Wall Street Journal om klimatforskningen

I artikeln The Earth Cools, and Fight Over Warming Heats Up gör Wall Street Journals miljöskribent Jeffrey Ball en läsvärd och helt färsk sammanfattning om klimatdebatten.

Engelsmännen misstror påståendena om klimatförsämringen

Den engelska opinions ändrar sig om klimatet, skriver New York Times.

Ett undersökningsföretag rapporterar att 52% av engelsmännen inte tror att klimatet kommer att påverka dem och 18% tror inte heller att deras barn kommer att påverkas.

Engelska konsumenter är bättre informerade i klimatfrågan nu än för två år sedan visar en annan undersökningen, men mindre än hälften av dem tror att de riskerar extrema värmeböljor eller översvämningar.

Ett tredje undersökningsföretag säger att de som tror att de inte kommer att påverkas av klimatförändringarna har fördubblats från 13% 2007 till 25% i år.

Tankesmedjan Public Policy Research säger att engelsmännen har tröttnat på klimatförändringarna.

Den engelska regeringen oroas av utvecklingen och ska nu försöka stoppa utvecklingen med annonser på TV.

Denna förändring är viktig då det ger ytterligare stöd till de Conservative som är mer skeptiska till hypotesen om klimatförsämring än Labour. Nästa år är det val i England. De konservativa stöds av 40 procent och Labour  bara av 27%.   De konservativa vill helst stoppa Lissabonavtalet och kommer säkerligen inte ge stöd till EUs klimatkompromiss.

EUs klimatkompromiss bidde en tumme

Det blev inget beslut i EU om gemensam finansiering av klimatinvesteringar i tredje världen. Det tänkta ”snabbstartspengarna” blir frivilliga.

Behovet säger EU är 100 miljarder Euro som klimatpengar till utvecklingsländerna. Angela Merkel tror att EU kommer att svara för en tredjedel. EUs finansiering ska i första hand den västra delen stå för. Polen, Rumänien, Tjeckien och andra vill inte betala mycket alls.

Om kostnaden ska fördelas till den västra halvan av EUs befolkning (ca 250 miljoner) blir det en kostnad på 133euro eller ca 1330 kr per person från 0-110 år. Om det är 1/3 som betalar skatt så blir det i stället 4000 kr som var och en ska betala. Men troligen vill Reinfeldt att Sverige ska vara bäst och tar gärna på Sverige en ännu större kostnad.

100 miljarder euro är det tänkta bidraget till utvecklingsländernas klimatomställning. Till det kommer sedan kostnaden för att ställa om Europas klimat.

Men som sagt; det finns inget beslut om några EU-pengar. Med det i kappsäcken ska Reinfeld träffa Barack Obama på tisdag för att få USA att åta sig en stor del av u-landsbidraget. Men i USA är republikanerna emot internationella överenskommelser av detta slag som de anser inkräktar på landets suveränitet. Och en stor grupp demokrater är emot för att de vill inte subventionera Kina, Indien och andra länder i tredje världen som allt mer framgångsrikt konkurrerar med USA och gör fler amerikaner arbetslösa.

Obama slås för den nödvändiga sjukvårdsreformen och kommer inte lova några pengar. Det vet Reinfeldt. Då framstår hans prat om framgång i klimatförhandlingarna som den bluff de är.

Inga pengar från EU, inga från USA. Inget beslut med innehåll i Köpenhamn i december. Men det är bra. Då blir det tid att forska vidare om klimatförändringarna och vad som ev bör göras åt dem.

Det blir kloka beslut i Köpenhamn

Risken för dåligt underbyggda beslut vid klimatkonferensen i Köpenhamn ser ut att vara mycket liten. Det blir inga beslut om gigantiska kostnader för att försöka minska jordens värme.

I stället blir resultatet förhoppningsvis en överenskommelse om mer forskning och mindre samordning som ger länder utrymme att komma fram till sin egen bedömning av hur klimatets påverkan och vilka åtgärder de kräver.

TV2 Vetenskapsmagasin nådda idag bottennivån vad gäller saklig information. I stället serverades groteskt demagogiska bilder till intervjuer med två extremt alarmistiska, och kontroversiella, forskare.

Stephen Sneider är en miljöaktivist som medgivit att han manipulerar vetenskapliga resultat för att nå sina politiska mål.

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. (APS News Online August/September 1996 Edition)

Det kan tilläggas att Schneider redan för några decennier sedan varnade för katastrofala klimatförändring, men då gällde det en ny istid (US Today).

Den andra forskaren Bill McGuire menar att människan kommer att drabbas av en mängd vulkanutbrott. Som expert på vulkaner har han väl irriterats över att denna risk inte uppmärksammats tillräckligt och därmed inte fått samma bidrag som mer populära katastrofteorier. Så då gäller det att ta i. Och det gör han i sin bok Seven Years to Save the Planet och i en artikel i engelska Guardian: ”How we discover that not only are the oceans and the atmosphere conspiring against us, bringing baking temperatures, more powerful storms, floods and ever-climbing sea levels, but the crust beneath our feet seems likely to join in too.” New Scientist avfärdar McGuire bok med att McGuire’s kärnfulla prosa bäst uppfattas som berättelser om förestående katastrof.

Båda forskarna svänger sig med riskbedömningar i procent utan någon som helst möjlighet att ens motivera storleksordningen. Sanningen är att de inte har något underlag för påståenden om att risken är x% för det ena eller det andra.

En viktig fråga är varför undergångsprofetior är så populära. Det är inget nytt fenomen. Väderfenomen har ofta setts som tecken på en snart kommande fullständig katastrof. Religiösa grupper använder den nära förestående undergången som ett avgörande argument för att underordna sig sektens ledning som utlovar Räddningen. Ett tydligt exempel på mekanismen är Jehovas Vittnen. Kunskapsbrist ger grogrund för spekulationer.

Men som risken är som sagt liten för att världens länder vill ta beslut om dramatiska investeringar för att minska koldioxiden i atmosfären konsekvenserna är så oklara och föreslagna åtgärder är så illa underbyggda.

Magplask av DN i Arktis igen!

”Två tyska handelsfartyg har lyckats ta sig genom Nordostpassagen utan isbrytare”, skrev DN 2009-09-12. Som vanligt är det usel journalistik när DN skriver om klimatet. Per Wellander kollade DNs uppgifter och det var fel igen.

Mer is vid polerna

Mer is vid polerna.

Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det också kommer att vara mer is än 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.

Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen nått årets maxima är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.

Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens temperatur har fallit kraftigt sedan 2003. Ökningen sedan 1979 är 2,5 grader.

Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.

För varje år som går blir det tydligare att koldioxiden inverkan på klimatet är mycket liten.

Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det snart också kommer att vara mer is än vid motsvarande tidpunkt 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom många har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.

Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen där nått årets maximum är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.

Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens yttemperatur sjunkit sedan 2003. Sedan 1979 är ökningen bara 0,25 grader. Om man i stället tittar på vattenskiktet ner till 300 meter så ligger  temperaturen still.

Havsytan stiger, men mycket, mycket långsamt. Mellan 1992-98 steg nivån med 45 mm, dvs med 7 mm/år. Några säger med panik i rösten att stora området snart kommer att svämmas över, men denna obetydliga förändring måste jämföras med förändringar förorsakade av tidvatten och vindar. Tidvattnet på oceanerna är ca 1 meter, men på vissa kustar kan det överstiga 10 meter. Till det kommer flera meter höga vågor vid stormar. I det perspektivet är havens nivåhöjning obetydlig.

Varför stiger då havsytan? Det viktigaste anledningen kan vara att värmen återgått till den nivå den hade före 1200-talet efter den ”lilla istiden” som upphörde runt 1850.

Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.

För varje år som går blir det tydligare att koldioxidens inverkan på klimatet är mycket liten.

Den globla temperaturen sjunker

Den globala uppvärmningen upphör, konstaterar den väl etablerade forskaren Mojib Latif. Han är professor vid Kiel Universitet specialiserad på “Ocean Circulation and Climate Dynamics”.

Latif redovisade sina resultat vid stor vetenskaplig konferens arrangerad av World Meteorological Organization, rapporterar New Scientist.

Den sjunkande temperaturen beror på NOA – North Atlantic Oscillation. NOA är ett atmosfäriskt system med permanent lågt luftttryck över Island med permanent högt lufttryck över Azorerna. När skillnaden mellan dessa lufttryck ökar så blir somrarna kallare och vintrarna mildare och regnigare. Enligt professor Latif är det just det som kommer att ske.

New Scientist rapporterar också om diskussionen att NOA kan förklara mycket mer av de temperaturförändringar som uppmätts av vad forskarna hittills trott.  De nya resultaten kan också förklarar den ökade grönskan i södra Sahara.

Vicky Pope, som är chef för Hadley Centre sa under konferensen att NOA också kan förklara den kraftig isminskningen i Arktis. Hadle Center är ett av världens ledande institutioner inom klimforskningen och en huvudleverantör av forskningsresultat till IPCC.

Tim Stockdale, European Centre for Medium-Range Weather Forecasts konstaterade
-”Model biases are also still a serious problem. We have a long way to go to get them right. They are hurting our forecasts.

Konferensen avslutades med krav på förbättringar av ”The Global Climate Observing System and all its components and associated activities and provision of free and unrestricted exchange and access to climate data”.

Det är viktig kritik mot klimatforskare som vägrar lämna ut sina grunddata och prognosmetoder.

Inget stöd från USA och Kina vid klimatmötet i Köpenhamn

Hans Bergström skriver i DN att vare sig USA eller Kina kommer satsa några pengar på internationella program för att minska CO2-utsläppen.

USAs kongress kommer inte att bevilja pengarna. Budgetunderskottet måste hanteras och dessutom så misstror man stora internationella FN-program. USA gör redan mer för att minska beroendet av olja än EU.

Kina har akuta miljöproblem som de hanterar efter eget huvud. Viktigast för ledningen är dock att öka befolkningens standard. I annat fall kommer det stora kinesiska riket falla sönder. Nu skrivs det mest oroligheter i nordvästra Kina, men faktum är att det är oroligheter över hela landet.

Utan ekonomisk stöd från USA och Kina – och säkerligen heller inte från Indien – till internationella system för att drastiskt sänka utsläppen av koldioxid, blir det inte någon överenskommelse i Köpenhamn med konkret innehåll. Och tur är det, för då ges forskningen mer tid att komma underfund med hur klimatet förändras och vad som ev kan göras åt saken.

DN: Besluta om vädret

Liten risk för drastiska klimatbeslut

Risken minskar uppenbarligen för drastiska beslut om klimatet denna höst. Denna vecka möts G8-länderna om klimatet. BBC tror att det blir beslut om 50 % minskning av ”greenhouse gases” (hur nu det ska definieras) till 2050, men inte några konkreta nivåbeslut innan dess.

Det finns tydligen inte stöd i USAs kongress för ytterst kostsamma åtgärder med oklar inverkan på klimatet. Inte heller lär det bli något dramatiskt beslut när Obama träffar företrädare för Indien och Kina inom kort. Indien prioriterar helt naturligt de många hungrande i landet. Kinas ledning vet att de måste erbjuda ökat välstånd till sina invånare för att landet inte ska falla sönder. Dyrbara åtgärder med tveksamt resultat får i det perspektivet ingen högre prioritet.

Även Fredrik Reinfeldt har en mer försiktig framtoning i sitt tal i Almedalen. Han underström där att i en värld med ekonomisk recession och stora växande budgetunderskott då ska vi inse att vi har begränsat med utrymme att möte klimatomställningen. Efter talet meddelande han att det inte blir någon höjd koldioxid nästa år.

Allt detta är goda tecken på att det inte blir några illa underbygga beslut i Köpenhamn i slutet av året utan forskarna får tid att fördjupa sin kunskap om hur klimatet förändras och om det i så fall finns något som bör göras för att påverka utvecklingen.

Klimatet utvecklas annars ungefär som tidigare. Isens utbredning minskar långsamt vid nordpolen, men ökar samtidigt vid sydpolen. Den globala temperaturen slutade att stiga 1998 och sjunker sedan några år tillbaka, trots att koldioxiden ökar i samma takt som tidigare.

Havens temperatur följer luftens med några års fördröjning. Sedan omkring 2000 är temperaturen konstant med tendens till att falla något de senaste åren. Havsytan stiger långsamt. Sedan 1992 har den ökat med 45 mm, dvs ingenting om man jämför med variationerna mellan hög och lågtryck.

Utvecklingen de senaste åren säger inget om klimatets långsiktiga förändring. Det gäller perioden sedan 1998, men också för den korta perioden från 1960 till 2000 då temperaturen steg liksom för perioden dessförinnan från 1940 till 1960 då temperaturen sjönk.

Det är vattenångan och molnen som skapar växthuseffekten inte koldioxiden. Tyvärr är kunskapen alltför begränsad om dessa gaser för att det ska vara möjligt att bedöma hur de påverkar klimatet och därmed vad vi människor ska göra åt saken.

Rekordlite is vid Nordpolen

Om några dagar kommer det att vara mindre is på Arktis än normalt. Då är ismängden mindre än snittet för perioden 1979-2000.

Även om skillnaderna mellan åren så här års är liten är det den snabba minskningen av isen sedan början av maj ett tecken på att det blir ovanligt lite is i sommar.