Är det rätt att bedöma Robert Hahn?

Signaturen ”Klok mor” har skrivit två kommentarer till texten om spiritistprofessorn Robert Hahn. Det är begripligt om kommentarer inte alltid är så väl genomtänkta eller formulerade, men de kan ibland ändå vara värda ett svar. Så här skriver ”Klok Mor”.

Kommentar 1:

Du Hans talar bara din fruktan, För det är ju så att man räds oftast det man inte kan någonting om..
Du har åsikter, men insikter tycks fattas..
Har Robert Hahn skadat någon under sina år pga detta menar du?
Misskött sitt arbete på något vis?
Skulle han kommit så långt i sin karriär om han han är farlig?
Kanske för han ser hela människan ser och förstår själen i människor som just gör han så framgångsrik..Inte som många inom sjukvården o forskning som bara ser människor som mer eller mindre levande köttstycken, ja ting…
Jag skulle hellre bli sövd av han, just därför., som ser hela människan….
Du Hans Iwan Bratt är rasistisk i ditt uttryck och syn på människor .För mig är det mer din lämplighet för ditt arbete utifrån detta som borde synas o ifrågasättas..
Tänk på vad du skriver!!!
Gör personliga angrepp, påhopp, och är folkpartist..?!
Rimmar otroligt illa…
Kan ingen myndighet ta tag i det här och stoppa denna fördömmande förtryckare..

Kommentar 2:

Jag menar ej att vara så elak som jag kanske verkar, men går in o medvetet speglar dig nu…Det du ger faller tillbaka på dig själv…
Det för att hjälpa dig inte stjälpa…
Då du dömer andra dömer du sig själv..
Gör du dessutom offentligt så visar ju du just din dömande sida..
Är det humant?

Svar:

Du gör en rad påståenden om mig som är grundlösa och egentligen därför meningslösa att kommentera. Men du har tagit dig tid och skriva en kommentar och det finns några påstående som faktiskt bör bemötas.

Jag har inte påstått att Robert Hahn har skadat någon. Däremot anser jag att hans skriverier gjort honom olämplig som  ”som vetenskaplig ledare för anestesiologi och intensivvård vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning”. Självklart har Hahn samma yttrandefrihet som alla andra, men har man ansvarsfulla uppdrag så påverkar fritidssysslorna möjligheten att hantera ansvarsfulla sysslor. Ett inte alltför långtgående exempel: om en kriminalare skriver en bok om hur man begår brott utan att upptäckas bör han byta arbete.

Din uppfattning om den svenska sjukvården är beklämmande. Det är tur nog inte många som har egen erfarenhet av att bli behandlade som ”levande köttstycken”.

Du skriver att jag är rasistisk. Var i hela friden har du fått det ifrån? Tänk efter lite innan du skriver!

Du kallar det för ”personligt påhopp”.  Jag menar att jag kritiserar en person för de uppfattningar han för fram. Han har rätt att skriva tokigheter och jag har rätt i att kritisera det han skriver.

Dessutom kopplar jag hans skriverier, precis som Robert Hahn själv gör, till hans yrkesroll. Hahn skriver bl.a.

”Forskningen har ett syfte i sig. Det är att göra dig till en person att räkna med och det är nödvändigt när du ska sprida andlig kunskap.”

Hans engagemang för forskningen är alltså taktik, ett sätta att skaffa sig ett gott renommé för att kunna sprida sitt egentliga budskap.

Professor Sven Ove Hansson skriver

Uppdraget som professor i ett medicinskt ämne är naturligtvis förenligt med olika religiösa uppfattningar. Däremot är det knappast förenligt med att ge diskutabla hälsoråd, legitimera metoder som kan skada patienternas hälsa eller understödja ideologier som genom skuldbeläggning kan åsamka patienter och deras anhöriga psykiskt lidande. Enligt min mening gör Robert Hahn allt detta i sina böcker.

Rådet att behandla schizofreni genom att söka framkalla minnen från tidigare liv är ett mycket tydligt exempel på ett diskutabelt hälsoråd. Berättelsen om hur Hahn valde behandlingsmetod för sitt barn genom att tillfråga andevärlden i en seans är ägnad att legitimera ett förfarande som kan sluta betydligt värre om inte (som i det här fallet) både mediet och seansdeltagaren har medicinsk utbildning. Framförallt är det ständigt återkommande budskapet att sjukdomar är skörd efter egen sådd ägnat att framkalla samvetskval och grubblerier hos människor som tvärtom borde få hjälp att ta sig loss från självförebråelsernas onda cirkel. Ett tydligt exempel på detta är påståendet att anorexi och plötslig spädbarnsdöd skulle bero på kärleksbrist.

I det andra inlägget skriver ”Klok mor” att dömande inte skulle vara humant. Det är ju konstigt. Klok mor verkar ganska dömande själv. Men det tycker jag är bra. Personer som ger ut böcker eller bloggar får räkna med att bli bedömda och få kritik för vad de skriver. En humanist bör ta ansvar för samhället genom att delta i debatten med sina bedömningar om vad som är gott och vad som är dåligt.

12 kommentarer till Är det rätt att bedöma Robert Hahn?

  1. Klok mor skriver:

    Alla är det fel på tydligen, utom dig..:)

  2. Monica skriver:

    ”Du gör en rad påståenden om mig som är grundlösa och egentligen därför meningslösa att kommentera”……skriver du..men Hans…du gör ju detsamma då du angriper Robert Hahn…så…att bedöma en annan människa på ett nedlåtande sätt är då inte ”rätt” enl mitt sätt att se.
    Att bedöma en persons ”andliga insikter” i vetenskapliga termer låter sig inte göras…som att beskriva musik i matematiska formler….typ….Vem kan göra det förståeligt??

  3. Monica Carmland skriver:

    ”Du gör en rad påståenden om mig som är grundlösa och egentligen därför meningslösa att kommentera.” skriver du i en kommentar till KlokMor men… du gör exakt detsamma om Robert Hahn..så…det får bli svaret på din fråga här…..att det INTE är rätt att uttala sig i nedlåtande ton om någon person vars ”arbete” man egentligen inte vet något om. Svaret på din fråga är alltså nej…om det sker med personliga påhopp…skilj på person och handling istället.

    Att förklara ”andligheten” på ett vetenskapligt sätt är som att beskriva musik poesi el konst i matematiska termer…det låter sig inte göras.

    Fö vill jag likna oss människor som fiskar i en skål…ty så lite greppar vi universums storhet och allt som finns.

  4. Hans Iwan Bratt skriver:

    TIll Klok mor

    Det är också fel på mig, det är det enda jag har rätt i.

  5. Hans Iwan Bratt skriver:

    Till Monica

    Jag anstränger mig verkligen för att belägga det jag skriver. Du kanske kan ge ett exempel på något jag skrivit som bör underbyggas.

    Varför ska inte ”andliga insikter” kunna analyseras vetenskapligt? Musik kan självklart göra det? Sedan är det en annan sak att vår upplevelse av musik är så mångfacetterad att en vetenskaplig beskrivning av upplevelsen blir synnerligen omfattande. Den egna upplevelsen av ett musikstycke är individuell och beror på kulturell bakgrund, förmåga all lyssna, musikalitet, etc. Allt detta kan beskrivas med vetenskaplig terminologi.

    Det samma gäller andeväsen. Vissa sjuka människor hör röster och kan uppfatta det som ”andar”. Religiösa människor kan under extas tro att de har kontakt med andevärlden. För att bara ta två exempel. Allt detta kan studeras vetenskapligt.

    För att du inte ska tycka att jag påstår något utan grund så hänvisar jag till en utomordentlig artikel av Lennart Sjöberg, professor i psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm; Nyandlighetens psykologiska rötter.

  6. Monica skriver:

    ”Varför ska inte ”andliga insikter” kunna analyseras vetenskapligt? ”skriver du….

    Faktum är att det forskas om bl a NDU:
    http://home.swipnet.se/NDU/forskningkort.htm

    Ang musik så är ju det en upplevelse….precis som konst…poesi….andliga upplevelser som t ex NDU, kontakt med visdomskällor via medvetandet etc…är inte sjukliga fantasier…utan en faktisk upplevelse med starka budskap.

    Vi är utrustade med både förnuft och känsla.

  7. Hans Iwan Bratt skriver:

    Självklart kan man forska om ”andliga” upplevelser och det sker också i stor omfattning. Jag har läst åtskilligt om forskningen kring NDU (=Nära Döden Upplevelser). Lika självklart tycker jag inte att musik, konst och poesi är sjukliga fantasier.

    Vad du menar med ”visdomskällor” vet jag inte, men jag har många böcker (för att inte tala om Internet) som kanske inte gör mig vis men i alla fall ger mig åtskillig kunskap.

    Vi är likaså överens om att vi både har förnuft och kunskap.

    Ändå befarar jag att vi är oense om en hel del annat, men det tror jag inte vi kan klara ut på detta sätt. Med tack för trevliga inlägg avslutar jag nu vår dialog.

  8. Hans skriver:

    Intressant om Hahn, paret Hahn har intresserat mig i åratal sedan jag först såg deras nätsidor och fruns inspirerade konst.
    Jag får be att återkomma, här är det mycket att gå igenom, men jag vill genast påpeka att all form av personfixering är olämplig.
    Det ska vi kunna få slippa i bloggvärlden åtminstone när det inte gäller så kallade ”officiella” personer.
    Personfixering är alltid symptomatiskt för motsatsen till andlighet.
    Jag har sett sådant till leda i vissa ”debatter” på nätet som till 90% är just personfixering samt debatt på naiv nivå utan eftertanke.

  9. Hans Iwan Bratt skriver:

    Du skriver att ”all form av personfixering är olämplig”. Jag undrar vad du menar med ”personfixering”. Det betyder väl närmast att fästa sig vid någon och jag skulle tro att både du och jag är fästa vid många personer.

    Du skriver sedan ”Personfixering är alltid symptomatiskt för motsatsen till andlighet”. Du menar alltså att om man är fäst vid någon eller några så är det ett tecken på att man inte är andlig.

    Vad du menar med ”andlig”? Den kan ju betyda att man är religiös med också stå för ett engagemang i den sinnliga världen. Tyvärr ger inte någon av dessa betydelser någon vägledning om vad du menar.

    Du ber att få återkomma. Det får du gärna, men försök då att uttrycka dig så att läsarna har möjlighet att förså vad du skriver.

    Angående personkritiken villkor har jag skrivit om det tidigare och har inget att tillägga, mer än att kritik mot Robert Hahn nyligen också framförts i Läkartidningen.

    Eftersom paret Hahn fortsätter att skriva om sina liv på nätet så anser jag mig ha alltså rätt att kommentera det.

    Paret har en autisk dotter som nu också är psykotiskt. Det är givetvis oerhört tragiskt. Det är upprörande att de utnyttjar sin dotters sjukdom för att sprida sin befängda andelära.

    T.ex. skriver paret ”Ett av lidandets syften är att skapa enighet mellan människor.” och ”lidandet [är] till för att öka kärleken på jorden.”

    Det är vidrig tanke att några personers lidande är en förutsättning för kärlek, som om att lidandet rättfärdigas av kärleken.

    Lidande bekämpar man genom att med vetenskapliga metoder söka hitta behandlingar som ger lindring och förbättrad hälsa. Det är bara att hoppas att dottern får adekvat medicinsk vård och inte är helt utelämnad till sina föräldrars fantasivärld.

    Jag ser att Robert Hahn har anställts som ”adjungerad professor/universitetslektor i anestesiologi och intensivvård”. Tur nog så ska han tydligen syssla med läkemedelsforskning och inte ha patientkontakt, så att fler sjuka personer får veta att deras lidande behövs för att öka kärleken i världen.

  10. Hans skriver:

    Stämmer, jag har inte klargjort vad jag menar med personfixering. Det ska jag göra nu.
    Men tyvärr har jag ännu inte haft tiden att gå igenom allt material i bloggen om Hahn, jag tror att det rör ämnesområden jag är för okunnig om, men jag ska läsa senare.
    Jag är i debatthänseende ”kommen” från öppna offentliga debatter typ Passagen debatt där alla inlägg publiceras utan granskning.
    Där förekommer ofta hets efter enskilda personer i debatten eller hets efter speciell tro, allt detta gäller förstås bara religionsdebatt.
    Hetsen utföres via ”personangrepp” mot debattören, man ignorerar sakfrågan och angriper bara motdebattörens person.
    Jag har inga andra avsikter med mina ord om personfixering.
    Jag såg att du hade drabbats av denna typ av lägsta möjliga ”debatt” till och från.
    Jag är efter år av sådana upplevelser ”allergisk” mot sådan ful debatt och det var därför jag lade in mitt inlägg och kunde ha uttryckt mig tydligare.

    När det kommer till lidandets betydelse så är jag av den åsikten att även i det fallet gäller att ont ofta medför gott, men det innebär inte att det onda inte är verkligt ont, det är det och det medför kanske inte nödvändigen något gott.
    Jag är av åsikten att högre makt kan använda det onda som verktyg för det goda ända fram till ”satans” nivå.
    Har inte funderat så mycket på just den typ av lidande du tar upp. Där vill jag ligga lågt tills vidare.

    mvh /Hans I.

  11. Hans skriver:

    ”Andlighet” eller iaf vad just jag avser med begreppet glömde jag att besvara.
    Du ger ett bra alternativ i ”engagemang i den sinnliga världen” och kanske kan man lägga till sinnliga/djupa/filosofiska utan att vara belastad av det materiella och dårskapen, hyckleriet/lögnen i världen.
    Men att bara vara helt andlig är ju få eller ingen människa förunnat.
    Jag brinner av lust att kämpa mot orättvisor och mygel, ett fenomen som härjar ”överallt” och vi lever väl i det ”fysiska” inte för att avsäga oss detta utan för att agera om vi orkar.

  12. Astrid skriver:

    Pinsamt att du kallar dig humanist, vad är nästa steg? Ska du börja kalla Mussolini för fredskämpe? Att du ägnar så mycket tid åt att förtrycka och förlöjliga andra människor visar bara hur tragisk du är. Skaffa ett LIV!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: