Den kräkande generaldirektören ledde mig till SD

Den kräkande generaldirektören fick mig äntligen att läsa Sverigedemokraternas program. För det är klart ett det är sådana som Dan Eliasson och rabiata typer på vänsterkanten som gör att Sverigedemokraterna blir det parti valrörelsen kommer att handla om.

Det som fick generaldirektören att kräkas och dessutom berätta om det på sin myndighets webbsida var en debatt om vilka minnen Jimmie Åkesson har från sin barndom.

Per Nilsson, som varit lärare i Åkessons barndomstad, riktar ett våldsam angrepp mot Åkesson: ”Alla som bor i Sölvesborg vet att Jimmie Åkesson ljög i SVT-programmet Nyfiken på Partiledare. Det fanns inga invandrargäng i Falkvik i mitten av 1980-talet.” ”Jimmie Åkesson ljuger med beräkning, för att motivera ett politiskt engagemang..” ”Jimmie Åkessons lögner och selektiva minnesbilder häromkvällen hjälpte oss att minnas.”

Men debatten visade att Åkesson hade rätt. Det var en kraftig invandring till det område där Åkesson bodde, det kunde han tydligt visa med statistik. Det fanns en polarisering mellan mellan dem som bott länge i stan och de som invandrat. Det vitsordade också Per Nilsson.

Det kanske var därför generaldirektören mådde illa. Än en gång så har illa underbyggd kritik mot SD slagit tillbaka såväl mot arrangören SVT och de som älskar att hata SD.

SDs partiprogram är inte så illa. Fler bör läsa det. Jag håller inte med om allt, men det gäller även andra partiers program. Men SDs historia finns det anledning att titta närmare på.

Visst är det underligt att Åkesson inte kände vad det var för ett parti som han gick med i. Aftonbladet ger bakgrunden och vad som gällde när Åkesson valde parti.

Obs dock att det inte finns någon anledning att tro att ABs beskrivning är riktig. Tidningen hör ju till hatargruppen, så Wikipedia får komplettera.

Partiet bildades 1988. Anders Klarström var ordförande 1989-1995. Som tonåring var han nazist, vid 20 hotande han Hagge Geigert till livet och dömdes till dagsböter för det 1986. Ändå fick han vara kvar som ordförande ända till 1995!!!!

I valet 1994 fick SD några kommunal mandat, bland annat 2 i Höör. Ledande figurer började lämnade partiet. Mikael Jansson blev 1995 ordförande efter Klarström. Han kom från C till SD 1994. Under Janssons tid som ordförande tog partiet tydligare avstånd från politisk extremism, t.ex. förbjöds uniformliknande klädsel. Detta ledde till att partiet flerdubblade sin storlek.

Jimmie Åkesson gick med i partiet 1995. Han säger att han beställde material från partiet. Vad han fick vet inte jag men partiet var ju på den tiden inte så stolt över sitt förflutna. 1999 ställde SD upp i europavalet och fick 8.568 röster. I kyrkovalet 2001 fick SD flera mandat. Det året uteslöt flera medlemmar på högerkanten.

Åkesson valdes efter strid till ordförande 2005. Partisymbolen facklan ersattes med en blåsippa. Det skulle enligt Åkesson markera att partiet inte var detsamma som för 10–15 år sedan. I valet 2006 fick SD nästan 3%, 162.463 röster,i EU-valet 2009 3,27%, 103.584 röster och i valet 2010 fick SD 5,7% av rösterna

I valet 2010 fick SD 339610 röster. Den som vill att SD ska bli mindre, eller i vart fall inte större, bör fråga sig varför så många stöder dem. En annan fråga är hur många som kommer ändra sig när föraktet spyr över SD. Det kanske blir fler än jag som vill ta reda på vad SD står för idag.

Jag tycker, som så många andra, att det är ytterst märkligt att först Mikael Jansson och sedan Jimmie Åkesson vågade ta sig ann partiet 1994 med flera högerextremister på ledande positioner och dessutom i stort sätt utan pengar. Men på de 20 år som gått har SD förändrats radikalt.

Men partiets historia är vad det är. Även andra partier har sina historier. Maud Olofsson avtvingades 2010 ett löfte att redovisa Centerpartiets nazistiska bakgrund.

Vänsterpartiet är fortfarande fast i kommunismen. I det fallet handlar det inte om partiets historia. Det vill ju än i dag enligt partiprogrammet att landets alla företag ska förstatligas.

Nu ska jag fortsätta att läsa SDs program.

Höj fastighetsskatten!

Gunnar Wetterberg är en av mina idoler. Han har vandrat en lång väg i den politiska terrängen sedan vi kom i kontakt första gången. Hur långt till vänster han var då kan jag inte säga, men nog var det mycket långt till vänster om kommunistpartiet. Nu är han nog vare sig vänster eller höger utan mer framom (som visionär) och bakom (som historiker).

Gunnar är satans kunnig och skriver så alla kan förstå. Även jag.

Nu gäller det bostadsskatten. Han skriver om ett nytt förslag till ändring av skatten på bostäder. Hyresrätter ska slippa den kommunala avgift som ersatt fastighetsskatten. Det ska finansieras genom att maxtaket för rot- och rutavdrag sänks.

”Men trots arbetslinjen är alliansens stora avtryck i bostadspolitiken att man gjort bostadsmarknaden mer trögrörlig. Främst genom avskaffad fastighetskatt och höjda flyttkostnader, men också genom att lokala alliansstyren ombildat allmännyttiga lägenheter till bostadsrätter i stor skala.”

”Tanken att minska skatteskillnaderna mellan ägda och hyrda bostäder är god. Men eftersom nybyggda hyresrätter redan i dag slipper avgiften de första 15 åren lär effekterna på byggandet bli minimalt. Dessutom vore det ännu ett steg i fel riktning att sänka skatten på fastigheter och höja den på servicetjänster, om än på marginalen. Sverige sticker redan ut internationellt med låga skatter på fastigheter och höga skatter på tjänster.

Ett mycket bättre sätt att uppnå skatteneutralitet vore att höja skatten på villor och bostadsrätter. Fastigheter försvinner inte på grund av högre skatt, men servicejobb kan mycket väl göra det.

Regeringen borde sätta arbetslinjen framför särintresset villaägarna.”

Som boende i Danderyd med villa betald av inflationen under 70- och 80-talen så är det rimligt med en högre skatt om det säkert leder till fler och överkomliga hyresrätter.

Den omfattande avvecklingen av hyresrätter är en skandal. Hur sjutton ska ungdomar och de som flyttar till större städer kunna köpa en bostadsrätt och flytta hemifrån när de inte får fast jobb och kanske har taskiga betyg. Det är så man blir riktigt argsint.

Vilken utmärkt ledare PM Nilsson skrivit i Expressen:

 PM Nilsson: Jan Hjärpe – islamisternas advokat

”Varför bortförklaras bomb efter bomb med fattigdom när det räckte med en misslyckad bilbomb i Nacka och ett mord på en fackföreningsman för att det svenska samhället skulle gå till fullskalig offensiv mot nynazismen? Varför tolereras fanatisk antisemitism i moskén när solkors anses vara hets mot folkgrupp? Och hur kan en uppburen professor som Jan Hjärpe jämföra förföljelsen av demokrater i 1800-talets Europa med kampen mot extrem islamism i dag? I sin artikel i SvD manar Hjärpe till ödmjukhet inför terroristernas anspråk. Det vore en klok politik att erkänna svaghet, skriver han. De polisiära åtgärderna, terrorlagarna, kriget mot terrorismen, anser han däremot vara en farlig politik. Hans omdömeslöshet bevisas kanske bäst av vad som hänt efter bombningarna. På bara en dryg vecka är alla identifierade, en doktor i kemi har gripits i Kairo, misstänkt för att ha tillverkat bomben. Fyra personer har gripits i Pakistan, misstänkta för samröre med attentatet, och polisen världen över jagar den förmodade hjärnan, en brittiskfödd man med rötter i Pakistan. Och före 7/7 har brittisk polis kunnat avvärja fyra väl förberedda attentat och sprängt två större al-Qaidaceller. ”

Vad säger lagen om tiggandet?

I mitt förra inlägg publicerade jag de inlägg jag skrivit om tiggeriet på gatorna i två facebookgrupper.  Sedan dess har jag läst lagen och den är komplicerad. I stället för att publicera denna något längre text i Facebook så tänker jag hänvisa intresserade hit.

I mina undersökningar av kommunens ansvar för dem som tigger på gatorna har jag nu kommit till tolkning av aktuella lagar. Först går jag till Socialtjänstlag (2001:453)

I socialtjänstlagen 2§ sägs det att ”Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.”

Det låter ju bra, Då erbjuder alltså kommunen stöd till dem som inte har mat och husrum.

Nja, inte riktigt. I §3 står det ”I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser om bistånd i den lagen. Lag (2011:328).”

Ok, jag kollar den lagen: Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Denna lag omfattar utlänning somt
1. har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande.
2. har fått uppehållstillstånd (+ lite fler villkor i andra lagar…
3. har ansökt om uppehållstillstånd och fått rätt att vara kvar i landet t.v. (§1 1 st)

Låter bra. De får nog något stöd. Men nej. De som uppfyller lagens alla krav får INGET stöd. (§1 2 )

Utlänningar som omfattas av lagen har INTE rätt till det stöd som socialtjänstlagen ger. Inte heller stöd till bostadskostnader.  (1 § stycke 2)

Trots att stöd inte ska utgå, så är kommunen ändå skyldig  att ge bistånd (§3 4 st)!! Betyder det att kommunen kan ge stöd om den har lust till det, men utlänningen med behov inte har rätt att kräva stödet?

