Eländets tid

2014-08-29

Jag har ett vagt minne av när Sovjet invaderade Ungern. Jag var då 13 år. Jag tog T-banen till stan för att kasta sten på den sovjetiska ambassaden. Men vi har inte många som skulle protestera där den kvällen. Men det var gott om poliser.

Jag har ett starkare minne av när Sovjet invaderade Tjeckoslovakien. Det var ohyggligt att se slakten.

Minnet är än tydligare av Vietnamkriget. Under några år var jag journalist och skrev bl.a. om bombningar av Hanoi 1965. Det var förskräckligt.

Under några år på 60-talet ingick jag i Svenska Sydafrikakommittén. Kampen mot apartheid fick starkt stöd från Sverige. Jag trodde frihet skulle komma efter några år, men det dröjde ända till 1990.

Det har varit många krig sedan dess. Det har också varit allvarliga pandemier: Asiaten, HongKong, fågelinfluensan.

Men just nu känns det mer eländigt än någonsin.

Med ISIS har vi en ny vidrig ideologi som utrotar dem som inte delar mördandet. Det hotar bli en upprepning av nazismen och stalinismens massakrer även om skalan inte kan bli densamma.

Sovjets efterföljare invaderar Ukraina och återför världen till det kalla kriget.

Demokratins vår har gått över i höst. Terrorister och regimer mördar i Centralafrikanska republiken. Egypten, Eritrea, Libyen, Mali, Marocko, Nigeria, Somalia, Sudan,Sydsudan och säkert i fler afrikanska länder. I Mellanöstern är det än värre med förtryck och terrorism i bl.a. Israel, Palestina, Syrien, Irak, Iran, Bahrain och  Jemen. I Asien Afghanistan, Pakistan, Thailand, Kina, Nordkorea, Ryssland. Även i Europa: Vitryssland,  Transnistrien,  Abchazien,  Sydossetien och givetvis Ryssland.

I Västafrika sprider sig Ebolaviruset. För några timmar sedan hade 1.552 avlidit. Sjukdomen sprider sig exponentiellt. Det är risk för att 10.000-tals människor kommer att dö.

Det känns riktigt eländigt.

Annonser

Tala tydligt om rätten att demonstrera och våld mot polisen!

2014-08-24

Johan Westerholm skriver på Harald Ullmans Facebook-sida bl.a.

”När det kommer till polisens användande av våld så fyller detta mig med vämjelse. Men då inte polisens reaktion, få vet hur det känns att stå i en uppretad folkmassa som drivs av pöbelpsykos och försöka upprätthålla lag och ordning.”

”Jag var inte i Limhamn och kan inte uttala mig om händelserna där annat än att jag har fullt förtroende för polisens agerande om bilderna och sekvenserna från manifestationen stämmer. Att stå mitt i en mobb, som visar tecken på att utvecklas till en ”posse” är en minst sagt obehaglig upplevelse. Vårt samhälle bygger på respekt för statens våldsmonopol samt de lagar och regler som vi är överens om. Polisen ser till att se till att de följs och det finns få poliser som åker till jobbet för att oprovocerat mucka gräl vilket är den bild som [Malena] Ernman  [, Jonas Sjöstedt] och [Gudrun] Schyman nu sätter.”

Johan Westerholm är redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se.

Min kommentar blev

”Möjligen kan man tillägga att som nu hänt i Limhamn och tidigare i Skarpnäck har skett var och varannat år under lång tid ofta i regi av AFA. 

Det är hög tid att med kraft försvara alls rätt att demonstrera genom att informera om gällande regler. Polisen publicerade 2005 en bra beskrivning av rätten att demonstrera och vilka skyldigheter följer med denna rätt. Se se meddelandet från polisen 2005.

Det är uppenbart också nödvändigt att förklara att polisen har rätt att bruka våld och att det är ett brott att använda våld mot bl.a. poliser. Straffskalan visar hur allvarligt detta brott är; ”dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. ”


Fram för en minoritetsregering

2014-08-24
Christian_Lundeberg

Christian Lundeberg ledde en samlingsregering under tre månader för att upplösa unionen med Norge.

En majoritetsregering bestående av ett parti vet att den får igenom sina beslut i riksdagen och kan i lugn ordning förklara sina avsikter, motiv och tänkta konsekvenser. Oppositionen kan ta ledigt och eller förbereda sig på nästa val. En sådan regeringen blir lätt egenmäktig och brister i lyhördhet. Fyra år i karantän för oppositionen kan räcka för att resultatinriktade politiker ger upp och lämnar in. Ur demokratisk synvinkel är det inte en idealisk lösning.

En majoritetsregering bestående av flera partiet är i ett demokratiskt perspektiv riktigt dålig. Varje partierna måste vara vagt när de redovisar sina ståndpunkter. De vill ju inte visa vad de inte fått igenom i förhandlingar med övriga partier. Det är så hemligt att inte ens den egna riksdagsgruppen får insyn i förhandlingarna. Oppositionen är helt frikopplad.

Den bästa formen av regering är minoritetsregering. Då återförs besluten till riksdagen. Fler personer blir direkt involverade när beslut tas av hoppande majoriteter. Därmed kan flera personer utanför partiledningarna få veta vad som är på gång, inverka på förhandlingarna och delta i debatten om konsekvenserna av olika förslag.

Minoritetsregeringen är också det vanliga i svensk senare historia. Från 1900-1936 var det antingen en minoritetsregering eller en expeditionsministär. Sedan kom krigsåren 1936-1945 med samlingsregeringar, men efterföljdes igen av minoritetsregeringar till 1951. Då bildade (s) och bondförbundet regering fram till 1957.

Efter denna period då folkhemmet byggdes följer en lång period av blandade majoritets- och minoritetsregeringen. Antalet minoritetsregeringar är dock varit det vanliga, 14 st. Majoritetsregeringarnas antal är bara 6 st.

Det bästa lösningen för Sverige och för demokratin är att det största partiet får bilda regering och ta ansvaret för att skapa majoriteter för olika förslag. Frågor som nu hamnat i långbänk kan få en lösning, t.ex. att skapa goda förutsättningar för ny kärnkraft.


%d bloggare gillar detta: