Angreppet på Vilks och demokratin

Per Gudmundsson har skrivit ännu en utomordentlig krönika, denna gång med anledning av angreppen på Lars Vilks i Uppsala.  Han skriver bl.a.

Men hot behöver inte vara direkta eller realistiska eller fysiska för att få effekt. Det räcker med att opinionsbildare upplever att det vore obehagligt att tala fritt, uppträda eller skriva granskande artiklar, och därmed kanske låter bli. Jag känner det i magen just nu.

Därför är det märkligt att uppslutningen kring Lars Vilks
varit så dålig bland svenska publicister. Till och med Publicistklubbens självaste ordförande har uttryckt sig raljerande om hotbilden, och försökt förminska tidigare attentatsplaner mot Vilks. ”Det planerade dådet är alltså en isolerad idé av marginaliserade fatalister”, skrev PK-ordföranden, trots vetskapen att Vilks hotats flera gånger dessförinnan.

Men läsa hela krönikan. Den är viktig.

Vilk höll en föreläsning inför konstvetarstudenter i Uppsala, på temat yttrandefrihetens gränser i konsten och exemplifierade ämnet med en film av den iranska/nederländska konstnären Sooreh Heras video ”Allah ho Gaybar”.

En kommentar till Angreppet på Vilks och demokratin

  1. Göran Johnson skriver:

    Författaren Lena Andersson har gjort ett läsvärt inlägg på Newsmill i denna fråga. Se http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/29/svenska-intellektuella-viker-sig-islamisterna#comment-174464

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: