Domen i tingsrätten om att en man som inte vill ta sin ev arbetsgivare i hand har rätt till arbetslöshetsersättning är befängd (Domen). Den måste leda till en översyn av lagen om diskriminering. Det är bra att Fps partisekreterare Erik Ullenhag gjorde det tydligt i dagens eko.
Alen Crnalic säger att det är hans religion som förbjuder honom att kvinnor i handen. Det finns religiösa extremister som har liknande påhitt för sig.
Den aktuella mannen har uppenbara problem med det motsatta könet. Så här lär han ha sagt vid mötet med den kvinnliga arbetsgivaren:
– Vi pratade om gränser och jag sa att om jag kan ta en kvinna i hand så vad är det som säger att jag inte får röra henne någon annanstans. Det är svårt att dra gränser.
Vad händer den dag då en extrem muslim vägrar att arbeta tillsammans med homosexuella eller fd muslimer? Ska muslimen lämna sitt jobb och kräva arbetslöshetsersättning?
Nej, de som vill ha ersättning från arbetsförmedlingen måste acceptera jobb som ställer normala krav på uppförandet.
Den som driver målet är diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Stöd från hon i Expressen från den sällsynt extrema muslimen Leif Abd al Haqq Kielan, kompanjon med Mohamad Omar känd för att stödja Hamas, Hizbollah, Iran och som driver det Antisionistiska partiet tillsammans med ökände Ahmed Rami, nazist med betoning på judehatare.
Hans Iwan Bratt 
Det är nog upprörande att en politiker anser sig kunna sätta sig över mänskliga rättigheter med selektiv diskriminering, men kompanjon?! Det är ju en öppen lögn och det vet du mycket väl.
Ser nu att extremisten Kielan har tagit avstånd från extremisten Omar 2009 efter flera års kompanjonskap. Så är det i sådana kretsar. Personer med extrema åsikter kan inte hålla sams. Det ser vi såväl till höger som vänster och inom Islam.
Mänskliga rättigheterna ger inte människor rätt att bete sig hur som helt med hänvisning till religiösa eller politiska värderingar. Alla ska följa gällande lagar och av det följer att den som beter sig så att personen inte är ”anställningsbar” så ska personen inte heller få bidrag från staten.
Att inte vilja ha fysisk kontakt, när fysisk kontakt inte är nödvändig borde vara ett ickeproblem. Det är när det blandas med urvalet att inte ha fysisk kontakt med ena könet det blir hett stoff. Hade det gällt lika över könen, det vill säga att inte vilja ha fysisk kontakt med vare sig män eller kvinnor hade det antagligen inte blivit något stå-hej? Det beror mycket på hur handskakningen avböjs och hur integriteten kring detta bärs upp.
Mänskliga rättigheter kan lätt köras över genom tvång som egentligen handlar om något annat än rättigheten. Det borde vara och är i mångt i mycket en mänsklig rättighet att inte ha fysisk kontakt när det inte är nödvändigt. Att skaka hand klassar jag inte som nödvändigt utan snarare är det i de fall det blir ett problem, den som proppsar på att skaka hand som är problemet om så sker. I alla fall där inga andra frågeställningar finns som diskriminering till exempel. Man kan mycket väl hälsa, med all respekt i behåll, utan att ta i hand. Hade han varit lite ‘street-wise’ hade han kunnat tacka nej till att skaka hand med män också och avböjt vidare förklaring. Han kunde sagt att han helt enkelt inte tar folk i hand men menar inget med det. Att det är en personlig sak som är orsaken och att det inte beror på motparten. Det hade antagligen satt igång spekulationer över varför men knappast lett till den brännheta köns-frågan.
Varför man inte vill skaka hand är givetvis viktigt. Man kan tänka sig absurda orsaker. Man kan också tänka sig absurda urval, som att inte vilja ta i hand med en enda person i en grupp man inte träffat förr. Att inte vilja ta i hand borde tolereras, om inte orsaken orsakar en annan frågeställning och det sista särskilt när det hör ihop med att välja detta med endast ett urval av människor.
Jag kan inte hålla med om att kategoriskt tycka att religion inte är en godtagbar orsak. Handlar det om det enkla fallet när det alltid gäller oavsett kön eller annat är det en självklarhet för mig att inte behöva ta i hand.
Vissa yrken skulle kunna innebära att avböjan om handskakning ter sig något mer besynnerlig. Till exempel en massör som kan ta nästan överallt annars men inte i hand. Det blir märkligt. Det är då specialfall man får titta på, men så länge massörjobb eller motsvarande inte utgör den yrkeskategori en arbetssökande söker är det inget hinder för att få anställning.
Den här anställningsbarhets-definitionen är något märklig den med. Jag skulle gissa att det är ett mycket litet praktiskt hinder för att få jobb. Bortsett från de personer som varit inblandade i den här situationen alltså! Då borde det heta att inte vilja ta första jobbet som man blir tilldelad! Hade han kunnat få ett annat jobb dagen efter är det fel att ha arbetslöshets-försäkringregler som hot och straff! Då är det en annan fråga. Det knyter an till min inledning av det andra stycket i denna text, att mänskliga rättigheter kan sättas ur spel genom tvång som plockas fram ur en byråkratisk kortlek för att passa syftet. Hade jag behövt anställa någon som inte tog i hand med folk hade det inte varit något problem.