Göran Persson-filmen en journalistisk bragd

Avundsjukan stänker om journalisterna när de ser Persson-dokumentären. Det var fel att den gjordes, fel av den hölls hemlig, fel filmad, fel att inte andra får yttra sig, etc.

Sur säger rävarna.

Det är självklart en journalistisk bragd av Erik Fichtelius att genomföra detta projekt under 10 år och resultatet är hyperintressant.

Det var ju helt nödvändigt att hålla intervjuerna hemliga, annars hade det inte gått att genomföra dem. Då hade allt Persson sagt omedelbart tagit upp i media och fortsatta intervjuer hade varit omöjliga.

Och något oetiskt kan jag inte finna. Fichtelius hade rätt att använda allt han fick veta i sitt normala journalistiska arbete. Enligt Fichtelius sa han nej när Persson erbjöd honom uppgifter i förtroende. Om Fichtelius nte skulle ha rätt att göra på detta sätt så skulle journalister inte ha rätt till sk bakgrundsintervjuer som görs för att få en allmän bild av ett område.

Tydligen accepterar inte kritikerna heller politiker som hemlig källa. Häpnadsväckande! Kanslihuset har alltid läckt och källorna är ofta politiker. Ska journalister i forsättningen alltid berätta vem som sagt vad så blir källorna musslor.

Och så den här uppfattningen att de som Persson angriper ska få rätt att försvara sig i programmet. Då hade det ju blivit ett vanligt nyhetsinslag. Rimligen skulle då även Persson ha fått kontrareplik. Men det är inget debattprogram utan en dokumentär som redovisar Perssons minnesbilder och uppfattningar om medarbetare och motståndare. De angripna får ju rika möjligheter att kommentera och gå till motangrepp i andra media och i andra SVT-program.

Resultat är sällsynt värdefull journalistik. Vi som tidigare känt starkt motstånd gentemot buffeln Persson får nu svart på vitt på att känslan var helt rätt. Den intressanta fråga filmen ställer är att media inte avslöjat vidden på Persson bristande omdöme, förföljemani och självöverskattningen – förrän nu.

2 kommentarer till Göran Persson-filmen en journalistisk bragd

  1. magnuslillieborg skriver:

    Det värsta är att han egentligen bara verkar litade på sig själv, betrakta sina ministrar som lägre stående.

  2. Hans Iwan Bratt skriver:

    Så verkar det vara. Men än värre är det egentligen att ministrarna acceptera det. Det visar vad auktoritär socialdemokratin är.

    Det blir alldeles väldigt obehagligt när Persson talar om statskupp när Erik Åsbrink väljer att avgå för att han körts över av Persson. Vad ska en statsminister göra som tror att en statskupp är under uppsegling? Förmodligen kontakta SÄPO och försvaret! Hur långt bort var det? Hur mycket ytterligare fantiserande hade krävts av statsministern innan polis och militär rykte ut och häktade regeringsmedlemmar?

    Det är den inre kretsen inom (s) som väljer partiledare som också kan bli statsminister. Ansvaret faller tungt på dem som utsåg en person med talets gåva men med förföljemani och dåligt ledarskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: