Oljeproduktionen slog rekord 2012

2013-05-29

Världsproduktionen av olja slog rekord förra året med 89.000.000 fat per dag. Det innebär att det producerades 5.170.347 miljoner liter olja under 2012. Det är en ökning med 12% på 10 år. Sedan 1960 är det en ökning med 40 %.

Trots USAs kraftiga expansion på gas de senaste åren har landets produktionen av olja ökat med 27% senaste 10 åren. Men andra länder har ökat än mer.

Land Ökning
USA 27%
Brasilien 44%
Kazakhstan 51%
Ryssland 22%
Irak 127%
Kuwait 23%
Qatar 70%
Saudiarabien 15%
United Arab Emirates 21%
Angola 107%
Nigeria 11%
Kina 24%

Det är några länder som har minskat oljeproduktionen.

Land Minskning
Mexico -23%
Venezuela -4%
Norge -42%
Iran -8%

Statistiken ovan omfattar bara länder som producerar mer än 1 miljon fat om dagen. Obs att gasproduktionen inte ingår.

Källa: EIA.

Är detta bra eller dåligt?

De som producerar oljan finner uppenbarligen köpare för en allt större produktion. Det beror givetvis på att oljan ökar välståndet i världen. Oljan ger värdefull energi till industrier, transporter, uppvärmning och avkylning. Allt fler får tillgång till energi tack vare oljan.

Men oljan ökar också utsläppen av koldioxid. Men med hur mycket? Trots att produktionen ökat så mycket under perioden 2002-2012 än den föregående 10-årsperioden så har den ökade användningen av olja inte påverkat koldioxidkurvan. (Felaktig uppgift: Koldioxiden orsakad av petroleum ökade med 10,67% mellan 2002 och 2012.)

Vad händer i framtiden?

Kommer produktionen av olja att minska i framtiden? Det är ytterst osannolikt. Inkomsterna från oljan är helt avgörande för de stora producentländerna. En neddragning av produktionen leda regimbyte.

Reserverna av olja tyder på att produktionen fortsätter att öka de kommande åren. Här är reserverna per världsdel, i miljarder barrels:

2002 2012 Ändring
Nordamerika 54 210 289%
Central- och Sydamerika 96 239 149%
Europa 19 12 -37%
Eurasia 57 99 74%
Mellanöstern 686 800 17%
Afrika 77 124 61%
Asien & Oceanien 44 42 -5%
Totalt 1033 1526 48%

Tabellen visar kända reserver. De har som synes ökat mycket kraftigt. Källa EIA.

Statistiken visar att man hittar mer och mer olja i ett flertal länder t.ex. Algeriet. Angola, Brasilien, Ecuador, Egypten, Irak, Iran, Libyen, Venezuela och Qatar. Ett fåtal länder har minskande reserver t.ex. England och Norge.

De som tror att koldioxiden leder till en katastrofal utveckling för mänskligheten får inse att oljan kommer att flöda allt mer. De som tror att mer koldioxiden inte skapar några problem eller att har mest fördelar, har all anledning att vara nöjda.

Siffrorna visar också tydligt att beskattning av olja i Sverige och ett litet antal länder inte påverkar produktionen av olja, oljekonsumtion eller dess inverkan på mängden koldioxid i atmosfären.


Klimatläget november 2011

2011-11-27

Inför klimatmötet i Durban, Sydafrika, är det lämpligt att sammanfatta läget baserad på de mest  auktoritativa och officiella källorna sammanställda av den norske klimatforskaren professor Ole Humlum.

Lufttemperaturen

Den globala temperaturen har ökat med ca 0,7 grader sedan lilla istiden som pågick mellan 1300-1900. Ökningen stannade dock upp 1998 för 12 år sedan.

Globala temperaturen 1850-2010

Global monthly average surface air temperature since 1979 according to Hadley CRUT, a cooperative effort between the Hadley Centre for Climate Prediction and Research and the University of East Anglia’s Climatic Research Unit (CRU), UK. The blue line represents the monthly values. An introduction to the dataset has been published by Brohan et al. (2005). Base period: 1961-1990. Last month shown: December 2010. Last diagram update: 3 January 2011.

Den norske klimatforskaren professor Ole Humlum kommenterar:
–  It is obvious that the global meteorological record begins in the final part of the Little Ice Age, and thereby documents the following temperature increase, especially clear since about 1915. In other words, the temperature increase documented by meteorological records represents the temperature recovery following the cold Little Ice Age. The ongoing climate debate is essentially about this being mainly a natural temperature recovery, or caused by atmospheric CO2.

Den ökning med ca 0,4 grader som skedde under 1980-1998 är inte exeptionell. Från 1910- 1940 ökade den globala temperaturen med 0,6 grader. Temperaturen har också fallit under senare tid. Den sjönk från 1940 med 0,2 grader 1980.

Koldioxiden

Mängden koldioxiden i atmosfären ökar stadigt i precis samma takt som den gjort sedan mätningarna började 1958.  Trots alla förändringar, t.ex. befolkningstillväxt och ökad fossil förbränning,  har inget påverkat ökningstakten. Den är helt stabil.

Koldioxidens utveckling från 1958

Monthly amount of atmospheric CO2 since March 1958, measured at the Mauna Loa Observatory, Hawaii. Data are reported as a dry mole fraction defined as the number of molecules of carbon dioxide divided by the number of molecules of dry air (water vapor removed), multiplied by one million (ppm). The thin line shows the monthly values, while the thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. Last month shown: September 2011. Last diagram update: 8 October 2011.

Koldioxidens inverkan på lufttemperaturen

Avtannad global uppvärmning och ständigt ökad mängd koldixoid visar tydligt att koldioxiden inte kan ha en avgörande inverkan på temperaturen.

Utveckling av koldioxid och temperatur sedan 1958

Diagram showing the HadCRUT3 monthly global surface air temperature estimate (blue) and the monthly atmospheric CO2 content (red) according to the Mauna Loa Observatory, Hawaii. The Mauna Loa data series begins in March 1958, and 1958 has therefore been chosen as starting year for the diagram. Reconstructions of past atmospheric CO2 concentrations (before 1958) are not incorporated in this diagram, as such past CO2 values are derived by other means (ice cores, stomata, or older measurements using different methodology), and therefore are not directly comparable with modern atmospheric measurements. The dotted grey line indicates the approximate linear temperature trend, and the boxes in the lower part of the diagram indicate the relation between atmospheric CO2 and global surface air temperature, negative or positive. Last month shown: October (CO2) and October 2011 (HadCRUT3). Last diagram update: 21 November 2011.

Under de 63 åren som mätningarna utförts kan man möjligen under 25 år se en viss likhet i kurvorna.  Det var under den perioden skräcken för en global uppvärmning satte sig och forskare och andra valde att satsade sin framtida karriär på att rädda mänskligheten.

Koldioxid är en växthusgas som återreflekterar viss strålning och bidrar därmed till ett varmare klimat, men erfarenheten visar tydligt att att det är många fler faktorer som inverkar på luftens temperatur.

Haven

Luftens temperatur bestäms i stor utsträckning av havens temperatur. Det gör det intressant att ta del av de mätningarna som görs på olika djup.

Utvecklingen av havens temperatur

Global monthly average sea surface temperature (SST) since 1979 according to University of East Anglia‘s Climatic Research Unit (CRU), UK. The data series (HadSST2) are described by Ranier et al. (2006). Base period: 1961-1990. The thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. The cooling and warming periods directly influenced by the 1991 Mt. Pinatubo volcanic eruption and the 1998 El Niño, respectively, are clearly visible. When comparing with air temperature estimates shown above, please note that the temperature scale is slightly different. Last month shown: October 2011. Last diagram update: 14 November 2011.

Diagrammet visar tydligt att det inte skett någon ökning av temperaturen i ytvattnet de senaste 10 åren. Detsamma gäller temperaturen på 300 respektive 700 meters djup.

Speciellt intressant är det att notera att havsnivån som stigit oavbrutet sedan 1993 tydligt vänt nedåt i början av 2010. Nedgången har givetvis skett under en alldeles för kort period för att ha någon betydelse i klimatsammanhang, men uppseendeväckande är det.

Isen vid nord och sydpolen

Årets isminimun tangerade under några veckor runt 1 september nästan det 2007. Det året är det hittills lägsta sedan satellitmätningarna började 1979. Isens utbredning har alltså inte blivit mindre de senaste åren. Historiska uppgifter om isens utbredning finns inte.

Havsisen runt sydpolen ökar år efter år. Det gör att den totala sjöisen endast minskat marginellt sedan mätstarten 2007.

Graph showing monthly global sea ice extent since January 2000. The area covered by sea ice is defined as having at least 15% sea ice cover. The blue line shows monthly values, and the red line shows the simple running 13 month average. Data kindly provided by the National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Last month shown: October 2011. Latest diagram update: 5 November 2011.

Snöns utbredning

Ett betydligt varmare klimat bör rimliga visa sig vid studier av snöns utbredning. Men det händer inget speciellt. På Grönland har faktiskt snöutbredningen ökat något.

Northern hemisphere weekly snow cover since October 1966 according to Rutgers University Global Snow Laboratory. The thin line is the weekly data, and the thick line is the running 53 week average (approximately 1 year). The running average is not calculated before 1971 because of some data irregularities in this early period. Last week shown: week 43 in 2011. Last figure update 2 November 2011.

Sammanfattning

Media rapporterar ofta om hur klimatet kommer att bli, mer sällan hur det varit. Än mer sällan jämför media utfallet i förhållande till vad FNs klimatpanel IPCC sagt. En förklaring är att IPCC inte gjort någon prognos utan ett stort antal scenarios fram till 2100. Det gör att IPCCs förutsägelser är svåra att utvärdera, men det senaste decenniet reser frågetecken.


Ökar utsläppen av koldioxid?

2011-11-05

Massmedia rapporterar om kraftigt ökade utsläpp av koldioxid? DN skriver t.ex. ”Ökade utsläpp i klimatovillig värld”.

Stämmer det? Den första kontrollen är givetvis att se om mängden koldioxid ökat i atmosfären. Det bör den ju göra om utsläppen ökar.

Den av alla erkända mätstationen av koldioxid är observatoriet på Manua Loa på Hawaii. De redovisar inga som helst nyheter. Koldioxiden ökar i samma takt som tidigare sedan mätningarna började 1958 (climte4you).

Varifrån har då media fått sina uppgifter? Som källa anges ”amerikanska energidepartementet” men det verkar som om att det är någon på SMHI som planterat historien.

Ursprunget verkar vara en liten amerikansk myndighet med namnet CDIAC. De skriver att enligt preliminära uppgifter så har de uppskattat utsläppen betydligt högre i 2010 än tidigare. De preliminära uppgifterna sägs vara 5,9% högre än de preliminära för 2009.

De preliminära uppgifter för 2009 var dock lägre än beräkningarna för 2008 (preliminära?). Om de de preliminära beräkningar visar någon höjning 2010 jämfört med 2008 framgår inte.

Ökningen ska enligt dessa beräkningar främst ske i Kina. I USA minskade däremot utsläppen. Fast det är ju bara preliminärt.

Hur gör då CDIAC sina beräkningar. Jo så här. De samlar in uppgifter uppgifter från energiföretagens BP, vilket gissningsvis står för produktion. Det tar tid. Resultat för ett år är klara först efter 2-2,5 år. Men som en service redovisar man sina bedömningar baserat på extrapolering av äldre data.

Till detta kommer givetvis schablonmässiga beräkningar av hur mycket koldioxid olika energislag avger vid olika typer av konsumtion.

Och på detta underlag skriver sedan Sveriges Radio ”De globala utsläppen av koldioxid ökar snabbare än de värsta scenarion som FN:s klimatpanel skissade för fyra år sedan.” Samma nyhet publicerades enligt Google drygt 5000 gånger på några dagar. Sanningen verkar vara att koldioxiden ökar i samma takt som tidigare.

Det kommer nog liknande rapporter den närmaste tiden. Myndigheter vill profilera sig inför medias klimatfokusering inför FN-konferensen i Durban.  En miljömyndighet eller forskargrupp som inte visar framfötterna med larm som media uppmärksammar riskerar anslagen.


Klimatet kommer kosta mycket mer än vi trott

2011-09-15

”Osäkerheter kring framtidens klimat beror på osäkerheter vad det gäller framtida utsläpp, brister i klimatmodellerna samt osäkerheter kring framtida naturliga variationer i klimat-systemet. Det råder dock inget tvivel om att klimatet håller på att förändras och att detta till stor del beror på utsläpp av växthusgaser. ”

Det skriver SMHI på sin web. Och så är det säkert. Att en ”stor del beror på utsläppen” är väl dock fortfarande oklart.

gårdagens rapport från SMHI till regeringen om det aktuella forskningsläget är tonläget ett annat. De säger t.ex.

— Effekterna av den globala uppvärmningen väntas bli allvarligare jämfört med IPCC:s bedömningar för fyra år sedan. Bland annat kan havsnivån höjas med uppåt två meter vid slutet av seklet.

Miljöministern Anders Carlgren kommenterar:

— För att klara av den gemensamma utmaningen att göra Sverige till ett grönt föregångsland där vi kombinerar välstånd och god miljö är det viktigt att vi utgår från den senaste och mest aktuella forskningen.

Mot detta finns det två invändningar:

1. Det är helt uppenbart att det inte kommer tas några globala bindande klimatbeslut. Ett ensidigt åtagande från svensk sida att helt eliminera växthusgaserna drabbar oss hårt ekonomiskt. Idén att våra klimatinvesteringar ska generera produkter som världen i en nära framtid kommer efterfråga är en schimär.

2. Det är likaså helt uppenbart att även mycket kraftfulla satsningar på att minska koldioxidutsläppen inte kommer att påverka klimatet förrän i en avlägsen framtid. Därför måste vi satsa betydande belopp på att ta om konsekvenserna – om de nu blir så stora som SMHI tror.

Carlgren pratar ofta om att Sverige lyckats minska utsläppen utan att det inverkat på vår ekonomi. Klimatinvesteringarna lönar sig säger han.

Men det är tydligen helt fel. Forskare i Uppsala under ledning av professor Kjell Aleklett skriver på DN Debatt

— De totala utsläppen av växthusgaser ökat med cirka 20 procent under åren 1993 till 2005 – till skillnad från minskningen med 10 procent i den officiella statistiken. Någon frikoppling mellan klimatpåverkan och ekonomisk tillväxt har alltså inte skett i Sverige.

Minskningen beror på att vi svenskar köper varor som inverkar negativt på klimatet från andra länder. Utsläppen i Sverige har ökat om vi tar hänsyn till vad vi svenskar konsumerar och inte bara vad vi producerar.

Det betyder att kostnaden för att radikalt minska vår klimatpåverkan är vida mycket större än tidigare beräkningar. Och inte bara kostnaderna ökar utan det blir betydligt fler vindsnurror som skadar vår natur. Om det nu är så att havsnivån stiger så är det bättre att bygga om hamnar och liknande.

SMHI talar om en havsnivå höjning på 2 meter kan komma. När då? Under de senaste 100 åren har nivån höjts med 20 cm, dvs 2 mm/år. Det har inte skett någon förändring av den takten på senare år.

Så SMHIs höjning av havsnivån kommer väl upp till två meter om ca 1000 år.  Om inget annat hänt till dess.


Summering av klimatmötet: fullt godkänt

2009-12-19

Resultat av klimatmötet i Köpenhamn blev riktigt bra. Man fattade inga bindande beslut. Kyotoavtalet lever ytterligare några år vilket inte stör så mycket eftersom det inte ändå inte efterlevs. Ett antal länder sa att de tänker ge bidrag till de minst utvecklade länderna. En del kommer inte betalas ut. Andra bidrag var redan beslutade men kallades då något annat.

Nu kan forskningen fortsätta att kartlägga hur klimatet kan komma att utvecklas och de influeras av antropogena och andra faktorer. De forskare som utnyttjat sin ställning för att kampanja för sin egen politiska värdering, kan – förhoppningsvis – återgå till att ta reda på klimatets mekanismer och konsekvenser. Forskarnas uppgift måste bli att redovisa sina resultat – inkl allt underlag – för allmänheten och dess politiker som har att värdera olika forskares resultat och ta beslut om åtgärder.

Den viktigaste uppgiften för forskarna är klarlägga hur koldioxiden inverkar på klimatet. Alla är överens om att koldioxiden i sig har en minimal inverkan. Däremot är det fortfarande oklart vad denna initiala begränsade värmeökning betyder för att initiera andra klimatfaktorer, t.ex. mängden vattenånga i atmosfären och olika typer av moln ökar och minskar värmen.

Klimatadministratörerna i FN, i regionala och nationella organ, kan dra lärdomen att det är meningslöst att ”lösa” klimatfrågan genom gigantiska konferenser. Hur kunde man tro att det skulle vara möjligt att ”ställa om” världen genom att dra ihop ledarna för världens länder under några dagar. 41.000 personer skulle ha rätt att närvara. Absurt.

Dessutom var en stor del, kanske huvuddelen, av de närvarande ledarna inte demokratiskt valda utan har tagit makten genom våld och bluffande. Makten använder de till att förfölja motståndare och – extra viktigt i detta sammanhang – berika sig genom korruption. För dem handlar det inte om klimatet utan att skaffa sig bidrag att stoppa i egna fickor.

Förutsättningar kommer vara desamma om ett år i Mexico, detta land som påstår sig mer för klimatet än de allra flesta. Men klimatet för människorna i Mexico är uselt. Fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet präglar landet. Kanske vore det bättre att satsa klimatpengarna på de egna innevånarna.

Klimatmötets obestridliga vinnare är Kina. De vill inte minska sina koldioxidutsläpp, de vill inte bli kontrollerade av internationella organ. Kina vill inte underordna sig någon internationell klimatkommission. Kinas taktiska upplägg kvar enkelt. Man övertygade sina vänner i Afrika och Sydamerika om att kräva att Kyotoavtalet ska förlängas eftersom endast ställer krav på en grupp i-länder utan någon som helst möjlighet att reducera utsläppen till den nivå man enats om.

Den kinesiska regimens inställning är lättförstålig. Utan en fortsatt snabb standardstegring vräks den från makten. Det leder troligen till ett sammanbrott av det mångkulturella Kina. Den långsamma demokratiseringen av Kina förutsätter att ledningen själv kan avgöra när, hur och i vilken omfattning den kan vidta åtgärder mot de klimatproblem som landet sedan länge lider av.

Det bästa vore om Köpenhamn blev det sista försöket att i FNs regi vidta åtgärder för ett bättre klimat. I stället blir det enskilda länder och mindre grupper av länder som får ta beslut om vad som ska ske inom det egna området. Dessutom kan de pressa u-länder till åtgärder genom ge bidrag till de åtgärder givarna anser är motiverade och där givarna kan kontrollera att pengarna används på överenskommet sätt.

När FNs roll minskar blir det naturligt att klimatkommissionen IPCC avvecklas. Den centrala styrningen av forskningen kan därmed ersättas av en allsidig forskning där olika forskares ges möjlighet att arbeta utifrån egna hypoteser.

Klimatet är sannolikt inte det stora problemet för jordens folk. Omställningen från fossilsamhället måste börja nu. Kostnaderna för utvinning och distribution stiger radikalt de närmaste åren. Det leder på sikt till minskad stegring av mängden koldioxid, men å andra sidan blir kostnaden för i-länderna enorm.

Denna uppgift måste de varje enskild nation hantera själv. Förutsättningarna är olika vad gäller förbrukning, tillgång till alternativa energiformer, handlingsberedskap hos politiker och i opinionen för att bara nämna några.

I vart fall kan man lugnt påstå att framtiden ser spännande ut.


DN: Fiasko i Köpenhamn
SvD: Stort misslyckande för klimatmötet

Problemet är inte klimatet utan bristen på energi

2009-12-05

Professor Kjell Aleklett höll i mars ett föredrag på universitetet i Aberdeen om tillgången på olja och gas. Hans perspektiv är oroande. Konsekvenserna kommer är märkas inom några år. Kanske blir det så fort som ekonomin kommer fötterna igen omkring 2014. Om några år kommer det bara finnas olja kvar på ett ställe: Irak. När den fossila förbränningen minskar sjunker också koldioxiden i atmosfären.

Alekletts föredrag filmades och det finns en efterföljande debatt på nätet.

Speciellt intressant är hans skarpa kritik mot IPCC. Han menar i korthet att samtliga IPCCs scenarios förutsätter tillgång till mer olja och gas än det kan produceras. Kol finns det mycket av men sådan energi blir dyr. Kolen är otillgänglig och distributionssystemen är helt otillräckliga. 90 % finns i sex länder, 68 % i USA, Ryssland och Kina. Kolproduktionen når sitt maximum 2025 enligt Aleklett.

I föredraget säger Aleklett:

”IPCC säger att alla fyra utsläppsscenarier, högsta som lägsta, är lika sannolika. Hur mycket olja, naturgas är möjligt att producera? Inte ens IPCC:s lägsta utsläppsscenarie kan inträffa om man förbränner all olja och gas som finns i världen. Vi hamnar under lägsta scenario under alla omständigheter.” (efter 53 min)

”Och utsläppen från kolet? Tar man hänsyn till minskningen av utsläppen från olja och gas i framtiden, så behöver man förbränna fyra gånger så mycket kol som finns i världen idag om IPCC:s värsta scenarier ska inträffa.” (efter 55 min)

I början av november höll Aleklett med medarbetare en föreläsning på riksdagen. Mikael Höök pratade om ”Kol och klimat – är IPCCs utsläppsscenarier relevanta?” Ett par citat från hans OH:
– Samtliga scenarier förutsätter en radikal ökning av användningen av fossil energi
– Peak oil, peakgas, peakcoalär inte förenliga med utsläppsscenarierna

Mer information finns på Global Energy Systems vid Uppsala Universitet och på Kjell Alekletts egen blogg.


Varifrån kommer atmosfärens koldioxid?

2009-11-27

De flesta är övertygade om att halten koldioxid i atmosfären ökar. Och så verkar det vara. Koldioxiden mäts sedan 1958 på vulkanön Mauna Loa. Senare har det tillkommit fler liknande mätstationer (Point Barrow, Alaska, Hawaii, American Samoa och Sydpolen) och andra mätmetoder.

Det lär vara god överensstämmelse mellan de fyra mätstationerna, liksom med andra mätmetoder, men tyvärr är det svårt att hitta faktiska mätdata.

Det är märkligt att stationerna ger så samstämmiga resultat när man ser NOAAs film som visar hur koldioxiden virvlar runt jorden.

Men varifrån kommer då koldioxiden i atmosfären? Den globala organisationen som samordnar Global Carbon Project har ett avsnitt kallat Carbon budget 2008. Tyvärr redovisas budgeten bara för prenumeranter i Nature Geoscience 2, men ett abstrakt är tillgängligt för alla. Dessutom finns det ett referat av artikeln här. Det vore bra att ta del av några oberoende värderingar av koldioxidbudgeten.

Forskningen i Norge har en annan öppenhet. Forskningscentrat GRID-Arendal medverkar bl.a. i IPCCs arbete. Där finns denna klargörande bild:


(Uppgifterna avser åren 1980-1989. GRID-Arendal har följande kommentar till bilden: Evidence is accumulating that many of the fluxes can fluctuate significantly from year to year. In contrast to the static view conveyed in figures like this one, the carbon system is dynamic and coupled to the climate system on seasonal, interannual and decadal timescales.)

Av bilden framgår det att atmosfärens tillskott är 207 Gt/år och att frånflödet är 193 Gt/år. Det största tillskottet på 10 Gt/år kommer från marina organismer. Det näst största är fossil förbränning på 5,5 Gt/år.

Det är överraskande är att den marina biologin avger omsätter så mycket koldioxid. Sedan kan man notera att den fossila förbränningen bara utgör 2,6% av det totala tillflödet. Ökningen av CO2 i atmosfären är 13,5 Gt/år (1,8%).


Koldioxiden från människan mycket mindre än man trott

2009-11-24

Ny forskning visar att IPCCs uppgift om mängden koldioxid som människan skapar är helt fel.

I IPCC senaster rapport som kom 2007 hävdade man att 45% av den antropogena koldioxiden stannar i atmosfären i 30,5 år och att 24% av all koldioxid i atmosfären skapas av människan. Denna beräkning är är grundläggande för hela teorin om global uppvärmning.

Men det stämmer alltså inte, enligt en ny rapport ”Fossil Fuel Emissions and Fossil CO2 in the Atmosphere” författad av tre italienska forskare från IPCF-CNR i Italien. I den sägs det att den atropogena koldioxiden bara stannar i atmosfären ca 5 år. Det betyder att den mängd koldioxid som människan genererar är en tredjedel av vad IPCC uppskattade.

Den givna slutsatsen är givetvis att kunskapen om de mest grundläggande processerna i atmosfären är helt otillräckliga för att utgöra underlag för beslut i någon riktning i Köpenhamn.


Det blir kloka beslut i Köpenhamn

2009-10-26

Risken för dåligt underbyggda beslut vid klimatkonferensen i Köpenhamn ser ut att vara mycket liten. Det blir inga beslut om gigantiska kostnader för att försöka minska jordens värme.

I stället blir resultatet förhoppningsvis en överenskommelse om mer forskning och mindre samordning som ger länder utrymme att komma fram till sin egen bedömning av hur klimatets påverkan och vilka åtgärder de kräver.

TV2 Vetenskapsmagasin nådda idag bottennivån vad gäller saklig information. I stället serverades groteskt demagogiska bilder till intervjuer med två extremt alarmistiska, och kontroversiella, forskare.

Stephen Sneider är en miljöaktivist som medgivit att han manipulerar vetenskapliga resultat för att nå sina politiska mål.

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. (APS News Online August/September 1996 Edition)

Det kan tilläggas att Schneider redan för några decennier sedan varnade för katastrofala klimatförändring, men då gällde det en ny istid (US Today).

Den andra forskaren Bill McGuire menar att människan kommer att drabbas av en mängd vulkanutbrott. Som expert på vulkaner har han väl irriterats över att denna risk inte uppmärksammats tillräckligt och därmed inte fått samma bidrag som mer populära katastrofteorier. Så då gäller det att ta i. Och det gör han i sin bok Seven Years to Save the Planet och i en artikel i engelska Guardian: ”How we discover that not only are the oceans and the atmosphere conspiring against us, bringing baking temperatures, more powerful storms, floods and ever-climbing sea levels, but the crust beneath our feet seems likely to join in too.” New Scientist avfärdar McGuire bok med att McGuire’s kärnfulla prosa bäst uppfattas som berättelser om förestående katastrof.

Båda forskarna svänger sig med riskbedömningar i procent utan någon som helst möjlighet att ens motivera storleksordningen. Sanningen är att de inte har något underlag för påståenden om att risken är x% för det ena eller det andra.

En viktig fråga är varför undergångsprofetior är så populära. Det är inget nytt fenomen. Väderfenomen har ofta setts som tecken på en snart kommande fullständig katastrof. Religiösa grupper använder den nära förestående undergången som ett avgörande argument för att underordna sig sektens ledning som utlovar Räddningen. Ett tydligt exempel på mekanismen är Jehovas Vittnen. Kunskapsbrist ger grogrund för spekulationer.

Men som risken är som sagt liten för att världens länder vill ta beslut om dramatiska investeringar för att minska koldioxiden i atmosfären konsekvenserna är så oklara och föreslagna åtgärder är så illa underbyggda.


Mer is vid polerna

2009-09-17
Mer is vid polerna.
Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det också kommer att vara mer is än 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.
Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen nått årets maxima är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.
Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens temperatur har fallit kraftigt sedan 2003. Ökningen sedan 1979 är 2,5 grader.
Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.
För varje år som går blir det tydligare att koldioxiden inverkan på klimatet är mycket liten.

Det är fn betydligt mer is i Arktis än såväl 2007 och 2008. Det ser ut som om det snart också kommer att vara mer is än vid motsvarande tidpunkt 2005. Skillnaderna från år till år säger inget om någon global uppvärmning, men eftersom många har sett isutvecklingen vid Arktis som ett bevis på ett varmare klimat finns det anledning att informera om utvecklingen.

Utvecklingen är densamma vid Antarktis. Nu när isen där nått årets maximum är det intressant att se att det är betydligt mer is runt Antarktis är genomsnittet för året 1979-2000.

Luftens temperatur förändras inte utan ligger still sedan 2001. Än mer intressant är det att havens yttemperatur sjunkit sedan 2003. Sedan 1979 är ökningen bara 0,25 grader. Om man i stället tittar på vattenskiktet ner till 300 meter så ligger  temperaturen still.

Havsytan stiger, men mycket, mycket långsamt. Mellan 1992-98 steg nivån med 45 mm, dvs med 7 mm/år. Några säger med panik i rösten att stora området snart kommer att svämmas över, men denna obetydliga förändring måste jämföras med förändringar förorsakade av tidvatten och vindar. Tidvattnet på oceanerna är ca 1 meter, men på vissa kustar kan det överstiga 10 meter. Till det kommer flera meter höga vågor vid stormar. I det perspektivet är havens nivåhöjning obetydlig.

Varför stiger då havsytan? Det viktigaste anledningen kan vara att värmen återgått till den nivå den hade före 1200-talet efter den ”lilla istiden” som upphörde runt 1850.

Mängden koldioxid ökar i samma takt som tidigare allt sedan 1958 då mätningarna började på Mauna Loa. Trots denna jämna ökningstakt har temperaturen gått upp och ned och polernas is ökat och minskat sedan satellitmätningarna började 1979.

För varje år som går blir det tydligare att koldioxidens inverkan på klimatet är mycket liten.


Inget stöd från USA och Kina vid klimatmötet i Köpenhamn

2009-07-16

Hans Bergström skriver i DN att vare sig USA eller Kina kommer satsa några pengar på internationella program för att minska CO2-utsläppen.

USAs kongress kommer inte att bevilja pengarna. Budgetunderskottet måste hanteras och dessutom så misstror man stora internationella FN-program. USA gör redan mer för att minska beroendet av olja än EU.

Kina har akuta miljöproblem som de hanterar efter eget huvud. Viktigast för ledningen är dock att öka befolkningens standard. I annat fall kommer det stora kinesiska riket falla sönder. Nu skrivs det mest oroligheter i nordvästra Kina, men faktum är att det är oroligheter över hela landet.

Utan ekonomisk stöd från USA och Kina – och säkerligen heller inte från Indien – till internationella system för att drastiskt sänka utsläppen av koldioxid, blir det inte någon överenskommelse i Köpenhamn med konkret innehåll. Och tur är det, för då ges forskningen mer tid att komma underfund med hur klimatet förändras och vad som ev kan göras åt saken.

DN: Besluta om vädret


Liten risk för drastiska klimatbeslut

2009-07-06

Risken minskar uppenbarligen för drastiska beslut om klimatet denna höst. Denna vecka möts G8-länderna om klimatet. BBC tror att det blir beslut om 50 % minskning av ”greenhouse gases” (hur nu det ska definieras) till 2050, men inte några konkreta nivåbeslut innan dess.

Det finns tydligen inte stöd i USAs kongress för ytterst kostsamma åtgärder med oklar inverkan på klimatet. Inte heller lär det bli något dramatiskt beslut när Obama träffar företrädare för Indien och Kina inom kort. Indien prioriterar helt naturligt de många hungrande i landet. Kinas ledning vet att de måste erbjuda ökat välstånd till sina invånare för att landet inte ska falla sönder. Dyrbara åtgärder med tveksamt resultat får i det perspektivet ingen högre prioritet.

Även Fredrik Reinfeldt har en mer försiktig framtoning i sitt tal i Almedalen. Han underström där att i en värld med ekonomisk recession och stora växande budgetunderskott då ska vi inse att vi har begränsat med utrymme att möte klimatomställningen. Efter talet meddelande han att det inte blir någon höjd koldioxid nästa år.

Allt detta är goda tecken på att det inte blir några illa underbygga beslut i Köpenhamn i slutet av året utan forskarna får tid att fördjupa sin kunskap om hur klimatet förändras och om det i så fall finns något som bör göras för att påverka utvecklingen.

Klimatet utvecklas annars ungefär som tidigare. Isens utbredning minskar långsamt vid nordpolen, men ökar samtidigt vid sydpolen. Den globala temperaturen slutade att stiga 1998 och sjunker sedan några år tillbaka, trots att koldioxiden ökar i samma takt som tidigare.

Havens temperatur följer luftens med några års fördröjning. Sedan omkring 2000 är temperaturen konstant med tendens till att falla något de senaste åren. Havsytan stiger långsamt. Sedan 1992 har den ökat med 45 mm, dvs ingenting om man jämför med variationerna mellan hög och lågtryck.

Utvecklingen de senaste åren säger inget om klimatets långsiktiga förändring. Det gäller perioden sedan 1998, men också för den korta perioden från 1960 till 2000 då temperaturen steg liksom för perioden dessförinnan från 1940 till 1960 då temperaturen sjönk.

Det är vattenångan och molnen som skapar växthuseffekten inte koldioxiden. Tyvärr är kunskapen alltför begränsad om dessa gaser för att det ska vara möjligt att bedöma hur de påverkar klimatet och därmed vad vi människor ska göra åt saken.


Hur påverkar vattenångan klimatet?

2009-05-14

Vattenånga är den i särklass viktigaste växthusgasen. Var kommer vattenångan ifrån och vad bestämmer hur mycket vattenånga som atmosfären ska innehålla? Och har mängden vattenånga förändrats så att klimatet påverkats?

I korthet verkar det ligga till på följande sätt:

Allt vatten i atmosfären kommer från marken. Vattnet lämnar marken genom något som kallas för evapotranspiration, dvs avdunstning från mark, ytvatten och växter.

Mängden vatten som dunstar avgörs av den relativa luftfuktigheten. Om luftfuktigheten är 100% kan luften inte ta emot mer vatten. Den relativa luftfuktigheten beror dels på luftens värme och dels på lufttrycket. När luft blir varmare minskar dess relativa luftfuktigheten och luften kan ta emot mer vatten under förutsättning att marken, ytvattnet eller växter kan avdunsta vatten.

När vattenångan når kallare luft kondenserar den och bildar droppar på kondesationskärnor som är mycket små partiklar. Dropparna bildar moln. När molnets droppar vuxit faller de ned i form av regn.

Vattenångan släpper igen solens ljusstrålar men absorberar jordens utstrålning. Vattenångan fångar på så sätt temperaturen. Utan vattenånga hade jordens temperatur varit ca -20 grader, men är med vattenånga ca +15 grader i snitt. Mängden vattenånga varierar starkt runt jordklotet.

Om vattenångan ökar, t.ex. till följd av högre lufttemperatur, skulle alltså klimatet bli varmare. Men en sådan effekt kan kompenseras av molnbildning och andra faktorer.

Se även:
Vattnet är viktigare än koldioxiden
Hur inverkar växthusgaserna på klimatet?


Vattnet är viktigare än koldioxiden

2009-05-08

Det talas mycket om koldioxidens betydelse för klimatets utveckling, men det är en ganska oviktig växthusgas jämfört med vattenånga. Dessutom har vatten i andra former huvudrollen när det gäller att förstå hur solen påverkar jordens klimat.

Jordens yta består till 70 % av vatten. Dessutom finns det vatten i form av is vid polerna och under marken. Mellan 1-4 % av atmosfären består av vattenånga. Mängden beror främst på temperaturen. Vattnets kretslopp åskådliggörs väl av denna bild hämtad från Wikipedia:

Vattenångan påverkar hur mycket av solens strålar av skilda våglängder som når jorden. Vattnet påverkar också hur mycket av jordens strålning som lämnar jorden respektive studsar tillbaka till jorden. Inverkan på solens och jordens strålning förstärks när vattenångan kondenserar till moln och dimma. Vattenångan svarar för 36-66% av växthuseffekten, men hela 66-85% om man inkluderar molnen.

Vattenångan anses inte vara antropogen, dvs att människan inte i någon högre grad direkt påverkar mängden vattenånga i atmosfären. Däremot påverkar människan mängden vattenånga via utsläpp av växthusgaser som koldioxid och metan. En annan mänsklig inverkan är människan genererar partiklar i atmosfären som bidrar till molnbildningen.

Molnens betydelse för klimatet är oklar. Möjligen kan det vara så att molnbildningen vid vissa perioder ökar den globala temperaturen och däremellan bidrar till en sänkning av temperaturen. Det är inte bara mängden moln som har betydelse utan även deras tjocklek, höjd över marken, mm.

Molnens roll för klimatet är ett viktigt forskningsområde. En intressant teori, lanserad av rofessor Henrik Svensmark, innebär att molnbildningen har ökat beroende på en ökad mängd kosmiskt strålning. Svensmark deltar den 11 maj i ett seminarium med titlen ”Climate Change – Man made” arrangerad av Vetenskapsrådet.


Försämrar ekologisk odling klimatet?

2009-04-05

Om all odling i Sverige skulle ske ekologiskt skulle koldioxidutsläppen öka dramatiskt. Det menar professorn i markbiologi/jordbruk hos Sveriges Lantbruksuniversitet Olle Andrén. Ekologiskt jordbruk ger lägre skördar, och därmed binder mindre kol i marken än det konventionella jordbruket. Andrén och prof Holger Kirchmann, också vid SLU, gör ett räkneexempel och påvisar att en omställning till 100 % ekologiskt spannmålsproduktion skulle medföra en ökning av koldioxidutsläppen som motsvarar de årliga utsläppen från 675.000 personbilar. Det finns ca 275.000 personbilar i Stockholm.

SLUs forskarblogg noterar att organisationen KRAV hade tänkt att komplettera sin miljömärkning med klimateffekt med beslutat sig för att avstå. SLU-bloggaren funderar om det kan bero på att man uppmärksammat att ekologisk odling är dålig för klimatet.

Enligt Nobelpristagaren 1970 Norman Borlaug så skulle 2 miljarder människor svälta ihjäl om all odling i världen skulle ske ekologiskt.

Läs mer:
LdA: Livsmedel


Vad händer med den globala temperaturen?

2009-03-27

Det blir varmare säger de flesta. Kanske inte de senaste åren, men på lång sikt säger några. Andra säger att det är svårt att säga.

Går det att ta reda på fakta?

Först gäller det att ta reda på hur varmt det är nu genomsnittligt runt globen och gärna på olika höjd över markytan. Men att bara veta hur det är idag säger inget inget om utvecklingen. Man måste kunna jämföra med hur det var förr.

Det räcker inte att se hur vädret ändras från år till år, utan att om det finns någon trend. Det minsta man ska bry sig om är en 30-årsperiod säger klimatexperter. Nu ska man alltså jämföra med 1979 eller tidigare. Och det är ett bra år, för det var då som mätningar med satellit kom igång på allvar.

När Universitet i Alabama började studera mätningarna detta år och då var den globala temperaturen 0 grader. Nu är den enligt dem 0,2 grader. Exakt hur man mätte är mindre viktigt så länge som de har mätt på samma sätt. Mätresultat tyder på en temperaturökning om 0,7 grader på 100 år – förutsatt att mätperioden är typiskt för de 100 åren. Två olika forskargrupper har studerat samma mätserie och kommit till samma resultat.

Från HansIwanBratt

Ett annat etablerat forskningsinstitut är University of East Anglia (CRU). Deras mätningar visar en värmeökning om 0,3 grader C på 30 år, motsvarande ca 1 grad på 100 år. National Climatic Data Center och Goddard Institut for Space Studies kommer till samma resultat.

De som säger att ökningen har stannat upp har rätt. Det gäller sedan 2002. Men sådana platåer i utvecklingskurvan är vanliga. Temperaturen ökade inte heller t.ex. mellan 1987-1995. Det var ganska kallt 2008, men nu har det blivit något varmare igen, men det har som sagt inget med klimatets utveckling att göra.

Förändringar i temperaturen skiljer sig avsevärt åt runt klotet. Vid ekvatorn är det ingen förändring alls jämfört med 1979. På södra halvklotet är stigningen helt obetydlig, men på norra så har den stigit med ca 0,6 grader. På Antarktis är faktiskt temperaturen något lägre nu än för 30 år sedan. Vid Nordpolen har däremot temperaturen ökat med nästan 1 grad. (Källa: University of Alabama).

Ser man på temperaturkurvan under en längre period, från 1850 blir det mycket intressant. Trots stora variationer från år till år så steg inte temperaturen 80 år. Men 1930 händer det något. Under de följande tio åren steg den globala temperaturen med 0,4 grader. Därefter sjönk den igen för att åter stiga snabbt från 1980 till 2002. (Källa: CRU) Frågan är givetvis varför temperaturen inte steg från 1940 till 1980. Ökade inte koldioxiden då?

Detta längre perspektiv visar också att nu jämföra med temperaturen 1979 blir något missvisande. Om man i stället jämför med temperaturen under senare hälften av 1800-talet så är ökningen ca 0,8 grader. Det innebär en ökning med 0,5 grader per 100 år.

Frusen Thames 1677
Från Wikipedia

Är det då att rätt att starta jämförelsen med 1850? Nja, det har sina problem. Tiden från 1200 till 1850 kallas för den lilla istiden med kallare klimat än båda före och efter denna period. Historieböckerna berättar om Karl X Gustavs tåget över stora Stora Bält. I London frös Themsen. Kolonisationen av Grönland upphörde.

Från Climate4you

Bilden ovan är liten, men om man klickar på den kan man se att mätningarna av temperaturen började när det var ovanligt kallt. Men stämmer bilden? Jo, det verkar som om att lilla istiden var den kallaste perioden sedan istiden för drygt 10.000 år sedan.

Så sammanfattningsvis kan man säga att istiden var mycket kall. För ca 10.000 år sedan började det bli varmare. Omkring 1200 kom lilla istiden som varade till 1850. Sedan var ganska stabilt i ca 80 år. Därefter har temperaturen stiget något igen med ett avbrott mellan 1940-1980. Så nu är det ungefär lika varmt som det var före lilla istiden, t.ex. under romarrikets tid.

Vad blir då slutsatsen? Jo att temperaturen varierar från tid till annan av andra orsaker än mänsklig påverkan. Men kanske är det så att människans utsläpp växthusgaser numera inverkar något. Hur mycket är det svårt att veta om då man inte riktigt vet hur mycket vattenånga, moln, damm och annat påverkar klimatet.


Ökar koldioxiden i luften?

2009-01-16

Den etablerade sanningen är att koldioxiden i luften ökar för att vi förbränner olja och kol. Mer koldioxid bidrar till en global uppvärmning som kan få katastrofala konsekvenser i framtiden.

Den globala lufttemperaturen förefaller att ha ökat, även om olika mätmetoder ger något olika resultat. Enligt Hadly CRUT har temperaturen ökat med en grad sedan 1910. Först steg temperaturen en halv grad fram till 1945, därefter sjönk temperaturen under ett decennium, låg konstant fram till 1980 för att sedan stiga med ytterligare en dryg halv grad fram till ca 2000. Därefter har temperaturen varit konstant.

globalmaatvs1961-1991since18501

Förklaringen till denna utveckling ska alltså vara ökad mängd koldioxid i atmosfären. Mätningar av koldioxid på ön Mauna Loa visar en jämn ökningstakt. Märkligt nog sker mätningarna på en aktiv vulkanö. Sådana öar läcker ut koldioxid, men förmodligen har man konstaterat att det inte ska påverka mätningarna utan de ska ge en uppfattning om den globala halten av koldioxid i atmosfären.


allcompared-globalmonthlytempsince1979-andco2

Anledning till att värmen inte ökat på samma sätt som mängden koldioxid är att också andra faktorer påverkar utvecklingen. Den kanske viktigaste faktorn är att det tar tid att värma upp havsvattnet. Värmen i havet förflyttas sedan av havsströmmarna och påverkar i sin tur luftens värme, t.ex. Golfströmmen. På liknande sätt förflyttar luftströmmar värme både horisontellt och vertikalt, t.ex. El Niño. Dessa fenomen förklara varför temperaturen i luften under några år förändras på ett annat sätt än koldioxidhalten.

Men åter till huvudfrågan. Vad vet vi egentligen om mängden koldioxid i atmosfären? Inte alls tillräckligt för att kunna bedöma hur mycket den inverkar på klimatet visar det sig. För att vi ska få en klarare uppfattning sänder NASA i år upp satelliten Orbiting Carbon Observatory (OCO).  Och japanerna gör samma sak.

Enligt hittillsvarande beräkningar släpper människan ut ca 2 % av den koldioxid som varje år tillförs atmosfären, vilket leder till en årlig ökning med 1 %. Det kan förefalla lite, men på några års sikt skulle det innebära en avsevärd ökning.

Men 99%, dvs nästan all, koldioxid som skapas tas ändå om hand, t.ex. genom växternas fotosyntes och havens upptag av gasen. Människans bidrag är alltså minst sagt marginell så det gäller att kartlägga systemet i minsta detalj.

Intressanta frågor som kanske nu besvaras är hur ”koldioxidsänkorna” påverkas när koldioxidhalten ökar och om människan kan påverka deras effektivitet. Möjligen kommer svaren ändra det etablerade uppfattningen om vad det är som orsakar uppvärmningen. Att människans utsläpp av koldioxid har någon inverkan förefaller klart, men hur mycket bidrar andra källor?.


Påverkar partiklar från rymden klimatet?

2008-12-18

För drygt tio år sedan presenterade den danske forskaren Henrik Svensmark sin idé om att den globala uppvärmningen kan bero på mer moln och att det bildas mer moln för att antalet partiklar från rymden ökat. Denna idé hänvisar många hänvisar till som är skeptiska till hypotesen om koldioxidens avgörande betydelse för global uppvärmning.

Svensmarks hypotes

Då Svensmarks hypotes får så stor uppmärksamhet finns det anledning att försöka förstå vad den går ut på och om det kan ligga något i den.

Jorden omges av en sk solvind som består av partiklar som lämnar solen i mycket hög hastighet. Dessa partiklar når inte jorden pga jordens magnetfält. Solvinden varierar i styrka. Svensmark hypotes är att när solvinden är svagare så är den kosmiska strålningen som når jordens atmosfär starkare. När den kosmiska strålningen når atmosfären skapas aerosoler. Där bildar aerosolerna mycket små vattendroppar genom kondensation som till slut bildar moln.

Svensmark hävdar att satellitmätningar visar att mängden moln ökar när solvinden är svag. Dessutom har han genomfört ett experiment, kallat SKY, där man utsatte en vattendimma i en kammare för kosmisk strålning och kunde se att dimman formade sig till moln. En svagare solvind kan öka mängden moln med flera procent och därmed inverka på jordens klimat. Om molnen ökar eller minskar värmen beror på molnens höjd, ljushet, mm.

Henrik Svensmark

Svensmark är en etablerad forskare och verksam som Senior Scientist vid danska National Space Institute. Senaste uppsatsen skrev han 2007: Experimental evidence for the role of ions in particle nucleation under atmospheric conditions.

Stor uppmärksamhet

Svensmarks forskning har som sagt fått stor uppmärksamhet. Förra året utkom boken De kylande stjärnorna författad av Henrik Svensmark och den Nigel Calder, författare av att stort antal populärvetenskapliga böcker, mm. Tyvärr imponerar inte boken med sina många förvirrande metaforer möjligen beroende på en dålig översättning.

BBC Two gjorde 2007 ett helt program om Svensmarks forskning. Den danska filmaren Lars Oxfeldt Mortensen har gjort också en film tillgänglig på nätet.

Vetenskapligt stöd

Svensmarks tes stöds av fysikprofessorn Nir Shaviv vid Universitet i Jerusalem. Shavivs forskning beskrivs i De kylande stjärnorna. Han har dock inte publicerat sig vetenskapligt på senare år.

På Danmarks officiella webbplats ges information om aktuell forskning inom klimatområdet. Där nämns Svensmarks forskning som ett av fyra projekt inom klimatområdet.

Det välkända forskningscentrat CERN ska upprepa Svensmarks experiment men i betydligt större skala. Projektet kallas CLOUD. CERN rapporterar ”The first results from the CLOUD prototype are expected by the summer of 2007. […] The first beam data with the full CLOUD experiment is expected in 2010.”, men någon redovisning av hur långt man har kommit verkar inte finnas än. På CLOUDs egen webb är senaste texten från jan 2006.

Vetenskaplig kritik

FN klimatpanel kommenterade Svensmarks forskning i den tredje rapporten som utkom 2001. Slutsatsen var
We conclude that mechanisms for the amplification of solar
forcing are not well established. Variations in ultraviolet and
solar-induced changes in O3 may have a small effect on radiative
forcing but additionally may affect climate through changing the
distribution of solar heating and thus indirectly through a
dynamical response. At present there is insufficient evidence to
confirm that cloud cover responds to solar variability.
(Radiative Forcing of Climate Change)

Det verkar inte som om Svensmarks forskning berörts i IPCCs rapport från 2007.

Två forskare, Lockwood och Fröhlich, anser i en ny rapport att solstrålningen har avtagit de senaste 20 åren och att den globala uppvärmningen har fortsatt. Uppsatsen heter Recent oppositely directed trends in solar climate forcings and the global mean surface air temperature. II. Different reconstructions of the total solar irradiance variation and dependence on response time scale.

Britiska vetenskapsakademien har publicerat ytterligare några aktuella rapporter om Svensmarks forskning.

Helt nyligen publicerade CICERO som är det norska centret för klimatforskning en rapport. Professor Jon Egill Kristjansson ved Universitetet i Oslo sammanfattar resultatet med ”Kosmisk stråling forklarer ikke global oppvarming”

Slutsats

Det är svårt för en lekman att bedöma värdet av Svensmarks forskning. Till dess att experimenten vid CERN slutförts ca 2010 måste nog hypotesen om att rymdpartiklar indirekt påtagligt påverkar klimatet genom att ökad bildning av moln som minskar solens värme inte kunna anses vara styrkt. Men det kan visa sig inom några år att solvinden är en bidragande faktor.


När var Nordpolens is ”normal”?

2008-12-01

Tre debattörer från Tällbergstiftelsen (Bo Ekman, Johan Rockström och Anders Wijkman) skriver på DN Debatt om växthusgaserna i Lappland som en tidsinställd bomb och bygger under sitt påstående med allehanda uppgifter om klimatet. 

Det finns säkert anledning att kontrollera många av de påståenden som görs i artikeln, men här tas bara ett exempel upp. 

Så här skriver de om Arktis is: ”En sådan är den snabba reduktionen av sommarisens yta och massa i Arktis. Nära hälften av den normala sommarisen har redan förlorats.”

Frågan är vad som är ”normalt”. Utbredningen minskar med 0,5%/år enligt NSIDC, som är det ledande forskningsinstituet inom detta fält. I somras var isens utbredning ca 4,5 miljarder miljoner kvadratkm. När var den då dubbelt så stor, 10 miljarder miljoner kvadratkm? Sommaren när mätningarna med satellit började 1979 var utbredningen 7,2 miljarder miljoner kvadratkm. (Rättat efter påpekande av Anders. Tack!) 

Vad är då ”normalt”? Forskaren Torgny Vinje menar att isens utbredning har minskat med 33% sedan 1860 och att större delen av minskningen skedde före 1990. Så för att finna det som författarna menar är ”normalt” måste man gå ännu längre tillbaka.

Och det är klart att om man går tillbaka till lilla istidens maximum, kanske då Karl X Gustav kunde tåga över Stora Bält 1658, så kunde nog isen breda ut sig avsevärt mer än idag. 

Fast går man ännu längre tillbaka så hamnar man i den medeltida värmeperioden mellan 950 och 1250 då det sannolikt var minst lika varmt som idag. Arktis is måste rimligen påverkats då lika väl som nu.

Sanningen är säkerligen att isens omfattning runt Nordpolen har varierat starkt under under de senaste 2000 åren och det utan påverkan av koldioxid.


DN: ”Växthusgaser från Lappland en tidsinställd metanbomb”


Gör olja av koldioxiden

2008-09-07

Craig Venter har kommit med den lysande idén att göra koldioxiden i luften till olja. Nyheten stod senaste i Newsweek som kom häromdagen.

Går det? Ja, Venter är inte vem som helst. Det är han som utvecklade en metod som snabbt kunde kartlägga det mänskliga genomet.

2005 startade han Synthetic Genomics för att skapa mikroorganismer som tillverkar etanol och väte för att användas som bränsle. 

Men nu har Venter gått vidare. Genom att förändra den genetiska koden hos enkla organismer ska de kunna producera dieselolja och bensin med hjälp av socker, ljus och koldioxid. Oljan blir en förnyelsebar!

När väl koden är på plats är tillverkningen lika enkel som att göra vin eller öl. Om ett till två år kommer produktionen kunna starta. Och till skillnad från andra lösningar på energikrisen kräver inte Venters lösning nya motorer. Bilisterna kan tanka och köra som vanligt.   

Lyckas Craig Venter kommer en annan revolution inträffa än den som den globala uppvärmningen sägs kunna innebära. Produktionen av ”bioolja” är småskalig. Anläggningar i massor kan skapas runt helt jorden där det finns bra med solljus. Det betyder att den gigantiska distributionapparaten för oljan successivt avvecklas. Länderna, huvudsakligen odemokratiska. De som idag producerar olja får konkurrens. Det blir svårare att motivera investeringar i utvinning av olja i marken och mer attraktivt att investera i biooljaanläggningar.

Men det kommer mer. Idag omvandlas olja till en rad kemiska produkter i raffinaderier och andra kemiska fabriker. Även de kan få konkurrens genom att Venter skapar organismer som tillverkar dessa kemiska produkter direkt utan omvägen via olja. Genom att förändra genomet så kan organismerna tillverka just de kemikalier somt.ex. plast- och textlindustrin behöver.

Se Craig Venter själv berätta om vad han håller på med på TED-konferensen i februari i år. 

Testimony of Aristides Patrinos, Ph.D. President, Synthetic Genomics Inc.
Select Committee on Energy Independence and Global Warming
“Renewing America’s Future: Energy Visions of Tomorrow, Today”
July 31, 2008


%d bloggare gillar detta: