Stockholmsinitiativet är inte värda priset

Jag var tidigare medlem i Vetenskap och Folkbildning. Men betalningen av medlemsavgiften uteblev då jag irriterades över den föraktfulla tonen i dess debattforum från ledande personer inom föreningen.

Jag räknas därför säkert inte som medlem idag. Det är synd för då kan jag inte gå ur. Det vore annars något självklart efter att Vetenskap och Folkbildning utsett Stockholmsinitiativet till ”årets förvillare”.

Jag delar inte alltid de bedömningar som Stockholmsinitiativet gör och ogillar också ibland deras sätt att argumentera. Men jag betvivlar inte deras syfte. Det är människor med goda kunskaper om klimatet som kommit till en annan slutsats än VoF. De är övertygade om att den nuvarande klimatpolitiken är till skada och tar därför på sig uppgiften att agera för en förändring.

Klimatdebatten i Sverige är ett fiasko. Huvudansvaret för detta ligger på Naturvårdsverket som propagerar osakligt för en extrem ståndpunkt. Det rimliga vore i stället att man ställde samman fakta och redovisade etablerades forskares bedömning av kunskapsläget.

Det är symptomatiskt att myndigheten är en stor bidragsgivare till Naturskyddsföreningen som är den mest framträdande alarmistorganisationen i landet. En googling på naturvårdsverket naturskyddsföreningen bidrag ger fler än 33.500 träffar.

Några uppgifter hämtade från de två första av alla dessa träffar:

  • Nordanstigs naturskyddsförening, studiebesök vid Rovdjurscentret De 5 Stora för elever i årskurs 6 i Nordanstigs kommun, 37 000 kronor,
  • Naturskyddsföreningen Dalarna, i samverkan med länsstyrelserna i Gävleborgs, Värmlands och Dalarnas län, samt Naturskyddsföreningen Gävleborg, nytryck av barnbok om varg som ska delas ut vid skolbesök eller besök i naturum och rovdjurscentra, 200 000 kronor,
  • Världsnaturfonden WWF, i samverkan med Svenska Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen, fortsättning av utbildningen i retorik, värderingsövningar och kommunikation, för regionala nyckelpersoner inom organisationerna, 136 000 kronor
  • Naturskyddsföreningen Dalarna i samverkan med Länsstyrelsen i Dalarna, fortsätta fjolårets turné till skolor på mellanstadiet 200 000 kronor

http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/rov_diverse/Bidrag_till_information_om_stora_rovdjur_protokoll_N97-07.pdf

  • Naturskyddsföreningen i Uppsala län:  Uppsala naturguider med 200 000 kronor
  • Naturskyddsföreningen i Östergötland:  Nationell klimatkampanj med 700 000 kronor
  • Svenska Naturskyddsföreningen:  Talerättsarbetet med 840 000 kronor
  • Svenska naturskyddsföreningen: EU-frågor: klimat/transporter, jordbruk, miljögifter, hav/marint, integrering av miljö i olika politikområden mm. Samarbete genom de europeiska nätverken European Environmental Bureau och European Federation for Transport and Environment med sammanlagt 900.000 kronor

http://www.naturvardsverket.se/upload/30_global_meny/01_for_press/material/2007/juni/verksprotokoll_83_07.pdf

Naturskyddsföreningen säger att de fick 5,1 mkr 2009 från Naturvårdsverket. Men till det kommer allt som lokalavdelningarna fått.

Enligt Naturvårdsverkets anslagsredovisning (s 132) fick miljöorganisationerna 12,5 mkr 2009. Det är inte acceptabelt att en myndighet som ska företräda av riksdagen fastställd politik ger så omfattande bidrag till en politiska organisation med uppgift att påverka samma riksdags uppfattningar.

De ledande personerna inom Stockholmsinitiativet är upprörda över en ledare i DN den 8 januari. Det är lätt att förstå. DN skriver bl.a. ”De läkare och forskare som tidigare gick tobaksindustrins ärenden är i dag svårt komprometterade. Detsamma kan sägas om de så kallade klimatförnekarna.” Det är en fullständigt orimlig jämförelse. Ledarenvisar DNs svårigheter att sätta sig in i klimatfrågan, vilket dokumenterats flera gånger i denna blogg.

Att läsa:
Meteorolog: De verkliga förvillarna är klimatalarmisterna
Vetenskap och Folkbildning har trampat i klaveret
Vetenskap och Folkbildning präglas av kompetensbrist, politisk extremism och historierevisionism

9 kommentarer till Stockholmsinitiativet är inte värda priset

  1. Magnus skriver:

    Är ej särskilt insatt i frågan själv. Men från klimatförnekare syns mest konspirationsteorier, nålstick och metadebatt tycker jag. Kan man inte istället lägga fram de bevis man påstår finns och fokusera på det.

    Medan vi väntar på mer forskning och klarare bevisläge måste väl det vettigaste vara att redan nu tillämpa försiktighetsprincipen och försöka agera som om larmen stämmer. Eftersom insatsen är ganska stor, nämligen mänsklighetens överlevnad.

  2. Göran Johnson skriver:

    Hans Ivan!
    Jag kom inte fram till samma slutsats som dig förrän årets förvillarpris. Så jag har nu lämnat VoF. Jag delar dina synpunkter om SI.
    Till Magnus vill jag säga. Frågan är inte om det behövs inte bevis för att AGW-teorin inte håller, frågan är om bevis finns för att den håller. Än så länge hävdar många skeptiker att sådana bevis ännu saknas. ”Försiktighetsprincipen” skulle få orimliga konsekvenser om alla tänkbara hot skulle förebyggas. Det är t ex osäkert vilka konsekvenserna av uppvärmningen blir. Att minska användningen av fossila bränslen är av andra skäl en klok åtgärd men alla åtgärder behöver vägas mot kostnaderna.

  3. Hans Iwan Bratt skriver:

    @Magnus

    Jag håller med om att ”klimatfönekarna” eller klimatskeptikerna sätt att driva debatten ibland är under all kritik. Jag minns speciellt debatten på IVA där denna grupp betedde sig oförskämt.

    Men kritik kan också riktas mot den andra sidan. Ett besök på Uppsalainitiativets sida ger övertygande vitsord om det.

    Stockholmsinitiativet har också en annan sida, med välgjorda populärvetenskapliga artiklar om kunskapsläget enligt deras uppfattning – och det utan polemik. Se t.ex. Atmosfärens koldioxidhalt av C-G. Ribbing, professor i fasta tillståndet fysik vid Uppsala Universitet.

    Min starkaste invändning mot din kommentar är att vi ska tillämpa försiktighetsprincipen. För det första så går det inte att fastställa vilken typ av klimatåtgärder som bör vidtas eftersom riskens karaktär och tänkbara åtgärders effektivitet inte är tillräckligt klarlagd. Hur mycket resurser bör läggas på att minska CO2-utsläppen? När kommer sådana åtgärder ge effekt, om någonsin? Eller är det bättre att reducera mängden CO2 i atmosfären? Hur mycket kan CO2 öka om konsumtionen av såväl olja som kol börjar minska? Och den viktigaste frågan; hur ska resurser fördelas mellan denna risk och helt andra risker, som t.ex. epidemier orsakade av resistenta bakterier.

    Men lekmannamässiga bedömning är att det fn inte finns tillräcklig kunskap för att bedöma riskens storlek och vilka åtgärder den motiverar.

  4. Hans Iwan Bratt skriver:

    @ Göran
    Håller fullständigt med dig.

  5. Magnus skriver:

    Tack för seriösa svar. Dock tycker jag inte hållningen ”fler bevis behövs” är riktigt seriös. Vem som helst kan luta sig tillbaka och ropa efter mer forskning utan att det kostar honom mer än ett andetag eller ett blogginlägg. Resultatet av en sådan inställning blir inget annat än passivitet och beslutsparalys. Så illa vill jag inte tro om klimatskeptikerna. Även de vill väl säkert hellre att det tas ett medvetet, informerat beslut.

    Mer forskning är inget man behöver efterfråga. Den pågår ju för fullt och lär fortsätta i maximal hastighet eftersom båda ”sidorna” är väl finansierade.

    Det som går att göra idag är att ta en ögonblicksbild av det vetenskapliga bevisläget med de huvudtolkningar som finns idag. Och använda det som ett beslutsunderlag.

    Klimatfrågan tycks mig därmed lik vilken annan samhällsfråga som helst. Extremt få samhällsbeslut har lyxen att ha fullständig vetenskaplig konsensus på bordet. Samhällsbeslut tas istället med vetskapen om att det finns kända hål i underlaget. När en viss vetenskaplig konsensus finns och risken är någorlunda kvantifierad – och det läget befinner vi oss nu – då är det inte längre en vetenskaplig fråga utan ett helt vanligt cost/benefit-beslut och en helt vanlig åtgärdsplan med datum. Inte trivialt, men absolut görbart.

    Benefit i det här fallet är överlevnad. Riskens storlek som Hans Iwan efterfrågar är därmed inte okänd, utan oändligt stor. Sannolikheten för att risken inträffar kan kvantifieras som stor baserat på den vetenskapliga konsensus som finns idag minus skeptikerna. Återstår att bestämma det praktiskta: tajming och vad åtgärderna får lov att kosta.

    Någon större nackdel med att nu ta ett sådant beslut ser jag inte. (Förutom att folk blir förbannade för att de får fet straffskatt på Thailandssemestern.) Under tiden forskar man givetvis vidare. Jag har fullt förtroende för att den vetenskapliga metoden kommer utvisa om dagens klimatlarm var rätt eller fel. Om det om 10 år skulle visa sig att det var fel, ja då kan man den dagen, med facit i hand, konstatera att skeptikerna hade rätt och helt enkelt avbryta åtgärderna. Alla glada.

    Jag skulle önska att båda ”sidor” kunde satsa på ett beslutsunderlag och sätta varsin tidplan med konkreta åtgärder istället för metadebatt. Sedan krävs en stark ledare för att exekvera planen trots folkets jämmer. Hur länge tycker klimatförnekarna att vi ska avvakta mer forskning? 10 år? 50 år?

    Min poäng är att det verkar knasigt irrationellt att förespråka passivitet när ett beslut faktiskt kan tas idag, och sedan lätt kan avbrytas.

  6. Hans Iwan Bratt skriver:

    @Magnus

    Tack själv för ett läsvärt inlägg.

    Jag tycker absolut inte att man ska sitta still i båten. Tvärtom så tycker jag att det allvarliga problemet är att vi med full fart är på väg mot en akut brist på inte bara olja utan även kol.

    Just nu hinner jag inte gå igenom de källor jag samlat på utan hänvisar Peak oil och Predicting the timing of peak oil i Wikipedia. Jag tycker också att mycket talar för att kolproduktionen toppar inom en nära framtid. Samtidigt ökar den fossila konsumtionen.

    Till det kommer att en stor del av oljan produceras i länder där sannolikheten är stor för allvarlig oro som kraftig påverkar produktion. Det räcker att det händer något allvarligt i något av länder Iran, Saudiarabien, Venezuela, Kazakstan, Libyen, Algeriet, Angola, Azerbaijan för att oljepriset ska gå igenom taket med konsekvenser för världsekonomin.

    Man skulle kunna säga att det är en märklig slump att oljan finns just i diktaturer. Men det är ingen slump som bl.a. Fareed Zakaria skriver. Länder som inte behöver beskatta sitt folket utan får pengar till sin våldapparat från oljan gör diktaturer långlivade.

    En positiv bieffekt av en snabbare takt i avvecklingen av olja- och kolekonomin är troligen minskade koldioxid i atmosfären.

    Jag förespråkar med forskning om klimatet. Underlaget för drastiska åtgärder är för dåligt. jag tycker att den slutsats som Vetenskapsakademien kom fram till är ganska rimlig:
    * Människan har ökat mängden koldioxid i atmosfären, men det är oklart hur mycket.
    * Det har blivit varmare och mänsklig aktivitet är en av flera orsaker.
    * Mätningar har skett under för kort tid för att kvantifiera klimatförändringen.
    * Forskningen ger oss bättre beslutunderlag de närmaste åren
    * Kunskapen är mycket bristfällig inom vissa betydelsefulla områden, som t.ex. molnens inverkan.

    Till det kan läggas att även mycket kraftfulla – och dyrbara insatser nu – ger effekt först långt in i framtiden. Det finns ingen snabb lösning. Då gäller det att vara noga vid val av metod.

  7. LUXD skriver:

    @Magnus, 2011-01-17 kl. 15:14: Det finns ingenting som heter klimatförnekare. Det går liksom inte att förneka att det finns klimat. Fokus är ett och inget annat i den här frågan, nämligen: Har människan orsakat den senaste påstådda uppvärmningen (nu har den visst avstannat enligt Andrew Watts källor) eller är allt bara naturliga klimatvariationer som jorden varit utsatt för i årmiljoner.

    Sen kommer vi till åtgärderna: Skall vi stänga ner och backtracka hela den västerländska välståndsmaskinen med kapitalism, frihandel och frihet genom att tokbeskatta medborgare i alla länder som ett samveteslättande svar på att vi i alla fall skall ”betala” för den skada vi åsamkar klimat, natur och miljö (precis som om vi inte gör det reedan) med vårt sätt att leva och producera och skapa välstånd.

    Som du märker är detta egentligen klassiska vänsteråsikter förklädda i grön marschuniform. Vi måste i stället boosta alla världens ekonomier, lätta på ekonomiska regleringar av alla slag för att skapa mer tillgängliga ekonomiska resurser för att kunna stå beredda och kunna agera mot eventuella framtida, hahaha – ”katastrofala klimatförändringar”. Detta vill inte miljövänstern, de vill istället stå utfattiga inför de visioner de har om kommande miljökatastrofer. Det låter väl riktigt smart, va Magnus?

  8. LUXD skriver:

    Dessutom skulle jag vilja tillägga, Hans Iwan Bratt, att jag förfäktar Reismans uppfattning om jordens naturliga resurser som vi nyttjar. Han säger: …The supply of economically useable natural resources is always only a small fraction of the overall supply of natural resources provided by nature. With the exception of natural gas, even now, after more than two centuries of rapid economic progress, the total of the supply of minerals mined by man each year amounts to substantially less than 25 cubic miles. This is a rate that could be sustained for the next 100 million years before it amounted to something approaching 1 percent of the supply represented by the earth. […] Along the same lines, the entire supply of energy produced by the human race in a year is still far less than that generated by a single hurricane.

    I ljuset av ovan nämnda fakta borde det inte komma som en överraskning för någon att ingenting avseende utnyttjandet av jordens naturresurser är ändligt eller att vi utarmar någonting alls. Gruvdrift i nuvarnade skala på jorden skulle till exempel kunna hålla på i 1 miljon år i 100 gånger större skala…och ä-n-d-å bara ha utnyttja 1% av alla idag tillgängliga och ekonomiskt utvinningsbara resurser – om vi nu teoretiskt sett enbart skulle komma att använda oss av samma slags naturresurser så länge. Så med all respekt Hans Iwan, det där med Peak hit o dit, det skall vi allt ta med en nypa salt.

  9. Hans Iwan Bratt skriver:

    @ LUXD

    Jag kände inte till Reisman före din kommentar, men har nu läst på lite om honom och om objektivismen. Kan hålla med om en del, men inte allt. Men jag ska läsa lite ytterligare.

    Jag har också besökt din blogg Tribunus Plebis. Mycket att läsa även där, inte minst har du många intressanta länkar.

    Ditt inlägg om Naturskyddsföreningen är viktigt. De lever i ett symbiotiskt förhållande med Naturskyddsverket. Om det ska jag nog återkomma till.

    Din kritik mot mitt påstående att det ”allvarliga problemet är att vi med full fart är på väg mot en akut brist på inte bara olja utan även kol” är motiverad.

    Jag har sedan dess lärt mig lite mer och inser att någon brist på kol kommer inte uppstå på mycket lång tid. Jag har också sett så många rapporter om nya oljekällor att tillgången verkar också vara säkrad under lång tid.

    Däremot håller jag fast vid att oroligheter i Mellanöstern och i andra regioner med olja med stor sannolikhet kommer att leda till betydande störningar i produktionen och därmed högre pris. Det drivs upp än mer av ökad konsumtion i Kina, Indien, Brasilien och andra länder. USAs import ab olja sjunker men det kompenserar inte den ökade kosumtionen i andra länder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: