Varför har vi kollektivavtal?

Är det bra med kollektivavtal? Att ställa den frågan är förmodligen värre än att svära i kyrkan. Men varför inte gå igenom skälen för och emot?

De viktigaste motiven för kollaktivavtal är förmodligen:
– Rättvisa löner och villkor
– Arbetsgivarna ska inte bestämma.
– Fredsplikt.

Vad är rättvisa? Är det att personer med samma typ av jobb inom samma avtalsområde får samma löner. Är det inte mer rättvist att de som är skickligare i jobbet, arbetar mer och når bättre resultat får högre lön än andra? Några tycker att kön och levnadsomkostnader ska inverka på lönesättningen för att lönerna ska bli rättvisa. Kanske får man acceptera att lönerna inte är ”rättvisa” utan att två personer som är lika duktiga och gör samma jobb ändå får olika löner. Så är det ju för dem som har individuell lönesättning. Och inte är det några ägare av småföretag som tycker att de ska kunna ta ut samma lön bara för att de jobbar inom samma område. Det är mycket i livet som inte är rättvist. Rättvisa löner kommer aldrig att finnas hur än de definieras.

Till rättvisan hör att lönerna inte ska sättas med hänsyn till arbetsgivarens betalningsförmåga. Det säger facket är bra också för att det skapar dynamik. Företag med dålig ekonomi slås ut och rikare företag för möjlighet att anställa fler. Men är det inte ett von oben-perspektiv? Kan det inte vara så att de anställda tycker att det är bättre med lite lägre lön och att få behålla jobbet. Dynamik låter ju bra, men säg det till den som kommit upp i åren och bor på ett ställe där det inte finns några lämpliga jobb. Alternativet att lära helt nytt och byta bostad, vänner, fritidsengagemang många gånger kan vara värre än att lönen kryper ned. Kanske skulle det t.o.m. vara bra om lönen för alla anställda varierade med arbetsgivarens ekonomi – bonus till alla. Det kommer om något skapa känsla för jobbet.

Arbetsgivarna får inte bestämma för då blir det godtycke, säger facket. Ja, arbetsgivaren har alltid ett visst utrymme vid lönesättningen, liksom vid arbetsfördelningen. Det ger lönesättande chef möjlighet att själva avgöra vem som ska få del av löneutrymmet, men sköts det illa så kan den anställde sluta, jobba mindre engagerat, inte ställa upp som tidigare, etc.

Det fungerar för det stora antalet anställda vars löner inte sätts av kollektivavtal. Inom SACO sätts lönerna lokalt för 170.000 medlemmar (41%). Varför går det inte lika bra inom andra områden? Och givetvis gäller samma sak för det stora antalet småföretag som är underleverantörer. Deras ersättning sätts av köparen. Småföretagaren kan ibland lika lite som den anställda bara gå sin väg.

Fredsplikten verkar ju dessa tider vara illusorisk. Även företag som tecknat kollaktivavtal utsätts för strejker, blockader och sympatistrejker för att därigenom straffa företag som facket ogillar. Dessutom brukar fackets fördömanden av vilda strejker brukar vara honungslent.

Det kan kanske vara bra om grupper av arbetstagare och arbetsgivare kommer överens om löner och annat, även om vi ju alla normalt ogillar karteller. Det är ju lätt att tänka sig vad som skulle hända om landets alla småföretagare skulle komma överens om sina priser och leveransvillkor och vägra leverera om inte kunder ger sig.

Varför är det så viktigt att företagen skriver kollektivavtal med arbetsgivarna? Varför ska den berömda salladsbaren i Göteborg, dagiset på Lidingö, vårdföretaget i Nacka och många andra tvingas skriva under. Och gäller över huvud taget sådana avtal när en part tvingas att skriva på? Om facket har många medlemmar på arbetsplatsen kan de ju ändå agera gemensamt mot sin arbetsgivare med något rikt fack bakom ryggen.

Kärnan i den svenska modellen är innebär att samhället delegerar till arbetsmarknadens parter att skriva lagar, vara polis och domstol. Den officiella lagen görs dispositiv så att parternas avtal tar över. Facket har fått rätten att göra egna undersökningar av företags verksamhet, något som polisen bara för göra efter domstolsbeslut. Och sedan är det först facket och sedan parterna som dömer och utdelar straffet. Är det så det ska vara i en rättsstat?


DN: Borgs retorik får högerfalangen att ligga lågt, M som i mitten
SvD: Fp vill ändra las
Taggar: Arbetsrätt, Facket, Politik
Andra bloggar om: , ,
Intressant

5 kommentarer till Varför har vi kollektivavtal?

  1. Kjell Ericson skriver:

    Varför ställer du frågan? Nu?

    Rättvisa löner och villkor
    Handlar kollektivavtal om rättvisa löner? Jag trodde det var fråga om att avtalen stipulerar en miniminivå och sunda arbetsvillkor? Den fria lönesättningen fungerar väl ovanför denna lägstanivå?

    Arbetsgivarna skall inte bestämma
    Av historiska skäl då det stora kollektivet i praktiken var en livegen massa som utnyttjades under slavliknande förhållanden växte socialism och kommunis fram som en reaktion. Arbetsgivarna dikterade villkoren, den enskilde hade inget att sätta emot eftersom det stod många i kön. Under stort motstånd från arbetsgivarna, staten och kyrkan tillkämpade sig kollektivet just kollektivavtal och politiskt inflytande.

    Fredsplikt
    Den stora vinsten är väl just fredsplikten. Ett resultat av Saltsjöbadsavtalet som jag hörde att det finns krafter som verkar för ett nytt sådant 2007. Det verkar ju som om även Alliansen hyllar svensk kollektivavtalshistoria. Jag lever i tron att vi har få strejker i Sverige och att det tillskrivs just kollektivavtalen. Ur LOTidningen:

    FAKTA: Strejker i Europa och i Sverige
    Den senaste internationella strejkvågen började i Italien 1967 och kulminerade under 1970-talet. Strejkvågorna innan dess varade1939-1945, 1914-1920, 1890-1896, 1870-1875.

    • Sedan 1990 har antalet strejker i Sverige varit mycket lågt, kring 20 per år. För att hitta en längre period med så få konflikter måste man gå tillbaka till 1950-talet.

    • I Sverige tar fackförbunden ut sina medlemmar i strejk. I Frankrike kan enskilda personer själva gå ut i strejk. I Norge och Storbritannien lämnar man sin anställning och bryter avtalet med arbetsgivarna då man går ut i strejk men oftast återanställs man efteråt.
    Källa: Christer Thörnqvist. (http://lotidningen.lo.se/?id_item=4857)

    Vem vill ha det som i Frankrike?

    Kjell

  2. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till Kjell

    Kollektivavtal handlar om alla villkor för anställningen, även om kloka förbund numera delegerat själva löneförhandlingen till det lokala företaget eller den enskilde. Jag tror inte att det alltid finns en minilön, men det vet jag inte.

    Det bäste vore nog om riksdagen fastställde en minilön genom att fastställa arbetslöshetsersättning, socialbidrag och annat till en viss nivå som gör att löner under den inte får några arbetssökanden.

    Det är arbetsgivarna som bestämmer lönerna. De löneökningar som följer efter de centrala villkoren är obetydliga i förhållande till höjningar som sker vid byte av arbetsplats eller arbetsuppgift. Facket håller tillbaka löner i företag som har råd att betala bättre pga av den märkliga ”solidariska” lönepolitiken och skänker i stället överskottet till aktieägare och företagsledning. Samtidigt tvingar facket fram löneförhöjningar som företag inte klarar av och tvingar fram nedläggelser eller minskar företagets förmåga att växa och att därmed ge fler jobb. Lönehöjningarna ska bestämmas av verksamhetens lönsamhet.

    Vi har ingen fungerande fredsplikt. I stället för strejk så sjukskriver sig anställda med facket reella stöd. Facket är så starkt i förhållande till arbetsgivarna att det räcker att nämna ordet strejk, eftersom en strejk inte kostar facket något nämnvärt, men är dödligt dyrt för många företag. Det ör därför det är så få strejker.

    Avtalstvister mellan företag avgörs i domstol. Det bör kunna ske även i framtiden i en förändrad arbetsdomstol utan partsreprepsentation, dvs ungefär som i EU-domstolen.

    England var tidigare ett strejkdrabbat land. Nu har de inte längre det problemet efter ändrad lagstiftning. Det har lett till en snabb standardhöjning i England och en mycket väl fungerande arbetsmarknad.

    Vem vill inte ha det som i England?

  3. moniqas skriver:

    Ja, det vore bra med det, så människor får en lön de kan försörja sig på. Jag har arbetat inom landstinget i 33 år och har lyckats komma upp i 19 200 kr/mån på heltid. Inte illa va? *hahaha**

  4. Hans Iwan Bratt skriver:

    Jag vet inte vilken lön som är rimlig för det arbete du gör inom landstinget. Däremot hoppas jag att du och andra i framtiden för större möjligheter att välja arbetsgivare inom vårdområdet. Jag hoppas också att fackets ”solidariska” lönepolitik ersätts av mer individuella löner och andra villkor som tar ökad hänsyn till den enskildes önskemål och förmåga i arbetet.

  5. Kollektivavtal ur ett annat perspektiv. Min syn på kollektivavtal är att de kan vara bra, dock är jag tveksam till den nuvarande formen med centrala avtal som förhandlas och bestäms långt ifrån verkligheten och individen. Avtalen har som syfte att personifiera någon form av kollektiva behov och ska fungera som en reglering för den stora massan. Här tycker jag att det blir snett eftersom detta högst troligen leder till att många individer och deras behov får stryka på foten. De centrala avtalen torde istället utgöra en ram och en processbeskrivning för hur det skall gå till för att fylla avtalet med innehåll på lokal arbetsplatsnivå. På en sådan nivå är de verkliga behoven lättare att identifiera och de är därmed också mer hanterbara. Detta ger dessutom de lokala parterna en mer ärlig chans att hantera den verklighet som de själva lever i och inte en påhittad verklighet på central nivå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: