Varifrån kommer atmosfärens koldioxid?

De flesta är övertygade om att halten koldioxid i atmosfären ökar. Och så verkar det vara. Koldioxiden mäts sedan 1958 på vulkanön Mauna Loa. Senare har det tillkommit fler liknande mätstationer (Point Barrow, Alaska, Hawaii, American Samoa och Sydpolen) och andra mätmetoder.

Det lär vara god överensstämmelse mellan de fyra mätstationerna, liksom med andra mätmetoder, men tyvärr är det svårt att hitta faktiska mätdata.

Det är märkligt att stationerna ger så samstämmiga resultat när man ser NOAAs film som visar hur koldioxiden virvlar runt jorden.

Men varifrån kommer då koldioxiden i atmosfären? Den globala organisationen som samordnar Global Carbon Project har ett avsnitt kallat Carbon budget 2008. Tyvärr redovisas budgeten bara för prenumeranter i Nature Geoscience 2, men ett abstrakt är tillgängligt för alla. Dessutom finns det ett referat av artikeln här. Det vore bra att ta del av några oberoende värderingar av koldioxidbudgeten.

Forskningen i Norge har en annan öppenhet. Forskningscentrat GRID-Arendal medverkar bl.a. i IPCCs arbete. Där finns denna klargörande bild:

(Uppgifterna avser åren 1980-1989. GRID-Arendal har följande kommentar till bilden: Evidence is accumulating that many of the fluxes can fluctuate significantly from year to year. In contrast to the static view conveyed in figures like this one, the carbon system is dynamic and coupled to the climate system on seasonal, interannual and decadal timescales.)

Av bilden framgår det att atmosfärens tillskott är 207 Gt/år och att frånflödet är 193 Gt/år. Det största tillskottet på 10 Gt/år kommer från marina organismer. Det näst största är fossil förbränning på 5,5 Gt/år.

Det är överraskande är att den marina biologin avger så mycket koldioxid. Sedan kan man notera att den fossila förbränningen bara utgör 2,6% av det totala tillflödet. Ökningen av CO2 i atmosfären är 13,5 Gt/år (1,8%).

Svårigheter med klimatmodellerna

Den engelska versionen av Spiegel On-Line publicerade häromdagen en bra artikel om svårigheterna vid klimatmodellering: The Difficulties of Predicting Climate Change.

Ett citat: ”The closer one looks at climate models, the greater the temptation to doubt their usefulness. Is this not a case of altering parameters until they produce the desired results? How much real science can be found in the models? How much is merely the result of tuning?”

Problemet är att modellerna är mycket långtgående förenklingar av vad som faktiskt sker. Vissa centrala fenomen är det dessutom svårt att få med, t.ex. molnens inverkan. När modellerna fört in de mer eller mindre väl kända fysikaliska processerna så körs modellen på historiska data. De avvikelser som då konstateras kompenserar man med parametrar som man sedan förmodar kommer att gälla även framgent.

”But there parameterizations that cannot be established using theory or observations. These parameters must be programmed as realistically as possible so that they reproduce past climate developments as accurately as possible”, säger Marco Giorgetta of the Max Planck Institute for Meteorology in Hamburg i artikeln. Giorgetta arbetar själv med utveckling av klimatmodeller vid institutet.

Koldioxiden från människan mycket mindre än man trott

Ny forskning visar att IPCCs uppgift om mängden koldioxid som människan skapar är helt fel.

I IPCC senaster rapport som kom 2007 hävdade man att 45% av den antropogena koldioxiden stannar i atmosfären i 30,5 år och att 24% av all koldioxid i atmosfären skapas av människan. Denna beräkning är är grundläggande för hela teorin om global uppvärmning.

Men det stämmer alltså inte, enligt en ny rapport ”Fossil Fuel Emissions and Fossil CO2 in the Atmosphere” författad av tre italienska forskare från IPCF-CNR i Italien. I den sägs det att den atropogena koldioxiden bara stannar i atmosfären ca 5 år. Det betyder att den mängd koldioxid som människan genererar är en tredjedel av vad IPCC uppskattade.

Den givna slutsatsen är givetvis att kunskapen om de mest grundläggande processerna i atmosfären är helt otillräckliga för att utgöra underlag för beslut i någon riktning i Köpenhamn.

Smälter isen på Antarktis?

Rymdforskaren Jianli Chen vid universitet i Austin, Texas har publicerat en studie i tidskriften Nature Geoscience. Forskaren säger försiktigt ”This, if confirmed, could indicate a state change of East Antarctica, which could pose a large impact on global sea levels in the future”.

Chens studie får DN att göra följande påståenden
1) Isen på Antarktis försvinner allt snabbare ut i havet. Det bekräftar de nya satellitmätningarna.
2) I februari kom en studie som visade att kontinenten faktiskt har blivit varmare de senaste femtio åren.
3) Satelliten Grace har mätt förändringar i gravitationen månad för månad, mellan april 2002 och januari 2009. Resultaten visar att Antarktis förlorade alltmer is för varje år, i genomsnitt 190 miljarder ton is om året.
4) Nya uppgifter finns om Grönlands accelererande issmältning
DN sätter rubriken ”Isen smälter på Antarktis”

BBC skriver följande om samma studie:
- Isen på Östra Antarktis har minskat under de senaster tre åren. Däremot var det ingen minskning under de övriga fyra åren.
- Andra forskare BBC intervjuat säger osäkerheten i data stor.
- Minskningen östra Antarktis i under 2006-2009 var bara 57 miljarder ton per år att jämföra med minskningen i det mindre västantarktis på 132 miljarder ton.
- En forskare anmärker att man måste vara försiktig då det inte finns några jämförelsedata.
BBCs rubrik är omdömesgill: ”East Antarctic ice sheet may be losing mass”

Har DN rätt? Nej, fakta sparkar:
1. Minskningen av isvolymen har bara registrerats under tre år. En så kort tid är ointressant i klimatsammanhang. Man säger att en tidserie om 30 är behövs för att den ska säga något om klimatet. DN påstår att isvolymen minskat ”varje år”. Det är fel. Under flertalet år skedd ingen minskning alls.
2. Enligt den iofs omdiskusterade forskningsinstitutionen Climatic Research Unit (CRU) har det inte blivit varmare på Antarktis sedan 1957. Det är alltid frysgrader på Antarktis, så en avsmältning skulle inte kunna bero på temperaturen.
3. Forskarna har använt en ny mätmetod vars kvalitet är oklar. Dessutom är det svårt att ta hänsyn till att berggrunden under ismassa stiger.
4. Det är inte alls konstaterat att isen på Grönland smälter.

DNs skriverier om klimatet kännetecknas av den gamla journalistuttrycket: Kolla inte fakta. Det kan spräcka storyn.

Denna blogg har ”inflytande”!

Bara 17% av svenska de bloggarna har mer inflytande än denna. Det påstår i alla fall bloggen inflytande.se. Det som avgör framgången är antalet länkar till denna blogg.

Inflytande kan kanske också mätas genom besök. Hittills har besökare klickat drygt 72.000 gångar. Inte dåligt. Fn liggar antalet klick på ca 700 per vecka.

Det är intressant att se att artiklar som är mer än året gamla fortfarande får besök. Ett exempel är Jehovas Vittnen missbrukar religionen som publicerades i sept 2007. Den har lästs 2.800 gånger och läses fortfarande var dag med ett fåtal undantag.

Det finns nästan 1000 kommentarer till artiklarna. Drygt hälften av dem kommer från läsarna, de övriga är svar på tal. De som bemödar sig med att reagera på det som skrivs i bloggen ska inte negligeras.

För närvarande är klimatfrågan prioriterad. Den är oerhört viktig. Många verkar lita blint på FNs klimatpanel IPCC och en ganska liten grupp klimatforskare. Det är inte rimligt när det gäller en så avgörande fråga. I stället bör var och en göra vad den kan för att själva, efter bästa förmåga, sätta sig in i det komplicerade materialet.

På denna blogg har polemiken inget större utrymme utan ambitionen är i stället att så sakligt som möjligt beskriva det aktuella kunskapsläget baserat på vetenskapligt etablerade källor. Det är det som ger inflytande och många besök.

Miljöpartiet De gröna är blåögda

Inför Köpenhamnsmötet har Miljöpartiet skrivit ihop ett förslag, som det väl var tänkt att Maria Wetterstrand skulle presentera för världens ledare. Men så blir det inte och tur är väl det. Förslaget är naivt i överkant.

MP vill ha bindande avtal med sanktioner! Ett sådant krav saknar varje form av realism. USA, Indien och Kina skriver aldrig på sådana avtal.

MP nöjer sig inte med den minskning av industriländernas utsläpp om 25-40% till 2020 och med 80-95% som IPCC föreslagit. EU tänker på egen hand minska med 20% och med ytterligare 30% vid ett internationellt avtal.

MP kräver i stället minst 40% till 2020. Till det kommer att MP anser att EU ska betala 35 miljarder euro per år eller att EU minskar utsläppen i u-länderna med 80%.

Det ska bli intressant att se om de rödgrönas budgetförslag inkluderar kostnaderna för MPs extrema klimatpolitik.

MP förslag är ett bra exempel på hur ”IPCC förblindat välrdens politiker”, som professor Kjell Aleklitt skriver i SvD.

MP agerar för ökad massvält genom att minska energiproduktionen baserad på fossiler utan att presentera någon som helst realistiskt idé om hur den energi som världens befolkning behöver för att få något att äta ska produceras.

”IPCC har förblindat världens politiker”

Kjell Aleklett, professor i fysik vid Globala energisystem vid Uppsala universitet, har skrivit en av de allra viktigaste artiklarna om klimatet på mycket länge. I egenskap av en av landets ledande experter på energifrågan konstaterar han att det inte är möjligt att snabbt avveckla det fossila bränslet.

Vi i Sverige klarar det tack vare vatten- och kärnkraften samt en hel del olja. Men i andra länder blir det massvält! Några citat:

” Ett tydligt bevis på att vårt klimat påverkas av fossila bränslen är att man diskuterar en reduktion av dessa bränslen med 50 till 90 procent fram till år 2050. Vad som inte diskuteras är att denna reduktion påverkar vår matproduktion och vår ekonomi.”

”… slutsatsen är att världens befolkning i genomsnitt använder huvudsakligen fossil energi för sin matproduktion, framför allt olja och naturgas. Med ett globalt genomsnitt på fem gånger så mycket använd energi jämfört med energi i maten på bordet blir behovet 36000 TWh/år. Det motsvarar cirka 30 procent av världens totala fossilbränsleanvändning.”

”Genom skicklig marknadsföring av orealistiska framtidsscenarier har IPCC förblindat världens politiker och framför allt politiker inom EU. ”

Smälter isen på Grönland – eller är det tvärtom?

Den etablerade uppfattningen verkar vara att isen på Grönland smälter allt snabbare och att havsnivån därför stiger. Snart kommer öar och lågT liggande land svämmas över.

Den 13 november publicerade Science en rapport av Michiel van den Broeke, m.fl med rubriken  Partitioning Recent Greenland Mass Loss. I rapportens abstrakt står det ”… enable us to quantify the individual components of recent Greenland mass loss. The total 2000–2008 mass loss of ~1500 gigatons, equivalent to 0.46 millimeters per year of global sea level rise,…” och ”Since 2006, high summer melt rates have increased Greenland ice sheet mass loss to 273 gigatons per year (0.75 millimeters per year of equivalent sea level rise). ”

Och det kan ju låta alarmerande. Så uppfattade också flera media det, i Sverige dock bara DN. ”Grönlands smältande isar höjer havsnivån” blev tidningens rubrik. Ingressen höll tidningen vanliga ton när det gäller klimatet: ”Grönlands isar smälter allt snabbare. Ny studie visar att Grönlands bidrag till havets höjning är kraftigt underskattat. ”

Men det DN skriver stämmer inte med den etablerade forskningens resultat . Borde inte DN nämnt det?

Nu visar det sig att referatet i DN inte heller stämmer med den aktuella undersökningen. Den visade nämligen att ”total annual precipitation in the Greenland ice sheet for 1958-2007 to be up to 24% and surface mass balance up to 63% higher than previously thought,” Kanske borde DN tänkt till lite extra eftersom forskningsrapportens namn är ”Higher surface mass balance of the Greenland ice sheet revealed by high-resolution climate modeling”.

Tilläggas kan att Science i sitt abstrakt valde att exkludera såväl rapportens namn som författarnas inledande mening: ”High-resolution (˜11 km) regional climate modeling shows total annual precipitation on the Greenland ice sheet for 1958-2007 to be up to 24% and surface mass balance up to 63% higher than previously thought. ” (Geophysical Research Letters)

Skriv på klimatuppropet till Fredrik Reinfeldt inför Köpenhamnsmötet!

Även om det inte är sannolikt att det tas några bindande beslut vid klimatmötet i Köpenhamn kommer man troligen försöka att fastlägga en handlingsplan för det politiska klimatarbetet under de närmaste åren. Så mötet kommer nog betydelse för det framtida klimatet.

Därför är det viktigt att Stockholmsinitiativet skrivit ett upprop till Fredrik Reinfeldt där man understryker det uppenbara att kunskapen om det framtida klimatet och vad som påverkar det fortfarande är helt otillräckliga. En viktig passus i uppropet:

För att rättfärdiga sådana drastiska åtgärder måste vi vara säkra på att de är absolut nödvändiga. Men sådan kunskap saknas fortfarande. Det enda vi säkert vet är att klimatet ständigt genomgått stora förändringar och att vi inte vet något om framtiden. Illusionen att vi skulle kunna kontrollera och styra klimatet saknar definitivt vetenskaplig grund.

Vi anser att våra resurser bör användas till att bygga och utveckla vårt samhälle och vår infrastruktur så att de blir motståndskraftiga mot alla oundvikliga klimatförändringar. Resurser behövs också för att ge människor i fattiga länder möjlighet till bättre liv och för att värna och vårda känsliga ekosystem som hav och skogar.

Alla med ett engagemang för klimatet och speciellt de hungrande i världen bör skriva på uppropet.

”Klimatkatastrofen är inställd”

Finska statliga TVn YLE visade den 11 november en mycket intressant film om klimatfrågan med det engelska namnet Climate catastrophe cancelled.

Filmen finns med engelsk textning publicerad på flera webbar, bl.a. Klimatbluffen och Kättaren. Den måste ses av alla som har något intresse för vad som sker med klimatet och forskningen om klimatet. En engelsk översättning med diagram finns här.

I filmens inledning intervjuas statistikern Steve McIntyre om den sk hockeyklubban, ett diagram skapat av Michael Mann, mfl, som påstods visa att temperaturen varit ganska jämn under ca 1000 år och sedan plötsligt steg från mitten av 1990-talet. Trots att Mann länge vägrade lämna ifrån sig underlaget till diagrammet, så lyckades McIntyre till slut få tillgång till insamlade fakta. Då visade det sig att diagrammet bara baserades på undersökning av ett fåtal tallar i Nordamerika!

Senare presenterade Keith Briffa, forskare vid Climate Research Unit at the University of East Anglia, som är ett av IPCCs ledande forskningsorgan, ett nytt diagram med utseende som en hockeyklubba. Briffa är en huvudförfattare till IPCCs rapporter. Briffa hade problem med att den varma medeltiden och den efterföljande lilla istiden inte alls syntes i hans mätserie.

Återigen vägrade forskaren att redovisa underlaget till sitt diagram, men efter att Briffa publicerat en artikel i en vetenskaplig tidskrift, tvingades han att redovisa underlaget. Då visare McIntyre att även det även denna gång var en mycket begränsad datamängd.

Briffa återvände efter en tid för att ta fler prover. När de nya värdena adderats till de tidigare (Briffa 95) blev resultat ett helt annat. I stället visade mätvärdena att temperaturen normalt varit betydligt högre än den är nu (Esper 02):

Blir oceanerna kallare eller varmare?

I en vetenskaplig rapport hävdar två forskare att oceanerna har blivit kallare sedan 2003. Att de utgår från detta årtal beror på att man då startade ett nytt mätsystem Argo som består av upp emot 4000 bojer som mäter havens värme på olik djup.

Eftersom haven lagrar ca 80% av jordens värme är havens temperatur en bra indikator på jordens klimat. Dessutom innebär en ökad temperatur en höjning av havsnivån genom sk sterisk effekt.

Forskarnas rapport ligger i linje med resultat från CRUs mätserie HadSST2 och NCDC. Men sex års mätresultat är alltför kort för att säga något om klimatet. CRU och NCDC publicerar dock sina resultat sedan 1979. De visar en svag ökning på ytvattnet om ca 0,2 grader under 30 år, men ingen ökning alls i det översta lagret ned till 300 meter.

Havsnivån stiger långsamt, med + 4,5 cm sedan 1979. Det är lika med inget alls om man t.ex. jämför med tidvatten, skillnaden mellan hög och lågtryck och vindars inverkan. Den långsamma ökningstakten verkar dessutom att avta.

Webben Skeptical Science sammanfattar läget: The bottom line is there is still uncertainty over the reconstruction of ocean heat. Generally, the various reconstructions show the same long term trends but don’t always agree when it comes to inter-decadal variability. The uncertainty means one cannot conclude with confidence that the ocean is cooling. Independent analysis seem to indicate that over last half dozen years, the ocean has shown less warming than the long term trend but nevertheless, a statistically significant warming trend.

Det är alltså svårt att veta om haven värms upp eller kyls ned. Det krävs mer forskning.

Har DN fel om Grönlandsisen?

I dagens DN skriver Annika Nilsson ”Under senare år har havsytan höjts i en allt snabbare takt.” Stämmer det? DN är ju notoriskt opålitligt i klimafrågan så det finns anledning att kolla.

Havsnivån mäts av University of Colorado at Boulder. Ett besök där visar att något helt annat. Coloradouniversitetets mätningen har gjorts med satellit sedan 1994. Havytan har enligt dessa mätningar höjts med 2,8-3,6 mm/år.

Diagrammen visar att det inte varit någon höjning alls av havsytan sedan 2006! Det ser alltså ut som om att DN har fel igen.

Om havsnivån inte ökar så kan man undra vart Grönlands smältande is tar vägen.  Eller är det kanske så att isen på Grönland inte minskar?

Det visar sig enligt mätningar från NASA Goddard Institute for Space Studies (GISS) att temperaturen under 1990-2000 var lägre än under seklet 1901-2000 på sydvästra hälften av Island. Bara den allra nordöstligast spetsen på Grönland var något varmare (<1 grad).

En viktigare iaktagelse är att istäcket blev tjockare i samma jämförelse. I snitt ökade istäcket på större delen av Grönland med 10-20 cm per år! På den nordligaste tredjedelen minskade istäcket med ca 5 cm/år.

Grönlandsisen verkar alltså växa. Det är väl något för DN att rapportera om?

---

DN: Grönlands smältande isar höjer havsnivån

Wall Street Journal om klimatforskningen

I artikeln The Earth Cools, and Fight Over Warming Heats Up gör Wall Street Journals miljöskribent Jeffrey Ball en läsvärd och helt färsk sammanfattning om klimatdebatten.

Engelsmännen misstror påståendena om klimatförsämringen

Den engelska opinions ändrar sig om klimatet, skriver New York Times.

Ett undersökningsföretag rapporterar att 52% av engelsmännen inte tror att klimatet kommer att påverka dem och 18% tror inte heller att deras barn kommer att påverkas.

Engelska konsumenter är bättre informerade i klimatfrågan nu än för två år sedan visar en annan undersökningen, men mindre än hälften av dem tror att de riskerar extrema värmeböljor eller översvämningar.

Ett tredje undersökningsföretag säger att de som tror att de inte kommer att påverkas av klimatförändringarna har fördubblats från 13% 2007 till 25% i år.

Tankesmedjan Public Policy Research säger att engelsmännen har tröttnat på klimatförändringarna.

Den engelska regeringen oroas av utvecklingen och ska nu försöka stoppa utvecklingen med annonser på TV.

Denna förändring är viktig då det ger ytterligare stöd till de Conservative som är mer skeptiska till hypotesen om klimatförsämring än Labour. Nästa år är det val i England. De konservativa stöds av 40 procent och Labour  bara av 27%.   De konservativa vill helst stoppa Lissabonavtalet och kommer säkerligen inte ge stöd till EUs klimatkompromiss.

EUs klimatkompromiss bidde en tumme

Det blev inget beslut i EU om gemensam finansiering av klimatinvesteringar i tredje världen. Det tänkta ”snabbstartspengarna” blir frivilliga.

Behovet säger EU är 100 miljarder Euro som klimatpengar till utvecklingsländerna. Angela Merkel tror att EU kommer att svara för en tredjedel. EUs finansiering ska i första hand den västra delen stå för. Polen, Rumänien, Tjeckien och andra vill inte betala mycket alls.

Om kostnaden ska fördelas till den västra halvan av EUs befolkning (ca 250 miljoner) blir det en kostnad på 133euro eller ca 1330 kr per person från 0-110 år. Om det är 1/3 som betalar skatt så blir det i stället 4000 kr som var och en ska betala. Men troligen vill Reinfeldt att Sverige ska vara bäst och tar gärna på Sverige en ännu större kostnad.

100 miljarder euro är det tänkta bidraget till utvecklingsländernas klimatomställning. Till det kommer sedan kostnaden för att ställa om Europas klimat.

Men som sagt; det finns inget beslut om några EU-pengar. Med det i kappsäcken ska Reinfeld träffa Barack Obama på tisdag för att få USA att åta sig en stor del av u-landsbidraget. Men i USA är republikanerna emot internationella överenskommelser av detta slag som de anser inkräktar på landets suveränitet. Och en stor grupp demokrater är emot för att de vill inte subventionera Kina, Indien och andra länder i tredje världen som allt mer framgångsrikt konkurrerar med USA och gör fler amerikaner arbetslösa.

Obama slås för den nödvändiga sjukvårdsreformen och kommer inte lova några pengar. Det vet Reinfeldt. Då framstår hans prat om framgång i klimatförhandlingarna som den bluff de är.

Inga pengar från EU, inga från USA. Inget beslut med innehåll i Köpenhamn i december. Men det är bra. Då blir det tid att forska vidare om klimatförändringarna och vad som ev bör göras åt dem.

Det blir kloka beslut i Köpenhamn

Risken för dåligt underbyggda beslut vid klimatkonferensen i Köpenhamn ser ut att vara mycket liten. Det blir inga beslut om gigantiska kostnader för att försöka minska jordens värme.

I stället blir resultatet förhoppningsvis en överenskommelse om mer forskning och mindre samordning som ger länder utrymme att komma fram till sin egen bedömning av hur klimatets påverkan och vilka åtgärder de kräver.

TV2 Vetenskapsmagasin nådda idag bottennivån vad gäller saklig information. I stället serverades groteskt demagogiska bilder till intervjuer med två extremt alarmistiska, och kontroversiella, forskare.

Stephen Sneider är en miljöaktivist som medgivit att han manipulerar vetenskapliga resultat för att nå sina politiska mål.

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. (APS News Online August/September 1996 Edition)

Det kan tilläggas att Schneider redan för några decennier sedan varnade för katastrofala klimatförändring, men då gällde det en ny istid (US Today).

Den andra forskaren Bill McGuire menar att människan kommer att drabbas av en mängd vulkanutbrott. Som expert på vulkaner har han väl irriterats över att denna risk inte uppmärksammats tillräckligt och därmed inte fått samma bidrag som mer populära katastrofteorier. Så då gäller det att ta i. Och det gör han i sin bok Seven Years to Save the Planet och i en artikel i engelska Guardian: ”How we discover that not only are the oceans and the atmosphere conspiring against us, bringing baking temperatures, more powerful storms, floods and ever-climbing sea levels, but the crust beneath our feet seems likely to join in too.” New Scientist avfärdar McGuire bok med att McGuire’s kärnfulla prosa bäst uppfattas som berättelser om förestående katastrof.

Båda forskarna svänger sig med riskbedömningar i procent utan någon som helst möjlighet att ens motivera storleksordningen. Sanningen är att de inte har något underlag för påståenden om att risken är x% för det ena eller det andra.

En viktig fråga är varför undergångsprofetior är så populära. Det är inget nytt fenomen. Väderfenomen har ofta setts som tecken på en snart kommande fullständig katastrof. Religiösa grupper använder den nära förestående undergången som ett avgörande argument för att underordna sig sektens ledning som utlovar Räddningen. Ett tydligt exempel på mekanismen är Jehovas Vittnen. Kunskapsbrist ger grogrund för spekulationer.

Men som risken är som sagt liten för att världens länder vill ta beslut om dramatiska investeringar för att minska koldioxiden i atmosfären konsekvenserna är så oklara och föreslagna åtgärder är så illa underbyggda.

Magplask av DN i Arktis igen!

”Två tyska handelsfartyg har lyckats ta sig genom Nordostpassagen utan isbrytare”, skrev DN 2009-09-12. Som vanligt är det usel journalistik när DN skriver om klimatet. Per Wellander kollade DNs uppgifter och det var fel igen.

Mer is vid polerna

Mer is vid polerna.

Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det också kommer att vara mer is än 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.

Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen nått årets maxima är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.

Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens temperatur har fallit kraftigt sedan 2003. Ökningen sedan 1979 är 2,5 grader.

Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.

För varje år som går blir det tydligare att koldioxiden inverkan på klimatet är mycket liten.

Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det snart också kommer att vara mer is än vid motsvarande tidpunkt 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom många har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.

Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen där nått årets maximum är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.

Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens yttemperatur sjunkit sedan 2003. Sedan 1979 är ökningen bara 0,25 grader. Om man i stället tittar på vattenskiktet ner till 300 meter så ligger  temperaturen still.

Havsytan stiger, men mycket, mycket långsamt. Mellan 1992-98 steg nivån med 45 mm, dvs med 7 mm/år. Några säger med panik i rösten att stora området snart kommer att svämmas över, men denna obetydliga förändring måste jämföras med förändringar förorsakade av tidvatten och vindar. Tidvattnet på oceanerna är ca 1 meter, men på vissa kustar kan det överstiga 10 meter. Till det kommer flera meter höga vågor vid stormar. I det perspektivet är havens nivåhöjning obetydlig.

Varför stiger då havsytan? Det viktigaste anledningen kan vara att värmen återgått till den nivå den hade före 1200-talet efter den ”lilla istiden” som upphörde runt 1850.

Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.

För varje år som går blir det tydligare att koldioxidens inverkan på klimatet är mycket liten.

Den globla temperaturen sjunker

Den globala uppvärmningen upphör, konstaterar den väl etablerade forskaren Mojib Latif. Han är professor vid Kiel Universitet specialiserad på “Ocean Circulation and Climate Dynamics”.

Latif redovisade sina resultat vid stor vetenskaplig konferens arrangerad av World Meteorological Organization, rapporterar New Scientist.

Den sjunkande temperaturen beror på NOA – North Atlantic Oscillation. NOA är ett atmosfäriskt system med permanent lågt luftttryck över Island med permanent högt lufttryck över Azorerna. När skillnaden mellan dessa lufttryck ökar så blir somrarna kallare och vintrarna mildare och regnigare. Enligt professor Latif är det just det som kommer att ske.

New Scientist rapporterar också om diskussionen att NOA kan förklara mycket mer av de temperaturförändringar som uppmätts av vad forskarna hittills trott.  De nya resultaten kan också förklarar den ökade grönskan i södra Sahara.

Vicky Pope, som är chef för Hadley Centre sa under konferensen att NOA också kan förklara den kraftig isminskningen i Arktis. Hadle Center är ett av världens ledande institutioner inom klimforskningen och en huvudleverantör av forskningsresultat till IPCC.

Tim Stockdale, European Centre for Medium-Range Weather Forecasts konstaterade
-”Model biases are also still a serious problem. We have a long way to go to get them right. They are hurting our forecasts.

Konferensen avslutades med krav på förbättringar av ”The Global Climate Observing System and all its components and associated activities and provision of free and unrestricted exchange and access to climate data”.

Det är viktig kritik mot klimatforskare som vägrar lämna ut sina grunddata och prognosmetoder.

Inget stöd från USA och Kina vid klimatmötet i Köpenhamn

Hans Bergström skriver i DN att vare sig USA eller Kina kommer satsa några pengar på internationella program för att minska CO2-utsläppen.

USAs kongress kommer inte att bevilja pengarna. Budgetunderskottet måste hanteras och dessutom så misstror man stora internationella FN-program. USA gör redan mer för att minska beroendet av olja än EU.

Kina har akuta miljöproblem som de hanterar efter eget huvud. Viktigast för ledningen är dock att öka befolkningens standard. I annat fall kommer det stora kinesiska riket falla sönder. Nu skrivs det mest oroligheter i nordvästra Kina, men faktum är att det är oroligheter över hela landet.

Utan ekonomisk stöd från USA och Kina – och säkerligen heller inte från Indien – till internationella system för att drastiskt sänka utsläppen av koldioxid, blir det inte någon överenskommelse i Köpenhamn med konkret innehåll. Och tur är det, för då ges forskningen mer tid att komma underfund med hur klimatet förändras och vad som ev kan göras åt saken.

DN: Besluta om vädret