Den vetenskapliga metoden

Homeopater, andra ”alternativare” och en hel del religiösa visar ett stort förakt för vetenskapligt arbete. Kunskapen om hur sådant arbete bedrivs verkar vara mycket begränsat. Så därför tar jag mig friheten att återge en bra och populär text i ämnet publicerad på forskning.se. Denna webb drivs och utvecklas av tio myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten.

Gemensamt för alla forskare är dock att de följer vissa på förhand uppgjorda arbetssätt, som börjar i en idé och slutar med att resultaten granskas.

Den forskning som observerar omvärlden, kallas ibland empirisk. Andra forskare söker kunskap med hjälp av teoretiska resonemang, till exempel inom filosofi, matematik och psykologi. Här får du veta mer om de vanliga stegen vid empirisk forskning. Det finns också forskare, exempelvis inom matematik och filosofi, som arbetar teoretiskt för att nå ett resultat. Deras arbetssätt är delvis annorlunda än vad som beskrivs här.

Men bra forskning handlar inte bara om att hålla sig till en viss arbetsmetod. Kreativa forskare måste vara öppna och kunna se nya möjligheter också i svårtolkade resultat eller resultat som rentav motsäger de egna hypoteserna. Många gånger leder forskning till oväntade slutsatser — och det är ofta då som kunskapen verkligen ökar.

Formulera och avgränsa frågeställning.

Varje forskningsprojekt startar med en idé om vad man är intresserad av att undersöka. Det kan till exempel handla om svensk 1900-talsfilm, miljövänliga kemiska reaktioner, ett matematiskt problem, behandling mot lungcancer, fåglars föda eller hur flyktingmottagningen fungerar i Sverige.

Forskaren bör själv så klart vara intresserad av ämnet. Men uppslaget kan komma från andra, exempelvis handledare, kollegor eller företrädare för en viss grupp i samhället. Projektet kan också vara beställt av en myndighet eller ett företag — så kallad uppdragsforskning.

Forskaren börjar med att göra en förstudie för att få en riktig bild av det aktuella forskningsläget och för att avgränsa sin frågeställning. Att studera exempelvis all 1900-talsfilm riskerar att bli alltför omfattande. Ett mer avgränsat projekt skulle kunna handla om hur datorspel påverkat filmer de senaste tio åren eller att studera hur synen på invandrare förändrats i svensk film från 1930-talet fram till i dag. Det är också viktigt att forskaren studerar närliggande forskning för att se vad den kan bidra med till den egna frågeställningen.

Innan det egna arbetet tar vid formulerar många forskare, men inte alla, en hypotes. Hypotesen är ett antagande om verkligheten, som det fortsatta arbetet ska avgöra om det stämmer eller inte.

Undersökning

Att genomföra en undersökning eller datainsamling på ett vetenskapligt sätt innebär att forskaren följer vissa regler, samt att han eller hon samlar in sitt material och dokumenterar sin undersökning på ett systematiskt sätt.

Enkelt uttryckt finns två olika slags metoder att genomföra en vetenskaplig undersökning, kvantitativa eller kvalitativa metoder. Vilken som används beror på vilken typ av forskning det handlar om.

Undersökningen dokumenteras och arkiveras. Andra forskare ska ha tillgång till materialet för att kontrollera resultaten eller använda uppgifterna i sin forskning. Allt material från skattefinansierad forskning är i princip öppet för andra forskare.

Analys och redovisning

Forskaren har nu kommit fram till slutet av forskningsprojektet. Det är dags att analysera det insamlade datamaterialet för att se om hypotesen som formulerades i början av projektet stämmer.

Först sammanställer forskaren sitt material på ett sådant sätt att uppgifterna går att analysera vidare. Att till exempel bläddra igenom 597 enkätsvar med tjugo frågor i varje enkät är omständligt. Svaren ordnas i olika kategorier som hjälper forskaren att studera dem vidare. Därefter sker en analys av insamlade data, ofta med hjälp av statistiska metoder.

I slutfasen av projektet redovisar forskaren sina resultat och metoder, från val av frågeställning till val av undersökningsmetod, i till exempel en vetenskaplig artikel eller en bok.

Granskning

En viktig del i det vetenskapliga arbetssättet är att arbetsmetoder och resultat ska kunna granskas av forskarkollegor och finansiärer.

Vetenskapliga tidskrifter är för de flesta forskare den viktigaste kanalen för att nå ut med sina resultat till kollegor över hela världen. I tidskrifterna publiceras de senaste forskningsrönen. Men för att få publiceras gäller det att blidka erfarna forskarna inom ens område. Alla artiklar väljs ut av ett vetenskapligt råd. De granskar resultat och arbetsmetoder och prioriterar artiklar utifrån ämne, relevans och vetenskaplig stringens. Metoden för bedömning av vetenskapliga artiklar kallas peer review. Att felaktigheter slinker igenom även en sådan noggrann granskning är mycket ovanligt, men att det förekommer. Läs mer om forskningsfusk.

Det finns tusentals vetenskapliga tidskrifter inom alla möjliga ämnesområden. Bland tidskrifterna finns en tydlig hierarki, forskare publicerar sig helst i de mest välsedda tidskrifterna. Några av de mest kända vetenskapliga tidskrifterna ges ut i USA och England, exempelvis Lancet (medicin), Science (naturvetenskap) och Nature (naturvetenskap).

En granskning som liknar den vid publicering i vetenskapliga tidskrifter sker när en doktorand disputerar, det vill säga när han eller hon offentligt försvarar sin avhandling. En betygskommitté med lärare från olika universitet har då till uppgift att godkänna eller underkänna avhandlingen.

Vetenskapliga tidskrifter

Det finns många vetenskapliga tidskrifter som bevakar naturvetenskap, medicin, samhällsvetenskap och humaniora. Tidskrifterna kan vara specialiserade på allt från aktuell cellforskning till byggnadsteknik, språk, kriminalvetenskap eller musikhistoria.

De allra flesta vetenskapliga tidskrifter är skrivna på engelska, även de som ges ut i Sverige.

Flera vetenskapliga organisationer och akademier ger ut sina egna tidskrifter (en översikt hittar på www.scholarly-societies.org. Det finns också Internet-baserade tidskrifter. Många hittar du på highwire.stanford.edu.

2 kommentarer till Den vetenskapliga metoden

  1. John Stalberg skriver:

    Man kan konstatera att mycket forskning är arbetskrävande. Det är en nackdel gentemot de som hävdar på övernaturliga fenomen såsom religion, andar och andra vidskepliga ting. Likaså gäller det alternativa medicinen homeopativatten. De behöver inte, eller snarare struntar i att genom kritisk granskning med en metod enligt ovan, undersöka om det hela stämmer eller ej. Där ibland råder ofta närmast låsta positioner. Man letar efter förklaringsmodeller hellre än att pröva och granska sin ståndpunkt. Man tar till kvasi-vetenskap många gånger. Trotts att detta lyser klart verkar många inte beredda att se detta.

    Me religiösa och andra abstrakta ting är det ännu svårare än med fysiska ting då förklaringsmodellerna är anordnade så att det är rent omöjligt att sätta upp en testmetod. Med medicin kan man i alla fall föreslå ett tillvägagångssätt men vilken metod skall ni andra ge mig om jag påstår att jag har ett spöke gående vid min sida som ingen annan kan se?

    Man kan använda vetenskaplig metodik på en mindre skala. Det måste inte till en hel forskningsbudget anslaget från staten. Jag har deltagit och ställt upp blindtester och med statistisk signifikans försökt att falsifiera teorier i mitt jobb och utan budget alls.

    Nästa test jag har i planerna är helt avskilt från mitt arbete, att testa och se vad för sorts biff mina kamrater föredrar. Hängmörad i 4 eller 8 veckor. Det här låter banalt i sammanhanget men för mig är det av intresse då jag är genuint intresserad av att hitta den ultimata biffen. Givetvis beror det på min egen smak men eftersom jag är människa med massa förutfattade meningar, självsuggesioneffekter och kan låsa mig vid en tro tänkte jag att jag ska göra en förstudie på andra biffälskare innan jag går vidare med mig själv. Detta test kommer bli alla tiders trevligt då testdeltagarna kommer att bli serverade biff av högsta kvalitet, det är kul att bjussa på god mat dessutom, och alla deltagana är vana vid att vara testobjekt. Vissa, framför allt de som inte vurmar för blindtester tror ibland att det är testarna man testar. Det är helt fel. Det är biffen jag testar. En solig dag nästa sommar med bästa biff och lite annat ute i skärgårdsmiljö med goda vänner. Så gråtrist kan det bli med vetenskap😉

  2. Lika skriver:

    Problemet med de ”Vetenskapligas vetenskap” är att de försöker klistra på andra sin trånga vetenskapliga syn. Den vetenskap som jag tror på, får inte plats i de ”Vetenskapligas” mallar för hur deras vetenskap ska se ut.

    För att homeopatin ska bli en vetenskap i de ”vetenskapligas” ögon måste de bredda sin syn på vad vetenskap är.

    Riktig vetenskap ska hålla alla dörrar öppna, för nya spännande upptäckter, att homeopati fungerar, att överfysiska energier existerar, att vatten har minne och t.o.m även att Gud finns i ena eller andra formen. En del kan tro på skäggig farbror (obs ej Usama Bin Ladin) en del kan tro på Allah, en del kan tro på Universums kraft osv.

    Jag tror på att Gudar finns och jag tror på homeopatins framtid och jag tror att Du Iwan Bratt inte ska anmäla flera homeopater i framtiden.

    Se min blogg, där har jag lagt ut flera artiklar som handlar om nöjda patienter. En fråga: Skulle det alltså vara olagligt att berätta om nöjda botade patienter,på sin blogg?
    http://homeopaten.wordpress.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: