10.000 personer utan tillstånd stannar ändå kvar i Sverige

2014-06-12

Hör på radion att 10.000 personer som inte fått uppehållstillstånd ändå stannar kvar i Sverige. Orsaken är ett Migrationsverket och gränspolisen inte kan samarbeta. Så får det givetvis inte vara.

En viktig anledning verkar vara att personerna vägrar att tala om varifrån de kommer. Varför är det så svårt att ta reda på vilket land de kom ifrån närmast? Många gånger är det väl Danmark antar jag och de som kommer den vägen bör väl Danmark vara skyldig att ta emot.

Det är angeläget att myndigheterna slutar att skylla på varandra. Dels är det ett elände för dem som inte har uppehållstillstånd och därmed får dåliga livsförutsättningar. Dessutom kostar de mycket för samhället då de inte har jobb.

Annonser

Begränsa sympatistrejkandet

2014-06-11

Sympatistrejkandet måste begränsas. Det visar de aktuella hoten. Bra att Alliansen har en klar ståndpunkt i en väsentlig fråga. Det är ju inte var dag.

Christer Nylander, ansvarig inom Fp för arbetsmarknadspolitiken, skriver om det i AB (11 juni 2014)

Frågan man måste ställa sig är om fackets kraftiga tilltag är rimliga och står i proportion till konflikten. Tågpersonalens villkor i Skåne är en viktig fråga, men ska den verkligen kunna lamslå stora delar av landet och stänga ner verksamheter som över huvud taget inte har med tågtrafik att göra?

Frågan är inte ny. För drygt femton år sedan överlämnade utredaren Svante Öberg ett förslag till dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (S) just om att införa ett proportionalitetskrav för fackens stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Han menade att det behövdes en bättre balans mellan fackföreningar och arbetsgivare i konfliktsituationer och ville därför begränsa möjligheterna till konfliktåtgärder som kostar lite för den ena parten men får stora konsekvenser för motparten eller tredje man. Förslaget lades dock i papperskorgen.

Den pågående tågkonflikten gör att frågan om proportionalitet i fackens åtgärder återigen är aktuell. Utan att ta ställning till de enskilda strejkhoten anser jag att tågkonflikten visar på de problem som Socialdemokraternas utredare lyfte fram och riskerna med att inte ha några regler alls kring rimlighet i åtgärder.

I många andra länder finns regler som i vissa avseenden begränsar konflikträtten, t.ex. genom krav på proportionalitet. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger stor makt till parterna på arbetsmarknaden. Modellen har många fördelar, men för att det ska fungera måste fack och arbetsgivare ta stort ansvar och förvalta det förtroende som den svenska modellen ger dem. De åtgärder som facken vidtar vid konflikter måste upplevas som legitima och stå i proportion till grundkonflikten, annars hotas trovärdigheten i hela modellen.
Jag anser att det är dags att åter ta upp frågan om att införa en lagstadgad proportionalitetsregel i svensk konflikträtt. Det är ingen enkel fråga, men konsekvenserna av att inte ha en proportionalitetsprincip kan bli stora. Det drabbar både vanligt folk och företag som själva inte på något sätt är inblandade i den ursprungliga konflikten. Men det påverkar också trovärdigheten för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Därför måste vi se över hur regler om proportionalitet kan utformas, t.ex. när det är rimligt med sympatistrejker av andra fackförbund och blockader av företag som inte har någon direkt koppling till konflikten. Frågan om proportionalitet i stridsåtgärder bör återigen utredas, med målet att ta fram ett fungerande lagförslag. Hur stort behovet av ny lagstiftning kommer att vara avgörs främst av fackens eget agerande, nu och framöver.

Strejkande och lockout är förlegade metoder. Löner och arbetsvillkor fastställs utan sådana strider av det stora antalet företag som inte är med i någon arbetsgivarorganisation och där de anställda inte drar in facket. Marknadskrafterna får avgöra vilka regler som ska tillämpas inom den juridiska ram som riksdagen fastställer.


%d bloggare gillar detta: