Skjut gärna vargarna

Äntligen har antalet vargar minskats. De har dödat hundar och får och skapat stor oro och vrede på många håll. Vargen har ingen annan naturlig fiende som begränsar tillväxten än människan och därför måste vargar skjutas för att hålla antalet nere så att skadorna minskas.

En del har upprörts av att några vargar skadeskjutits. Men det kan inte vara något problem. Det är naturligt att vilda djur lever farligt. De flesta dör på ett ångestfyllt och smärtsamt sätt. De vilda djuren dör av sjukdom eller dödas andra vilda djur. Andra dödas av människor, vanligen med mindre ångest och smärta än annars.

Andra tycker att inga vargar ska få skjutas eller att antalet vargar ska få öka betydligt jämfört med nu. ”Djuren har väl samma rätt att leva som människor” verkar en del tycka.

Men naturen har omformats av människan sedan årtusenden.  Det vore märkligt om – för att inte säga onaturligt – om inte det ledde till att vissa arter försvinner och några ökar i antal.

Populationer av en art växer till dess att de stoppas av något. Det kan vara brist på föda eller för att den blir föda för andra arter. När en djurart skapar alltför stora problem så ska vi givetvis gripa in och begränsa artens skadeverkningar. Det gäller vildsvin, älgar, rådjur, vargar och åtskilliga andra arter.

Vård av natur och djur kostar samhället betydande belopp. Det måste ske en avvägning mellan de medel som anslås till detta område och till andra. Det är befängt att låta Vägverket bygga olika konstruktioner för att rädda någon rödlistad art och därmed inte få råd att bygga säkrare vägar.

Jenny Jewert skriver klokt i dagens DN:
”Sanningen är att de ovanliga arterna oftast inte har någon avgörande roll i ekosystemen. Ett ekosystem är ingen ”superorganism” där varje art har en speciell mening, även om det är en omhuldad föreställning. ”

DN: Jaktbrott under vargjakten utreds, Värna vanligheten.
SvD: Du varg, du varg, kom inte hit!

6 kommentarer till Skjut gärna vargarna

  1. Hans Iwan Bratt skriver:

    På Facebook kommer följande kommentar:
    ”Fler jakthundar skjuts av jägare än de som tas av vargar. Dessutom har många jägare varken naturliga fiender eller något intresse av att bevara faunan och mångfalden i naturen. Kanske vi borde se över möjligheten att även begränsa deras spridning?”

    Men då över 35.000 större djur körs på varje år så behöver antalet djur minska.

  2. björn skriver:

    Egentligen intresserar mig vargfrågan inte speciellt, men jag vill gärna reflektera över just att folk är så rädda för vargen, när det är viltet som vargen äter som skadar och dödar människor.

    Med varg i naturen har vi året om jägare som jagar viltet som springer på vägarna och orsakar tragiska bilolyckor.

    De som har tamdjur tycker jag kan hägna in sina djur ordentligt, rennäringen blir förstås lidande, men jag ser hellre mindre viltolyckor.

    Vargen framstår för mig som ett nyttodjur, jag har förståelse för att jägarna blir ledsna över konkurrensen i jaktmarkerna, men som sagt, i ett modernt samhälle får vissa grupper maka på sig.

  3. Hans Iwan Bratt skriver:

    Jägarna utför en samhällsnyttig gärning då de svarar för att hålla antal djur av skilda arter på en rimlig nivå. Det gäller älg, rådjur, vildsvin och varg, m fl.

    Vad som är rimligt måste avgöras av vilken skada djuren får på människors liv, t.ex. i form av trafikolyckor, rivna tamdjur och vargskräck.

    Vargen gör förvisso nytta genom att begränsa antalet hjortdjur så det blir en avvägning.

    Många säger att vargen hör naturligen hemma i den svenska naturen. Det tycker jag är struntprat. Bara för att djur en gång har funnits i Sverige betyder det inte att djuren hör hemma här numera.

    Sveriges natur har påverkats av samhällsförändringen och det måste vara människan som svarar för att ta hand om de anomalier som uppstår i djurvärlden.

  4. Mats skriver:

    Att säga att ett djur som en gång har funnits här inte hör hemma här bara för att vi en gång handlat på felaktigt sätt och utrotat det är befängt! Snarare är det bevis på att det hör hemma i vår natur, med tanke på att det har återvänt.

    Visst har människan omformat naturen på många sätt och vi har anpassat oss efter dessa förändringar. Och om vi tittar på vad vi har fått för resultat av att en gång ha utrotat vargen, vad har det då givit oss?

    – Jakt med hund som kan springa ut fritt i skogen utan att bry sig om eventuella faror och konkurrenter.

    – Fårägare kan ha sina får betades utan att behövas vaktas av varken hedar eller boskapsvaktande hundar. Detta trots att fåren fått en nya predator efter sig – japp, den fritt springande jakthunden.

    Om vi nu har anpassat oss på ett sådant förträffligt vis till ett liv utan varg varför skulle vi då inte kunna anpassa oss till ett liv med varg, när den nu återvänder? Jag menar inte att fårägaren ska sitta ute i sin hage och häcka hela dagen, men varför inte köpa en eller två Pyrenéehundar. Om jag inte minns fel så räknade romarna med att en hund behövdes för att skydda ca 100 eller 200 får. Dessutom skulle det lösa problemet med de får som attackeras av jakthundar.

    Kom ihåg att man inte får skjuta någon som tar din cykel, även om du i stundens hetta gärna skulle vilja. Samtidigt är det inte många försäkringsbolag som skulle vilja betala ut någon ersättning till dig om du inte låst din cykel.
    Detta är något som jag tycker man kan tänka på när det gäller de skador som varg orsakar på boskap. Nu menar jag inte att man ska låsa in får och kor, men det finns som sagt t ex Pyrenéehundar.

    Och visst är det så att vissa arter ökar när andra försvinner. Hur är det då i vårt land där det inte finns några direkta predatorer ”av rang”. Jag kan ju bara se hur det ser ut runt mitt lilla hus här i Småland, här kryllar det av rådjur, älg och vildsvin.
    På samma sätt som fritt springande jakthundar blev en populär form av jakt när hunden inte hade några djur som såg den som en konkurrent i skogen, så kanske det är läge att låta dessa raser gå över till att bli sällskapshundar på det sätt som många boskapsvaktande raser blivit i avsaknaden av varg och låta dessa återgå till att bli arbetande hundar och göra det jobb de är skapta för.

    Jag kan absolut hålla med om det du citerar Jenny Jewert om att mycket liten population av varg inte har någon märkbar effekt på vår natur, för jag antar att det är just det du menar. Men det betyder inte att vi inte behöver några predatorer likt vargen, utan att vi behöver en mer utbred och större population, så att effekten blir märkbar. Så att det blir en naturlig reglering av vilt i skog och mark. Vem vet, det kanske till och med leder till att Vägverket inte behöver lägga så mycket pengar på att sätta upp viltstängsel och olika konstruktioner, utan kan bygga säkrare vägar istället, om nu inte det ingår i säkrare vägar…

  5. Hans Iwan Bratt skriver:

    Det finns massor av djur som har levt i Sverige men har försvunnit beroende på att landskapet förändrats av oss människor. Det är inget konstigt med det. Andra djur passar inte i ett landskap fullt av människor, husdjur, bilar, bebyggelse, odlingar.

    När nu antalet vargar, björnar, vildssvin – för att ta några exempel – ökar i antal så sker inte det i ett ursprungligt ”naturligt” landskap utan det som människan skapat. Därav följer på en skyldighet att anpassa djurlivet så att det passar in i det det landskap vi nu har. Det betyder att

    Du skriver om Pyrenéehundar, men du kan väl inte mena att alla som rör sig uti naturen ska ha en vakthund med sig?

  6. John Stalberg skriver:

    ”De har dödat hundar och får och skapat stor oro och vrede på många håll.”

    Hundar är en onaturlig framavlad art som inte klarar sig själv i naturen bortsett några få arter under kortare tid. De har kvar instinkten att jaga men har gjorts till missfoster i förhållande till vargarna när de befinner sig i naturen. Inget konstigt att de faller offer mot en eller flera vargar. Jag anser att det vore absurt att hålla vargar ansvariga för att vi har avlat in handikap hos våra tamhundar och sedan släpper dessa där vargar befinner sig. Att några hundar dör är på inget sätt något hot mot oss själva. Visst kan det vara känslosamt för hundägarna men det är uppenbart känslosamt för de som tycker om vargar när dessa skjuts.

    Vargen tar får. Men hur många får går egentligen åt? Är det på något sätt på en nivå där vi får (ingen pun menad) problem vi inte med lätthet skulle klara? Hur mycket dyrare har fårkött och andra produkter blivit av de vargar som finns här de senaste 30 åren? Det är ett bra mått på ett problem av den här arten. Om vargen vore helt utrotad i Sverige, hade någon köttprodukt blivit billigare för oss? Jag tror inte det. Då återstår individers förlust. En fåruppfödare kan komma att drabbas ekonomiskt. Han kan möjligen försäkra sina djur men det blir en ekonomisk effekt trots allt. En enkel, icke-innovativ lösning är att utrota. Vi vet att många problem har galanta lösningar bortom de primitiva enkla som står framför näsan.

    En variant skulle kunna vara, i och med de lilla antalet vargar, att göra vargarna ointresserade av fåren. Man har visat att om man matar vargar med förgiftade djur av en art, förgiftade så att vargarna får en väldigt dålig upplevelse efteråt, tappar de lusten av det djuret. Möjligen skulle en omgång förgiftat fårkött behöva ges igen om vargarna får tillbaka aptiten igen efter ett tag. Se, vargar fungerar som oss människor. När vi blir riktigt magsjuka efter att ha ätit något gott, upphör det att vara gott många gånger. Är vi riktigt dåliga kan det många gånger medföra att vi inte rör vid den maträtten igen. Det är ett medfött skydd. Vi har det och vargar har det. Funkar det inte första gången gör det det andra eller tredje garanterat. Det är innovativt!

    Att skövla har ett problem och det är att det ofta sker en alldeles för grov fix på ett litet problem. Det är ett problem om problemet hade kunnat lösas så att alla utom rena hatare blivit nöjda. Sådana metoder har sin plats i historiska perspektiv men det är malplacerat i dagens kunskapssamhälle och baseras nog oftast på dumhet. Kollektiv dumhet är svårt att bemästra men det går ibland. Hoppas att denna känslosamma vargyra får ett abrupt avbrott med en genial och avväpnande lösning. Jag är övertygad om att detta är enkelt att fixa för de som kan och vi skulle säkert hitta platser där liknande problem har lösts som vi kan implementera här. Om nu inte den bevisade metoden med förgiftning skulle nå gehör.

    Förgiftningsskrämda vargar behöver ingen inhängnad för att hålla borta från boskap. Möjligen behövs förgiftningen göras om igen då och då och för nya kuller är den ett måste. På vintern skulle det vara maximalt att sätta ut förgiftat kött när vargen är hungrig och i överflödets sommar lockar inte de lösspringande boskapen lika mycket då vargen har gott om byte. Det är i mitt tycke värt att pröva och om inte det skulle vara effektivt kan vi leta efter metodik från annat håll eller pröva andra idéer. Att inte göra den ansträngningen först vore ett prov på ren lathet! Vi löser nämligen rent fantastiskt svåra problem dagligen nuförtiden men här är det som om det inte ens slår folk att det faktiskt är så bra vi är på problemlösning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: