Hur ska livet avslutas?

Barnläkaren Hugo Lagercrantz artikel om läkaren som häktats för att hon stängt av respiratorn för att avsluta ett litet hjärnskadat barns liv har några olyckliga formuleringar.

Genom att han skriver om hopplösa fall som blockerar intensivvårdsavdelningarna, så kan läsare uppfatta det som om att det är dessa avdelningars kapacitet som ska avgöra vilka som ska få leva vidare. Det är givetvis ett fullständigt oacceptabelt resonemang. Antalet vårdplatser måste vara fullständigt irrelevant. Det enda som får betyda något är att upprätthålla liv, eller när det inte går, minska lidande.

En annan mycket olycklig formulering är när han frågar ”hur vi som läkare skall behandla patienter med så svåra hjärnskador att man inte kan räkna med att de kommer att vakna upp till ett liv med normalt medvetande.”. Hur ska det förstås av föräldrar till barn med stört medvetande, t.ex. har Downs syndrom eller är autistiska.

Professor Huga Lagercrantz är en betydande auktoritet som tidigare visat gott omdöme, men denna gång brister det. Å andra sidan så ställer det viktiga frågeställningar på sin spets.

Vem ska avgöra när livsuppehållande behandling ska avbrytas? Är det läkarna? Eller är det föräldrar, barn eller andra nära anhöriga? Eller patienten själv om personen har den förmågan? Vilka regler ska politikerna fastställa och hur ska olika myndigheter tillämpa dem?

Bristen på regler eller riktlinjer skapar osäkerhet och förvirring. Vad händer om läkarna har olika uppfattningar? Det blir allt vanligare med läkare som påverkas av sin religiösa värdering, t.ex. katolska läkare som inte på något sätt får medverka till att avsluta livet för dem vars hjärna slutat att fungera.

Vad händer som de anhöriga har olika uppfattningar och har en gemensam uppfattning som fullständigt strider mot läkarnas etablerades synsätt? Det kan t.ex. handla om Jehovas Vittnen.

Det mest auktoritativa dokumentet är de riktlinjer som Läkaresällskapet givit ut. Det är bra att de finns, men reglerna för hur dessa känsliga problem ska hanteras måste tas av demokratiska organ efter allmän debatt. Annars får vi ett samhälle där en elit tar beslut över de berördas huvuden. Det kommer att skapa en motsatsställning mellan vården och stora patientgrupper.

Självmord är inte ett lagbrott. Den som vill kan ta sitt liv och säkerligen har några också goda skäl för att göra det. Men troligen tar flertalet av de ca 1500 personer som begår självmord gjort det under en förtvivlan som var övergående med eller utan läkarsakkunnig hjälp. De som går i sådana tankar måste ges bättre stöd än idag.

Att läsa
Eva Flyborg, fp. Riksdagsmotion: Aktiv dödshjälp.
Katolska kyrkan: Människans makt över döden.
Eva Flyborg, fp: Tillåt aktiv dödshjälp i Sverige.
Annie Johansson, c: Rätten till ett värdigt slut.
SvD: ”Människor vill känna sig behövda”.
Wikipedia: Dödshjälp, Euthanasia.
LdA: Program.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: