Förmodligen är det 100.000-tals företag som inte har tecknat kollektivavtal med facket. De står nu på facket hit-list. Alla ska nu, med stöd av ministerna Littorin (m) och Leijonborg (fp), tvingas skriva sådana avtal. Facket bryr sig inte om det är stora företag eller små, om det finns anställda som är medlemmar eller inte. ”Alla ska med”, som arbetarrörelsen så vänligt uttryckte det i valrörelsen.
Regeringen uppskattar i sin inlaga till EG-domstolen att mellan 25-43 procent av landets företag inte har kollektivavtal. Det kan inte facket acceptera.
Handelsanställdas förbund: ”Målet är att se till att det finns kollektivavtal på alla arbetsplatser inom Handels branscher.” ”Handels avtalspolicy går i korthet ut på Handels ska driva fram kollektivavtal på alla arbetsplatser.” ”Det finns ingen särskild myndighet som övervakar att avtalen och de arbetsrättsliga lagarna följs, förutom arbetsmiljölagstiftningen. Staten har istället överlåtit detta till parterna på arbetsmarknaden, dvs fack och arbetsgivare. Därför är det vår uppgift – din och min – att se till att det finns kollektivavtal och att avtalen följs.”
Handels säger att de har 25.000 företag inom sitt avtalsområde. Ca 2.500 av dem har inget kollektivavtal. Dem jagar nu Handels.
Vad innebär det för företagsledningen och de anställda?
Det betyder alltså att den anställde inte längre har rätt att själva förhandla om sina anställningsvillkor. Den anställde har inte ens rätt att få veta vad facket gör. Kanske facket stoppade den löneförhöjning företagets ledning ville ge dig och ger den till någon annan i stället. Fackets kan hemlighålla vad de vill. Det finns ingen rätt till insyn. Det är facket som bestämmer.
Men arbetsgivaren då? I realiteten har arbetsgivaren bara att lyda. Det gäller att inte ligga illa till hos facket. Hot om en liten övertidsstrejk kan räcka för att skada företaget. Även den som skriver på men kanske inte med den rätta viljan kan straffas t.ex. med en ”sympati”-strejk.
Hans Iwan Bratt 