Predikan Domsöndagen 25 nov 2007

Gud är en dömande kraft, allvetande och omnipotent. Moses talar om gudakraftens våldsamma styrka i Mos 12:12

”Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren.” (Mos 12:12)

Och denna vår herre rädes inte att ta ställning – för ett folk mot ett annat.

”De [israelserna] bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.” (Mos 33:5)

När Gud vill straffa får han människor att synda.

”Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?” De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död.” (1 Sam 2:25)

Och de som syndar vet Gud hur man straffar. Slå inte enbart mot den som syndar utan även mot dennes barn, barnbarn och barnbarnbarn och alla efterföljande släkten. Det lär oss vad som hände Eli och hans söner.

”Det skall komma en dag då jag bryter din och din släkts livskraft, så att ingen i ditt hus når hög ålder. Du skall se med avund på var och en som får vara till gagn för Israel, och aldrig skall någon bli gammal i din släkt. Jag skall inte rycka bort alla de dina från tjänsten vid mitt altare, så att din blick slocknar och ditt livsmod vissnar. Men alla dina efterkommande skall dö i sina bästa år.” (1 Sam 2:32—33)

Som alla föräldrar vet finns det inget straff som är värre än det som träffar barnen.

”Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner – han visste ju att de visade mig förakt. (1 Sam 3:12-13)

Tänk på det innan nu syndar. Guds straff drabbar inte bara syndaren utan alla som kommer efter honom.

Gud visar också sin kraft i det han värnar släkters renhet.

”Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid?” (Est 9:10-12)

Det Gud lär oss är att inte se till den enskilda människan. Alla som tillhör ett orent folk är orena. Den som gifter sig med någon från ett orent folk kommer att få sin dom

”Du, Herre, Israels Gud, är rättvis – ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom.” (Esr 9:15)

Men Gud kan också bli våldsamt vred mot sitt eget folk och fälla en ohygglig dom.

”Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar.

Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar.

Jag skall förfölja dem med draget svärd. Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig.

Jag, Herren, har talat. Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.” (Hes 5:7-17)

Så talar Gud. Låt oss denna domsöndag huka oss i skräck för den dömande gudens våldsamma vrede. Vet att herrens straff inte endast drabbar de som förbrutit sig mot hans bud utan kan drabba vem som helst, när som helst. Bed till honom, lyd hans olika budskap. De är svåra att förstå och strida mot varandra, men du måste göra att du kan för att underkasta dig hans vilja.

Kristi Gud är den straffande guden. Frukta honom. Amen.

Taggar: Religion, Kristendom
Andra bloggar om: ,
Intressant

15 kommentarer till Predikan Domsöndagen 25 nov 2007

  1. Per Kjelen skriver:

    Men då har du glömt att de som tror på Jesus Kristus slipper allt detta på den yttersta dagen.🙂

  2. Hans Iwan Bratt skriver:

    Nej, så är det inte. Den som tror helt och fullt på Jesus Kristus och hans fader kan ändå – när som helst – drabbas av Guds förbannelse, t.ex. för att någon i tidigare släktled sagt eller gjort något Gud ogillar. Den troende kan också höra till en annan etisk grupp, dvs inte ha blodsband med israeliterna och därmed höra till de fördömda. Inte ens de av israels stam kan känna sig säkra. Alla kan drabbas av Guds vrede. Genom att ingjuta skräck i människan, en ständigt gnagande osäkerhet och rädsla, som Gud rår.

  3. Magnus Holmberg skriver:

    Hej!

    Jag ser att du försökt dig på lite exeges med en nypa predikan i. Det var ett tag sedan du skrev på din blogg. Allt är väl med dig hoppas jag.

    Din uppfattning inför delar av Gamla Testamentet är du inte den första att ha. FIlosofen och kyrkoläraren Augustinus delade din syn i sin ungdom innan han lät döpa sig.

    Då jag har en tid att passa hinner jag bara göra en kort kommentar.

    Texterna är svårsmälta men måste förstås att de skrev i en viss tid med en viss gudsbild och trosuppfattning.

    Tron handlar inte om skräck till Gud. En rädd person kan inte ha tillit vilket är en viktig aspekt av tron. För Israel handlade de om att om de inte följer Gud (dvs följer Torah) så går det de illa.

    Måstye tyvärr kila, viktigt möte/MAgnus

  4. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till Magnus Holmberg

    Jag gör så gott jag kan. Det jag inte kan förstå är hur de som tror på vissa delar i Bibeln vet att det just är dessa delar som gäller. Det förefaller också som att bibeltroende är ganska så oense i dessa bedömningar. Men varför är då så många säkra på att just de har rätt? Jag tycker att avsnittet i Hesekels berättelse är vidrig. Varför tar inte dagens kristna avstånd från Gamla Testamentet. Det är ju så mycket annat som har tagit bort eller ändrats.

  5. PatrikP skriver:

    Hej Hans,

    Det tycks som att du ändå ägnat en hel del tid åt att leta efter bibeltexter som bekräftar din uppfattning om hur usel Gud måste vara. Så jag antar att du har ett åtminstone rudimentärt intresse av bibeltexterna. Jag menar nu absolut inte att vara raljerande men kanske skulle en grundkurs i exegetik vara till din hjälp för att lite mer nyanserat kunna förstå olika sätt att tänka kring och relatera till just Bibelns texter. Teologiska Högskolan erbjuder en bra introduktionskurs om GT som man kan läsa via nätet, som kanske kan vara en början (http://www.ths.se/kurskatalog/kurs.lasso?handelse=visa&ID=11005). Om du inte har lust eller möjlighet att gå en hel kurs om GT så finns en lättillgänglig bok som åtminstone kanske nyanserar förståelsen av Hesekiel och de andra profeternas texter (som ju allt som oftast är ganska kärva i tonen): Andersson, G. & Boström, L. Eriksson, L. & Viberg, Å., 2003: ”Profeterna. En guide till Gamla testamentets profetiska böcker”. Örebro: Libris (ISBN 9789171956811).

    Allt gott!

    /p

  6. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till PatrikP

    Tack för dina vänliga råd. Problemet är ju bara att även om jag skulle delta i en av Teologiska Högskolans kurser så får jag bara en tolkning bland flera andra. Jag brevväxlar med en muslimsk kvinna som uppfattar GT som en helig skrift om jag förstår saken rätt. Detsamma gäller det Jehovas Vittne som jag har kontakt med. Han verkar vara mycket noggrann i sin bokstavstolkning. Jag gissar att tolkningen av de texter jag citerar också förändrat sig inom den Lutherska kyrkan bara under de senaste 100 åren.

    Du skriver att Gud är lite kärv i tonen. Är det inte en underdrift?

    Här är några ord om Hesekiel från en pingstvän:
    ”I en tid då kyrkorna verkar vara utan liv, utan kraft och där det undret att en människa finner sin Frälsare, Jesus Kristus, sker alltför sällan, är det inte svårt att se oss som de livlösa benen som ligger utslängda på marken. Kanske är det så vi ofta tänker om Guds församling: allt är bara rutin och tomma ord.
    Men Guds ord genom profeten Hesekiel gäller i allra högsta grad för oss. Gud vill inte att vi ska ligga kringspridda utan liv och kraft, utan han vill ge oss av sin helige Ande, så att vårt inre väcks till liv av hans beröring.”

    Är det så du tolkar den förskräckliga bilden Hesekiel ger av gud?

    Stöd för min tolkning av Hesekiel tycker jag mig få av Ragnar Blomfeldt. Med hänvisning till det jag citerat skriver han:

    ”Genom den historiebeskrivning vi får om Israel glimmar det till ibland och vi ser Guds kärlek och nåd och ett folk som lever i tro. Hoppets budskap lyser fram.

    Men oftare är det synd och otro, och över det Guds vrede som kännetecknar historien, vare sig det gäller det utvalda folket Israel eller andra folk.”

    Anledning till Guds vrede är syndafallet i Edens trädgård: ”Genom det vi kallar syndafallet kom hela skapelsen i obalans. Världen blev snabbt besmittad av ondskans gift.”

    Den kristna guden är en ond gud. Det är tur att det bara är en litterär gestalt.

  7. Magnus Holmberg skriver:

    Hej igen!

    Den heliga skrift är mötet mellan Gud och människa. Bibeln är således både gudomlig och mänsklig. Tänk dig in i de värderingar som allmänt rådde under gammaltestamentlig tid (många hundra år). Guds ”pedagogik” är att uppenbara sig hos ett folk som lever i en viss kontext. Bla det här med ”öga för öga, tand för tand” var en etiskt revolutionernade tanke i en tid där människovärdet inte betydde så mycket. Gudsbilden påverkas också av den tid man lever i.

    Som jag sa i mitt förra inlägg är du inte den förste att läsa delar av GT på detta sätt och förmodligen inte den siste. I mina ögon är detta ett ytligt och fundamentalistiskt sätt att läsa GT.

    För den troende är det inte bara viktigt att läsa Bibeln utan också att läsa den på ett visst sätt. Fel sätt att närma sig Bibeln får oandliga konsekvenser. Vad gäller sätt att närma sig Bibeln kan jag rekommendera, ett första tips, artiklar om detta i tidskriften Signum (leta i deras arkiv).

    Alla kristna är överens med det centrala att läsa Bibeln men man närmar sig den på lite ”olika” sätt. Detta förklarar också en del skillnader mellan kyrkorna.

    Ett andra tips är att betrakta Gudsbilden utifrån Jesus. Läs evangelierna!

    Återkommer i ärendet/Magnus

  8. Magnus Holmberg skriver:

    Fortsättning inlägg om GT

    Du frågar varför kristna inte tar avstånd från GT. Jag förmodar att anledningen är att den presenterar en ”dålig gudsbild”, eller?

    Visserligen kan man på bokstavlig nivå många gånger hitta en ”dålig gudsbild” men det finns många gånger exempel på motsatsen; jämför exempelvis den kända psalm 23 och psalm 58 (den senare finns inte med i Kyrkans gudstjänstfirande).

    Det gäller många gånger att tränga bortom bokstaven, exempelvis när det gäller psalm 58, som ju inte är speciellt trevlig på bokstavlig nivå. Detta är ett sätt kristna ständigt har gjort.

    Det judiska folket möter sin Gud i sin historia och ser det utifrån detta faktum, Gud är med dem i första hand. Det judiska folkets fiende blir deras fiender. Ett exempel på detta är den historiska händelse där Gud räddar sitt folk från farao och hans soldater (2 Mos 14) genom att ”vattnet klövs” så att de kan nå sitt utlovade land. För kristna är detta en historisk händelse men det är något mer; det handlar om dopet. och om frälsningen Ett kristen läsning av GT skapar därför en djupare och bredare innebörd av GT.

    Jag ska nu summera mitt svar på din fråga om GT ibland fruktansvärda gudsbild.

    1. Den är skriven i en viss kontext med vissa värderingar, synsätt som påverkar deras gudsbild (detta innebär inte att den endast är en kontextuell sak)

    2. Sedan syndafallet går historien med dess värderingar, synsätt framåt.

    3. Gudsbilden kan inte endast förklaras bokstavligt.

    4. Den kristna läsningen av Bibeln, sett utifrån Jesus, ger en djupare och bredare gudsbild. Judarna läser GT (Tanach är deras namn på GT) utifrån sitt folks historia; de kristna utifrån Jesus. Detta innebär exempelvis att alla människor är kallade till att bli Guds folk och att Gud vill dem väl.

    5. Att älska Gud är att förstå Gud. Älskar man inte Gud kommer man aldrig förstå Gud. Man kommer heller inte förstå Bibeln. Därför kommer man i Bibeln hitta den gudsbild man redan har. Det hela är liksom redan klart innan man sätter sig ned och läser denna bok. En ateist eller agnostiker kan därför aldrig förstå Bibeln precis som de flesta av oss inte förstår kinesiska. För kinesiskan i skriftform kan kineser förstå tillsammans men inte när de senare ska tala med varandra.

    Vänliga hälsningar/Magnus

  9. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till Magnus Holmberg

    Jag inser givetvis att bibeln är präglad av värderingarna då de olika texterna skrevs. Men hur ska kristna veta vad som gäller hur idag?

    För er katoliker som lever i ett strikt hierarkiskt system finns det auktoritativa uttolkare som talar om vad ni ska tro, men inom andra kyrkor är den enskilda religiösa ledaren eller församlingsmedlemmen som själva tolkar sin lära.

    Då blir det så att ni tolkar Paulus ord ”Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.” som att homosexualitet är synd. Andra kristna tolkar samma text på ett helt annat sätt.

    Vem avgör vad som är rätt? Det är ju en helt avgörande fråga för många.

    När jag tolkar Guds ord ”Jag skall förfölja dem med draget svärd. Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. ” bokstavligt så kan ingen säga att min tolkning är felaktig. Du må tycka eller tro så, men det finns ingen som har tolkningsföreträde.

    Därför är min slutsats att den gud som bibeln handlar om är ond.

  10. Magnus Holmberg skriver:

    Hej!

    Det är inte så hierarkiskt som man kan tro men påven och biskoparna ger det sista och definitiva uttalandet i lärofrågor. Det är sedan upp till varje katoliks samvete att följa eller inte följa detta. Det är just påven med biskoparnas uppgift att bla lägga ut och tolka Bibeln innehåll. Det är egentligen inte mycket konstigare än att det är läkarens och inte civilingeniörens uppgift att ge och bota en diagnos medans civilingeniörens uppgift kan vara att konstuera en bor.

    Men påven och biskoparna kan inte agera fritt utan de måste verka i enlighet med traditionen, en kontinuitet sedan apostlarna. En av deras centrala uppgifter är således att vara tradenter, dvs bevara den kristna tron. Det är alla kristnas uppgift.

    Det handlar också om att närma sig Bibeln på ”rätt ” sätt.

    Att vara kristen är i första hand att vara lärljunge till Jesus, dvs tro, älska och följa Honom, inte att tro på en bok! Kristendomen är ingen bokreligion. Du måste först vara en lärjunge för att förstå Bibeln.

    Du frågar om vem som avgör vad som är en ”rätt” bibeltolkning? Svar: Kyrkan!
    Vilken Kyrka? Svar: Den Kyrkan som står i kontinutitet med apostlarna och har giltiga sakrament.

    Du har all rätt att bestämma vad du tycker om Gud. Men du bygger den tyvärr på en fundamentalistisk läsning av Bibeln. Du har redan på förhand, innan du sätter dig ned och läser Bibeln, din syn på Gud klar. Du glömmer också att Jesus fördjupat Gudsbilden. Återigen ett tips; närma dig Gudsbilden från personen Jesus.

  11. PatrikP skriver:

    Hans,

    Magnus har många och goda poänger i relation till hur du beskriver din bibelläsning och jag kompletterar med några egna tankar utifrån vad du skrev till mig.

    Att läsa en text, vilken som helst, är per definition att tolka den – d.v.s. att avkoda den – med syfte att förstå den. Men, förståelsen av en text är inte enbart den lyckade avkodningen av dess lingvistiska struktur, form och lexikala komponenter. Att verkligen försöka förstå en text är med Paul Ricoeurs ord ”to follow its movements from sense to reference: from what it says to what it talks about”. Det ger att all läsning av texter – vilka som helst – med syfte att förstå är en ganska komplicerad process. En av de mest grundläggande konsekvenserna av senare tiders hermeneutiska tänkande är att det aldrig finns en – och endast en – tolkning och förståelse av en text. Att utgå från att det endast finns en förståelse av en text bygger på en mycket naiv uppfattning om hur människan fungerar i relation till sin omgivning och verklighet.

    Om texten som ska förstås dessutom är en bibeltext så är förståelseprocessen inte bara komplicerad utan dessutom också intrikat beroende av en lång rad olika komponenter, i form av t.ex. historisk medvetenhet, teologisk förståelse och medvetenhet om ideologikritikens betydelse. Att nöja sig med att ”läsa vad det står” – d.v.s. att endast avkoda textens struktur, form och lexikala komponenter – och därmed tycka sig ha tolkat bibeltexten är ur både ett teologiskt och ett intellektuellt perspektiv inte tillräckligt för att ens ha försökt att förstå bibeltexten.

    Så, den hållning du ger uttryck för i relation till läsning av bibeltexter framstår som mycket naiv (i ordets lexikala betydelse – inte menat i nedvärderande syfte).

    Det är tydligt att du egentlig mening inte läser bibeltexten för att försöka förstå varken bibeltexten själv eller dess teologiska anspråk. Du har, som Magnus påpekar, redan en tydlig uppfattning – ”Den kristna guden är en ond gud” – som du sedan söker verifiering för genom ett snävt urval av texter som speglar just den uppfattning som söker sin legitimering. Du ser så att säga det i texten som du vill och behöver se och väljer bort allt annat. Det är förstås helt i sin ordning att göra så om man så vill och vi gör alla likadant i högre eller mindre grad. Det man kan göra åt det är att försöka vara medveten om de egna valen i relation till texten, framför allt innebär det att vara medveten om att man faktiskt gör val när man läser en text. Och det är just det här som den ideologikritiska medvetenheten har sin plats.

    Du ger själv ett tydligt och ypperligt exempel på en selektiv blick – som i egentlig mening inte läser för att förstå utan bara ser det som verifierar den egna grundläggande ståndpunkten – när du refererar till vad jag skrev. Du skriver: ”Du skriver att Gud är lite kärv i tonen”. Men, om du tittar igen så ser du att vad jag skrev var: ”som ju allt som oftast är ganska kärva i tonen” – där ”som” refererar till Hesekiel och de andra profeterna. Jag skrev alltså att det är profeterna som är kärva i tonen, inte Gud. Att sedan profeterna säger sig tala å Guds vägnar innebär att man behöver sätta sig in i på vilket sätt det kan tänkas ha fungerat och vad det i så fall innebär för oss – och det är här som den historiska medvetenheten, teologiska förståelsen och alla andra hermeneutiska verktyg som finns tillgängliga har en uppgift att fylla. Att nöja sig med att ”bara läsa vad det står, som det står” är fullt möjligt men kan inte sägas ligga till grund för en intellektuellt hederlig tolkning av varken en Hesekieltext eller någon annan text.

    På samma sätt är det förstås fullt möjligt att nöja sig med att plocka ut ett antal citat för att peka på än det ena än det andra. Men återigen, det är ett naivt och ett inte särskilt konstruktivt sätt att förhålla sig till bibeltexterna.

    Det förhållningssätt du ger uttryck för i relation till bibeltexterna framstår, som Magnus också påpekar, som en i allt väsentligt fundamentalistiskt hållning. Det är fullt möjligt att vidhålla och argumentera för en sådan hållning och dess konsekvenser för läsningen av bibeltexterna. Det är förstås också den enklaste vägen för att få en tydlig ”motståndare” i Bibeln. Men förutom att fundamentalismen tillskriver bibeltexten en statiskhet som texten själv inte gör anspråk på så är både förutsättningen för och konsekvensen av ett sådant förhållningssätt en bristande förmåga till intellektuell rörlighet. En fundamentalistisk hållning är i grunden en intellektuellt avstannad process där sanningen skrivs med stort S och alternativa förståelser betraktas som avvikare eller fiender. Sökandet efter en texts enda betydelse – fundamentalism – är ett från början misslyckat projekt. Men det är, som sagt, ändå fullt möjligt att hålla fast vid en sådan avstannad och färdig uppfattning (ibland till vilket pris som helst), frågan är om det är önskvärt eller konstruktivt.

    Mer konstruktivt – och också mer ”farligt” – är att utsätta sig för omformuleringens möjligheter. Det är mer verklighetsförankrat att skriva sanningen med litet s och att försöka förmå sig att se att både texter och verkligheten i sig faktiskt är öppna för olika tolkningar och förståelser. Det är ett faktum att sanningen och förståelsen av den ständigt förändras. Om man är riktigt modig kanske man vågar utsätta sig för tanken att tillägnandet av den andres sanning och förståelse av både text och verklighet inte utgör ett hot utan faktiskt gör tillvaron både rikare och mer nyanserad.

    Så, våga pröva tankens möjligheter genom att testa Magnus tips: läs Signum eller annan litteratur på ämnet och betrakta Gudsbilden utifrån Jesus genom att läsa evangelierna. Kanske den litterära gestalten Gud då framstår som lite mer nyanserad.

    (Vad det gäller en introduktion till konstruktiv formulering av teologi ur GT-texter se gärna: http://teologiforum.blogspot.com/2007/09/brueggemann-om-gamla-testamentets.html)

    Vänligen och med önskan om allt gott!

  12. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till Magnus Holmberg

    I mitt svar på din kommentar till min text om Intelligent Design, skriver jag ”Den avgörande frågan är hur man bestämmer hur bibeln ska tolkas och hur det kommer sig att så många är helt säkra på sin sak när de har helt olika uppfattningar.” Om du vill kommentera det så är det bättre att du gör det här.

    Kommentar till ditt senaste inlägg:

    Jag uppfattar förvisso den Katolska Kyrkan som hierarkisk och auktoritär. Vad händer med den som inte lyder? Jag vet att i samband med de katolska prästernas våldtäkter på barn så hotades barnen och föräldrarna med bannlysning och därmed att hamna i helvetet. Jag har mycket snabbt ögnat reglerna för bannlysning som jag förmodar Katolska Kyrkan står för. Att reglerna tillämpas framgår av denna lista över bannlysta. Läser i New York Times att katoliker som forskar om stamceller blir bannlysta. Och den som bannlyses efter ”mortal sin” hamnar i helvete enligt Veritatis Splendor.

  13. Magnus Holmberg skriver:

    Hej!

    Det här med helvetet när vissa präster har begått övergrepp mot barn stämmer inte i den mening att det inte det inte sanktioneras av biskoparna. Läs exempelvis om den svenske katolske biskopens uttalanden och beordrade förhållningssätt. Det är möjligt att någon präst hotat med detta men de är inte förenligt med Kyrkans lära.

    I katolska kyrkan talar man om att en person, exempelvis en som begått abort eller något annat allvarligt, blir exkommunicerad, dvs ställs utanför sakramenten. Detta gäller tills man ångrar sig och gör något åt situationen (om det går). Vid exkommunicering avråder Kyrkan personen att ta del av sakramentet så länge denne inte ångrar sina handlingar och, om det går, gör något åt situationen. Det är inte vilka handlingar som helst som det handlar om.

    Du frågar om vad som händer med en som inte lyder. För det första handlar lydnaden inte om vad som helst utan om teologiska, etiska och pastoralteologiska frågor. Även när det gäller dessa frågor säger Kyrkan att det är individens egna samvete som bör beaktas.

    De flesta katoliker lyder inte Kyrkan eller deras samvete till 100 %. De flesta är inte heliga och gör en massa dåliga saker men om man tar sin tro på allvar vill man bli helig.

  14. Magnus Holmberg skriver:

    Hej Hans!

    Nu kommenterar jag frågan om ”vilken tolkning man som människa ska välja”!

    Här är det, som PatrikP riktigt påpekar, att det endast är fundamentalisten som kräver en enda tolkning. Bibeln är inte utformad som ett facit. Lägg exempelvis märke till hur evangelisterna (Matteus, Markus, Lukas, Johannes) lägger olika tolkningar på Jesus. Varje evangelist har sin tolkning och därför lägger de in olika aspekter av en och samma händelse. Några händelser i Jesu liv tex hans dop, att han går på vattnet, korsfästelsen etc skiljer sig delvis mellan evangelisterna. Olika tolkningar finns således redan ”inbakat” i den heliga skrift.

    Det är således fullt legitimt att ha olika tolkningar inom en snäv tolkningsram.

    Vad gäller en vid tolkningsram kan man dock skilja på en välgrundad respektive en mindre välgrundad tolkning. Att exempelvis tolka Bibeln naturalistiskt dvs att se allt ”övernaturligt” som legendstoft är en mindre välgrundad tolkning utifrån evangelisternas intention och uppfattning. I detta att ha en mer välgrundad tolkning ligger att ha en tillit till Kyrkans kontinuitet (dvs hur har man tolkat i historien) samt till läroämbetet.

    Vi har således rätt att bestämma villken tolkning vi vill men vår tolkning är alltid mer eller mindre välgrundad. Precis som alltid när det gäller tolkning är vi beroende av andra.

    När det gäller tolkning av Bibeln tror jag att många har fel utgångspunkt när det handlar om rätt och fel. Läsningen av Bibeln går i första hand inte ut på att skilja rätt från fel utan att få oss att närma oss Gud. Mystik kommer först, etik och telogi i andra hand.

    Magnus

  15. jimmy skriver:

    Hej.
    Detta fokus på Guds vrede är helt obibliskt. Jag vet inte om du nämner detta för att du inte tror på detta, eller om du menar det du säger. ett ögonblick vara Guds vrede, evigt hans nåd. Jes – hes, gud vill inte ngn syndares död. detta med att förbannelse kan drabba hursomhelst rimmar illa med gal 3 – Kristus har friköpt oss fr lagens förbannelse. Har du överhuvudtaget mött Jesus?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: