Miljöprofessorer begär politisk makt

På DN debatt (”Bannlys alla politiska beslut som ger mer klimatutsläpp” 2014-05-10) går ett antal makthungriga professor till angrepp mot demokratin. De begär att få vetorätt mot politiska beslut som tas i riksdagen och andra politiska församling. Det är miljöfascister som manar till strid.

”Politikens sätt att lösa svåra problem måste prövas mot erfarenheten – klarar man av att uppfylla de krav vi står inför?  Politikens sätt att lösa svåra problem måste prövas mot erfarenheten – klarar man av att uppfylla de krav vi står inför? Att svara att vi får nöja oss med det politiska system vi har räcker inte om klimatkrisen går mot katastrof, vilket många tecken tyder på. ”

Vilka områden inom politiken vill professorerna avgöra? I artikeln nämner de skolpolitiken, infrastrukturen, försvaret, energin, Vattenfall, Östra länken, transporter, importen. Får de inte beslutanderätt inom politiken så hotar de med sina studenter: ”Studenternas förtroende för politikerna är inte förbehållslöst: man önskar en reformering av politikens spelregler”.

Tankarna går till Maos kulturrevolution 1966. Då använde Mao studenterna för att få än mer makt. Nu hotar professorerna med att engagera sina indoktrinerade studenter att ta itu med demokratin och överföra makten till miljöprofessorerna.

Vad har fått miljöprofessorerna att skriva sitt upprop just nu? ”Enkäter bland dem visar att en majoritet inte längre tror att den globala temperaturökningen under detta sekel skall kunna begränsas till 2 eller ens 3 grader.” Det går inte att lita på professorer som styrs av enkäter om studenters oro.

Att det är makten det handlar om blir tydligt. Miljöprofessorerna nämner inte kärnkraften, trots dess möjlighet att minska utsläppen. Kärnkraften är ett lackmustest på om kraven gäller omsorg om klimatet eller krav på makt för att omskapa samhälle.

Den rätta vägen är den rakt motsatta. Miljöaktivister har idag en motorväg in i det politiska organen. Det finns ingen anledning att ta speciell hänsyn till miljöorganisationernas åsikter. Politiska beslut ska grundas på expertutredningar som tar fram det underlag politikerna vill ha. Intresseorganisationer, NGO, bör exkluderas från det politiska beslutsfattandet. De har idag alltför stora möjlighet att kasta in grus i beslut om byggande av vägar, bostäder, industrier och åtskilligt annat.

Frågan bör ställas om det inte finns för många miljöprofessorer. Stiftelsen Mistra fick sitt kapital från löntagarfonderna 1994. Sedan dess har de betalt ut 2,7 miljarder till miljöforskningen (http://www.mistra.org/om-mistra/kapitalforvaltning.html). Energimyndighetens stöd uppgift till 1,3 miljarder per år (https://www.energimyndigheten.se/Forskning/).

Vore det inte bättre att den akademiska forskningen var fri och själv avgöra vad det ska forskas om?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: