Begränsa sympatistrejkandet

2014-06-11

Sympatistrejkandet måste begränsas. Det visar de aktuella hoten. Bra att Alliansen har en klar ståndpunkt i en väsentlig fråga. Det är ju inte var dag.

Christer Nylander, ansvarig inom Fp för arbetsmarknadspolitiken, skriver om det i AB (11 juni 2014)

Frågan man måste ställa sig är om fackets kraftiga tilltag är rimliga och står i proportion till konflikten. Tågpersonalens villkor i Skåne är en viktig fråga, men ska den verkligen kunna lamslå stora delar av landet och stänga ner verksamheter som över huvud taget inte har med tågtrafik att göra?

Frågan är inte ny. För drygt femton år sedan överlämnade utredaren Svante Öberg ett förslag till dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (S) just om att införa ett proportionalitetskrav för fackens stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Han menade att det behövdes en bättre balans mellan fackföreningar och arbetsgivare i konfliktsituationer och ville därför begränsa möjligheterna till konfliktåtgärder som kostar lite för den ena parten men får stora konsekvenser för motparten eller tredje man. Förslaget lades dock i papperskorgen.

Den pågående tågkonflikten gör att frågan om proportionalitet i fackens åtgärder återigen är aktuell. Utan att ta ställning till de enskilda strejkhoten anser jag att tågkonflikten visar på de problem som Socialdemokraternas utredare lyfte fram och riskerna med att inte ha några regler alls kring rimlighet i åtgärder.

I många andra länder finns regler som i vissa avseenden begränsar konflikträtten, t.ex. genom krav på proportionalitet. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger stor makt till parterna på arbetsmarknaden. Modellen har många fördelar, men för att det ska fungera måste fack och arbetsgivare ta stort ansvar och förvalta det förtroende som den svenska modellen ger dem. De åtgärder som facken vidtar vid konflikter måste upplevas som legitima och stå i proportion till grundkonflikten, annars hotas trovärdigheten i hela modellen.
Jag anser att det är dags att åter ta upp frågan om att införa en lagstadgad proportionalitetsregel i svensk konflikträtt. Det är ingen enkel fråga, men konsekvenserna av att inte ha en proportionalitetsprincip kan bli stora. Det drabbar både vanligt folk och företag som själva inte på något sätt är inblandade i den ursprungliga konflikten. Men det påverkar också trovärdigheten för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Därför måste vi se över hur regler om proportionalitet kan utformas, t.ex. när det är rimligt med sympatistrejker av andra fackförbund och blockader av företag som inte har någon direkt koppling till konflikten. Frågan om proportionalitet i stridsåtgärder bör återigen utredas, med målet att ta fram ett fungerande lagförslag. Hur stort behovet av ny lagstiftning kommer att vara avgörs främst av fackens eget agerande, nu och framöver.

Strejkande och lockout är förlegade metoder. Löner och arbetsvillkor fastställs utan sådana strider av det stora antalet företag som inte är med i någon arbetsgivarorganisation och där de anställda inte drar in facket. Marknadskrafterna får avgöra vilka regler som ska tillämpas inom den juridiska ram som riksdagen fastställer.


Transporter på väg är bättre än på räls

2014-02-01

Marknaden för transporter är kaotisk skriver LOs Transport och Svenska Naturskyddsföreningen – SNF på DN debatt:

Transportindustrin måste ges ett klimatansvar men också förutsättningar att leva upp till det. Marknaden nu präglas av kaotisk prisjakt, vilket ger negativa klimateffekter. Satsa på järnväg och inför vägavgifter och beställaransvar, skriver Svante Axelsson och Lars Lindgren. (DN 1400201)

Man kan lika gärna säga att transportmarknaden präglas av effektiv konkurrens som ger transportköparna lägre priser och effektivare logistik. För Transports medlemmar betyder det större löneutrymme och fler arbetsplatser att välja emellan.

Transport har dock lite rätt i sin klagan. Konkurrens ska vara just. Både utländska och svenska chaufförer ska följa gällande lagar. Farliga lastbilar och chaufförer ska stoppas.

Däremot finns det ingen anledning att kräva att utländska chaufförer som kör i Sverige då och då ska behöva följa svenska kollektivavtal. De som lever och skattar i andra länder och kan klara sig på lägre löner än de chaufförer som skattar i Sverige.

Det finns massor av människor som fått byta jobb när deras företag inte klarat konkurrensen. Det har skapar fler jobb i andra länder och sänkt våra levnadskostnader. Förr gällde det jobb i varuproduktionen men numera finns det konkurrens även inom tjänsteområdet, t.ex. telefonbaserade tjänster.

Transporter är ett lämplig område att utsätta för internationell konkurrens. Det ger lägre kostnader och driver på utvecklingen i de svenska transportföretagen.

Svante Axelsson kräver att allt i samhället ska underordnas ”klimathotet”.

För att förverkliga klimatmålen krävs det en entydig politik där klimathotet, steg för steg, överordnas en rad andra politiska mål i den svenska samhällsutvecklingen.

En avståndsbaserad vägavgift behövs som en ersättning för den samhällskostnad som inte betalas via dieselpriset. Det förbättrar balansen mellan kostnaden för lastbilstransporter och järnvägstransporter där staten kan laborera med de olika avgifterna så att mer gods tar tåget.

För att förverkliga målet är det också nödvändigt att utveckla ett beställaransvar där storkunder inom industri, handel och logistikföretag åläggs att använda socialt acceptabla och klimatsmarta transportlösningar utifrån de förutsättningar som erbjuds via moderniserad logistik, teknik och infrastruktur. Kunderna ska helt enkelt ha en lagstadgad skyldighet att använda de bästa och mest långsiktigt hållbara alternativen i den takt som de hållbara alternativen utvecklas.

Hotar klimatet oss? Det vi vet är att den globala marktemperaturen steg under ett per decennier men sedan stannat upp. Det mesta tyder på att värmen styrs i mindre grad av koldioxid i atmosfären. Det skrivs mer om risken för en avkylning beroende på minskad solenergi.

Om det skulle vara så att koldioxiden är ett allvarligt hot så kommer inte minskade utsläpp från Sverige betyda något över huvudtaget vad gäller klimatet.

Däremot skulle det bli en övergång från kostnadseffektiva bränslen till ökad byråkrati där myndigheter ska avgöra vad som för stunden är ”socialt acceptabla och klimatsmarta transportlösningar”. Det märks att åsikterna kommer från två socialistiska organisationer:  Transport och SNF.

Transporterna i Sverige står för över 30 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt har regeringen som mål att vi ska ha en ”fossiloberoende fordonsflotta” 2030 och att Sverige ska vara klimatneutralt 2050. Målen bygger på den välgrundade insikten att utsläppen av koldioxid måste krympa drastiskt om vi inte ska drabbas av en helt ohanterlig klimatkatastrof.

Transporternas utsläpp är begränsade och minskar. Någon övergång till ”fossiloberoende fordonsflotta” blir de inte på mycket länge. Nu sjunker priserna på olja, gas och kol över hela värden. Målet att Sverige ska vara ”klimatneutralt” 2050 bör ta bort. Ett viktigt skäl är att det inte kommer att uppnås och är därför vilseledande. Det är inte möjligt att bygga upp en kärnkraftskapacitet som kan klara ersättningen av all fossil energi. En övergång från billig fossil energi till annan produktion leder till enorm merkostnad för samhället med betydligt lägre levnadsstandard.

Trafikverkets förslag till infrastrukturplan bygger till exempel på prognoser för trafikutvecklingen fram till 2030 som inte tar klimatmålen på allvar. De leder till en lastbilstrafik som ökar med 58 procent, en sjöfart som ökar med 50 procent och en järnvägstrafik som växer med mer måttliga 39 procent.

Anledningen till att Trafikverket i sin plan räknar med ökad lastbilstrafik är att de vet att vägtransport oftast är mycket effektivare än tågtransporter. En i stort sätt total omläggning till räls leder till ökade kostnader. Företagen väljer det som är billigast och därför blir det per lastbil.

Artikelförfattarna anser att ”Det står redan klart att EU:s regelverk ger utrymme för åtgärder som kan styra upp de orimliga konkurrensvillkoren.” Däri har de säkert fel. EU-domstolen har krävt stopp till statliga subventioner till ”grön verksamhet” i Tyskland. Domstolen kommer säkert att stoppa regler i Sverige som försvårar för EU-medborgare att konkurrera här.

Det är svårt att förstå att Transport ställer sig bakom SNFs artikel. De bör ju vara klara över att om SNFs värderingar får genomslag blir transporterna dyrare. Redan idag priset i Sverige per liter högst i hela Europa. Ökar vägavgifterna och subventioneras rälstrafiken blir det färre jobb för Transports medlemmar.

Läs mer om fossila bränslen.


Två odemokratiska partier i riksdagen

2010-09-22

När SverigeDemokraterna nu kommit in i riksdagen så finns det två tydligt odemokratiska partier i riksdagen. Både är farliga, men vilket är värst?

Vänsterpartiet vill ha ett helt annat samhälle där politiker styr i individerna i detalj. Med det grönröda samarbetet har socialdemokratin och miljöpartiet legitimerat det kommunistiska partiet.  Det är en skam. Läs vänsterpartiet program!

Den avgörande makten i alla samhällssystem ligger hos dem som äger och kontrollerar produktionsmedlen – i det kapitalistiska systemet en liten minoritet av stora kapitalägare. Människors arbetskraft och skapande förmåga reduceras till varor. Vare sig politisk demokrati, utbyggd offentlig sektor eller fackliga rättigheter har kunnat upphäva det faktum att kapitalismen per definition är odemokratisk.

Vad är ”det kapitalistiska systemet”? Dess grundläggande komponent är rätten att ingå avtal, dvs rätten för mig och dig att sälja och köpa en bil, ett hus, låna ut pengar och ta lån, att få betala någon för att få något gjort. Rätten att ingå avtal begränsas genom generella lagar som skyddar den som är en svagare part i avtalet.

Under kapitalismen har ekonomins olika delar blivit mer och mer beroende av varandra, såväl nationellt som internationellt. Samtidigt leder det privata ägandet till en kortsiktig vinstjakt där börskurser blir viktigare än att utveckla produktionen. Detta visar på ett ökande behov av samhällelig, demokratisk samordning av ekonomin.

Det primära syftet med ”det privata ägandet” av sitt hus, sin butik eller vad det nu kan vara är rätten att bestämma över det som är avgörande betydelse. Hur ska huset byggas om och vilka varor ska finnas i den egna butiken?  Vinsten är inget självändamål. Dess uppgift är att skapa nya möjligheter.  Ägandet begränsas genom lagar, t.ex. genom skatt och begränsningar i hur det ägda får användas.  Men i grunden får den som äger bestämma.

En fundamental demokratisk princip är att människor skall kunna påverka beslut som påverkar dem. I dag omöjliggörs detta. Beslut som fattas i bolagsstyrelser är ofta betydligt viktigare för människors konkreta livsvillkor än beslut som fattas av folkvalda församlingar. Det är inte rimligt. Kapitalets makt måste brytas för att demokratin skall kunna fördjupas och breddas.  De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former. Oavsett ägandeform måste de arbetandes inflytande över företagen garanteras och fördjupas. Att själv kunna påverka arbetets utformning, förläggning och utveckling är centrala mål.

Företagets styrelse, dvs ägarna, ska alltså inte få besluta över företaget. I stället ska beslut tas i ”gemensamma former”.  Det betyder facket och vänsterpartiets politiker.

Kampen för ekonomisk demokrati, en kamp som har både klass- och könsaspekter, måste föras på flera plan och i olika former.

Ur medborgarperspektivet är det samhälleliga ägandet avgörande. Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster. Därmed blir det möjligt att låta samhällsnyttan styra verksamheten i stället för kortsiktigt vinstmaximerande. Om samhällsnyttan får råda är det lättare att styra mot ett mer ekologiskt och socialt hållbart samhälle. En längre tidshorisont i samband med produktion av varor och tjänster, gör det naturligt att ta hänsyn till hur verksamheten påverkar miljön.

För dem som arbetar i företagen är det den lokala makten som är viktigast. Det naturliga uttrycket för detta är det arbetarägda, kooperativa företaget där företagsledningen väljs demokratiskt och riktlinjer för verksamheten beslutas gemensamt.

Om det vänsterpartiets program skulle genomföras så är det personer med samma värderingar som styr landet. Det blir det Lars Ohly och hans anhängare som har ansvaret för produktionen av varor och tjänster i landet och hans som avgör vad som är nyttigt och onyttigt.

Ett tredje demokratiskt perspektiv är konsumenternas. Såväl den klassiska konsumentkooperationen som senare tiders brukarförvaltning i olika kommunala verksamheter är exempel på denna form av demokratiskt och gemensamt ägande.

Den nödvändiga demokratiseringen av ekonomin måste kombinera dessa olika vägar. Samhälleligt ägande och övergripande planering är inte tillräckligt, men det är inte heller lokal självförvaltning eller kooperativa företag. Olika verksamheter och företag kräver olika former för ägande och styrning.

De möjligheter till demokratisering och inflytande över samhällsutvecklingen som ett aktivt offentligt och gemensamt ägande ger måste utnyttjas fullt ut. De gemensamt ägda företagens andel av ekonomin skall öka.  Arbetarägande och konsumentkooperation skall stimuleras genom lagstiftning och skattepolitik.

Här tas steget fullt ut. Det är de socialistiska politiker som fullt ut ska styra allt.

I ett kapitalistiskt samhälle måste även gemensamt ägda och demokratiskt styrda företag i viss utsträckning underordna sig kapitalets spelregler för att inte gå under. De kan inte överleva som isolerade socialistiska öar. Å andra sidan måste statliga och kommunala företag till skillnad från de privata vägledas av ett övergripande samhällsintresse, för att i längden motivera sin existens. Offentligt ägda företag är nödvändiga verktyg för att ta till vara samhällsintresset på en kapitalistisk marknad, men bolagisering får inte användas för att anpassa den offentliga sektorn till det privata näringslivet eller förbereda privatiseringar.

Samhällsägda företag skall ha en demokratiskt beslutad ägarstrategi där samhällsnyttan och medborgarnas bästa står i centrum. Företag skall drivas ekonomiskt effektivt, men överdrivna och kortsiktiga avkastningskrav får inte motverka företagets uppgift. Särskilt viktigt är att samhällsägandet är starkt inom ekonomins nyckelsektorer: transportsystem, kommunikationer och övrig infrastruktur, finansiell sektor, bostadsproduktion, energiförsörjning, strategiska naturtillgångar och så vidare.

Inget återstår av de anställdas inflytande. Det är politikernas uppfattning om samhällsnytta och vad som är bäst för medborgarna som styr.

Samhällsägda företag skall vara föredömen när det gäller de anställdas deltagande i företagens förvaltning och ledning. Patriarkala strukturer skall aktivt brytas ned. Vinstgivande företag som lägger ner sin verksamhet för att söka än ännu större vinst någon annstans kan inte tillåtas smita från de långsiktiga sociala och ekonomiska effekter sådana beslut får. De anställda måste få veto vid förhandlingarna och garanteras rimliga ersättningar samt möjlighet att ta över verksamheten.

Här återgår partiet till att beskriva förhållandena innan det helt tagit över alla företag.  Företag som väljer att flytta från t.ex. Stockholm till en annan del av landet för att få tag på medarbetare med rätt utbildning, då ska hindras.

Den regionala utvecklingen har under lång tid varierat över landet. Det beror bland annat på brister i förd regionalpolitik samt en allt mer koncentrerad industri- och tjänstesektor till några få storstadsområden. I den ojämlika regionala utvecklingen har det skapats motsättningar mellan storstadsregioner och landsbygdsregioner, samt mellan norrlandsregioner och regioner i södra Sverige. Regionalpolitiken skall därför drivas för att minska klyftorna. Utvecklingen av regionerna måste ske i samverkan, och inte idag som en kamp dem emellan. Detta kräver ekonomisk planering, som tar hänsyn till allas rätt till arbete, utbildning och social välfärd i landets alla delar.

Men det är en sådan utveckling som partiet sätter stopp för genom att förbjuda företag att flytta.

Genom pensionsfonderna ägs redan i dag en betydande del av företagen formellt av de anställda. Detta kapital bör utnyttjas för att motverka spekulation, utveckla näringslivet och stärka de arbetandes ställning, såväl på ett samhälleligt plan som i de enskilda företagen. Samhällsfonder och löntagarfonder skall användas för att stärka de arbetandes makt och det samhälleliga inflytandet över produktion och kreditförsörjning.

Spekulation är vad pensionsfonderna gör för att öka pensionerna. Med vänsterpartiet tas pengar från pensionärerna.

Vänsterpartiets politik skulle leda till en katastrofal för Sverige på samma sätt som den gjort det i alla länder där socialismen och kommunismen prövats. Det senaste tragiska exemplet är Kuba.

Det är obegripligt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill samarbete med ett sådant parti.  För att tala med Rainfeldt, Vänsterpartiet bör man inte ens ta i med tång.


Bra att Littorin lämnar regeringen

2010-07-07

Sven-Otto Littorin har varit den i regeringen som varit den starkaste motståndaren mot liberalism i regeringen, må vara i starkt konkurrens med justieminister Beatrice Ask.

Det är svårt att tänka sig någon i framtiden som i lika hög grad som Littorin kommer att kunna förhindra en reformering av arbetsrätten och införandet av en generell arbetslöshetsförsäkrning.

Om orsaken endast var av personliga skäl är avgången ändå givetvis trist, men det kan vara så att han även var politiskt förbrukad. De tre övriga allianspartierna accepterar inte den politik som Littorin drivit. Dessutom är säkert de flesta överens om att reformer Littorin varit ansvarig för skötts slarvigt.

De berörda fick vänta alldeles för länge på besked om hur nya regler skulle påverka deras liv. Dessutom ändrades sedan reglerna. Det var helt enkelt inte seriöst.


Diskrimineringslagen måste ändras

2010-02-08

Domen i tingsrätten om att en man som inte vill ta sin ev arbetsgivare i hand har rätt till arbetslöshetsersättning är befängd (Domen). Den måste leda till en översyn av lagen om diskriminering.  Det är bra att Fps partisekreterare Erik Ullenhag gjorde det tydligt i dagens eko.

Alen Crnalic säger att det är hans religion som förbjuder honom att kvinnor i handen.  Det finns religiösa extremister som har liknande påhitt för sig.

Den aktuella mannen har uppenbara problem med det motsatta könet. Så här lär han ha sagt vid mötet med den kvinnliga arbetsgivaren:
– Vi pratade om gränser och jag sa att om jag kan ta en kvinna i hand så vad är det som säger att jag inte får röra henne någon annanstans. Det är svårt att dra gränser.

Vad händer den dag då en extrem muslim vägrar att arbeta tillsammans med homosexuella eller fd muslimer? Ska muslimen lämna sitt jobb och kräva arbetslöshetsersättning?

Nej, de som vill ha ersättning från arbetsförmedlingen måste acceptera jobb som ställer normala krav på uppförandet.

Den som driver målet är diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Stöd från hon i Expressen från den sällsynt extrema muslimen Leif Abd al Haqq Kielan, kompanjon med Mohamad Omar känd för att stödja HamasHizbollahIran och som driver det Antisionistiska partiet tillsammans med ökände Ahmed Rami, nazist med betoning på judehatare.


Bra att avtalshandlingar bröt samman

2009-03-11

Svenska Dagbladet rapporterar att förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv och LO/PTK har brutit samman. Det är utmärkt.

Det är helt odemokratiskt att några få förhandlare ska få träffa avtal som personers och företags rättigheter och skyldigheter trots att de inte varit med att välja förhandlarna eller ens är medlemmar i de organisationer som deltar i samtalen. Arbetsrätten ska fastställas i demokratiska former i politiska församlingar efter allmän debatt.

”Den svenska modellen” där fack och arbetsgivare stiftade lagar måste ersättas med den europeiska modellen med gemensamma arbetsrättliga regler med stort utrymme för den enskilda företaget och det lokala facket att komma fram till vilka regler som ska gälla.

Det finns ett uppdämt behov av ny lagstiftning. Givetvis måste konfliktreglerna anpassas. De är utformade under en tid då facket behövde ta ut många i strejk för att påverka arbetsgivarna. Det var dyrt för facket vilket gjorde att strejkvapnet inte användes alltför lättvindigt. Idag räcker det att ta ut några få personer i strejk för att ett företag ska lamslås. Strejker ska inte heller få rikta sig mot andra parter än dem som det tvistiga avtalet gäller.

LAS måste ändras så att verksamhet i kris kan behålla den personal som bäst hanterar krisen. Facket kan gå med på förnuftiga lösningar, men kan då kräva fördelar som går ut över dem som inte är med i facket. Det strider mot föreningsrätten som är en del av de mänskliga rättigheterna.

Parterna har visat att de inte kan komma fram till ett gemensamt avtal. Nu får politikerna ta över.


SvD: Avtalsförhandlingar spricker


Visst är Littorin hjärtlös

2007-12-23

Bra Alf Svensson. Det är bra att du kritiserar regeringens jobbpolitik. Visst är Sven-Otto Littorin utan känsla. Han, Anders Borg, och socialministern Cristina Husmark Pehrsson sitter i kanslihuset och drar ritstreck som radikalt raserar förutsättningarna för många människors liv.

Littorin påstår att regeringen politik skapat 155.000 nya jobb. Med det är inget vare sig han eller någon annan vet. Däremot vet vi att Sverige har högkonjunktur som allt har inneburit nya jobb.

Egentligen försöker Littorin klara sig från Alf Svenssons kritik genom att tala om något annat. Det är givetvis utmärkt att konjukturen skapar nya jobb. Ingen kan invända mot det.

Det Alf Svensson kritiserar är hur regeringens extrema krav på dem som är utan jobb med vill ha det – dock på rimliga villkor. Alf Svensson har också rätt i sin kritik mot regeringen för dess oförmåga att motivera sina beslut. Det är inte konstigt att stödet i opinionen är så katastrofalt.

För liberaler är utvecklingen tragisk. Glädjen över alliansens seger har ersättas med djup besvikelse över att oskickligt regeringsarbete gör en liberal regering osannolik efter 2010. Ansvaret för det faller tungt på moderaterna, men givetvis har även övriga partier ansvar för det som sker.

Tack Alf Svensson!

(Läs även Moderatkommunisten, från standup till verklighet? Stämmer Littorins trafikförsäkringsargument för a-kassan?)


DN: Alf Svensson kritiserar regeringen
SvD: Alf Svensson kritiserar regeringen
Taggar: Arbetsmarknad, Littorin, Alf Svensson, Regeringen,
Moderaterna
Andra bloggar om: , , , ,
Intressant


Nycander har fel – demokratisera arbetslivet

2007-12-20

Svante Nycander målar fan på väggen efter beslutet i Vaxholm-målet och tror att det kommer att leda till en flod av arbetstvister. Så är det inte alls. I stället kan beslutet leda till en demokratisering av arbetslivet med stärkt rätt för den enskilde och förbättrad konkurrenskraft hos företagen.

Nycander sitter fast i gårdagen då de flesta var arbetare som erbjöd muskelkraft till stora privatägda industriföretag. Då var den enkelt att byta ut en anställd mot en annan som krävde mindre lön eller sämre villkor. Det ledde begripligt nog till att arbetare och senare tjänstemännen gick samman, förhandlade i grupp och agerade gemensamt när förhandlingarna inte gav rimligt utfall.

I dag är nästan allt annorlunda. Nästan alla är anställda efter vad de kan, inte hur mycket de orkar bära. Erfarenhet, kunskap och specifik förmåga gör att anställda inte är utbytbara. Företag och hela sektorer av samhället kan stoppas av att en liten grupp anställda inte går till jobbet.

Detta har lett till att facket har fått ett orimligt övertag. Dess kostnad för att plocka ut en liten grupp anställda i strejk är försumbar jämfört med de enorma kostnader det leder till för företag, företagens kunder och samhället i övrigt.

Strejken är fullständigt förlegad som medel för att lösa tvister mellan anställda och arbetsgivare.

Vad är då alternativet?

Inom stora delar av samhället sätts löner individuellt efter förhandlingar. Det gäller inte bara dem som är med i SACO, arbetsledarna utan också för de många som inte omfattas av kollektivavtal. Detsamma gäller alla entreprenörer som har en snarlikt förhållande. Jobb som ibland utförs av anställda kan en annan dag utföras av en som hyrts in.

Så lösningen är helt enkelt att låta den nuvarande trenden mot förhandlingar mellan den enskilde anställde och arbetsgivare löpa vidare. Det kommer att leda till att allt färre vill vara med i de gamla fackförningarna och anställda i stället vänder sig till experter för att få stöd i organisationer som Ledarna eller företag som jobb&liv.

Nu vill LO, TCO och SACO göra upp med arbetsgivarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal som förtrycker den enskilde anställde och försvårar för företagen. Förhandlingarna sker bakom stängda dörrar. Måtte de inte lyckas.

(Se även Varför har vi kollektivavtal)


DN: ”Ny lag om kollektivavtal stryper facket i egen snara”
SvD: Ingen ödesfråga för nationen, Avser regeringen att stoppa jobbtrafficking?

Taggar: Arbetsrätt, Kollektivavtal, LO, TCO, SACO, Nycander
Andra bloggar om: , , , , , Nycander
Intressant


LO: Lagarna ska inte gälla oss

2007-12-19

Nu har EU-domstolen klargjort att Byggnads agerande i Vaxholm var brottsligt. Anledningen till att EU-domstolen behandlade frågan var att Arbetsdomstolen begärde ett klarläggande av vad EU:s regler innebär, då svensk lagstiftning är underordnad EUs.

Det innebär att AD nu har att rätta sig efter vad EU-domstolen sagt. Ett annat beslut av AD gäller inte.

LOS reaktion är att begära att den svenska lagen ska ändras. ”Ge oss den rätt vi trodde vi hade”, säger Wanja Lundby-Wedin.

Märkligt! Hon måste ju veta att Sverige är medlem i EU och att Sverige ingått avtal om fri rörlighet för alla som jobbar inom EU. Inom detta område gäller de gemensamma bestämmelserna – inte enskilda länders.

Om LO skulle ges rättigheter i svensk lag som strider mot EUs så gäller inte lagen.

Det är dags att LO vaknar. Nu sitter de inte i regeringen. Nu är vi inte längre ett land som isolerat från EU. Nu gäller gemensamma europeiska lagar även LO.

EU_domstolens beslut är en stor seger för euorpas konsumenter eftersom det blir lättare för företag att verka i flera länder vilket leder till effektivare konkurrens. Och ökad effektivitet leder till ökad konkurrenskraft med både lägre priser och bättre löner.

Därför måste LOs reaktionära uppfattning där Sverige ska isoleras från världen i övrigt bekämpas.


DN: En rimlig dom, Motgång för Byggnads i EU-dom, ”Utländska företag måste få veta kraven”, Nu gäller nya spelregler
SvD: Sverige kan inte vara ett reservat inom EU, Läsarna oense om domen i Vaxholmsmålet, Regeringen vill ändra lagen
Taggar: Arbetsrätt, LO, Byggnads, Vaxholm
Andra bloggar om: , , ,
Intressant


Byggnads förlorade – en vinst för de mänskliga rättigheterna

2007-12-18

Idag är det en glädjens dag. EU-domstolen har slagit fast att Byggnads sabotage mot det lettiska byggföretaget i Vaxholm var brottslig.

Dessutom bröt Byggnads mot de mänskliga rättigheterna, som stadgar att tvister ska avgöras i domstol (art 7), inte på gatan, och att var och en har rätt att själv avgöra i vilka föreningar man ska vara med i (art 20).

Det är bra inte bara för letter och andra som vill arbeta i Sverige och för EU-tanken utan också för de svenska konsumenterna av hus och andra byggnader.

Den svenska byggindustrin är hopplöst föråldrad. Det har inte bara Byggnads ansvar för utan även byggföretagen.

En viktig orsak till det är bristande konkurrens. För den har Byggnads ett mycket stort ansvar som de dock även delar med Byggindustrin.

Nu återförs saken till Arbetsdomstolen som måste ta beslut i enlighet med EU-domen. Förhoppningsvis blir det ett rejält skadestånd.

Samtidigt sitter fack och arbetsgivare och snickrar på ett nytt Saltsjöbadsavtal. Det är stora, starka parter som i hemlighet gör upp över huvudet på jobbare, tjänstemän och konsumenter.

EU-domen är också en kraftfull spark i baken på Sven-Otto Littorin, regeringens svarta får. Förhoppningsvis så kommer du regeringens liberala partier ta strid med Moderaterna för stärkta rättigheter för den enskilde. Centerpartiet verkar vara att lita på, men Folkpartiet har kanske lämnat liberalismen.


DN: Motgång för Byggnads i EU-dom, Domen påverkar svensk arbetsrätt, Här finns åtskilligt att begrunda
SvD: Välkommet bakslag för Byggnads, Bakslag för Byggnads
Intressant


Varför har vi kollektivavtal?

2007-11-05

Är det bra med kollektivavtal? Att ställa den frågan är förmodligen värre än att svära i kyrkan. Men varför inte gå igenom skälen för och emot?

De viktigaste motiven för kollaktivavtal är förmodligen:
– Rättvisa löner och villkor
– Arbetsgivarna ska inte bestämma.
– Fredsplikt.

Vad är rättvisa? Är det att personer med samma typ av jobb inom samma avtalsområde får samma löner. Är det inte mer rättvist att de som är skickligare i jobbet, arbetar mer och når bättre resultat får högre lön än andra? Några tycker att kön och levnadsomkostnader ska inverka på lönesättningen för att lönerna ska bli rättvisa. Kanske får man acceptera att lönerna inte är ”rättvisa” utan att två personer som är lika duktiga och gör samma jobb ändå får olika löner. Så är det ju för dem som har individuell lönesättning. Och inte är det några ägare av småföretag som tycker att de ska kunna ta ut samma lön bara för att de jobbar inom samma område. Det är mycket i livet som inte är rättvist. Rättvisa löner kommer aldrig att finnas hur än de definieras.

Till rättvisan hör att lönerna inte ska sättas med hänsyn till arbetsgivarens betalningsförmåga. Det säger facket är bra också för att det skapar dynamik. Företag med dålig ekonomi slås ut och rikare företag för möjlighet att anställa fler. Men är det inte ett von oben-perspektiv? Kan det inte vara så att de anställda tycker att det är bättre med lite lägre lön och att få behålla jobbet. Dynamik låter ju bra, men säg det till den som kommit upp i åren och bor på ett ställe där det inte finns några lämpliga jobb. Alternativet att lära helt nytt och byta bostad, vänner, fritidsengagemang många gånger kan vara värre än att lönen kryper ned. Kanske skulle det t.o.m. vara bra om lönen för alla anställda varierade med arbetsgivarens ekonomi – bonus till alla. Det kommer om något skapa känsla för jobbet.

Arbetsgivarna får inte bestämma för då blir det godtycke, säger facket. Ja, arbetsgivaren har alltid ett visst utrymme vid lönesättningen, liksom vid arbetsfördelningen. Det ger lönesättande chef möjlighet att själva avgöra vem som ska få del av löneutrymmet, men sköts det illa så kan den anställde sluta, jobba mindre engagerat, inte ställa upp som tidigare, etc.

Det fungerar för det stora antalet anställda vars löner inte sätts av kollektivavtal. Inom SACO sätts lönerna lokalt för 170.000 medlemmar (41%). Varför går det inte lika bra inom andra områden? Och givetvis gäller samma sak för det stora antalet småföretag som är underleverantörer. Deras ersättning sätts av köparen. Småföretagaren kan ibland lika lite som den anställda bara gå sin väg.

Fredsplikten verkar ju dessa tider vara illusorisk. Även företag som tecknat kollaktivavtal utsätts för strejker, blockader och sympatistrejker för att därigenom straffa företag som facket ogillar. Dessutom brukar fackets fördömanden av vilda strejker brukar vara honungslent.

Det kan kanske vara bra om grupper av arbetstagare och arbetsgivare kommer överens om löner och annat, även om vi ju alla normalt ogillar karteller. Det är ju lätt att tänka sig vad som skulle hända om landets alla småföretagare skulle komma överens om sina priser och leveransvillkor och vägra leverera om inte kunder ger sig.

Varför är det så viktigt att företagen skriver kollektivavtal med arbetsgivarna? Varför ska den berömda salladsbaren i Göteborg, dagiset på Lidingö, vårdföretaget i Nacka och många andra tvingas skriva under. Och gäller över huvud taget sådana avtal när en part tvingas att skriva på? Om facket har många medlemmar på arbetsplatsen kan de ju ändå agera gemensamt mot sin arbetsgivare med något rikt fack bakom ryggen.

Kärnan i den svenska modellen är innebär att samhället delegerar till arbetsmarknadens parter att skriva lagar, vara polis och domstol. Den officiella lagen görs dispositiv så att parternas avtal tar över. Facket har fått rätten att göra egna undersökningar av företags verksamhet, något som polisen bara för göra efter domstolsbeslut. Och sedan är det först facket och sedan parterna som dömer och utdelar straffet. Är det så det ska vara i en rättsstat?


DN: Borgs retorik får högerfalangen att ligga lågt, M som i mitten
SvD: Fp vill ändra las
Taggar: Arbetsrätt, Facket, Politik
Andra bloggar om: , ,
Intressant


Avskaffa semestern

2007-11-02

Semesterlagen bör avskaffas. Det är en helt förlegad lag, trots att ändringar införts så sent som i år.

Lagen är extremt krånglig. De som skrivit måste ha haft ambitionen att göra den så svårbegriplig som det bara går. Ett exempel:

Avvikelse från 3, 9, 11, 16, 22, 23, 26, 29 och 30 §§ får göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Arbetsgivare, som är bunden av sådant kollektivavtal, av kollektivavtal i fråga som avses i 5 § andra stycket eller av kollektivavtal om avvikelse från 12, 19, 20 eller 21 §, får i angivna hänseenden tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.” (Del av §2)

Semesterlagen är också förmyndaraktig och begränsar den anställdes rättigheter.

Därför bör Semesterlagen ersättas med en enkel Ledighetslag.

Ledighetslagen bör ge alla anställda rätt till ledighet ett visst antal dagar per år. Ett lämpligt antal dagar kan vara 150. Parterna kan avtala om fler dagar.

Dessa dagar kan den anställda ta ut under veckoslut, religiösa eller kulturella högtider eller till semestern. Det är inte rimligt i ett mångkulturellt samhälle att ledigheter ska styras av gamla religiösa sedvänjor. Kristna bör få komma överens om när de ska vara ledig precis som de som har annan livsåskådning.

Parterna bör komma överens om när ledighet ska tas ut inom ramen för anställningsavtalet. Dessutom måste lagen ge den anställde rätt att ta ut ledighet som aviserats i god tid beroende på skälet för ledigheten.

Semesterlönen bör avskaffas. Nu ger lagen arbetsgivaren rätt att hålla inne lön under intjänandeåret och fram till dess att den anställda tar ut lönen. Det är förmynderi. Höj lönen så att den inkluderar semesterlönen om 12 %.

Den nuvarande lagen förbjuder en anställd att arbeta på sitt vanliga jobb under semestern. Om pengar är viktigare än ledighet så måste den anställda fixa något annat jobb. Det är ett annat exempel på förmynderi. Självklart ska det vara möjligt att jobba på som vanligt även under semestern. Det innebär att Ledighetslagens regel om 150 dagar kan avtalas bort.


Taggar: Arbetsrätt, Facket, Politik
Andra bloggar om: , ,
Intressant


Alla småföretagare: Stöd Videomix i kampen mot fackligt förtryck

2007-10-31

I strid mot svensk lag håller Handels på att döda ett framgångsrikt företag, Videomix. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) är svensk lag (SFS 1994:1219). Av vår grundlag Regeringsformen framgår det att lagar som strider mot denna konvention inte gäller. De mänskliga rättigheterna är därmed samma ställning som svensk grundlag.

Europadomstolen har fastställt (i ett mål rörande Island) att rätten att inte vara medlem i en facklig förening är inbegripen i föreningsfriheten.

I de mänskliga rättigheterna, artikel 29 står det: ”Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.” Det måste innebära att myndigheter inte har rätt att överlåta rätten att stifta lagar till arbetsmarknadens parter.

Fackförbundet Handels är en del av den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Man ger ekonomiskt och personellt stöd till det socialdemokratiska partiet så väl mellan som under valrörelser. Genom sitt medlemskap i LO är man också representerad i Socialdemokratins ledning.

Det är alltså en partipolitisk organisation som tar sig rätten att tvinga företag att teckna avtal i syfte att påverka villkoren för anställda som inte är medlemmar i facket. Det bryter också mot de mänskliga rättigheterna, artikel 2 och är därmed ett brott mot svensk lag.

Ett avtal mellan en facklig organisation och ett företag är ett civilrättsligt avtal. Sådana avtal är reglerade i avtalslagen. Enligt denna lags 3 kap, 28 § gäller inte avtal som ingåtts under tvång: ”Rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, där tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara, icke gällande mot den tvungne.

Det finns alltså mycket goda skäl för att se Handels agerande mot Videomix som lagstridigt. De använder sig av samma typ av metoder som Hells Angels, dvs utpressning. Betalar ni inte så dödar vi verksamheten.

Handels aggressivitet är av ganska nytt datum. Det var först år 2005 som Handels beslöt ”att alla arbetsplatser skall ha kollektivavtal.” ”Förbundets beslut att alla arbetsplatser ska ha kollektivavtal väckte stor uppmärksamhet. Kollektivavtalen är den viktigaste hörnpelaren i den svenska modellen och ska därför omfatta hela arbetsmarknaden och inte bara de arbetsplatser där det finns medlemmar.

De har en stor uppgift framför sig. 2005 hade Handels bara 1511 lokala klubbar och 10.000 avtal. Bara Svensk Handel har ca 13 000 medlemsföretag med sammanlagt 21 000 arbetsplatser, där 275 000 människor är verksamma i olika branscher inom parti- och detaljhandel. Dessutom finns det en rad företag som handels betraktar som ”sina” som inte är med i svensk Handel. Antalet sysselsatta inom handeln är 536.000 st (SCB).

Handels är alltså i dag bara representerade på några få procent av de arbetsplatser som de ser som sina. Nu tänker de alltså att tvinga alla handelsföretag att skriva avtal. ”Kollektivavtal – Fackets affärsidé, vårt guldäggskriver Handels avslöjande. Deras medlemsantal ökar inte om de inte sätter in tvångsåtgärder. Företagen ska tvingas skriva på, personalen ska få veta att deras rättigheter tas över av facket och därmed måste de anställda gå med får att i vart fall någon grad få påverka facket.

De företag som ännu inte har gått med på att betala till Handels står på fackets lista ”Företag vi ska sätta dit”. Det blir alltså väldigt många småföretagare som den närmaste tiden kommer att utsättas för samma utpressning som Videomix.

Var står LO och arbetarpartierna?

Det finns nästan en miljon företag i Sverige. LO hade 1 831 385 medlemmar 2006. Antalet sysselsatta är enligt SCB 4.264.000 st (sept 2007). Den fackliga anslutningsgraden är alltså 43 %. Kommer LOs övriga fackförbund att använda samma metoder som Handels? Byggnads gör det redan. Hur arbetar de andra förbunden?

Hur ser Arbetarpartiet Socialdemokraterna på de mänskliga rättigheterna? Svaret är enkelt, som LO. För inom (s) är det LO som bestämmer över arbetsmarknadspolitiken.

Men hur ser Arbetarpartiet Moderaterna på de mänskliga rättigheterna? Också den frågan är enkel att besvara: Det avgör LO. ”Rätten att vidta stridsåtgärder är grundlagsskyddad och en del av den svenska traditionen. Även sympatiåtgärder kan användas för att få till stånd ett kollektivavtal med en enskild arbetsgivare, som inte är medlem i någon arbetsgivarorganisation.”

Men så enkelt är det inte. Som framgår ovan gäller rätten till negativ föreningsfrihet inom EU. Skulle Europadomstolen komma fram till något annat i Sveriges fall, måste denna grundläggande rättighet ges juridiskt stöd.

Det är utomordentligt sorgerligt att moderaterna övergivit sin liberala ideologi där den enskildes frihet är hög värderad och i stället blivit ett parti som arbetar för stärka de stora systemens rättigheter gentemot individen. Måtte alliansens liberala partier, Centerpartiet och Folkpartiet, bjuda hårt motstånd.


DN: ”Handels befarar lång videokonflikt”
SvD: ”Videokonflikt trappas upp igen”
Sydsvenskan: ”Videomixkonflikt trappas upp igen”
Taggar: Arbetsrätt, Facket, Videomix, Alliansen, Moderaterna, Handels, Politik
Andra bloggar om: , , , , , ,
Intressant
”Reinfeldt är brukspatron och Littorin hans rättare”
”Hans Iwan Bratt om arbetsrätt”


Reinfeldt är brukspatron och Littorin hans rättare

2007-09-20

För en liberal är moderaternas arbetsmarknadspolitik djupt motbjudande. Den ser framtiden i 1800-talets strukturer. Då var det brukspatronen som bestämde det mesta över sina anställda, kontrollerade var de var och vad de gjorde.

Alla, förutom adeln och några bönder, skulle tillhöra skrån, motsvarigheten till vår tid fack. Maktens män såg inte individerna utan det var gråa klumpar av arbetskraft.

Moderaterna drömmer om ett återgång till 30-talet då människokraft ansågs liktydigt med muskelkraft och inte hjärnkraft, då den ena var utbytbar mot den andra. Moderaterna är inte moderata, de är reaktionära. Fredrik Reinfeldt ser sig som brukspatron och Littorin är hans rättare.

Den socialliberala arbetsmarknaden består av fria människor som tar ansvar för sina liv inklusive var, hur och för vem de arbetar och på vilka villkor. De gör själva en avvägning mellan arbete och fritid. De styr över sin egen ekonomi. När livet inte fungerar så finns det stöd från samhället. Så fungerar det för landets alla småföretagare och så kan det också fungera för dem som är anställda.

Arbetsmarknaden fungerar illa för ett den är genomreglerad och för att arbete är så högt beskattat. Arbete, liksom alkohol, är högbeskattat och i båda fallen minskar efterfrågan.

De liberala visionen är en arbetsmarknad där människor har möjlighet att själva ta ansvar för sin trygghet. På en dynamisk arbetsmarknad är det naturligt med återkommande korta perioder av arbetslöshet. Med längre skatter tar de som arbetat en tid själva det ekonomiska ansvaret och slipper därmed kontrollerande myndigheter som ställer och styr.

Alla har samma arbetsrätt fastställd i lag, inte avtalade efter strider mellan parterna på arbetsmarknaden som avgörs strejker defacto riktade på tredje man som inte har med saken att göra.

Den moderata arbetsmarknadspoliken är eländig och gör det mycket svårt för en liberal att ge fortsatt stöd för Alliansen.


DN: ”A-kassa på deltid kortas till maximalt 8 månader”
Taggar: Arbetsmarknad, Fredrik Reinfeldt, Littorin, Alliansen, Regeringen
Andra bloggar om: , , , ,
Intressant


Grundtrygghet kan visst fungera

2007-07-03

Danne Norling tar upp den centrala invändningen mot det förslag om grundtrygghet som två centerpartister presenterade på DN-Debatt :

Här finns både ett fördelningsproblem och ett försäkringstekniskt problem som kallas ”adverse selection”. A-kassan blir ju väldigt dyr för t ex välavlönade artister, som riskerar någon månads arbetslöshet kanske flera gånger om året. Detta problem kan endast delvis lösas genom att grundförsäkringen inte har differentierade premier.

På en fri försäkringsmarknad kan det bli svårt att teckna tilläggsförsäkringar om det mest är de dåliga riskerna som nappar på erbjudandet (som är satt utifrån ett antal enkla genomsnitt). Då måste premierna höjas och då avstår ännu fler av de goda riskerna, vilket teoretiskt brukar påstås leda till marknadens sammanbrott.

Henrik Sjöholm (c) för ett liknande resonemang.

Grundtryggheten i sig skapar inte detta problem. Den bör bekostas av samhället, dvs med allmänna skattemedel, på samma sätt som socialbidragen.

Problemet uppstår med de frivilliga kompletterande försäkringarna. För att undvika ”adverse selection” så bör inte försäkringsbolagens kostnad för dyrbara försäkringstagare få slå igenom i högre premier.

En lösning kan vara att försäkringsvillkoren fastställs av en myndighet med uppdrag att se till att olika risker inte påverkar premiesättningen, utan att premiernas storlek endast styr sådan som ersättningens storlek.

Inom arbetslöshetens område finns delvis detta system idag. De som har större risk för arbetslöshet drabbas av högre avgifter till sin a-kassa. Där finns ett utjämningsystem inom a-kassans område, men inte mellan dessa områden.

DN: ”Avskaffa a-kassan och sjukförsäkringen”


Rätt att jämna ut inkomster mellan åren

2007-07-02

Det är ett utmärkt förslag som några centerpolitiker läggar fram på DN Debatt. Det finns givetvis ingen anledning att ha olika regler för försäkringar som ger garanterad inkomst vid sjukdom eller arbetslöshet.

I artikeln skriver författarna att ”socialdemokrater och folkpartister brukar hävda att alternativet till en obligatorisk inkomstförsäkring vid sjukdom och arbetslöshet bara leder till att medborgarna tvingas försäkra sig privat”, men det är inte en riktig beskrivning av Fps ståndpunkt. Fp anser att förmånstaket ska vara 33.000 kr/månaden och inga premier ska betalas för en högre förmån. Den som vill ha en högre ersättning får ta en privat försäkring. Hur stor ersättning Centerpartiet vill ha vete fåglarna.

Men det finns ett ännu bättre förslag:

1. Samma grundtrygghet för alla sjuka och arbetslösa oberoende inkomst finansierad över skatten. Ersättningen bör vara lika stor för alla.

2. Inför en allmän rätt för alla att spara obeskattade inkomster till en personlig fond för utjämning av intäkter. Skatt betalas när pengar tas ut från fonden. Man bör ha rätt att avsätta hur mycket som helst till fonden och använda uttagna pengarna till vad som helst. Den som har fonderade medel måste först använde dem innan personen får tillgång till grundtrygghetsersättningen.

Det är alltfler som har inkomster som varierar starkt från år till år, t.ex. artister, egenföretagare, anställda med bonuslön, provision, mm. Den med fast lön kan vilja ta ledigt för studier eller för att pröva på eget företagande. Den som nu arbetar i en bransch som går extremt bra och som därmed får kraftigt löneförhöjning kan lättare acceptera sänkt lön när företagets lönsamhet sjunker om personen har en buffert i form av en personlig fond.

Fonderna bör förvaltas av banker och liknande institutioner som får konkurrera med att ge god avkastning på insatta medel.

DN: ”Avskaffa a-kassan och sjukförsäkringen”


Glöm inte facket, Niklas

2007-06-24

Att läsa Niklas Ekdals söndagskrönikor är en njutning. Tänk om det gick att rösta på honom i riksdagsvalet. Ekdal beskriver den nya fördelningspolitiken som regeringen och Sverige behöver: väck med LAS, fler jobb som ger fler jobb, lärlingsplatser, bostadslån till ungdomar, kunskapsskola, platt skatt, individuell föräldraförsäkring och höjt barnbidrag.

Givetvis måste LAS bort. Skolan måste ge kunskaper som alla behöver på jobbet och för att fungera i samhället. individuell föräldraförsäkring och höjt barnbidrag. Allt det är bra, men Ekdals politik räcker ändå inte riktigt.

Lärlingsplatser är en självklarhet men de ska inte bara finnas för ungdomar. Alla företag bör få lägre kostnader om de åtar sig att utbilda anställda så att de uppnår fastställd kompetens. Det innebär en satsning på livslångt lärande som kunskapssamhället kräver.

Fler jobb förutsätter att arbetsgivarna har råd att anställa även dem som inte har helt rätt utbildning och själv ger de kunskaper som behövs, men också att de som inte jobbar lika bra blir billigare.

Bostadslån behöver också de som inte är ungdomar, t.ex. vid flytt till dyra områden som Stockholm. En bostad är en bra investering, men det hjälper ju inte om bankerna inte ställer upp.

Platt skatt är motsatsen till ”instegsjobb genom lägre skatter eller startlöner”. Men än ännu mer platt skatt än idag är inte angeläget. De flesta har mindre än 317.700 (snittlönen var 2006 ca 270.000 kr) och har ingen marginalskatt utan betalar samma procentsats i form av kommunalskatt, moms och arbetsgivaravgifter.

Det Niklas Ekdal glömmer är facket som är den allvarliga hämskon på utvecklingen. Facket har tvingar företagen på knä. Hot om förödande strejk tvingar företagen att gå med på i stort sätt allt som facket begär. Lagstiftning om proportionella stridsåtgärder mellan parterna måste införas med det snaraste.


Nu startar salladsjakten i Stockholm

2007-05-31

Ewa Silfverberg Liljeros, förste ombudsman på Hotell och restaurangs avdelning Öst, som omfattar Stockholm och Uppsala, förklarar i DN att facket kommer sätta restauranger i blockad som inte underordnar sig facket och skriver på kollektivavtal. ”Det är vår traditionella och helt lagliga metod.”

Är det verkligen lagligt att tvinga företag att skriva på sådana avtal? Har det ingen betydelse om de som arbetar i företaget inte vill? Vad säger lagen egentligen?

Reglerna finns i den kopiöst röriga medbestämmandelagen. Den måste varit skrivet en sen natt då arbetsmarknadens parter brukar göra upp.

I §41 står det, skrivet på vanlig svenska, den som har tecknad kollektivavtal får inte strejka eller delta i blockad, etc om kollektivavtalet ingåtts med en organisation som
a) inte ”i behörig ordning” beslutat om åtgärden eller
b) om åtgärden strider mot fredsplikt i kollektivavtal eller
c) om åtgärden gäller kollektivavtalet eller MBL eller för att stödja någon som inte själv får strejka

Men lagen är tolkad av av den partiska Arbetsdomstolen med representanter för fack- och arbetsgivare som principiellt har det gemensamma intresset att försvåra för de företag och medarbetare som vill fixa avtalsfrågorna själva.

Centerpolitikern Fredrik Federleys ”En annan Salladsbar” kommer att bli ett intressant testcase. Han kommer ta striden mot fackets övervåld!

Det finns 10.000-tals företag i Stockholm utan kollektivavtal. Nu ska de tvingas på knä av socialdemokratins fackliga del. Förhoppningsvis tar föreagen i stället striden tillsammans. Tvingas Stockholms restauranter skriva på så kommer snart samma metoder användas mot Stockholms hantverkare och tjänsteföretag och deras medarbetare.

Självklart måste denna absurda, oliberala lag ändras. Svenskt Näringsliv, som annars stödjer den svenska modellen med kollektivavtal skriver ”Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.”

De viktiga frågorna är nu;
– Behövs MBL? I Danmark t.ex. lär sådan lag inte finnas.
– Om vi ska ha denna typ av lag, hur ska den fungera

Vad anser alliansregeringen arbetsmarknadsminister?
– Det här är en legitim konflikt och man har rätt att göra så här. Jag kan inte se att alternativet hade varit bättre. Då måste nämligen någon avgöra om det är rimligt och proportionerligt och vem denne någon är, är det ingen som har förklarat för mig, sade Sven-Otto Littorin i Ekots lördagsintervju.

DN: Facket vill rensa upp bland Stockholms krogar


Kollektivavtal bryter mot lagen

2007-04-28

Som en bland förmodligen flera 100 epostrådgivare till Folkpartiets ekonomitalesman Karin Pilsäter (tillika ordförande i näringsutskottet) har jag fått två frågor:

1. Vad bör Folkpartiet ta upp i budgetdiskussionen för att främja företagandets villkor?
2. Förenkla K10-reglerna – den måste vara utformad av en sadist. Omvandla arbetsgivareavgifterna till arbetstagaravgifter.

Det gäller att skriva kort för att bli läst så mina svar blev:

1. Arbetsrätten generellt. Ta bort LAS i vart fall för mindre företag, t.ex. under 10 anställda. Inför regler om proportionalitet vid konflikter i MBL. Inför rätt för arbetstagare att spara obeskattat belopp upp till en viss nivå. Slå fast att företag har rätt att inte teckna kollektivavtal och att kollektivavtal som ingås under hot inte gäller i likhet med andra avtal. (Avtalslagen 28 §).
2. Förenkla K10-reglerna – den måste vara utformad av en sadist. Omvandla arbetsgivareavgifterna till arbetstagaravgifter.

Åtskilligt av detta är värt att vidareutveckla. En aspekt som jag inte sett någon ta upp är avtalslagens 28 §. Lagen är från: 1915, så man får läsa den flera gånger för att riktigt inse vad den betyder.

”Rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, där tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara, icke gällande mot den tvungne.
Har tvånget utövats av annan än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och var denne i god tro, åligger det dock den tvungne, där han vill mot honom åberopa tvånget, att utan oskäligt uppehåll efter det tvånget upphörde giva honom meddelande därom vid äventyr, om sådant underlåtes, att rättshandlingen varder gällande.”

På mer modern svenska betyder det ungefär att om någon tvingas på ett avtal med våld eller genom hot om ”trängande fara”, så gäller inte avtalet. Vad är då en ”trängande fara”? Fackförbunds demonstrationer mot företag som inte vill ingå teckna kollektivavtal och därför ägarna riskerar att förlora sitt företag måste givetvis vara en sådan fara. Rätten att demonstrera finns i grundlagen, så det ifrågasätter jag inte, men däremot uppfattar jag lagen så att ett kollektivavtal som ingås i en sådan situation helt enkelt inte gäller.

Det finns ytterligare ett antal paragrafer i avtalslagen om rätthandlings ogiltighet som fastslår att avtal ska ingår frivilligt.

Men gäller verkligen avtalslagen över arbetsrätten, undrar kanske någon. Jovisst, Arbetsdomstolen har i flera domar dömt efter avtalslagen, t.ex. AD 1996 nr 68 och AD 1994 nr 120. Även HD har tagit ställning till villkor i kollektivavtal. I ett avgörande 1994-12-20 konstaterade i och för sig att den aktuella punkten i avtalet skulle gälla, men det intressanta är inte det utan att HD åtog sig att pröva om kollektivavtalet var giltigt med tillämpning av avtalslagen.

Så slutsatsen blir att det som anser sig tvingade att skriva på ett kollektivavtal bör ha goda chanser att bli fri från avtalet i en rättegång.


Bra med strejk i handeln

2007-03-27

Det är helt rätt att de handelsanställda strejkar. Därmed straffar de Svensk Handel för att de inte skött förhandlingarna. Handels arbetsgivare har ju skrivit avtal med övriga arbetsgivare om samordning, som de sedan struntar i. Strejken drabbar knappast några konsumenter allvarligt.

Om det nu ska finnas kollektivavtal så är samordning inte så dumt. Kollektivavtalen sätter ju marknadsmekanismerna ur spel och då måste det till något annat som hindrar att lönerna inte stiger för mycket.

Va, då för mycket, säger en del. Det är väl bra med höga löner! Då är det fler som kan handla mer och då stiger handlarnas inkomster så att de kan betala ännu högre löner.

Var det så enkelt så borde ju lönerna 10-dubblas – minst. Varför gneta för 20.000 spänn per månad om man i stället kan få 200.000 kr?

Förklaringen är givetvis att om lönerna stiger mer än företagets lönsamhet stiger så händer minst en av tre saker: a) priserna höjs, b) företaget läggs ned c) företaget flyttar till lägre löner.

I alternativ b och c ökar arbetslösheten. Arbetslösa ska också ha mat och husrum och det får de som arbetar stå för genom ökade skatter och avgifter.

Alternativ a innebär inflation. När priser och löner stiger minskar pengarnas värde. De som har pengar på banken förlorar och de som äger hus, guld och diamanter blir rikare.

Svensk Handel har accepterat ett löneavtal på 12,6 %, dvs 2,4 % mer än industriavtalet. Med kollektivavtalets logik så kommer det minska en del handelsföretags vinster, under det att andra får ge upp eller höja priserna. Om prishöjningarna som redan nu ligger på de maximala 2 % blir än högre tvingas riksbanken att höja räntan.

Handelsområdet är mycket diversifierat. Dagligvaruhandeln har trots ökad omsättning minskat antalet anställda med 15 % sedan 1990. Sällanköpshandeln däremot har lika många idag som 1990. Tillväxten ökar med 2-5 % för livs och ca 6 % för sällanköpshandeln.

Det är klart att handelsavtalet driver upp priserna inom det egna området. Dessutom kommer löneglidningen inom metall att öka. Och avtalen inom andra området kommer ha handelsavtalet som riktmärke i stället för det redan alltför höga industriavtalet.

Efter metall-avtalet sa Almegas vd Jonas Milton: ”Vi tycker det här avtalet är alldeles för högt. Vi måste jobba för att det inte blir ett märke som ska följas. Vi måste försöka hitta metoder för att komma lägre. Det här märket fungerar inte för tjänstesektorn. I många av våra branscher är 80 procent av kostnaderna lönekostnader. I vissa delar av industrin är de drygt 10 procent”. Idag är säkert Milton än mer bekymrad.

Vad svensk Handel visar är att kollektivavtal inte ger ansvarsfulla avtal. Därmed fyller de inte sin funktion utan är ett hinder för en normal löneutveckling.

Länk: DN


%d bloggare gillar detta: