Sluta med centrala löneförhandlingar

Gruvfacket är rasande och kräver att få del av gruvföretagens enorma vinster. Det är lätt att förstå. När företag går bra måste givetvis de anställda få sin del.

Men är det rättvist? Varför ska inte de som jobbar i mindre lönsamma företag få lika mycket. De kanske jobbar lika hårt och har kanske lika höga kostnader som de som jobbar i högvinstföretagen?

Ja, vad är rättvisa löner? Att alla får samma lön? Eller att lönen varierar med levnadskostnaderna? Eller att den utbildade får mer än outbildade? Eller att den duktige får mer än den som inte klarar lika mycket?

För många handlar det inte alls om rättvisa. Ta småföretagarna t.ex. De får ta de jobb kunderna beställer. Är det dåliga tider får de sämre betalt. När efterfrågan är stor stiger intäkterna. Naturlagen om tillgång och efterfrågan styr.

Vad är alternativet? Ska staten fastställa priset på alla hantverksjobb och konsultjobb? Snickarföretagen ska fakturera 150 kr i timmen, professorer ska debitera 250 kr i timmen, o.s.v. Så gick det kanske till i 1700-talets skråväsende, men nu är tanken helt absurd.

Varför ska inte samma regler gälla för anställda? På samma sätt som kunderna har olika vilja att betala småföretagaren så har företag olika förmåga att betala sina anställda. För vissa går det bra och andra dåligt. Dessutom varierar det över tiden.

Den bästa lösningen måste därför vara bonuslön. När företaget går bra så blir det bonus till alla anställda. När det går riktigt dåligt så får man bara den vanliga lönen. Så har cheferna på många företag det. Går det bra så blir det bonus. Det har inget med chefernas skicklighet att göra. Bonusen beror mer på konjunkturen är chefernas duktighet.

Men bonus innebär att de anställda måste inse att lönen kan minska, så det gäller att spara en del av bonusen till sämre tider.

Det innebär också slutet på den solidariska lönepolitiken, där facket tar från de som jobbar i rika verksamheter och ger till dem som jobbar i företag med ont om pengar. Det får i stället bli en uppgift för skattesystemet att ta från de rika och ge till de fattiga.

Det är mycket enklare att skapa ett skattesystem som sköter en sådan omfördelning än att lägga denna uppgift på löneförhandlarna. En annan positiv bieffekt är att lönekostnaden, helt dominerande i tjänsteföretagen, anpassas till företagens förmåga att betala.

En standardinvändning är att detta minskar omvandlingstrycket i ekonomin. Facket brukar ju säga att företag som inte kan betala bra löner ska bort så att folk kan byta till företag som kan betala bättre. Det ligger det givetvis något i, men varför ska inte de direkt involverade i företaget få bestämma. De som jobbar i företaget kanske föredrar att ha lite mindre lön och slippa att sälja huset, flytta från orten och förlora kontakten med vännerna.

Centrala förhandlingar hör till förra seklet. Överlåt löneförhandlingarna till den anställde eller det lokala facket och företaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: