Välgjord film om geovetenskapen

2008-12-21

Stockholms Universitets sektion för geo- och miljövetenskaper har gjort en trevlig film som ger en kort introduktion till geovetenskapen och informerar samtidigt om jordens utveckling. Den finns på Alla tiders Geovetenskap. Filmen är 16 minuter lång, men slutar faktiskt redan efter 10.30. Men det gör ju inte så mycket i ett geovetenskapligt perspektiv,


Påverkar partiklar från rymden klimatet?

2008-12-18

För drygt tio år sedan presenterade den danske forskaren Henrik Svensmark sin idé om att den globala uppvärmningen kan bero på mer moln och att det bildas mer moln för att antalet partiklar från rymden ökat. Denna idé hänvisar många hänvisar till som är skeptiska till hypotesen om koldioxidens avgörande betydelse för global uppvärmning.

Svensmarks hypotes

Då Svensmarks hypotes får så stor uppmärksamhet finns det anledning att försöka förstå vad den går ut på och om det kan ligga något i den.

Jorden omges av en sk solvind som består av partiklar som lämnar solen i mycket hög hastighet. Dessa partiklar når inte jorden pga jordens magnetfält. Solvinden varierar i styrka. Svensmark hypotes är att när solvinden är svagare så är den kosmiska strålningen som når jordens atmosfär starkare. När den kosmiska strålningen når atmosfären skapas aerosoler. Där bildar aerosolerna mycket små vattendroppar genom kondensation som till slut bildar moln.

Svensmark hävdar att satellitmätningar visar att mängden moln ökar när solvinden är svag. Dessutom har han genomfört ett experiment, kallat SKY, där man utsatte en vattendimma i en kammare för kosmisk strålning och kunde se att dimman formade sig till moln. En svagare solvind kan öka mängden moln med flera procent och därmed inverka på jordens klimat. Om molnen ökar eller minskar värmen beror på molnens höjd, ljushet, mm.

Henrik Svensmark

Svensmark är en etablerad forskare och verksam som Senior Scientist vid danska National Space Institute. Senaste uppsatsen skrev han 2007: Experimental evidence for the role of ions in particle nucleation under atmospheric conditions.

Stor uppmärksamhet

Svensmarks forskning har som sagt fått stor uppmärksamhet. Förra året utkom boken De kylande stjärnorna författad av Henrik Svensmark och den Nigel Calder, författare av att stort antal populärvetenskapliga böcker, mm. Tyvärr imponerar inte boken med sina många förvirrande metaforer möjligen beroende på en dålig översättning.

BBC Two gjorde 2007 ett helt program om Svensmarks forskning. Den danska filmaren Lars Oxfeldt Mortensen har gjort också en film tillgänglig på nätet.

Vetenskapligt stöd

Svensmarks tes stöds av fysikprofessorn Nir Shaviv vid Universitet i Jerusalem. Shavivs forskning beskrivs i De kylande stjärnorna. Han har dock inte publicerat sig vetenskapligt på senare år.

På Danmarks officiella webbplats ges information om aktuell forskning inom klimatområdet. Där nämns Svensmarks forskning som ett av fyra projekt inom klimatområdet.

Det välkända forskningscentrat CERN ska upprepa Svensmarks experiment men i betydligt större skala. Projektet kallas CLOUD. CERN rapporterar ”The first results from the CLOUD prototype are expected by the summer of 2007. […] The first beam data with the full CLOUD experiment is expected in 2010.”, men någon redovisning av hur långt man har kommit verkar inte finnas än. På CLOUDs egen webb är senaste texten från jan 2006.

Vetenskaplig kritik

FN klimatpanel kommenterade Svensmarks forskning i den tredje rapporten som utkom 2001. Slutsatsen var
We conclude that mechanisms for the amplification of solar
forcing are not well established. Variations in ultraviolet and
solar-induced changes in O3 may have a small effect on radiative
forcing but additionally may affect climate through changing the
distribution of solar heating and thus indirectly through a
dynamical response. At present there is insufficient evidence to
confirm that cloud cover responds to solar variability.
(Radiative Forcing of Climate Change)

Det verkar inte som om Svensmarks forskning berörts i IPCCs rapport från 2007.

Två forskare, Lockwood och Fröhlich, anser i en ny rapport att solstrålningen har avtagit de senaste 20 åren och att den globala uppvärmningen har fortsatt. Uppsatsen heter Recent oppositely directed trends in solar climate forcings and the global mean surface air temperature. II. Different reconstructions of the total solar irradiance variation and dependence on response time scale.

Britiska vetenskapsakademien har publicerat ytterligare några aktuella rapporter om Svensmarks forskning.

Helt nyligen publicerade CICERO som är det norska centret för klimatforskning en rapport. Professor Jon Egill Kristjansson ved Universitetet i Oslo sammanfattar resultatet med ”Kosmisk stråling forklarer ikke global oppvarming”

Slutsats

Det är svårt för en lekman att bedöma värdet av Svensmarks forskning. Till dess att experimenten vid CERN slutförts ca 2010 måste nog hypotesen om att rymdpartiklar indirekt påtagligt påverkar klimatet genom att ökad bildning av moln som minskar solens värme inte kunna anses vara styrkt. Men det kan visa sig inom några år att solvinden är en bidragande faktor.


När var Nordpolens is ”normal”?

2008-12-01

Tre debattörer från Tällbergstiftelsen (Bo Ekman, Johan Rockström och Anders Wijkman) skriver på DN Debatt om växthusgaserna i Lappland som en tidsinställd bomb och bygger under sitt påstående med allehanda uppgifter om klimatet. 

Det finns säkert anledning att kontrollera många av de påståenden som görs i artikeln, men här tas bara ett exempel upp. 

Så här skriver de om Arktis is: ”En sådan är den snabba reduktionen av sommarisens yta och massa i Arktis. Nära hälften av den normala sommarisen har redan förlorats.”

Frågan är vad som är ”normalt”. Utbredningen minskar med 0,5%/år enligt NSIDC, som är det ledande forskningsinstituet inom detta fält. I somras var isens utbredning ca 4,5 miljarder miljoner kvadratkm. När var den då dubbelt så stor, 10 miljarder miljoner kvadratkm? Sommaren när mätningarna med satellit började 1979 var utbredningen 7,2 miljarder miljoner kvadratkm. (Rättat efter påpekande av Anders. Tack!) 

Vad är då ”normalt”? Forskaren Torgny Vinje menar att isens utbredning har minskat med 33% sedan 1860 och att större delen av minskningen skedde före 1990. Så för att finna det som författarna menar är ”normalt” måste man gå ännu längre tillbaka.

Och det är klart att om man går tillbaka till lilla istidens maximum, kanske då Karl X Gustav kunde tåga över Stora Bält 1658, så kunde nog isen breda ut sig avsevärt mer än idag. 

Fast går man ännu längre tillbaka så hamnar man i den medeltida värmeperioden mellan 950 och 1250 då det sannolikt var minst lika varmt som idag. Arktis is måste rimligen påverkats då lika väl som nu.

Sanningen är säkerligen att isens omfattning runt Nordpolen har varierat starkt under under de senaste 2000 åren och det utan påverkan av koldioxid.


DN: ”Växthusgaser från Lappland en tidsinställd metanbomb”


%d bloggare gillar detta: