SvD har fel om den globala temperaturen

2008-09-30

”Vissa använder data som de vill”, skriver SvD och fortsätter ”I medeltal är det 0,75 grader varmare nu än för hundra år sedan.”

Men där har SvD fel. För 100 år sedan var snittemperaturen -0,53 under genomsnittet 1961-90, i år är det 0,29 grader över snittet så ökningen är 0,82 grader.

Men ökningen beror helt på vilket år man jämför med. Om dagens temperatur i stället jämförs med 1878 så är ökningen bara 0,23 grader. Ökningen från 1944 är bara 0,21 grader.

Åren 1908-1917 var osedvanligt kalla. Det gör att jämförelsen med temperaturen för 100 år sedan kommer förefalla extra stor- ytterligare några år. Men sedan var det varmare under en lång följd av år vilket gör att SvD kommer att få skriva att det värmeökningen inte alls är lika stor som tidigare.

Om temperaturen är densamma om 10 år som den varit de senaste 10 åren (0,39 grader över snittet 1961-90) och SvD då jämför med hur det var för 100 år sedan (0,35) så kommer ökningen bara vara 0,04 grader. Det vill säga ingen alls. Det där med statistik är svårt, eller hur SvD?


SvD: Vissa använder data som de vill

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Nordpolens is växer

2008-09-18

Idag skriver DN (bara i papperstidningen) att istäcket vid Nordpolen är ”det näst minsta som någonsin noterats sedan satellitövervakningen startade i slutet av 70-talet. Även om rekordet från förra året inte ser ut att upprepas bekräftar årets siffror den starka trenden nedåt.”

Det hade faktiskt varit riktigare att skriva att nu växer Nordpolens istäcke. NSIDC rapporterar nämligen:

Despite overall cooler summer temperatures, the 2008 minimum extent is only 390,000 square kilometers (150,000 square miles), or 9.4%, more than the record-setting 2007 minimum. The 2008 minimum extent is 15.0% less than the next-lowest minimum extent set in 2005 and 33.1% less than the average minimum extent from 1979 to 2000.

This season further reinforces the long-term downward trend of sea ice extent.

Den intressanta, och glädjande, nyheten är väl att isens utbredning på ett enda år ökat med hela 9,4%. Varför skriver inte DN det?


Hur går det med isen vid polerna?

2008-09-17

Havsissmältningen vid Nordpolen får stor uppmärksamhet. Och det är i högsta grad rimligt. Den lär vara större än någonsin. Dessutom smälter isen på Grönland. Öns enorma ismassor kan höja havens nivå påtagligt.

Enligt klimatmodellerna bör temperaturökningen vara större vid polerna än vid ekvatorn. En anledning till det är isen reflekterar solstrålningen, vilket inte det mörkare vattnet gör i samma utsträckning. Det ökar uppvärmningen ytterligare. Det finns även andra orsaker till varför temperaturen bör öka mest vid polerna. Det reds ut i denna text: ”Polar regions as key regions for global climate change”.

IPCC skriver i sin sammanfattande rapport 2007 på sid 30: ”Average Arctic temperatures have increased at almost twice the global average rate in the past 100 years. […]Satellite data since 1978 show that annual average Arctic sea ice extent has shrunk by 2.7 [2.1 to 3.3]% per decade, with larger decreases in summer of 7.4 [5.0 to 9.8]% per decade.” Enllgt den trenden skulle alltså det vara 0,7% mindre havsis i år än förra året.

DN skrev den 14 juni under rubriken ”Nordpolen kan bli isfri i sommar”: Istäcket över Arktis är på väg mot nya bottenrekord. Nordpolen kan bli isfri redan nu i sommar – för första gången på åtminstone hundratusen år. ”

Var har DN fått detta ifrån? Först citerar man en namngiven forskare knuten till det respekterade forskningsorganet The National Snow and Ice Data Center (NISDC), som säger att ”avsmältningen har alla förutsättningar att bli rekordstor i år”. Därefter påstår man att ”amerikanska forskare” sagt att det ”för första gången på hundratusentals år finns en möjlighet att Nordpolen blir isfri redan i sommar”. Denna ”forskare” är säkerligen inte knuten till NSIDC.

Nu under september är havsisens utbredning som minst. Idag ser det ut så här:

Bilden nedan visar isens utbredning för ett år sedan.

Det verkar som om det är ungefär lika mycket is i år som förra året. DN larmade i onödan.

Det är också intressant att titta på Nordpolens temperatur. Bilden nedan visar temperaturen under augusti 2008. Det blåa området är kallare än normalt, det gröna/gula att det är varmare. ”Normalt” är snitttemperaturen under perioden 


Det visar att större delen av Nordpolen i vart fall under august var kallare än normalt, men också att ett område i Sebirien hade värmebölja.

Climat4you har liknande kartor för var månad sedan jan 2005. När man studerar dem så ser man att temperaturen varierar starkt och ofta på ett överraskande sätt, men samtidigt är det uppenbart att temperaturen inte ökat sedan 2005.

Källa: NASA Goddard Institute for Space Studies(GISS).

Tilläggas kan att isens utbredning vid Sydpolen inte ändrar sig alls.

När man läser om Nordpolens klimat är det påfallande vad lite det är som är känt. Antalet mätstationer är få och mätresultat saknas ofta. Satellitmätningarna började för 1978 och sedan dess har isens utbredning minskat med ca 9 % per decennium. Men hur det var dessförinnan vet ingen riktigt säkert. Det gör att IPCCs klimatmodell inte riktigt kunnat verifieras med faktiskt uppmätta värden.


Den globala temperaturen stiger inte

2008-09-16

Världstemeperaturen föll i augusti. Jömfört med den genomsnittliga temperaturen under perioden 1961-1990 så var det bara 0,387 grader varmare förra månaden. Det är betydligt mindre än t.ex. februari 1998 då det var 0,749 grader varmare än snittet 61-90.

Så här ser utvecklingen av temperaturen ut inklusive all time high 1998:

Diagrammet visar tydligt att det i vart fall inte blivit varmare sedan 2000. IPCC säger att temperaturen ökat med 0,74 grader på 100 år. 1997-98 verkade utvecklingen skena, men nu ser det ut som om att uppvärmningen ha stannat upp eller i vart fall gjort en paus.


Hjärnans fantastiska värld

2008-09-11

Neurologen Vilayanur Ramachandran är en helt fascinerande föredragshållare. Lyssna, och se, honom prata om hur skadade hjärnor avslöjar hur vanliga hjärnor fungerar. Varför ser vissa personer bara färgade siffror eller ser färger när de hör en viss harmoni? Hur kan en person ha ont i en arm som är amputerad – och hur kan smärtan lindras? Hur kommer det sig att en person kan känna igen sin mamma, men ändå vara övertyga om att det inte är mamman utan bara någon som liknar mamman.

Svaren ger en intensiv Vilayanur Ramachandran på sin helt speciella dialekt:
vilayanur_ramachandran_on_your_mind.html


I morgon smäller det i Geneve

2008-09-09

Den enorma Large Hydron Collider vid partikellaboratoriet Cern drar igång i morgon. Förhoppningen är att man ska hitta den lilla Higgspartikeln som ger allt i Universum massa. Teorierna säger att den bör finnas, men ingen har sett den.

En ung forskare i projektet Brian Cox berättade i mars på ett ytterst charmerade, sakkunnigt och ändå ganska lättillgängligt sätt om experimentet, hur långt partikelfysiken kommit och de stora frågor som kanske får sina svar redan under hösten eller nästa år.

Cox avslutar sin presentation runt denna bild med en fantastisk beskrivning av universums utveckling från tidens början:

Det är över 10000 forskare från 85 länder som arbetar med att hitta Higgs. Många av dem är svenskar. Med hjälp av Collidern får de partiklar att krocka i hastigheter helt nära ljusets.

Men det är inte bara Higgs man söker. Dessutom vill man veta mer om den mörka materien och mörka energin som utgör ca 95 % av all materia i universum. Egentligen handlar det inte om något ”mörkt” utan om att det inte är synligt eller direkt mätbart, utan att man hittills bara insett att något finns. Men vad är det för något?

Andra frågor gäller universums fundamentala krafter, tyngdkraften, svaga och starka växelverkan och den elekromagnetiska kraften. Tecken tyder på att dessa krafter en gång var en enda gemensam kraft. Varför delades den i så fall upp? Fortsätter de att förändras?

Sveriges radios Vetenskapens Värld om Large Hydron Collider 080923


Hur mäts den globala temperaturen?

2008-09-08

Engelska vädertjänsten, Met Office sammanställer klimatdata för bl.a. IPCC. De är dessutom riktigt bra på berätta vad de gör. 

En av deras mätserier, som heter HadCRUT3, visar den globala temperaturen på jordens yta månad för månad (diagrammets nollpunkt är genomsnittet under perioden 1961-90):

Diagrammet visar att temperaturen föll från 1875 till 1910, sedan steg till omkring 1942, åter föll till 1950 för att därefter åter stiga fram till 1998. Från det lägsta läget 1910 till 1998 har temperaturen ökat med en grad.  Men vad händer efter 1998? 

Met Office publicerar helt aktuella data, just nu ända fram till juli 2008. Detta diagram visar utvecklingen sedan 1998:

Obs att det är den globala temperaturen som visas och att januaritemperaturen därför borde vara densamma som i juli om klimatet vore konstant. Perioden februari till augusti 1998 var ovanligt varm, sedan föll den ca 0,2 grader och var ganska stabilt fram till november 2007. Efter några fyra kalla månader verkar temperaturen återgår till den nivå som gällt under 2000-talet. 

Met Office mäter världstemperaturen i samarbete med Climatic Research Unit vid Environmental Sciences University of East Anglia i England.

Tillsammans sammanställer de data från 3000 väderstationer sedan 1850. Fram till 1950 var dock antal väderstationer mindre.  På land finns mätstationerna främst i den industriella världen. Mätningarna till havs är begränsade  och svårtolkade.

Det är givetvis svårt att ställa samman alla data. Först måste man ta hänsyn till utebliven rapportering och fel på utrustning, handhavande och inrapportering  av mätdata.

Man måste sedan väga samman mätvärden över havet mot samtidigt uppmätta värden över land, mätningar på högre höjd med dem på lägre, etc.

Än viktigare är dock att miljön runt mätstationerna förändras; skog avverkas, städer och kommunikationer byggs ut. De flesta miljöfaktorer leder till högre temperatur vid stationerna. När påverkan är alltför kraftig exkluderas stationerna, men inte vid mindre höjningar.

Slutligen så utvecklas också metoderna för själva sammanställningen av data. Den dataserie som refereras ovan är gjort på ett nytt sätt.

CRU skriver om svårigheterna:

Stations on land are at different elevations, and different countries estimate average monthly temperatures using different methods and formulae. To avoid biases that could result from these problems, monthly average temperatures are reduced to anomalies from the period with best coverage (1961-90). For stations to be used, an estimate of the base period average must be calculated. Because many stations do not have complete records for the 1961-90 period several methods have been developed to estimate 1961-90 averages from neighbouring records or using other sources of data. Over the oceans, where observations are generally made from mobile platforms, it is impossible to assemble long series of actual temperatures for fixed points. However it is possible to interpolate historical data to create spatially complete reference climatologies (averages for 1961-90) so that individual observations can be compared with a local normal for the given day of the year.

Det finns alltså åtskilliga problem vid sammanställningen av mätdata. Samtidigt kräver prognoser av den framtida temperaturen tillgång till historiska data. Så det gäller att samla in så mycket data som möjligt och tolka dem så gott det går. Låg kvalitet på de historiska uppgifterna gör helt automatiskt att kvaliteten på prognosen blir sämre.


Vad är IPCC?

2008-09-07

Det är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) som ger ut den omtalade rapporten om hur klimatet ändras, senast I slutet av förra året.

Vad är IPCC för något? Är det ett forskningsinstitut? Hur väljer de ut vilka forskningsresultat de ska ta med i sina rapporter?

IPCC, som fick Nobelpriset förra året, beskriver sig själva på detta sätt:

The IPCC is a scientific intergovernmental body set up by the World Meteorological Organization (WMO) and by the United Nations Environment Programme (UNEP). Its constituency is made of :

  • The governments: the IPCC is open to all member countries of WMO and UNEP. Governments of participate in plenary Sessions of the IPCC where main decisions about the IPCC workprogramme are taken and reports are accepted, adopted and approved. They also participate the review of IPCC Reports.
  • The scientists: hundreds of scientists all over the world contribute to the work of the IPCC as authors, contributors and reviewers.
  • The people: as United Nations body, the IPCC work aims at the promotion of the United Nations human development goals

IPCC skriver även ”The IPCC is a scientific body”, men också ”Because of its intergovernmental nature, the IPCC is able to provide scientific technical and socio-economic information in a policy-relevant but policy neutral way to decision makers.”

Vad betyder detta? Ja, IPCC är inte ett organ där vetenskapsmän kommer samman för att fastställa vad man är överens om och vad man har olika meningar om.

I stället är IPCC ett internationellt organ dit regeringen sänder representanter som de har förtroende för. Dessa representanter fastställer sedan arbetsprogram vad man vill veta och vilka forskare som ska engageras att redovisa kunskapsläget.

Och det är givetvis inget fel i det. Klimatet är ett gemensamt problem för alla världens regeringar och det är nödvändigt att de kommer samman och kan ta ställning vad som bör göras baserat på ett underlag de anser har relevans.

Så fungerar det också i Sverige, där riksdag och regeringen tar ställning till hur forskningsmedel ska fördelas och låter forskningsråd med handplockade forksare och politiker bestämma vilka forskare som ska få pengar.

Men problemfritt är det inte. Det visar ett meningsbyte mellan två ledande klimatforskare aktiva inom IPCC.

Professor John Christy menar bl.a. att IPCCs styrning innebär att skeptikerna, de som tycker annorlunda och ifrågasätter det som andra anser är sant, inte får komma fram med sina forksningsresultat. Christy är expert på klimatmätningar med satelliter och är starkt kritisk till IPCCs modeller. Kunskapen om klimatet är mer begränsad än vad som framkommer av IPCCs rapporter. Dessutom finns det ett systemfel, skriver Christy:

However, there is a fundamental flaw with this thinking.

You see, every modeller knew what the answer was ahead of time. (Those groans you just heard were the protestations of my colleagues in the modelling community – they know what’s coming).

In my view, on the other hand, this persuasive image is not a scientific experiment at all. The agreement displayed is just as likely to do with clever software engineering as to the first principles of science.

The proper and objective experiment is to test model output against quantities not known ahead of time.

BBCs presentation av Christy:

John R Christy is Professor and Director of the Earth System Science Center at the University of Alabama, Huntsville, US

He has contributed to all four major IPCC assessments, including acting as a Lead Author in 2001 and a Contributing Author in 2007

Mot det replikerar Professor Martin Parry, Co-chair, IPCC Working Group II. Han säger att politikerna inte lägger sig i (men ”[is] making suggestions that would genuinely help its remit or focus.”) Samtidigt så har IPCC valt ut 600 forskare att medverka i rapporten av den 6000 som nominerats. Hur gjordes det urvalet? Och den sammanfattande policyrapporten faställer regeringsrepresentanterna – inte forskarna.

BBCs presentation av Christy:

Professor Martin Parry is currently co-chair of IPCC Working Group II, and has been a lead author on all its earlier assessments.

Perry är verksam vid engelska SMHI Met Office, Hadley Center.

Hur kan då IPCCs resultat bedömas? Man skulle kunna tro att regeringar skulle föredragit att dra en slöja över problemen och ägna sig åt att samla in skatter och dela ut pengar som de brukar göra. Nu vill politiker i många länder i stället ta resurser från dagens väljare för att lindra problem de menar kommer i framtiden och drabbar väljare som inte har rösträtt idag. Nog verkar det som om att snäva politikerintressen inte begränsar forskarnas vetenskapliga arbete.

IPCC hävdar att deras rapport redovisar en koncensusuppfattning, att klimatforskarna i stort sätt är överens om det man redovisar i sin rapport. Men det finns forskare, och andra, med avvikande uppfattningar. Hur ska man se på dem?

Det är klart att det är intressant om forskare kan få resultat som strider mot IPCCs slutsatser accepterade av en vetenskaplig tidskrift eller på motsvarande sätt. Däremot är uppfattningar av vetenskapsmän som redovisas på annat sätt av mer begränsat värde. Och allmänt tyckande, som möjligen kan förekomma i denna blogg, ska kanske inte tillmätas något värde alls.


Hur är det med den globala temperaturen?

2008-09-07

Jordens temperatur har ökat med 0,74 grader på hundra år, snabbare under senare tid och vid nordpolen.

Haven blir varmare och glaciärer smälter. Under perioden 1961-2003 steg haven med 1,8 mm/år, men med 3,1 mm/år sedan 1993. Det varmare vattnet  tar mer utrymme och förklarar 57 % och smältande landisen 28% av stigningen.

Satelliter rapporterar att den arktiska isen har minskat med 2,7% per decennium.

Det framgår av den rapport som FN-organet IPCC la fram förra året. Vetenskapsmännen lär vara eniga om utvecklingen. I många länder tar politiker beslut för att stoppa en skenande utveckling med drastiska effekter för var och en runt hela klotet. 

Ändå pågår det en diskussion om vad det är som händer och vad utvecklingen kräver. I demokratier är vi alla ansvariga för utvecklingen och bör efter förmåga försöka förstå och göra det som är nödvändigt.

Vid amatörmässig läsning av rapporten kommer frågor:

–         Varför skrev IPCC i förra rapporten för fyra år sedan att den globala temperaturen ökat med 0,6 grader på 100 år? Var det fel? Kan också 0,74 grader vara fel? 

–         Är 0,74 grader en allvarlig ökning? Vad har det fått för konsekvenser? Och har inte värmen gått upp och ned tidigare? 

–         Värmen har inte ökat stadigt sedan 1850, visar rapporten. Under 1900-talets första decennium sjönk världstemperaturen med ca 0,3 grader enligt IPCC. Under 1940-talet, sjönk den med ca 0,2 grader. 

–         Hur vet man att det den globala temperaturen ökat med just 0,74 grader. Det är så exakt. Hur har man mätt? Kunde man mäta på samma sätt för hundra år sedan?

I rapporten finns det uppgifter om mätningarna (s 32). IPCC har dammsugit vetenskapssamhället och hittat 29.000 dataserier i 557 rapporter. Ett kvalitetskriterium är att serierna ska omfatta minst 20 år. Det verkar vara lite kort tid när man talar om klimat, då klimat ofta definieras som stabila förändringar som skett under 30 år. Dessutom ska rapporterna visa en signifikant ”riktning”. Det innebär att rapporter om klimatet som inte visar någon påtaglig förändring har sållats bort! Är inte det märkligt?

En annan märklighet är att, enligt kartan, så kommer inte en enda av dataserierna från Kina, Indien, Brasilien, Norra Afrika, Arabländerna eller Grönland! De allra flesta kommer från västra USA och ett litet område på Antarktis.

Hur kan man då beräkna den globala temperaturen? 

Det finns många frågor som söker svar. Kanske kan bloggens läsare ge tips.


Gör olja av koldioxiden

2008-09-07

Craig Venter har kommit med den lysande idén att göra koldioxiden i luften till olja. Nyheten stod senaste i Newsweek som kom häromdagen.

Går det? Ja, Venter är inte vem som helst. Det är han som utvecklade en metod som snabbt kunde kartlägga det mänskliga genomet.

2005 startade han Synthetic Genomics för att skapa mikroorganismer som tillverkar etanol och väte för att användas som bränsle. 

Men nu har Venter gått vidare. Genom att förändra den genetiska koden hos enkla organismer ska de kunna producera dieselolja och bensin med hjälp av socker, ljus och koldioxid. Oljan blir en förnyelsebar!

När väl koden är på plats är tillverkningen lika enkel som att göra vin eller öl. Om ett till två år kommer produktionen kunna starta. Och till skillnad från andra lösningar på energikrisen kräver inte Venters lösning nya motorer. Bilisterna kan tanka och köra som vanligt.   

Lyckas Craig Venter kommer en annan revolution inträffa än den som den globala uppvärmningen sägs kunna innebära. Produktionen av ”bioolja” är småskalig. Anläggningar i massor kan skapas runt helt jorden där det finns bra med solljus. Det betyder att den gigantiska distributionapparaten för oljan successivt avvecklas. Länderna, huvudsakligen odemokratiska. De som idag producerar olja får konkurrens. Det blir svårare att motivera investeringar i utvinning av olja i marken och mer attraktivt att investera i biooljaanläggningar.

Men det kommer mer. Idag omvandlas olja till en rad kemiska produkter i raffinaderier och andra kemiska fabriker. Även de kan få konkurrens genom att Venter skapar organismer som tillverkar dessa kemiska produkter direkt utan omvägen via olja. Genom att förändra genomet så kan organismerna tillverka just de kemikalier somt.ex. plast- och textlindustrin behöver.

Se Craig Venter själv berätta om vad han håller på med på TED-konferensen i februari i år. 

Testimony of Aristides Patrinos, Ph.D. President, Synthetic Genomics Inc.
Select Committee on Energy Independence and Global Warming
“Renewing America’s Future: Energy Visions of Tomorrow, Today”
July 31, 2008


DN-fel om metangasen i Sibirien

2008-09-05

DN skriver

Nu rapporterar också svenska forskare om att Sibiriens tundra och havskust har börjat läcka den kraftfulla växthusgasen metan. Den rysk-svenska expeditionen ISSS08 har registrerat förhöjda halter av metan på flera ställen längs östra Sibiriens kust.

Men det stämmer inte enligt dagens Vetande Värld. I programmet intervjuas forskningsledaren på expeditionen Örjan Gustavsson. Han säger bl.a. att man noterat att det kommer upp metan från havsbotten, men de vet inte om det kommer mer nu än tidigare eller om det ens är betydande mängder.

Det stämmer alltså inte att det har ”börjat” läcka eller att det rör sig om ”förhöjda” halter. DNs miljörapportering är kritiserad och det verkar faktiskt som om att tidningens uppgifterna inte alltid är rätt.

En annan intressant uppgift som Örjan Gustavsson lämnar är att erosionen utefter Sibiriens 150 mil långa kust är betydande och att det betyder att kol kommer ut i vattnet som övergår till koldioxid och metan. Kanske mest intressant är uppgiften att detta tillflöde inte ingår i IPCCs klimatmodell. Man kan undra hur riktig den egentligen är.


DN och SvD har fel om nordpolen

2008-09-05

Ibland är det bra att kolla de uppgifter som tidningarna redovisar om isen på Grönland och nordpolen. Den 26 augusti skrev DN att Nordpolens isar smältar snabbare än någonsin. Som källa anger man National Snow and Ice Data Centers.

Men där finns inget stöd för DNs uppgifter. Tvärtom visar bilder där att istäcket i augusti i är år är betydligt större än 2007.

Den synnerligen seriösa webben Climat4you visar att isutbredningen hela 2008 har varit större än 2007 vid nordpolen och att utbredningen är oförändrad vid sydpolen.

Dn skriver 31/8 också ”Nordostpassagen ligger öppen”: ”Men det har inte varit möjligt att fara direkt hela vägen längs Nordostpassagen utan isbrytare. Inte förrän nu. Nu kan man åka hela vägen från Narvik i Norge till Amerikas västkust eller Asiens ostkust.” ”Nordostpassagen låg inte ens öppen förra sommaren, när istäcket hade krympt med 40 procent jämfört med när satelliterna började mäta på sjuttiotalet. ”

Nej, inte förra sommaren, men däremot samma tid t.ex. 2005. Så det stämmer inte att det ”inte är förrän nu” man kan segla hela Nordostpassagen.

Dessa bilder från augustimånaderna visar tydligt att det inte skett någon avsmältning senaste åren:


Svenska Dagbladet skriver i dag: ”I två olika scenarier där både Grönlands och Antarktis avsmältning ingår, kommer man fram till att havsytan stiger med 78 centimeter respektive 83 centimeter, vilket är betydligt mer än i IPCC:s rapport. I ytterligare ett scenario som räknar med värsta möjliga utveckling stiger havsytan med två meter.” Källa är Science.

Men i sammanfattningen i Science står det: ”We find that a total sea-level rise of about 2 meters by 2100 could occur under physically possible glaciological conditions but only if all variables are quickly accelerated to extremely high limits. More plausible but still accelerated conditions lead to total sea-level rise by 2100 of about 0.8 meter. These roughly constrained scenarios provide a ”most likely”starting point for refinements in sea-level forecasts that include ice flow dynamics.”

Forskarnas slutsats är alltså att havsytan stiger med 0,8 meter om avsmältningstakten ökar och skriver att deras scenarer är begränsade och att de förmodligen kan tjäna som utgångspunkt för detta slags prognoser. Dessa långtgående reservationer nämner inte SvD alls.

Varför kollar inte tidningarna sina uppgifter? Och varför överdriver man?

Nasa har publicerat att mycket illustrativ bildserie över nordpolens is sedan 1979, då mätningarna med satellit började. Den visar hur omfattnigen och tjockleken varierar kraftig år för år. Den minskade utbredningen 2007 berodde inte enbart på temperaturen utan främst på speciella vindförhållanden.

Men det är klart; uppvärmning som skett de senaste decennierna medför att isen smälter. Vi får se vad som händer om det nu är så att temperaturökningen stannar av.


%d bloggare gillar detta: