Begränsa sympatistrejkandet

2014-06-11

Sympatistrejkandet måste begränsas. Det visar de aktuella hoten. Bra att Alliansen har en klar ståndpunkt i en väsentlig fråga. Det är ju inte var dag.

Christer Nylander, ansvarig inom Fp för arbetsmarknadspolitiken, skriver om det i AB (11 juni 2014)

Frågan man måste ställa sig är om fackets kraftiga tilltag är rimliga och står i proportion till konflikten. Tågpersonalens villkor i Skåne är en viktig fråga, men ska den verkligen kunna lamslå stora delar av landet och stänga ner verksamheter som över huvud taget inte har med tågtrafik att göra?

Frågan är inte ny. För drygt femton år sedan överlämnade utredaren Svante Öberg ett förslag till dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (S) just om att införa ett proportionalitetskrav för fackens stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Han menade att det behövdes en bättre balans mellan fackföreningar och arbetsgivare i konfliktsituationer och ville därför begränsa möjligheterna till konfliktåtgärder som kostar lite för den ena parten men får stora konsekvenser för motparten eller tredje man. Förslaget lades dock i papperskorgen.

Den pågående tågkonflikten gör att frågan om proportionalitet i fackens åtgärder återigen är aktuell. Utan att ta ställning till de enskilda strejkhoten anser jag att tågkonflikten visar på de problem som Socialdemokraternas utredare lyfte fram och riskerna med att inte ha några regler alls kring rimlighet i åtgärder.

I många andra länder finns regler som i vissa avseenden begränsar konflikträtten, t.ex. genom krav på proportionalitet. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger stor makt till parterna på arbetsmarknaden. Modellen har många fördelar, men för att det ska fungera måste fack och arbetsgivare ta stort ansvar och förvalta det förtroende som den svenska modellen ger dem. De åtgärder som facken vidtar vid konflikter måste upplevas som legitima och stå i proportion till grundkonflikten, annars hotas trovärdigheten i hela modellen.
Jag anser att det är dags att åter ta upp frågan om att införa en lagstadgad proportionalitetsregel i svensk konflikträtt. Det är ingen enkel fråga, men konsekvenserna av att inte ha en proportionalitetsprincip kan bli stora. Det drabbar både vanligt folk och företag som själva inte på något sätt är inblandade i den ursprungliga konflikten. Men det påverkar också trovärdigheten för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Därför måste vi se över hur regler om proportionalitet kan utformas, t.ex. när det är rimligt med sympatistrejker av andra fackförbund och blockader av företag som inte har någon direkt koppling till konflikten. Frågan om proportionalitet i stridsåtgärder bör återigen utredas, med målet att ta fram ett fungerande lagförslag. Hur stort behovet av ny lagstiftning kommer att vara avgörs främst av fackens eget agerande, nu och framöver.

Strejkande och lockout är förlegade metoder. Löner och arbetsvillkor fastställs utan sådana strider av det stora antalet företag som inte är med i någon arbetsgivarorganisation och där de anställda inte drar in facket. Marknadskrafterna får avgöra vilka regler som ska tillämpas inom den juridiska ram som riksdagen fastställer.


Transporter på väg är bättre än på räls

2014-02-01

Marknaden för transporter är kaotisk skriver LOs Transport och Svenska Naturskyddsföreningen – SNF på DN debatt:

Transportindustrin måste ges ett klimatansvar men också förutsättningar att leva upp till det. Marknaden nu präglas av kaotisk prisjakt, vilket ger negativa klimateffekter. Satsa på järnväg och inför vägavgifter och beställaransvar, skriver Svante Axelsson och Lars Lindgren. (DN 1400201)

Man kan lika gärna säga att transportmarknaden präglas av effektiv konkurrens som ger transportköparna lägre priser och effektivare logistik. För Transports medlemmar betyder det större löneutrymme och fler arbetsplatser att välja emellan.

Transport har dock lite rätt i sin klagan. Konkurrens ska vara just. Både utländska och svenska chaufförer ska följa gällande lagar. Farliga lastbilar och chaufförer ska stoppas.

Däremot finns det ingen anledning att kräva att utländska chaufförer som kör i Sverige då och då ska behöva följa svenska kollektivavtal. De som lever och skattar i andra länder och kan klara sig på lägre löner än de chaufförer som skattar i Sverige.

Det finns massor av människor som fått byta jobb när deras företag inte klarat konkurrensen. Det har skapar fler jobb i andra länder och sänkt våra levnadskostnader. Förr gällde det jobb i varuproduktionen men numera finns det konkurrens även inom tjänsteområdet, t.ex. telefonbaserade tjänster.

Transporter är ett lämplig område att utsätta för internationell konkurrens. Det ger lägre kostnader och driver på utvecklingen i de svenska transportföretagen.

Svante Axelsson kräver att allt i samhället ska underordnas ”klimathotet”.

För att förverkliga klimatmålen krävs det en entydig politik där klimathotet, steg för steg, överordnas en rad andra politiska mål i den svenska samhällsutvecklingen.

En avståndsbaserad vägavgift behövs som en ersättning för den samhällskostnad som inte betalas via dieselpriset. Det förbättrar balansen mellan kostnaden för lastbilstransporter och järnvägstransporter där staten kan laborera med de olika avgifterna så att mer gods tar tåget.

För att förverkliga målet är det också nödvändigt att utveckla ett beställaransvar där storkunder inom industri, handel och logistikföretag åläggs att använda socialt acceptabla och klimatsmarta transportlösningar utifrån de förutsättningar som erbjuds via moderniserad logistik, teknik och infrastruktur. Kunderna ska helt enkelt ha en lagstadgad skyldighet att använda de bästa och mest långsiktigt hållbara alternativen i den takt som de hållbara alternativen utvecklas.

Hotar klimatet oss? Det vi vet är att den globala marktemperaturen steg under ett per decennier men sedan stannat upp. Det mesta tyder på att värmen styrs i mindre grad av koldioxid i atmosfären. Det skrivs mer om risken för en avkylning beroende på minskad solenergi.

Om det skulle vara så att koldioxiden är ett allvarligt hot så kommer inte minskade utsläpp från Sverige betyda något över huvudtaget vad gäller klimatet.

Däremot skulle det bli en övergång från kostnadseffektiva bränslen till ökad byråkrati där myndigheter ska avgöra vad som för stunden är ”socialt acceptabla och klimatsmarta transportlösningar”. Det märks att åsikterna kommer från två socialistiska organisationer:  Transport och SNF.

Transporterna i Sverige står för över 30 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt har regeringen som mål att vi ska ha en ”fossiloberoende fordonsflotta” 2030 och att Sverige ska vara klimatneutralt 2050. Målen bygger på den välgrundade insikten att utsläppen av koldioxid måste krympa drastiskt om vi inte ska drabbas av en helt ohanterlig klimatkatastrof.

Transporternas utsläpp är begränsade och minskar. Någon övergång till ”fossiloberoende fordonsflotta” blir de inte på mycket länge. Nu sjunker priserna på olja, gas och kol över hela värden. Målet att Sverige ska vara ”klimatneutralt” 2050 bör ta bort. Ett viktigt skäl är att det inte kommer att uppnås och är därför vilseledande. Det är inte möjligt att bygga upp en kärnkraftskapacitet som kan klara ersättningen av all fossil energi. En övergång från billig fossil energi till annan produktion leder till enorm merkostnad för samhället med betydligt lägre levnadsstandard.

Trafikverkets förslag till infrastrukturplan bygger till exempel på prognoser för trafikutvecklingen fram till 2030 som inte tar klimatmålen på allvar. De leder till en lastbilstrafik som ökar med 58 procent, en sjöfart som ökar med 50 procent och en järnvägstrafik som växer med mer måttliga 39 procent.

Anledningen till att Trafikverket i sin plan räknar med ökad lastbilstrafik är att de vet att vägtransport oftast är mycket effektivare än tågtransporter. En i stort sätt total omläggning till räls leder till ökade kostnader. Företagen väljer det som är billigast och därför blir det per lastbil.

Artikelförfattarna anser att ”Det står redan klart att EU:s regelverk ger utrymme för åtgärder som kan styra upp de orimliga konkurrensvillkoren.” Däri har de säkert fel. EU-domstolen har krävt stopp till statliga subventioner till ”grön verksamhet” i Tyskland. Domstolen kommer säkert att stoppa regler i Sverige som försvårar för EU-medborgare att konkurrera här.

Det är svårt att förstå att Transport ställer sig bakom SNFs artikel. De bör ju vara klara över att om SNFs värderingar får genomslag blir transporterna dyrare. Redan idag priset i Sverige per liter högst i hela Europa. Ökar vägavgifterna och subventioneras rälstrafiken blir det färre jobb för Transports medlemmar.

Läs mer om fossila bränslen.


Två odemokratiska partier i riksdagen

2010-09-22

När SverigeDemokraterna nu kommit in i riksdagen så finns det två tydligt odemokratiska partier i riksdagen. Både är farliga, men vilket är värst?

Vänsterpartiet vill ha ett helt annat samhälle där politiker styr i individerna i detalj. Med det grönröda samarbetet har socialdemokratin och miljöpartiet legitimerat det kommunistiska partiet.  Det är en skam. Läs vänsterpartiet program!

Den avgörande makten i alla samhällssystem ligger hos dem som äger och kontrollerar produktionsmedlen – i det kapitalistiska systemet en liten minoritet av stora kapitalägare. Människors arbetskraft och skapande förmåga reduceras till varor. Vare sig politisk demokrati, utbyggd offentlig sektor eller fackliga rättigheter har kunnat upphäva det faktum att kapitalismen per definition är odemokratisk.

Vad är ”det kapitalistiska systemet”? Dess grundläggande komponent är rätten att ingå avtal, dvs rätten för mig och dig att sälja och köpa en bil, ett hus, låna ut pengar och ta lån, att få betala någon för att få något gjort. Rätten att ingå avtal begränsas genom generella lagar som skyddar den som är en svagare part i avtalet.

Under kapitalismen har ekonomins olika delar blivit mer och mer beroende av varandra, såväl nationellt som internationellt. Samtidigt leder det privata ägandet till en kortsiktig vinstjakt där börskurser blir viktigare än att utveckla produktionen. Detta visar på ett ökande behov av samhällelig, demokratisk samordning av ekonomin.

Det primära syftet med ”det privata ägandet” av sitt hus, sin butik eller vad det nu kan vara är rätten att bestämma över det som är avgörande betydelse. Hur ska huset byggas om och vilka varor ska finnas i den egna butiken?  Vinsten är inget självändamål. Dess uppgift är att skapa nya möjligheter.  Ägandet begränsas genom lagar, t.ex. genom skatt och begränsningar i hur det ägda får användas.  Men i grunden får den som äger bestämma.

En fundamental demokratisk princip är att människor skall kunna påverka beslut som påverkar dem. I dag omöjliggörs detta. Beslut som fattas i bolagsstyrelser är ofta betydligt viktigare för människors konkreta livsvillkor än beslut som fattas av folkvalda församlingar. Det är inte rimligt. Kapitalets makt måste brytas för att demokratin skall kunna fördjupas och breddas.  De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former. Oavsett ägandeform måste de arbetandes inflytande över företagen garanteras och fördjupas. Att själv kunna påverka arbetets utformning, förläggning och utveckling är centrala mål.

Företagets styrelse, dvs ägarna, ska alltså inte få besluta över företaget. I stället ska beslut tas i ”gemensamma former”.  Det betyder facket och vänsterpartiets politiker.

Kampen för ekonomisk demokrati, en kamp som har både klass- och könsaspekter, måste föras på flera plan och i olika former.

Ur medborgarperspektivet är det samhälleliga ägandet avgörande. Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster. Därmed blir det möjligt att låta samhällsnyttan styra verksamheten i stället för kortsiktigt vinstmaximerande. Om samhällsnyttan får råda är det lättare att styra mot ett mer ekologiskt och socialt hållbart samhälle. En längre tidshorisont i samband med produktion av varor och tjänster, gör det naturligt att ta hänsyn till hur verksamheten påverkar miljön.

För dem som arbetar i företagen är det den lokala makten som är viktigast. Det naturliga uttrycket för detta är det arbetarägda, kooperativa företaget där företagsledningen väljs demokratiskt och riktlinjer för verksamheten beslutas gemensamt.

Om det vänsterpartiets program skulle genomföras så är det personer med samma värderingar som styr landet. Det blir det Lars Ohly och hans anhängare som har ansvaret för produktionen av varor och tjänster i landet och hans som avgör vad som är nyttigt och onyttigt.

Ett tredje demokratiskt perspektiv är konsumenternas. Såväl den klassiska konsumentkooperationen som senare tiders brukarförvaltning i olika kommunala verksamheter är exempel på denna form av demokratiskt och gemensamt ägande.

Den nödvändiga demokratiseringen av ekonomin måste kombinera dessa olika vägar. Samhälleligt ägande och övergripande planering är inte tillräckligt, men det är inte heller lokal självförvaltning eller kooperativa företag. Olika verksamheter och företag kräver olika former för ägande och styrning.

De möjligheter till demokratisering och inflytande över samhällsutvecklingen som ett aktivt offentligt och gemensamt ägande ger måste utnyttjas fullt ut. De gemensamt ägda företagens andel av ekonomin skall öka.  Arbetarägande och konsumentkooperation skall stimuleras genom lagstiftning och skattepolitik.

Här tas steget fullt ut. Det är de socialistiska politiker som fullt ut ska styra allt.

I ett kapitalistiskt samhälle måste även gemensamt ägda och demokratiskt styrda företag i viss utsträckning underordna sig kapitalets spelregler för att inte gå under. De kan inte överleva som isolerade socialistiska öar. Å andra sidan måste statliga och kommunala företag till skillnad från de privata vägledas av ett övergripande samhällsintresse, för att i längden motivera sin existens. Offentligt ägda företag är nödvändiga verktyg för att ta till vara samhällsintresset på en kapitalistisk marknad, men bolagisering får inte användas för att anpassa den offentliga sektorn till det privata näringslivet eller förbereda privatiseringar.

Samhällsägda företag skall ha en demokratiskt beslutad ägarstrategi där samhällsnyttan och medborgarnas bästa står i centrum. Företag skall drivas ekonomiskt effektivt, men överdrivna och kortsiktiga avkastningskrav får inte motverka företagets uppgift. Särskilt viktigt är att samhällsägandet är starkt inom ekonomins nyckelsektorer: transportsystem, kommunikationer och övrig infrastruktur, finansiell sektor, bostadsproduktion, energiförsörjning, strategiska naturtillgångar och så vidare.

Inget återstår av de anställdas inflytande. Det är politikernas uppfattning om samhällsnytta och vad som är bäst för medborgarna som styr.

Samhällsägda företag skall vara föredömen när det gäller de anställdas deltagande i företagens förvaltning och ledning. Patriarkala strukturer skall aktivt brytas ned. Vinstgivande företag som lägger ner sin verksamhet för att söka än ännu större vinst någon annstans kan inte tillåtas smita från de långsiktiga sociala och ekonomiska effekter sådana beslut får. De anställda måste få veto vid förhandlingarna och garanteras rimliga ersättningar samt möjlighet att ta över verksamheten.

Här återgår partiet till att beskriva förhållandena innan det helt tagit över alla företag.  Företag som väljer att flytta från t.ex. Stockholm till en annan del av landet för att få tag på medarbetare med rätt utbildning, då ska hindras.

Den regionala utvecklingen har under lång tid varierat över landet. Det beror bland annat på brister i förd regionalpolitik samt en allt mer koncentrerad industri- och tjänstesektor till några få storstadsområden. I den ojämlika regionala utvecklingen har det skapats motsättningar mellan storstadsregioner och landsbygdsregioner, samt mellan norrlandsregioner och regioner i södra Sverige. Regionalpolitiken skall därför drivas för att minska klyftorna. Utvecklingen av regionerna måste ske i samverkan, och inte idag som en kamp dem emellan. Detta kräver ekonomisk planering, som tar hänsyn till allas rätt till arbete, utbildning och social välfärd i landets alla delar.

Men det är en sådan utveckling som partiet sätter stopp för genom att förbjuda företag att flytta.

Genom pensionsfonderna ägs redan i dag en betydande del av företagen formellt av de anställda. Detta kapital bör utnyttjas för att motverka spekulation, utveckla näringslivet och stärka de arbetandes ställning, såväl på ett samhälleligt plan som i de enskilda företagen. Samhällsfonder och löntagarfonder skall användas för att stärka de arbetandes makt och det samhälleliga inflytandet över produktion och kreditförsörjning.

Spekulation är vad pensionsfonderna gör för att öka pensionerna. Med vänsterpartiet tas pengar från pensionärerna.

Vänsterpartiets politik skulle leda till en katastrofal för Sverige på samma sätt som den gjort det i alla länder där socialismen och kommunismen prövats. Det senaste tragiska exemplet är Kuba.

Det är obegripligt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill samarbete med ett sådant parti.  För att tala med Rainfeldt, Vänsterpartiet bör man inte ens ta i med tång.


Bra att Littorin lämnar regeringen

2010-07-07

Sven-Otto Littorin har varit den i regeringen som varit den starkaste motståndaren mot liberalism i regeringen, må vara i starkt konkurrens med justieminister Beatrice Ask.

Det är svårt att tänka sig någon i framtiden som i lika hög grad som Littorin kommer att kunna förhindra en reformering av arbetsrätten och införandet av en generell arbetslöshetsförsäkrning.

Om orsaken endast var av personliga skäl är avgången ändå givetvis trist, men det kan vara så att han även var politiskt förbrukad. De tre övriga allianspartierna accepterar inte den politik som Littorin drivit. Dessutom är säkert de flesta överens om att reformer Littorin varit ansvarig för skötts slarvigt.

De berörda fick vänta alldeles för länge på besked om hur nya regler skulle påverka deras liv. Dessutom ändrades sedan reglerna. Det var helt enkelt inte seriöst.


Diskrimineringslagen måste ändras

2010-02-08

Domen i tingsrätten om att en man som inte vill ta sin ev arbetsgivare i hand har rätt till arbetslöshetsersättning är befängd (Domen). Den måste leda till en översyn av lagen om diskriminering.  Det är bra att Fps partisekreterare Erik Ullenhag gjorde det tydligt i dagens eko.

Alen Crnalic säger att det är hans religion som förbjuder honom att kvinnor i handen.  Det finns religiösa extremister som har liknande påhitt för sig.

Den aktuella mannen har uppenbara problem med det motsatta könet. Så här lär han ha sagt vid mötet med den kvinnliga arbetsgivaren:
– Vi pratade om gränser och jag sa att om jag kan ta en kvinna i hand så vad är det som säger att jag inte får röra henne någon annanstans. Det är svårt att dra gränser.

Vad händer den dag då en extrem muslim vägrar att arbeta tillsammans med homosexuella eller fd muslimer? Ska muslimen lämna sitt jobb och kräva arbetslöshetsersättning?

Nej, de som vill ha ersättning från arbetsförmedlingen måste acceptera jobb som ställer normala krav på uppförandet.

Den som driver målet är diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Stöd från hon i Expressen från den sällsynt extrema muslimen Leif Abd al Haqq Kielan, kompanjon med Mohamad Omar känd för att stödja HamasHizbollahIran och som driver det Antisionistiska partiet tillsammans med ökände Ahmed Rami, nazist med betoning på judehatare.


Bra att avtalshandlingar bröt samman

2009-03-11

Svenska Dagbladet rapporterar att förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv och LO/PTK har brutit samman. Det är utmärkt.

Det är helt odemokratiskt att några få förhandlare ska få träffa avtal som personers och företags rättigheter och skyldigheter trots att de inte varit med att välja förhandlarna eller ens är medlemmar i de organisationer som deltar i samtalen. Arbetsrätten ska fastställas i demokratiska former i politiska församlingar efter allmän debatt.

”Den svenska modellen” där fack och arbetsgivare stiftade lagar måste ersättas med den europeiska modellen med gemensamma arbetsrättliga regler med stort utrymme för den enskilda företaget och det lokala facket att komma fram till vilka regler som ska gälla.

Det finns ett uppdämt behov av ny lagstiftning. Givetvis måste konfliktreglerna anpassas. De är utformade under en tid då facket behövde ta ut många i strejk för att påverka arbetsgivarna. Det var dyrt för facket vilket gjorde att strejkvapnet inte användes alltför lättvindigt. Idag räcker det att ta ut några få personer i strejk för att ett företag ska lamslås. Strejker ska inte heller få rikta sig mot andra parter än dem som det tvistiga avtalet gäller.

LAS måste ändras så att verksamhet i kris kan behålla den personal som bäst hanterar krisen. Facket kan gå med på förnuftiga lösningar, men kan då kräva fördelar som går ut över dem som inte är med i facket. Det strider mot föreningsrätten som är en del av de mänskliga rättigheterna.

Parterna har visat att de inte kan komma fram till ett gemensamt avtal. Nu får politikerna ta över.


SvD: Avtalsförhandlingar spricker


Visst är Littorin hjärtlös

2007-12-23

Bra Alf Svensson. Det är bra att du kritiserar regeringens jobbpolitik. Visst är Sven-Otto Littorin utan känsla. Han, Anders Borg, och socialministern Cristina Husmark Pehrsson sitter i kanslihuset och drar ritstreck som radikalt raserar förutsättningarna för många människors liv.

Littorin påstår att regeringen politik skapat 155.000 nya jobb. Med det är inget vare sig han eller någon annan vet. Däremot vet vi att Sverige har högkonjunktur som allt har inneburit nya jobb.

Egentligen försöker Littorin klara sig från Alf Svenssons kritik genom att tala om något annat. Det är givetvis utmärkt att konjukturen skapar nya jobb. Ingen kan invända mot det.

Det Alf Svensson kritiserar är hur regeringens extrema krav på dem som är utan jobb med vill ha det – dock på rimliga villkor. Alf Svensson har också rätt i sin kritik mot regeringen för dess oförmåga att motivera sina beslut. Det är inte konstigt att stödet i opinionen är så katastrofalt.

För liberaler är utvecklingen tragisk. Glädjen över alliansens seger har ersättas med djup besvikelse över att oskickligt regeringsarbete gör en liberal regering osannolik efter 2010. Ansvaret för det faller tungt på moderaterna, men givetvis har även övriga partier ansvar för det som sker.

Tack Alf Svensson!

(Läs även Moderatkommunisten, från standup till verklighet? Stämmer Littorins trafikförsäkringsargument för a-kassan?)


DN: Alf Svensson kritiserar regeringen
SvD: Alf Svensson kritiserar regeringen
Taggar: Arbetsmarknad, Littorin, Alf Svensson, Regeringen,
Moderaterna
Andra bloggar om: , , , ,
Intressant


%d bloggare gillar detta: