Hjälper naprapati?

DN och SvD huvudnyheter just nu är att naprapatisk behandling är bättre än den normala behandling som ges av läkare. Det är ett intressant exempel på ovederhäftig journalistik.

DN skriver: ”Naprapati fungerar bättre än erkänd och rekommenderad behandling av rygg- och nackproblem, visar en ny studie.”

SvD skriver: ”Naprapati är mest effektivt, åtminstone på kort sikt, vid rygg och nackbesvär. Det visar den första vetenskapliga utvärderingen av metoden.”

Men så går inte forskning till. För att kunna dra så långtgående slutsatser måste denna första studie kompletteras med studier av andra forskargrupper. Dessutom måste andra forskare ges tid att ta del av den nya studien och publicera sina bedömningar i etablerade vetenskaplig tidskrifter.

Det är först när flera oberoende forskare kommer fram till samma slutsatser baserade på väl genomförda studier som det går att säga om naprapati hjälper överhuvud taget. För – som SvD säger – detta är den första vetenskapliga studien som gjorts inom området. Och det är anmärkningsvärt. Det finns enligt DN 900 naprapater som är legitimerade av Socialstyrelsen som behandlar 1.000-tals personer varje år och det utan att det finns någon vetenskaplig dokumentation av om det fungerar.

När den nya studien bedömts vetenskapligt kommer man säkert också uppmärksamma att forskaren själv är naprapat, dvs själv tagit ställning för denna behandlingsform.

Tills vidare gäller att det inte finns vetenskapligt stöd för att naprapati fungerar. Det handlar om tro och övertygelse.

DN: ”Naprapati bättre än traditionell behandling”
SvD: Naprapati ger bäst resultat för onda ryggar och nackar

12 kommentarer till Hjälper naprapati?

  1. Naprapatstudent skriver:

    Hej

    Att detta är den första bevisade studien på att naprapati i sig själv fungerar är sant dock finns det sedan tidigare studier som påvisar goda effekter av naprapatins behandlingsmetoder såsom massage, manipulation, rådgivning, träning m.m.

  2. Julle skriver:

    Av egen erfarenhet då jag har haft mycket besvär med ryggen efter en trafikolycka förvånas jag fortfarande över den traditionella medicinens skepticism mot naprapatin som hjälper många människor. Förutom massage och manipulering som brukar förknippas med dessa behandlingar har de naprapater jag gått hos varit mycket duktiga på att visa på strechövningar och enkla rörelser jag kunnat göra utan att behöva gå till träningslokal som hjälpt oerhört mycket. Tyvärr är den traditionella vården väldigt dålig på att hjälpa till med detta, istället skriver man ut smärtstillande medicin och säger att man behöver träna men erbjuder ingen egentlig hjälp utöver allmänna råd. Inte ens de sjukgymnaster jag haft kontakt med har varit särskilt engagerade.

    Beror bristen på vetenskapliga studier på att man anser att naprapaterna inte använder metoder som är erkända inom den traditionella medicinen? Borde inte läkarkåren fokusera på patientens bästa istället för att försöka avfärda alternativa metoder?

  3. Hans Iwan Bratt skriver:

    Det jag reagerade emot i DNs och SvDs rapportering är att de presenterade studien som om den visade att naprapati var en bättre behandling än den medicinskt vedertagna trots att den inte värderats av andra forskare. Den aktuella studien kan få stöd eller bli motsagd. Vilket får tiden utvisa.

    Enligt SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering (http://www.sbu.se) finns det bevis, om än inte så starka, för att viss naprapatisk behandling ger kortvarig smärtlindring och ökad rörlighet, dock inte akupunktur, massage, sträck- eller värme- behandling. Den viktigaste åtgärden är att man håller sig igång om nödvändigt med hjälp av smärtlindring.

  4. seb skriver:

    Vadåå Naprapatins behandlingsmetoder… massage, manipulationer, träning dessa metoder har använts hundratals år av sjukgymnaster och gör även så idag! Så att säga att Naprapati är en behandlingsmetod känns väldigt fel… Till er som tror att det är en vetenskaplig metod,LÄS ursprungsartikeln… den säger bara att lite handpåläggning är bättre än bara information… kan ni inte göra en studie där en behandlingsmetod, tex manipulationer jämförs med töjning och träning!!!

  5. Mikael skriver:

    Det som kallas naprapati är en bred behandlingsform – det skulle därför vara intressant och veta exakt vad forskaren/doktoranden menar med naprapati. Är det ledmanipulation, stretching, massage, träning eller vad?!

    Betänk också att ovan metoder(ledmanipulation, stretching, massage, träning)+ en mängd andra också är en del av sjukgymnastens arsenal inom normal vård till en mycket lägre kostnad(= kostnad 140:-vid första besöket och 70:- vid återbesök).

    Tittar man närmare på studier (som det finns hundratals fler av) hjorda där man jämför läkarbehandling/undersökning med sjukgymnastens behandling/undersökning så får man samma resultat som naprapatdoktoranden fått.

    Så, kul resultat. Men ur forsknings- och faktasynpunkt är det värt nada än så länge – men det är ju en intressant artikel som ”säljer” och ger gratisreklam värd hundratusentals kronor för napratatsamhället.

  6. legitimerad kiropraktor skriver:

    Detta är den första studien om naprapati som är gjord av en naprapat.
    Det intressanta är ju här att man använt olika behandlingstekniker som ingår i den behandlande naprapatens verktygslåda. Dessa enskilda behandlingstekniker (verktyg) har studerats i en rad olika studier tidigare t.ex. SBU rapporten som nämndes ovan. Jag tycker studier som visar på den manuella medicinens fördelar är bra och jag är därför positivt inställd till det som Eva Skillgate (författaren till artikeln)har arbetat fram. Vad jag som kiropraktor däremot tycker är viktigt är att rätt information blir spridd.
    Den teknik som utvecklats och vetenskapligt studerats av kiropraktorer under många år är manipulationsbehandling av leder.
    Att vetenskapligt utvärdera en hel disciplin är svårt. Vetenskapen kan egentligen bara studera de behandlingstekniker som ingår i en disciplin. Finns vetenskapliga bevis för ”läkeri”? blir ju ett ganska vitt begrepp eftersom det är många olika metoder, läkemedel etc som anväts av läkare. I DNs artikel beskrivs naprapati som en vidare utveckling av kiropraktiken vilket kräver ett förtydligande. Den första kiropraktorutbildningen startade 1896 och sedan dess har många olika grenar av kiropraktiken växt fram där ibland naprapatin som grundades av kiropraktorn Okley Smith 1907. Allting har sin tid och i början av 1900-talet hade man inte samma kunskap om t.ex. smärtfysiologi som man har idag. Detta gjorde att det ganska fritt gick att spekulera i hur man skulle behandla människor med smärta från rörelseapparaten.
    Naprapatin kom till Sverige på 70-talet och forskningen från naprapater har blivit aktuellt först nu 2007. Det som är karrektärisisk för disciplinen är att man har tagit tekniker från många andra discipliner som kiropraktiken, osteopatin, sjukgymnastiken etc. De tekniker som således används finns redan dokumenterade och det vore därför synd att inte uppmärksamma de som studerat dessa tekniker vetenskapligt tidigare.
    Det finns fortfarande ingen egen litteratur i naprapati och i de fall som naprapaten lär sig ledmanipulation är det genom kiropraktisk litteratur.
    Denna studie gynnar alla som jobbar inom manuell medicin eftersom de tekniker som använts redan har använts av kiropraktorer under många år.

  7. Sjukgymnaststudent skriver:

    Jag tycker det är helt befängt att ens redan gå ut med detta som en bevisad nyhet, än mer att värdera det som ”första-sidan-nyhet” med sådana rubriker efter en sådan liten studie. Sedan måste jag bara säga att det är väldigt konstigt att man även går ut med att kalla dessa behandlingar för naprapati – det är behandlingsmetoder som redan förekommer, och som förekommit länge, inom sjukgymmnastik. Nu som förr har dessa alternativa behandlingar inte varit nog vetenskapligt förankrad för att gå ut med att just det är den bästa behandlingen av denna form av smärta. Genom praktisk erfarenhet har dessa former av behandling visat på positiva effekter, klart som attan att en behandling som innebär ”hands-on” och ett mänskligt omhändertagande av patienten skattas högre än att få muntliga råd utan någon direkt uppföljning säger jag! Det är något som alla tidigare studier visat… det är ingen nyhet.

    Skulle önska en mer avancerad forskning som visar på tydligare resultat vad gäller all alternativ forskning, inte en studie som visar på vaga och vinklade resultat. Först då kan man visa sina framfötter och våga gå ut som det bästa, innan det tycker jag det är bra att det finns många alternativ att välja på för att behandla. Alla ser vi inte lika ut och vi tycker inte lika – då är det bra att få välja det som passar utifrån sig själv.

  8. Naprapat skriver:

    Många intressanta kommentarar på denna studie. Helt riktigt som många påpekar, den skall naturligtvis kommeneteras och dubbelkollas.

    Vill dock informera om att vad gäller litteratur inom naprapati finns detta. Detta prapats det tyvärr inte om. En av de första om inte den första boken som skrevs är ”Modernized Chiropractic”. Denna är faktiskt den första boken i naprapati, därav ”Modernized” den kom senare under namnet ”Naprapathy Genetics”.
    Men som sagt detta med studien skall diskuteras vidare.
    Vad gäller at våra tekniker är ”lånad” av andra så måste väll detta rimligen gälla andra grupper såväl då ex ostiopatin var tidigare än kiropraktik och naprapati. Dessutom som namnet Naprapati visar kommer dess influenser från Napravit som är Tjeckisk manuell medicin även om Oakley Smith var kiroprakor innan.

    Diskutera på och syna all information, detta skall alltid göras.

  9. Ivar skriver:

    Skillgates studie av naprapati är dessvärre inkonklusiv (= omöjlig att dra några slutsatser ifrån) pga åtminstone ett 10-tal grundläggande faktorer. Härnedan följer några exempel där varje faktor i sig i princip gör den aktuella studien inkonklusiv:
    1. Man har annonserat efter patienterna, vilket enligt många kliniska epidemiologer är helt förbjudet. Man förlorar nämligen all “extern validitet”, vilket betyder att, även om man accepterar resultaten (”intern validitet”), gäller de bara just för de patienter som har undersökts – man kan inte överföra resultaten till andra, ofta mer (som i det aktuella fallet) relevanta patientgrupper.
    2. Man har gett 900 (!) procent mer behandling i naprapatgruppen än i allmänläkargruppen (4,5 timmars naprapatisk behandling jämfört med 2 x 15 minuter möten med allmänläkare), så vitt jag förstår utan, eller i bästa fall rudimentär, undersökning, vilket på vetenskapligt språk kallas för en gigantisk “Hawthorneeffekt”. Med en sådan oerhörd obalans vad gäller förväntans- och omhändertagandeeffekter, är det självklart att den behandlingsgrupp som fått mest uppmärksamhet också kommer att skatta subjektivt bättre resultat – det finns ett otal studier som har visat detta redan tidigare (dvs att det är bättre att göra någonting än ingenting) + att redan sunt förnuft säger att man inte kan göra på detta sätt. I studier som denna måste man eftersträva minst likvärdiga förhållanden avseende detta (helst en obalans åt andra hållet) i båda grupperna, annars kan man inte dra några slutsatser. Att 98% av patienterna i naprapatgruppen dessutom fick massage förstärker förstås denna effekt ytterligare.
    3. En mycket viktig fråga i randomiserade studier sedan några decennier tillbaka är att “intention-to-treat-principen” måste tillämpas. Det betyder att det är absolut förbjudet att exkludera patienter efter själva lottningen. Det anmärkningsvärda är man i studiens inledning uppger att den är en intention-to-treat-studie trots att man sedan exkluderar 22 patienter (!) från studien (som därmed i själva verket blir en “actually-treated-studie”) pga orsaker som inte ens är definierade som exklusionskriterier. Risken med actually-treated-studier är att forskaren, i bästa fall undermedvetet, inför bias genom att exkludera patienter som inte visar resultat som stämmer med hans förutfattade meningar om tingens ordning och behåller andra med tillfredsställandde resultat; dvs ett kraftfullt sätt att fövränga resultaten.
    4. Utöver att man har annonserat efter patienter, har man dessutom som exklusionskriterier bl.a. konstant smärta, smärta som blir värre under natten, svårartade besvär, intensifierad smärta av små rörelser, uttalad morgonstelhet, långvarig påtaglig påverkan av vardagslivsfunktioner, tidigare kirurgi, diskbråck, kotglidningar, ryggmärgsförträngning, färskt trauma och tidigare cancer. Detta innebär att man, i motsats till i alla tidigare studier på området, exkluderat just de svåra patienter som är samhällsekonomiskt och “lidandemässigt” intressanta och studerat många patienter, som i själva verket inte behöver samhällsfinansierad behandling. Det hela blir naturligtvis ännu värre av att bara 4% av patienterna var sjukskrivna. Icke desto mindre håller man en lång utläggning i inledningen om vikten av att utvärdera metoder som kan minska kostnaderna för rygg- och nackbesvär, trots att man i själva verket endast har ökat kostnaderna i naprapatgruppen. Idag krävs det, utöver att en metod fungerar i en lottad studie, att den också är kostnadseffektiv för att stöttas av det allmänna – rimligt eller hur?
    5. Genom att man dikotomiserat sina resultat, kan man på ett påtagligt irrelevant sätt förstärka resultaten på ett falsk sätt. Detta har gjorts – ett “renare” och mer pålitligt sätt vore att presentera medelvärden med konfidensintervall och p-värden, vilket man inte har gjort.
    6. Tillsammans med ordinarie bortfall och de (förbjudet) exkluderande patienterna, blir bortfallet efter 12 veckor i den ena gruppen 17 procent (vilket inte anges). Ett så högt bortfall gör resultaten, även om man skulle acceptera dem i övrigt, ytterligt osäkra.
    7. Man brukar se mycket allvarligt på studier där man i sin litteraturgenomgång varit selektiv och avstått från att referera till studier som visar resultat som kan störa t ex slutsatser i studien, t ex sådana som visar att läkare och sjukgymnaster med mycket måttligt tillägg av utbildning får mycket starka resultat inte bara på variabler liknande dem i den aktuella studien utan också på sjukskrivning och därmed, i motsats till Skillgates studie, blir rejält kostnadseffektiv (sådana studier finns).
    Sammanfattningsvis måste Skillgates resultat tolkas med den allra största tänkbara försiktighet. Jag citerar en skribent i DN: Detta är ingen studie, “det är en partsinlaga avsedd att öka trycket på Landstingen att teckna avtal med naprapater”. Jag önskar naprapaterna större lycka med nästa studie.

  10. Fredrik Bendz skriver:

    Jag rekommenderar en surf till Cochrane för att läsa mer om olika studier av Naprapati. Nästan alla vetenskapliga underlag är ”inconclusive”.

    http://www.cochrane.org

  11. Trick or Treatment skriver:

    Sannolikt placeboeffekt och därmed bortkastade pengar (skattemedel). Läs boken ”Salvekvick och kvacksalveri” av Simon Singh och Edzard Ernst. Alternativmedicinens bluffmakare avslöjas på vetenskapligt sätt. MYCKET läsvärd bok!

  12. […] media inte är tillräckligt kritiska att granska påståenden om att det har stöd i forskning här, här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: