Tromsø, Norway (1971-2002), Professor (emeritus), Institute of Theoretical Astrophysics, University of Oslo, Norway (1965-1970, 2002- present), climate specialties: sun and periodic climate variations, scientific paper by Professor Solheim “Solen varsler et kaldere tiår“, Baerum, Norway
105. H. Leighton Steward, Master of Science (Geology), Areas of Specialization: paleoclimates and empirical evidence that indicates CO2 is not a significant driver of climate change, Chairman, PlantsNeedCO2.org and CO2IsGreen.org, Chairman of the Institute for the Study of Earth and Man (geology, archeology & anthropology) at SMU in Dallas, Texas, Boerne, TX, U.S.A.
106. Arlin B. Super, PhD (Meteorology – University of Wisconsin at Madison), former Professor of Meteorology at Montana State University, retired Research Meteorologist, U.S. Bureau of Reclamation, Saint Cloud, Minnesota, U.S.A.
107. Edward (Ted) R. Swart, D.Sc. (physical chemistry, University of Pretoria), M.Sc. and Ph.D. (math/computer science, University of Witwatersrand). Formerly Director of the Gulbenkian Centre, Dean of the Faculty of Science, Professor and Head of the Department of Computer Science, University of Rhodesia and past President of the Rhodesia Scientific Association. Set up the first radiocarbon dating laboratory in Africa. Most recently, Professor in the Department of Combinatorics and Optimization at the University of Waterloo and Chair of Computing and Information Science and Acting Dean at the University of Guelph, Ontario, Canada, now retired in Kelowna British Columbia, Canada
108. George H. Taylor, B.A. (Mathematics, U.C. Santa Barbara), M.S. (Meteorology, University of Utah), Certified Consulting Meteorologist, Applied Climate Services, LLC, Former State Climatologist (Oregon), President, American Association of State Climatologists (1998-2000), Corvallis, Oregon, U.S.A.
109. J. E. Tilsley, P.Eng., BA Geol, Acadia University, 53 years of climate and paleoclimate studies related to development of economic mineral deposits, Aurora, Ontario, Canada
110. Göran Tullberg, Civilingenjör i Kemi (equivalent to Masters of Chemical Engineering), Co-author – The Climate, Science and Politics (2009) (see here for a review), formerly instructor of Organic Chemistry (specialization in “Climate chemistry”), Environmental Control and Environmental Protection Engineering at University in Växjö; Falsterbo, Sweden
111. Brian Gregory Valentine, PhD, Adjunct professor of engineering (aero and fluid dynamics specialization) at the University of Maryland, Technical manager at US Department of Energy, for large-scale modeling of atmospheric pollution, Technical referee for the US Department of Energy’s Office of Science programs in climate and atmospheric modeling conducted at American Universities and National Labs, Washington, DC, U.S.A.
112. Bas van Geel, PhD, paleo-climatologist, Institute for Biodiversity and Ecosystem Dynamics, Research Group Paleoecology and Landscape Ecology, Faculty of Science, Universiteit van Amsterdam, Amsterdam, The Netherlands
113. Gerrit J. van der Lingen, PhD (Utrecht University), geologist and paleoclimatologist, climate change consultant, Geoscience Research and Investigations, Nelson, New Zealand
114. A.J. (Tom) van Loon, PhD, Professor of Geology (Quaternary Geologyspecialism: Glacial Geology), Adam Mickiewicz University, former President of the European Association of Science Editors Poznan, Poland
115. Fritz Vahrenholt, B.S. (chemistry), PhD (chemistry), Prof. Dr., Professor of Chemistry, University of Hamburg, Former Senator for environmental affairs of the State of Hamburg, former CEO of REpower Systems AG (wind turbines), Author of the book Die kalte Sonne: warum die Klimakatastrophe nicht stattfindet (The Cold Sun: Why the Climate Crisis Isn’t Happening”, Hamburg, Germany
116. Michael G. Vershovsky, Ph.D. in meteorology (macrometeorology, long-term forecasts, climatology), Senior Researcher, Russian State Hydrometeorological University, works with, as he writes, “Atmospheric Centers of Action (cyclones and anticyclones, such as Icelandic depression, the South Pacific subtropical anticyclone, etc.). Changes in key parameters of these centers strongly indicate that the global temperature is influenced by these natural factors (not exclusively but nevertheless)”, St. Petersburg, Russia
117. Gösta Walin, PhD and Docent (theoretical Physics, University of Stockholm), Professor Emeritus in oceanografi, Earth Science Center, Göteborg University, Göteborg,  Sweden
118. Anthony Watts, ItWorks/IntelliWeather, Founder, surfacestations.org, Watts Up With That, Chico, California, U.S.A.
119. Carl Otto Weiss, Direktor und Professor at Physikalisch-Technische Bundesanstalt,  Visiting Professor at University of Copenhagen, Tokyo Institute of Technology, Coauthor of ”Multiperiodic Climate Dynamics: Spectral Analysis of…“, Braunschweig, Germany
120. Forese-Carlo Wezel, PhD, Emeritus Professor of Stratigraphy (global and Mediterranean geology, mass biotic extinctions and paleoclimatology), University of Urbino, Urbino, Italy
121. Boris Winterhalter, PhD, senior marine researcher (retired), Geological Survey of Finland, former professor in marine geology, University of Helsinki, Helsinki, Finland
122. David E. Wojick, PhD,  PE, energy and environmental consultant, Technical Advisory Board member – Climate Science Coalition of America, Star Tannery, Virginia, U.S.A.
123. George T. Wolff, Ph.D., Principal Atmospheric Scientist, Air Improvement Resource, Inc., Novi, Michigan, U.S.A.
124. Thomas (Tom) Wysmuller –NASA (Ret) ARC, GSFC, Hdq. - Meteorologist, Ogunquit, ME, U.S.A.
125. Bob Zybach, PhD (Environmental Sciences, Oregon State University), climate-related carbon sequestration research, MAIS, B.S., Director, Environmental Sciences Institute Peer review Institute, Cottage Grove, Oregon, U.S.A.
126. Milap Chand Sharma, PhD, Associate Professor of Glacial Geomorphology, Centre fort the Study of Regional Development, Jawaharlal Nehru University, New Delhi, India
127. Valentin A. Dergachev, PhD, Professor and Head of the Cosmic Ray Laboratory at Ioffe Physical-Technical Institute of Russian Academy of Sciences, St. Petersburg, Russia
128. Vijay Kumar Raina, Ex-Deputy Director General, Geological Survey of India, Ex-Chairman Project Advisory and Monitoring Committee on Himalayan glacier, DST, Govt. of India and currently Member Expert Committee on Climate Change Programme, Dept. of Science & Technology, Govt. of India, author of 2010 MoEF Discussion Paper, “Himalayan Glaciers – State-of-Art Review of Glacial Studies, Glacial Retreat and Climate Change”, the first comprehensive study on the region.  Winner of the Indian Antarctica Award, Chandigarh, India
129. Scott Chesner, B.S. (Meteorology, Penn State University), KETK Chief Meteorologist, KETK TV, previously Meteorologist with Accu Weather, Tyler, Texas, U.S.A
130. Richard A. Keen, PhD (climatology, University of Colorado), Emeritus Instructor of Atmospheric Science, University of Colorado; former President, Boulder-Denver branch of the American Meteorological Society; Expert Reviewer, IPCC AR5; author of reports and books on the regional weather and climate of Alaska, the Arctic, and North America; NWS co-op observer, Coal Creek Canyon, Golden, Colorado, U.S.A.
131. Gerhard Gerlich, Dr.rer.nat. (Mathematical Physics: Magnetohydrodynamics) habil. (Real Measure Manifolds), Professor, Institut für Mathematische Physik, Technische Universität Carolo-Wilhelmina zu Braunschweig, Co-author of “Falsification Of The Atmospheric CO2 Greenhouse Effects Within The Frame Of Physics”, Int.J.Mod.Phys.,2009, Braunschweig, Germany
132. Ralf D. Tscheuschner, Dr.rer.nat. (Theoretical physics: Quantum Theory), PhD, Freelance Lecturer and Researcher in Physics and Applied Informatics, Co-author of “Falsification of The Atmospheric CO2 Greenhouse Effects Within The Frame Of Physics, Int.J.Mod.Phys. 2009, Hamburg, Germany
133. Tom Quirk, MSc (Melbourne), D Phil, MA (Oxford), SMP (Harvard), Member of the Scientific Advisory Panel of the Australian climate Science Coalition, Member Board Institute of Public Affairs, Melbourne, Victoria, Australia
134. Madhav L. Khandekar, PhD, consultant meteorolgist, (former) Research Scientist, Environment Canada, Editor “Climate Research” (03-05), Editorial Board Member “Natural Hazards, IPCC Expert Reviewer 2007, Unionville, Ontario, Canada

Visst har den globala uppvärmningen stannat av

Joakim har skrivit en kommentar till inlägget Var är den globala uppvärmningen? Det han tar upp är viktigt då det är många som inte observerat utvecklingen den senaste tiden. Han skriver

Jag blir lite bekymrad när jag argumenterar med dig. Du presenterar “sanningar” i stil med “Det verkar också vara uppenbart att det inte skett någon nämnvärd ökning de senaste 15 åren”, utan att redovisa var du fått detta ifrån, och, framförallt, utan att ta till dig överväldigande bevisning (om man nu kan tala om bevisning när det enbart handlar om rena mätningar). För att jag ska vara riktigt tydlig ska jag nu, än en gång, länka till den viktigaste bilden från den sida jag länkade till nyss. Där framgår det med all önskvärd tydlighet att den globala temperaturen stigit i stort sett oavbrutet sen mätningarna började för cirka 140 år sedan. Här kommer bilden: http://data.giss.nasa.gov/gistemp/graphs_v3/Fig.A.gif

När jag kollar hans diagram visar det sig att Joakim valt ett diagram där utplaningen inte syns särskilt bra. Men det verkar som han gör det för att vilseleda. På samma sida (!) finns ett annat diagram som som mycket tydligt visar att den globala temperaturen inte stigit sedan i 1997.

NASA: http://data.giss.nasa.gov/gistemp/graphs_v3/

Och NASA är inte ensam om att visa att temperaturen nu planat ut. Det engelska klimatforskningsinstitutet Met Office Hadley Centre visar att temperature faller sedan några år tillbaka.

http://www.metoffice.gov.uk/hadobs/hadcrut3/diagnostics/comparison.html

Climate4you har en bra översikt av olika forskningsorgans statistik. Den visar följande

• University of Alabama – en mycket svag ökning jmf med perioden före 2003
• Remote Sensing Systems – samma temperatur som 1999
• Hadley Centre for Climate Prediction and Research – ingen ändring sedan 1998
• National Climatic Data Center – ingen ändring sedan 1998

Mätning av av den globala temperaturen är ingen exakt vetenskap utan olika forskarlag kommer till något olika resultat. Så det gäller att göra en helhetsbedömning:

Judith Curry is Professor and Chair of the School of Earth and Atmospheric Sciences och har en utmärkta bloggen Climate Etc. Hon skriver

”The data confirms the existence of a ‘pause’ in the warming. The impact of this pause within the climate dynamic community has been to focus increased attention on the impact of natural variability, particularly the impact of internal multi-decadal oscillations in the ocean.  The new climate model calculations for the AR5 have focused on trying to assess what it would take to accurately simulate these multi-decadal ocean oscillations and how predictable they might be.  These new observations and climate modeling results will hopefully impact the the IPCC AR5 deliberations so that we do not see the same overly confident consensus statements that we saw in the AR4.  ”

Professor Phil Jones, Climatic Research Unit at the University of East Anglia., säger i Daily Mail

”The data does suggest a plateau, he admitted, and without a major El Nino event – the sudden, dramatic warming of the southern Pacific which takes place unpredictably and always has a huge effect on global weather – ‘it could go on for a while’.”

Jim Hansens kommentar är

”These revelations are prompting the science’s biggest names to change their views.
Indeed, the most important outcome from the energy hunt may be that researchers are chronically underestimating air pollution’s reflective effect.”

Orsakade den globala uppvärmningen stormen Sandy?

Det är många som kopplar samman stormen Sandy med global uppvärmning. Google rapporterar 43000 träffar på Sandy ”global warming”. Men det är tills vidare oklart om den globala uppvärmningen som stannade upp för 15 år sedan har något med stormen att göra.

Sandy är en helt annan typ av väderfenomen än orkaner. De senare får sin kraft från det varma havet. Men stormen Sandy är en sk northeaster som drivs av kyla och därför är vanligare under den kalla årstiden. Stormar av typen Sandy är inte så ovanliga. Sedan 1990 har de inträffar 10 gånger.

Det märkliga är egentligen inte stormen utan att det amerikanska samhället inte kan anpassa sig till återkommande kraftiga stormar. En besök på den amerikanska Atlantkusten med hjälp av Google Earth visar ett oändligt antal villor och andra byggnader som ligger helt oskyddade. Till det kommer det helt omoderna elnätet med stort antal luftledningar av dålig kvalitet.

Greenpeace saboterar vår demokrati

Greenpeace har igen brutit mot lagar som de inte gillar. Denna gång har de tagit sig in i kärnkraftverk. De kallar det för civil ohörsamhet.

Civil ohörsamhet är beundrandsvärd i länder utan demokrati. I Sverige är det inte kritik mot makthavare utan mot medborgarna som stiftat lagarna. ”Civil olydnad är inget acceptabelt politiskt arbetssätt. Det underminerar demokratin och ställer de svaga och tysta åt sidan. (Fredrik Reinfeldt)

Med sina aktioner placerar sig Greenpeace i samma kategori som gatstenskastande anarkister som föraktar demokratin.

Det är bedrövligt att vissa media behandlas Greenpeace med respekt. Ett bra exempel är en rapport om kärnkraftssäkerhet som en medlem skrivit.  SvD luras att skriva Svensk kärnkraft döms ut. Samtidigt publicerar EU-kommissionen sin senaste stresstest; Stresstester för kärnkraftsanläggningar: höga säkerhetsstandarder bekräftas, men ytterligare förbättringar behövs. SvD skriver inte ett ord.

Greenpeace är värda samma förakt som andra brottslingar som saboterar vårt demokraiska samhälle.

Jag undrar vilket straff sabotörerna får? Vilka är det som finansierar verksamheten? Det verkar som om den svenska organisationen har 22 heltidsanställda. En ledande figur Patrik Eriksson villkorligt fri efter dom om ett års fängelse. Om han medverkat i dags påhitt så kanske han bör få avtjäna sitt fängelsestraff.

Expressen: Greenpeace inne på kärnkraftverk, Greenpeace-aktivister inne på Ringhals

Var är den globala uppvärmningen?

Blir det varmare? Ser du någon trend mot ett varmare klimat?

Nej, inte i vårt grannland Norge i alla fall enligt diagrammen nedan. I Norge finns det utmärkt väderstatistik sedan mycket länge, en livsnödvändighet för fiskarna.

Det första diagrammet kommer från Utsira fyr och går ända bak till 1870. Ingen uppvärmning där.

Och diagrammet nedan har uppgifter från Færder fyr sedan 1885. Ingen ökad värme där heller.

Men SMHI säger ju att det blir varmare i Sverige. Kan det vara global uppvärmning i Sverige men inte i Norge? Bäst att kolla.

Det är dock inte så enkelt. SMHI har bara uppgifter sedan 1961 märkligt nog. Och de är inte så lätta att få tag på heller. Men det går. Här är temperaturen i Vänersborg 1961-2011.

Var är uppvärmningen?

Intressant klimatseminarium på Vetenskapsakademien 23/5

Det kommer ett mycket intressant seminarium på KVA den 23 maj: Natural and man-made climate change. Det inleds av professor Ole Humlum, Institute of Geosciences, University of Oslo. Han skriver, tillsammans med två andra, i mars ”For oss ser det ut som om den globale temperaturen primært styres av andre forhold enn CO2.” och ”nåtidens klimaendringer skyldes hovedsagelig naturlige variasjoner.”

Den andra inledaren är professor Scott Denning, Colorado State University, som är lika övertygad om att den globala temperaturhöjningen beror på mänsklig aktivitet och inte har naturliga orsaker. Deras gemensamma inledning har titeln “What can paleo-records tell us about man’s present impact on the carbon cycle and its impact on the Earth’s temperature?”

Efter dem kommer Thomas Stocker, University of Bern och Stephen Schwartz, Brookhaven NL, USA. Stocker är en av ledarna för IPCCs Working Group 1och kampanjar för en proaktiv klimatpolitik. Schwarts förefaller mig ha en mer öppen inställning till vad det är som påverkar klimatet. Deras ämne är ”IPCC and climate change assessment — Is the science robust enough for reliable societal advice? ”

Att Vetenskapsakademien arrangerar ett seminarium med Ole Humlum visar att man där inte anser att debatten om vad som påverkar den globala temperaturen är över och att vi nu helt ska koncentrera oss på metoder att minska koldioxidutsläppen. Uppgiften är fortfarande i första hand att förstå vad som sker för att sedan vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga.

Varför är tonen i klimatdebatten så hård?

Judith Carry driver en mycket bra klimatblogg. Hon är ingen duvunge inom detta fält:

Judith Curry is Professor and Chair of the School of Earth and Atmospheric Sciences at the Georgia Institute of Technology and President (co-owner) of Climate Forecast Applications Network (CFAN). She received a Ph.D. in Geophysical Sciences from the University of Chicago in 1982. Prior to joining the faculty at Georgia Tech, she held faculty positions at the University of Colorado, Penn State University and Purdue University. She currently serves on the NASA Advisory Council Earth Science Subcommittee and has recently served on the National Academies Climate Research Committee and the Space Studies Board, and the NOAA Climate Working Group. Curry is a Fellow of the American Meteorological Society, the American Association for the Advancement of Science, and the American Geophysical Union. About.

Det sympatiska med hennes blogg är att hennes djupa kunskaper kombineras med ett odogmatiskt förhållningssätt till de skilda uppfattningar som finns om klimatets utveckling.

Ett inlägg om en bok om okunskap avslutar hon med följande kommentar:

How and why did climate science stop having faith in uncertainty, finding pleasure in mystery, and learning to cultivate doubt? When did climate science go off the rails, and start talking about facts and consensus (with anyone disagreeing with their “facts” and consensus as deniers)?

Ett annat inlägg om The Righteous Mind är också mycket läsvärt. Det är titeln på en bok av Jonathan Haidt, professor of psychology at the University of Virginia. Boken har undertiteln ”Why Good People Are Divided by Politics and Religion”.

Curry har långa citat av recensioner i flera ledande dagstidningar, men också – trevligt nog – en länk till en TED-presentation som Haidt. Den har stor relevans för debattklimatet om klimatet.

Se filmen och läs gärna också något om hans forskning.

Den kosmiska strålningens inverkan på klimatet

Royal Astronomical Society publicerade igår en omfattande rapport av professor Henrik Svensmark,  om kosmisk strålnings påverkan på bildandet av moln. Det är givetvis är ett tydligt erkännande av rapportens validitet.

Svensmark forskning visar att molnbildningen har en mycket stor inverkan på klimatet och i hög grad har bidragit till den värmeökning som skedde till för drygt 10 år sedan.

Svensmark gav för några år sedan ut boken The Chilling Stars: A Cosmic View of Climate Change tillsammans med Nigel Carter.

Så här sammanfattar Carter Svensmarks ny forskningsrapport:

The long-term diversity of life in the sea depends on the sea-level set by plate tectonics and the local supernova rate set by the astrophysics, and on virtually nothing else.

The long-term primary productivity of life in the sea – the net growth of photosynthetic microbes – depends on the supernova rate, and on virtually nothing else.

Exceptionally close supernovae account for short-lived falls in sea-level during the past 500 million years, long-known to geophysicists but never convincingly explained..

As the geological and astronomical records converge, the match between climate and supernova rates gets better and better, with high rates bringing icy times.

Svensmarks rapport är inte lätt att ta till sig för en lekman. Bifogar därför en del förklarande länkar.

• Did exploding stars help life on Earth to thrive?
• A stellar revision of the story of life. Svensmark’s Cosmic Jackpot.
• ‘Our world’s biology is reflection of the sky’ 
• Vattnet är viktigare än koldioxiden
• Påverkar partiklar från rymden klimatet?
• Svensmark publicerar ny hypotes om kosmos och livet

 

 

 

Världens ledare backar om klimathotet

Johan Rockström och Klas Eklund har helt rätt i sin DN-artikel:  ”Världen har backat från ambitionerna för 40 år sen”. Det beror på att världens politiska ledare har lärt sig mer om klimatet.

Därmed kan de väga av de problem som klimatet möjligen kan medföra mot andra mer påtagliga problem, som finanskrisen, vattenbristen, hungern, epidemier, resistansen mot penicillin, pågående krig och risk för nya krig, befolkningstillväxten, mm.

Klimatalarmisterna har ett slags tunnelseende. De är helt uppfyllda av att just deras uppfattning om klimatet är det enda viktiga. Allt annat är sekundärt.

Men koldioxidskatt och omfattande subventionering av energiproduktion utan förutsättningar att bli lönsam – som vindkraften t.ex. – försvårar hanteringen av finanskrisen och blir ett hinder för de utvecklingsländer som har fått fart på sin ekonomi och behöver energi utan onödiga pålagor.

Nu samlas klimatalarmister till konferensen Stockholm +40. Det är ingen vetenskaplig konferens utan deltagarna kommer från olika lobbyinggrupper. Målet är att samordna sina aktiviteter inför den större konferensen i Rio i juni.

Men där lär det bli mycket prat och lite verkstad, precis som i Köpenhamn.  Motsättningarna är än större idag och förväntningarna betydligt lägre. Och det är inte konstigt när man ser vad som har hänt under det senaste decenniet.

• Ingen uppvärmning av atmosfären på drygt 10 år.
• Klimatprognoserna har överdrivit uppvärmningen.
• IPPC uppfattning 2007 om klimatkänsligheten var kraftigt överdriven.
• Haven uppvärms i samma takt sedan 200 år. Ingen acceleration.
• Havsisen runt Antarktis ökar, isen vid nordpolen har inte minskat sedan 2007.
• Den begränsade temperaturhöjningen har inte lett till ett mer turbolent väder
• Vindkraften har ingen framtid enligt Vetenskapsakademien
• Etanolanvändningen konkurrerar med produktion av mat och kan aldrig ge nämnvärt bidrag

Påverkar då inte människan klimatet? Självklart. Människan har omvandlat hela klimatsystemet genom brukandet av jorden, byggandet av städer, transporter, mm. Uppgiften är inte att sluta bruka jorden, avveckla städerna och sluta att transportera för att återskapa ett förindustriellt klimat då jordens befolkning var hälften av vad den är idag. För klimatet gäller den gamla sanningen: if it ain’t broken, don’t fix it.

Fungerar klimatprognoserna?

De som är övertygade om en snabb global ökning av temperaturen pratar mer om vad som komma ska än vad som skett den senaste tiden. En orsak är givetvis att det inte har varit någon temperaturökning sedan drygt ett decennium.

Men i klimatsammanhang så bör man inte tala om förändringar under en så kort tid. Den minimala perioden bör vara 30 enligt klimatforskare.

Därför är det intressant att gå tillbaka till de prognoser som gjordes för mer än 30 år sedan. Har de lyckats förutsäga den utveckling som faktiskt skett?

James Hansen presenterade i en prognos i Science 1981. Enligt ett inlägg i RealClimate så underskattade Hansen utvecklingen med 30%, vilket författarna ger godkänt.

Professor John R. Christy är mindre imponerad. Han skriver att Hansens modell gav en temperaturökning med 0,23 grader/decennium men att det i verkligheten bara blev 0,13 grader/decennium. Dvs att Hansen gravt överskattade temperaturökningen i sin prognos.

James Hansen redovisade sin uppfattning inför kongressen 1988. Här har hans bild kompletterats med utfallet. Det stämmer givetvis väl för perioden med känt utfall, men sedan blir det helt fel.

Men det är ju inget konstigt att prognoser som gjordes för mer än 30 år sedan inte stämmer. Förhoppningsvis har all forskning sedan dess gjort dem något bättre.

IPCC skrev i sin fjärde rapport 2007 att en fördubbling av koldioxid i atmosfären skulle öka temperaturen med 1,5-2,5 grader *. Det verkar vara fel då den faktiska ökningen endast är 0,7 grader. IPCC baserade sin bedömning på historiska uppgifter ofta framtagning av forskare som är helt övertygade om en katastrofal utveckling av temperaturen. IPCC lär få ändra sig rejält i nästa rapport som ska komma 2014.

* Uppgiften om 1,5-2,5 grader kommer från Warren Meyer. En kontroll mot IPCC ARA4 visar att de anger 2 to 4.5 grader, dvs ännu större klimatkänslighet.  Och därmed att än större avvikelse från faktiskt utfall.

Debatt om klimatet i Forbes

På Forbes har det utbrutit ett inbördeskrig i klimatfrågan. Tidskriftens krönkör Steve Zwick har skrivit ett våldsamt angrepp på ”förnekarna”. Han skriver bl.a. ”Let’s let their houses burn.”

Hans krönika har dock det goda med sig att en annan av tidningens krönikörer Warren Meyer har skrivit ett alldeles utmärkt svar. Det centrala budskapet är

Direct warming from the greenhouse gas effect of CO2 does not create a catastrophe, and at most, according to the IPCC, might warm the Earth another degree over the next century. The catastrophe comes from the assumption that there are large net positive feedbacks in the climate system that multiply a small initial warming from CO2 many times. It is this assumption that positive feedbacks dominate over negative feedbacks that creates the catastrophe. It is telling that when prominent supporters of the catastrophic theory argue the science is settled, they always want to talk about the greenhouse gas effect (which most of us skeptics accept), NOT the positive feedback assumption. The assumption of net positive climate feedback is not at all settled — in fact there is as much evidence the feedback is net negative as net positive — which may be why catastrophic theory supporters seldom if ever mention this aspect of the science in the media.

Skillnaden i ton är tydlig. Alarmisten Zwick har den religiösa övertygelsen medans Warren Meyer skriver lugnt och sakligt. Läs gärna båda. Det sammanfattar ganska väl läget i debatten just nu.

Ozonlagret påverkar temperaturen

Judith Curry på Climate Etc citerar ett intressant abstrakt från N.A. Kilifarska, Journal of Atmospheric and Solar-Terrestrial Physics.

Abstract: “The strong sensitivity of the Earth’s radiation balance to variations in the lower stratospheric ozone – reported previously – is analyzed here by the use of non-linear statistical methods. Our non-linear model of the land air temperature (T) – driven by the measured Arosa total ozone (TOZ) – explains 75% of total variability of Earth’s T variations during the period 1926–2011. We have analyzed also the factors which could influence the TOZ variability and found that the strongest impact belongs to the multi-decadal variations of galactic cosmic rays. Constructing a statistical model of the ozone variability, we have been able to predict the tendency in the land air T evolution till the end of the current decade. Results show that Earth is facing a weak cooling of the surface T by 0.05–0.25 K (depending on the ozone model) until the end of the current solar cycle. A new mechanism for O3influence on climate is proposed.”

N.A. Kilifarska har alltså jämfört ozonlagrets tjocklek i Arosa, Schweiz (som är den längsta mätserien som finns) och funnit att förändringar i ozonlagret förklarar 75% av variationen i temperaturen. Ozonlagrets tjocklek, menar forskaren, beror främst på galaktiska kosmiska strålar. Analysen visar att jordens temperatur kommer at minska med 0,05-0,25 grader Celcius till slutet av den aktuella solcykeln. En solcykel är ungefär 11 år och en ny har just börjat.

Temperaturen faller och växthusgaserna minskar

Sedan nästan ett decennium har den globala temperaturen upphört att stiga. Och nu har den även börjat sjunka! Det visar de ledande forskningsinstituten.

University of Alabama at Huntsville, USA hämtar data från  National Oceanographic and Atmospheric Administration (NOAA) TIROS-N satelliten. Den genomsnittliga temperaturen har stigit obetydligt, ca 0,05 grader, från 2003 till 2011. Men sedan faller den.

Remote Sensing Systems (RSS). Uppgifterna baseras på data från National Oceanographic and Atmospheric Administration (NOAA) TIROS-N satelliten. Den genomsnittliga temperaturen började falla 2003 och hade 2011 minskat med 0,05 grader. Och sedan faller den ytterligare.

Hadley Centre for Climate Prediction and Research och University of East Anglia’s Climatic Research Unit (CRU), UK. Den genomsnittliga temperaturen började falla 2003 och hade 2011 minskat med 0,05 grader. Fallet fortsätter sedan.

National Climatic Data Center (NCDC), USA. Uppgiftern baseras på marknära temperaturdata från Global Historical Climatology Network (Version 2) och temperaturen från havsnivå kommer från brittiska MOHSST. Den genomsnittliga temperaturen började falla 2003 och hade 2011 minskat med 0,05 grader. Fallet fortsätter sedan.

Goddard Institute for Space Studies (GISS), vid Columbia University, New York City, USA. GISS är ett laboratoryium vid Earth-Sun Exploration Division of NASA’s Goddard Space Flight Center och en enhet inom Columbia University Earth Institute. Den genomsnittliga temperaturen steg svagt från 2003 till 2006 och har sedan fallit tillbaka till nivån 2003.

”Genomsnittliga temperaturen” är rullande genomsnitt under 37 månader.

Varför stiger inte temperaturen sedan 2003? Mängden koldioxid i atmosfären fortsätter ju att öka. Enligt mätningarna har mängden koldioxid ökat från 315 ppm 1958 till 390 ppm 2011. Det är med hela 24%.

Men har mängden vattenånga ökat? Stämmer teorin? Nu finns det facit. Sedan 1948 är mängden vattenånga på höjden 9 km minskat från 56% relativ luftfuktighet till 44% i januari 1912. På 3 km höjd har vattenångan minskat från 52% till 45%. Nära marken är den oförändrad 83%. Data kommer från Earth System Research Laboratory (NOAA).

Inget att ta hänsyn till

Klimatexperterna säger att mätningar som omfattar kortare tid är 30 år ska man inte ta hänsyn till. Det betyder att värmeökningen upphörde för 2003 och att den nu faller är inte något att ta hänsyn till.

Alla fyra forskargrupperna säger att temperaturen ökat med mellan 0,3 till 0,4 grader de senaste 30 åren, dvs med 0,011 grad per år.

Val av period är inte oviktigt dock. Hadley CRUT har mätt den globala temperaturen sedan 1850. Här är lite uppgifter om ökningen från olika år fram till 2010:

Startår 1983: +0,013 grader/år
Startår 1945: +0,006 grader/år
Startår 1910: +0,010 grader/år
Startår 1877: +0,004 grader/år
Startår 1850: +0,005 grader/år

Så vilken period man än väljer så har temperaturen stigit, dock inte efter 2003. Skulle ökningen från 1983 gälla framöver så skulle vi i genomsnitt ha det 1 grad varmare om 100 år.

Men mot det talar den stabila minskningen mängden vattenånga. Så länge den fortgår så stiger inte temperaturen.

Hur stor är risken för översvämning?

Är det risk för att våra kuster kommer att översvämmas på grund av klimatförändringar? Måste hamnar byggas om? Är det nödvändigt att flytta hus från kusterna? Farhågorna finns. Vad säger fakta?

Havsnivån har ökat med 20 cm sedan 1890. Det rapporterar SMHI.

Naturvårdsverket hänger på och skriver ”Enligt FN:s klimatpanel kommer havsnivån att stiga med cirka 18–59 centimeter till år 2100, men nya resultat tyder på att avsmältningen av isarna är större än vad man tidigare trott. Därför kan höjningen av havsnivån bli större.”

Det låter allvarligt. Men hur allvarligt är det egentligen?

SMHIs uppgifter kommer från 14 stationer i vårt avlånga land. Det är stora skillnader från år till år, men sett över en längre period höjs nivån i jämn takt. Någon ökad takt på grund av växthusgaser eller något annat syns inte. SMHIs uppgift om 20 cm under 120 år betyder vattennivån i genomsnitt har stigit med 1,67 mm/år.

Uppgifterna är lite osäkra då de påverkas av landstigningen sedan senaste istiden. I norra Sverige höjer sig landet med 9,2 mm/år, men i södra sjunker det med -0,5 mm/år.

Även lufttrycket och annat påverkar vattennivån. Idag är vattennivån t.ex. 39 cm under normalnivån vid Viken och 23 cm över normalnivån vid Skanör.

Höjningen av vattennivån kan jämföras med våghöjden runt Sveriges kuster. Höjder på tre meter eller mer är inte ovanliga. Högsta uppmätta våghöjden som SMHI har observerat i Östersjön är 12,8 m och inträffade vid Almagrundet under en storm i januari 1984.

Så den höjning i havsnivån som skett sedan 1890 är alltså helt obetydlig i förhållande till normala väderförändringar. Men kanske blir det annorlunda i framtiden?

SMHI säger att det finns ny forskning som ”pekar på att avsmältning av isarna kan ske snabbare än man tidigare trott, och allt fler klimatforskare har börjat tala om en meter som en rimlig bedömning.”

IPCCs gissning på 59 cm under 100 år motsvarar 5,9 mm/år. Den forskning SMHI hittat innebär 10 mm/år.

Kan det stämma? Sedan 1993 har havsnivån stigit med 5 mm totalt. Det motsvarar 2,6 mm/år. Pålitliga mätningar finns inte för tidigare perioder. (Engelska Wikipedia har ett diagram som visar en stigningstakt på 1,5 mm/år sedan 1880.)

Årlig ändring av den globala havsnivån sedan 1992 enligt Colorado Center for Astrodynamics Research at University of Colorado at Boulder. Nivån är beräknad som skillnaden mellan den genomsnittliga globala havsnivån under de senaste 12 månaderna och de föregående 12 månaderna. Den tjocka linjen är rullande genomsnitt under tre år. Källa: http://www.climate4you.com/SeaTemperatures.htm#Global sea level

Trots att IPCC menar att vi haft en global uppvärmning sedan i början på 1900-talet så har den inte påverkat havets nivå. Havsnivån stiger med drygt ett par mm per år och är alltså om 100 år ca 2 decimeter högre än idag.

Det finns inte någon anledning att tro att havet kommer svämma över.

Fel i DN om temperaturen i Arktis

DN söker desperat efter hot mot klimatet för att hålla sin alarmistiska kampanj igång.

Idag är rubriken ”Värre klimathot från tinande tundror” . DN refererar till en artikel i Natur om att mängden koldioxid som till 2100 frigörs och bidrar till växthuseffekten är 1,7—5,2 gånger större än beräknat, enligt en en ny studie.

Sen kommer det. ”Temperaturen i Arktis stiger snabbt, det lägsta uppvärmningscenariot talar om en ökning med 1,5 grader till 2040 och med 2 grader till 2100. ”

Fördelen med påståenden om det aktuella klimatet är att uppgifter kan kontrolleras.

Stämmer det ”Temperaturen i Arktis stiger snabbt”? Det är bara att gå till WMO, den Meteorologiska världsorganisationen. Diagrammet visar ingen höjning alls sedan 2005.

Diagram showing Arctic monthly surface air temperature anomaly 70-90^oN since January 2000, in relation to the WMO normal period 1961-1990. The thin blue line shows the monthly temperature anomaly, while the thicker red line shows the running 13 month average. In general, the Arctic temperature record appears to be less variable than the contemporary Antarctic record, presumably at least partly due to the higher number of meteorological stations north of 70^oN, compared to the number of stations south of 70^oS. A diagram showing Arctic temperature variations north of 70^oN since 1900 can be seen here. Data source: HadCRUT3 temperature data from the Climatic Research Unit (CRU).  Last month shown: September 2011. Last diagram update: 1 October 2011.

Värmen är idag ungefär densamma som 1930- och 40-talet. Tittar man på enskilda mätstationer så verkar det bara vara Svalbard som har en påtaglig värmeökning.

Diagram showing Arctic monthly surface air temperature anomaly 70-90^oN since January 1900, in relation to the WMO normal period 1961-1990. The thin blue line shows the monthly temperature anomaly, while the thicker red line shows the running 13 month average. In general, the range of monthly temperature variations decreases throughout the first 30-50 years of the record, reflecting the increasing number of meteorological stations north of 70^oN over time. Especially the period from about 1930 saw the establishment of many new Arctic meteorological stations, first in Russia and Siberia, and following the 2nd World War, also in North America. Because of the relatively small number of stations before 1930, details in the early part of the Arctic temperature record should not be over interpreted. The rapid Arctic warming around 1920 is, however, clearly visible, and is also documented byother sources of information. The period since 2000 is warm, about as warm as the period 1930-1940. Diagrams showing more recent variations of Arctic temperatures north of 70^oN in greater detail are shown here, here and here. Data source: HadCRUT3 temperature data from the Climatic Research Unit(CRU).  Last month shown: September 2011. Last diagram update: 1 October 2011.

Dagens artikel är bara en i raden av felaktigheter när DN skriver om klimatet. Denna gång är det TT som står för texten, men givetvis bär DN ansvaret för att den publiceras.

Se tidigare fel i DNs klimatartiklar:

• Ökar utsläppen av koldioxid?
• Kan man lita på DN?

Blir klimatet våldsammare?

Det sägs ibland att även om den globala uppvärmningen att stannat av så har ändå vädret blivit våldsammare. Klimatförändringen ska vara orsaken till bl.a. orkaner. Just orkaner finns det bra statistik på, så det går att kolla.

Diagrammet visar antalet orkaner som drabbar USA varje decennium. Uppgifterna kommer från NOAA/ National Weather Service, National Centers for Environmental Prediction, National Hurricane Center.

Det är svårt att undgå slutsatsen att antalet orkaner minskade från 1940-talet till 1990-talet. Hade orkanantalet haft något med koldioxid, global uppvärmning eller något liknande att göra så borde det i vart fall synts något i detta diagram. Men nej.

Det är klart att man kan tänka sig att antalet orkaner ökat efter 2004 eller att orkaner numera mest drabbar andra länder. Men slutsatsen tills vidare är att antalet orkaner har minskat.

Klimatläget november 2011

Inför klimatmötet i Durban, Sydafrika, är det lämpligt att sammanfatta läget baserad på de mest  auktoritativa och officiella källorna sammanställda av den norske klimatforskaren professor Ole Humlum.

Lufttemperaturen

Den globala temperaturen har ökat med ca 0,7 grader sedan lilla istiden som pågick mellan 1300-1900. Ökningen stannade dock upp 1998 för 12 år sedan.

Global monthly average surface air temperature since 1979 according to Hadley CRUT, a cooperative effort between the Hadley Centre for Climate Prediction and Research and the University of East Anglia’s Climatic Research Unit (CRU), UK. The blue line represents the monthly values. An introduction to the dataset has been published by Brohan et al. (2005). Base period: 1961-1990. Last month shown: December 2010. Last diagram update: 3 January 2011.

Den norske klimatforskaren professor Ole Humlum kommenterar:
-  It is obvious that the global meteorological record begins in the final part of the Little Ice Age, and thereby documents the following temperature increase, especially clear since about 1915. In other words, the temperature increase documented by meteorological records represents the temperature recovery following the cold Little Ice Age. The ongoing climate debate is essentially about this being mainly a natural temperature recovery, or caused by atmospheric CO2.

Den ökning med ca 0,4 grader som skedde under 1980-1998 är inte exeptionell. Från 1910- 1940 ökade den globala temperaturen med 0,6 grader. Temperaturen har också fallit under senare tid. Den sjönk från 1940 med 0,2 grader 1980.

Koldioxiden

Mängden koldioxiden i atmosfären ökar stadigt i precis samma takt som den gjort sedan mätningarna började 1958.  Trots alla förändringar, t.ex. befolkningstillväxt och ökad fossil förbränning,  har inget påverkat ökningstakten. Den är helt stabil.

Monthly amount of atmospheric CO₂ since March 1958, measured at the Mauna Loa Observatory, Hawaii. Data are reported as a dry mole fraction defined as the number of molecules of carbon dioxide divided by the number of molecules of dry air (water vapor removed), multiplied by one million (ppm). The thin line shows the monthly values, while the thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. Last month shown: September 2011. Last diagram update: 8 October 2011.

Koldioxidens inverkan på lufttemperaturen

Avtannad global uppvärmning och ständigt ökad mängd koldixoid visar tydligt att koldioxiden inte kan ha en avgörande inverkan på temperaturen.

Diagram showing the HadCRUT3 monthly global surface air temperature estimate (blue) and the monthly atmospheric CO2 content (red) according to the Mauna Loa Observatory, Hawaii. The Mauna Loa data series begins in March 1958, and 1958 has therefore been chosen as starting year for the diagram. Reconstructions of past atmospheric CO2 concentrations (before 1958) are not incorporated in this diagram, as such past CO2 values are derived by other means (ice cores, stomata, or older measurements using different methodology), and therefore are not directly comparable with modern atmospheric measurements. The dotted grey line indicates the approximate linear temperature trend, and the boxes in the lower part of the diagram indicate the relation between atmospheric CO2 and global surface air temperature, negative or positive. Last month shown: October (CO2) and October 2011 (HadCRUT3). Last diagram update: 21 November 2011.

Under de 63 åren som mätningarna utförts kan man möjligen under 25 år se en viss likhet i kurvorna.  Det var under den perioden skräcken för en global uppvärmning satte sig och forskare och andra valde att satsade sin framtida karriär på att rädda mänskligheten.

Koldioxid är en växthusgas som återreflekterar viss strålning och bidrar därmed till ett varmare klimat, men erfarenheten visar tydligt att att det är många fler faktorer som inverkar på luftens temperatur.

Haven

Luftens temperatur bestäms i stor utsträckning av havens temperatur. Det gör det intressant att ta del av de mätningarna som görs på olika djup.

Global monthly average sea surface temperature (SST) since 1979 according to University of East Anglia‘s Climatic Research Unit (CRU), UK. The data series (HadSST2) are described by Ranier et al. (2006). Base period: 1961-1990. The thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. The cooling and warming periods directly influenced by the 1991 Mt. Pinatubo volcanic eruption and the 1998 El Niño, respectively, are clearly visible. When comparing with air temperature estimates shown above, please note that the temperature scale is slightly different. Last month shown: October 2011. Last diagram update: 14 November 2011.

Diagrammet visar tydligt att det inte skett någon ökning av temperaturen i ytvattnet de senaste 10 åren. Detsamma gäller temperaturen på 300 respektive 700 meters djup.

Speciellt intressant är det att notera att havsnivån som stigit oavbrutet sedan 1993 tydligt vänt nedåt i början av 2010. Nedgången har givetvis skett under en alldeles för kort period för att ha någon betydelse i klimatsammanhang, men uppseendeväckande är det.

Isen vid nord och sydpolen

Årets isminimun tangerade under några veckor runt 1 september nästan det 2007. Det året är det hittills lägsta sedan satellitmätningarna började 1979. Isens utbredning har alltså inte blivit mindre de senaste åren. Historiska uppgifter om isens utbredning finns inte.

Havsisen runt sydpolen ökar år efter år. Det gör att den totala sjöisen endast minskat marginellt sedan mätstarten 2007.

Graph showing monthly global sea ice extent since January 2000. The area covered by sea ice is defined as having at least 15% sea ice cover. The blue line shows monthly values, and the red line shows the simple running 13 month average. Data kindly provided by the National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Last month shown: October 2011. Latest diagram update: 5 November 2011.

Snöns utbredning

Ett betydligt varmare klimat bör rimliga visa sig vid studier av snöns utbredning. Men det händer inget speciellt. På Grönland har faktiskt snöutbredningen ökat något.

Northern hemisphere weekly snow cover since October 1966 according to Rutgers University Global Snow Laboratory. The thin line is the weekly data, and the thick line is the running 53 week average (approximately 1 year). The running average is not calculated before 1971 because of some data irregularities in this early period. Last week shown: week 43 in 2011. Last figure update 2 November 2011.

Sammanfattning

Media rapporterar ofta om hur klimatet kommer att bli, mer sällan hur det varit. Än mer sällan jämför media utfallet i förhållande till vad FNs klimatpanel IPCC sagt. En förklaring är att IPCC inte gjort någon prognos utan ett stort antal scenarios fram till 2100. Det gör att IPCCs förutsägelser är svåra att utvärdera, men det senaste decenniet reser frågetecken.

Ökar utsläppen av koldioxid?

Massmedia rapporterar om kraftigt ökade utsläpp av koldioxid? DN skriver t.ex. ”Ökade utsläpp i klimatovillig värld”.

Stämmer det? Den första kontrollen är givetvis att se om mängden koldioxid ökat i atmosfären. Det bör den ju göra om utsläppen ökar.

Den av alla erkända mätstationen av koldioxid är observatoriet på Manua Loa på Hawaii. De redovisar inga som helst nyheter. Koldioxiden ökar i samma takt som tidigare sedan mätningarna började 1958 (climte4you).

Varifrån har då media fått sina uppgifter? Som källa anges ”amerikanska energidepartementet” men det verkar som om att det är någon på SMHI som planterat historien.

Ursprunget verkar vara en liten amerikansk myndighet med namnet CDIAC. De skriver att enligt preliminära uppgifter så har de uppskattat utsläppen betydligt högre i 2010 än tidigare. De preliminära uppgifterna sägs vara 5,9% högre än de preliminära för 2009.

De preliminära uppgifter för 2009 var dock lägre än beräkningarna för 2008 (preliminära?). Om de de preliminära beräkningar visar någon höjning 2010 jämfört med 2008 framgår inte.

Ökningen ska enligt dessa beräkningar främst ske i Kina. I USA minskade däremot utsläppen. Fast det är ju bara preliminärt.

Hur gör då CDIAC sina beräkningar. Jo så här. De samlar in uppgifter uppgifter från energiföretagens BP, vilket gissningsvis står för produktion. Det tar tid. Resultat för ett år är klara först efter 2-2,5 år. Men som en service redovisar man sina bedömningar baserat på extrapolering av äldre data.

Till detta kommer givetvis schablonmässiga beräkningar av hur mycket koldioxid olika energislag avger vid olika typer av konsumtion.

Och på detta underlag skriver sedan Sveriges Radio ”De globala utsläppen av koldioxid ökar snabbare än de värsta scenarion som FN:s klimatpanel skissade för fyra år sedan.” Samma nyhet publicerades enligt Google drygt 5000 gånger på några dagar. Sanningen verkar vara att koldioxiden ökar i samma takt som tidigare.

Det kommer nog liknande rapporter den närmaste tiden. Myndigheter vill profilera sig inför medias klimatfokusering inför FN-konferensen i Durban.  En miljömyndighet eller forskargrupp som inte visar framfötterna med larm som media uppmärksammar riskerar anslagen.

Klimatet kommer kosta mycket mer än vi trott

”Osäkerheter kring framtidens klimat beror på osäkerheter vad det gäller framtida utsläpp, brister i klimatmodellerna samt osäkerheter kring framtida naturliga variationer i klimat-systemet. Det råder dock inget tvivel om att klimatet håller på att förändras och att detta till stor del beror på utsläpp av växthusgaser. ”

Det skriver SMHI på sin web. Och så är det säkert. Att en ”stor del beror på utsläppen” är väl dock fortfarande oklart.

I gårdagens rapport från SMHI till regeringen om det aktuella forskningsläget är tonläget ett annat. De säger t.ex.

— Effekterna av den globala uppvärmningen väntas bli allvarligare jämfört med IPCC:s bedömningar för fyra år sedan. Bland annat kan havsnivån höjas med uppåt två meter vid slutet av seklet.

Miljöministern Anders Carlgren kommenterar:

— För att klara av den gemensamma utmaningen att göra Sverige till ett grönt föregångsland där vi kombinerar välstånd och god miljö är det viktigt att vi utgår från den senaste och mest aktuella forskningen.

Mot detta finns det två invändningar:

1. Det är helt uppenbart att det inte kommer tas några globala bindande klimatbeslut. Ett ensidigt åtagande från svensk sida att helt eliminera växthusgaserna drabbar oss hårt ekonomiskt. Idén att våra klimatinvesteringar ska generera produkter som världen i en nära framtid kommer efterfråga är en schimär.

2. Det är likaså helt uppenbart att även mycket kraftfulla satsningar på att minska koldioxidutsläppen inte kommer att påverka klimatet förrän i en avlägsen framtid. Därför måste vi satsa betydande belopp på att ta om konsekvenserna – om de nu blir så stora som SMHI tror.

Carlgren pratar ofta om att Sverige lyckats minska utsläppen utan att det inverkat på vår ekonomi. Klimatinvesteringarna lönar sig säger han.

Men det är tydligen helt fel. Forskare i Uppsala under ledning av professor Kjell Aleklett skriver på DN Debatt

— De totala utsläppen av växthusgaser ökat med cirka 20 procent under åren 1993 till 2005 – till skillnad från minskningen med 10 procent i den officiella statistiken. Någon frikoppling mellan klimatpåverkan och ekonomisk tillväxt har alltså inte skett i Sverige.

Minskningen beror på att vi svenskar köper varor som inverkar negativt på klimatet från andra länder. Utsläppen i Sverige har ökat om vi tar hänsyn till vad vi svenskar konsumerar och inte bara vad vi producerar.

Det betyder att kostnaden för att radikalt minska vår klimatpåverkan är vida mycket större än tidigare beräkningar. Och inte bara kostnaderna ökar utan det blir betydligt fler vindsnurror som skadar vår natur. Om det nu är så att havsnivån stiger så är det bättre att bygga om hamnar och liknande.

SMHI talar om en havsnivå höjning på 2 meter kan komma. När då? Under de senaste 100 åren har nivån höjts med 20 cm, dvs 2 mm/år. Det har inte skett någon förändring av den takten på senare år.

Så SMHIs höjning av havsnivån kommer väl upp till två meter om ca 1000 år.  Om inget annat hänt till dess.

SMHI skämtar om klimatet

Torkan ger mindre grundvatten i framtiden säger SMHI enligt Sveriges Radio. Den som skämtar till det är en anställd på SMHI med namnet Joel Dahné.

Vilken framtid är det han pratar om? Jo, 2070-2100. Först kan man tro att det är ett tryckfel. Kanske borde det stått 2007.

Men nej, Dahné tror sig kunna räkna ut hur mycket det kommer att regna och hur hur mycket solen kommer få vattnet att avdunsta så att det påverkar grundvattnet i sydöstra Sverige i en avlägsen framtid. Han till och med visar upp en karta som visar skillnaderna mellan Kalmar och Jönköping.

Givetvis vet han ingenting om grundvattnet om 100 år vare sig i Kalmar, Jönköping eller några andra orter. Han har tagit några sifferserier och förlängt trenden in i framtiden. Det är lika begåvat som att tro att träd växer i det oändliga upp i himmelen.

Sveriges Radio rapporterade för ett ta sedan om att ”effekterna av semestern i allmänhet bara i sig en vecka”. Underlaget var en rapport om hundra personers vintersemester.

Nu är alltså Sveriges Radio ute och cyklar igen. Vore det inte bra att tänka till innan ”vetenskapliga” rapporter ges publicitet?