Men den 3§ upphör vid årsskiftet. Ok lagstiftarna har insett att så kan det inte vara.

I den nya paragrafen (§3) så ska utlänningar enligt punkt 1 och 2 ovan få plats på förläggning och dessutom bistånd av Migrationsverket. (§3 + 3 st)

Men också i den nya paragrafen ska ska kommunen ge bistånd till grupp 3 som inte har rätt att kräva bistånd.

En nyhet i den kommande paragrafen är att grupp 2 ovan är att kommunen ska lämna bistånd till utlänningar i den egna kommunen till dess att Migrationsverket börjar ge bistånd.

Lite klokare är jag kanske, men nästan alla frågor återstår. Och massor av lagtext.

Vilket stöd har en svensk medborgare rätt att kräva av kommunen när det mest har gått snett? Lagen säger ju att ”enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver”

Vilket stöd får den utlänning som inte faller inom de tre angivna grupperna. EU-medborgare har rätt att vara i landet i tre månader utan uppehållstillstånd OM inte biståndssystemet belastas. Efter de tre månaderna har EU-personen inte rätt att stanna om vederbörande är utan  arbete eller aktivt söker jobb. Det finns ytterligare några skäl för att få stanna.

Men vad händer sedan? Är det polisen som vänligt och bestämt följer dem som inte får stanna till gränsen efter en utredning av skälen för och emot? Finns det tillräckligt med poliser för detta?

Hur många är det som kommer utan förmåga eller vilja att skaffa sig ett jobb?

Hur hanterar kommunerna sin skyldighet att ge stöd? Vad kostar det kommunerna?

Vad ska vi göra åt tiggandet?

Jag har tagit upp ämnet tiggandet på gatorna i två facebookgrupper: Socialliberalerna och Humanisterna. Gensvaret blev starkt i den första av grupperna.

Mitt första inlägg:

Jag antar att alla i den grupper tycker synd om dem som sitter och tigger på gatorna eller sover filtar och kartonger i T-banestationer och på andra ställen. Men vad är en socialliberal åsikt om det.
1. Det finns inget att göra åt saken.
2. De bör tas om hand av polisen och utvisas.
3. Kommunerna bör vara skyldiga att ta hand om dem och erbjuda dem mat, husrum och försörjningsstöd.
4. Eget förslag.

Ett exempel som kan belysa problemet.
För några vintrar sedan, en mycket kall dag, gick jag förbi en grupp människor på Drottninggatan i Stockholm. Det var mycket kallt. De som stod i gruppen frågade varandra om mannen som låg framför dem var död eller ej. Några böjde sig fram, tittade noga och sa han lever och gick sedan vidare. Men det kom hela tiden nya människor till gruppen. De konstaterade samma sak och gick vidare. Det upprepades flera gånger under den tid jag var en i gruppen.

Jo, mannen levde, men risken måste vara stor att han snart skulle avlida. Jag gick till kontoret och ringde polisen. De sa att de hade ingen att sända. Det var inte illegalt att ligga på en trottoar. Jag ringde till kommunen och fick veta att de inte hade någon att sända.

När jag gick hem var mannen inte kvar.

Blir det några uteliggare, tiggare, fulla som fryser ihjäl denna vinter? Kanske ska frågan ställas hur många de blir?

Vad tycker socialliberaler att det ska göras?

Sedan kollade jag vad rikdagens partier har för uppfattning och bad gruppens deltagare att välja.

Jag har kollat vad företrädare för alliansen (och s) tycker om tiggeriet. Det finns påtagliga skillnader såväl vad gäller problem som lösning. Vilket parti röstar du på?

Först en FAQ i DN: Frågor och svar, tiggarna i Stockholm,

Valsedel:
1. Förbjud det organiserade tiggeriet på våra gator”, (m)
2. Tiggeri varken kan eller bör förbjudas (Kd)
3. Björn Andersson (s) 
4. Romska tiggare är en europeisk angelägenhet (fp)
5. C: gör det straffbart att organisera tiggeri (c)

James Brocka tog upp frågan om vad en tiggare är. Mitt nästa inlägg blev

James har givetvis rätt i att det inte är möjligt att avgränsa ”tiggeri” på ett vettigt sätt. Därför kan inte det vara en utgångspunkt för någon form av åtgärd. Detsamma gäller att vara i landet och finansiera sin vistelse med egna pengar eller gåvor. Nog tycker jag att det är svårt att se tiggeri, vad det nu är, som en yrkesverksamhet.

Kommunens ansvar verkar vara ganska långtgående. Lite fakta från Wikipedia:
– Både svenska medborgare samt utländska medborgare med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt kan, om förutsättningar i övrigt finns, beviljas ekonomiskt bistånd.
– Det ekonomiska biståndets uppgift är att se till att sökanden får en skälig levnadsnivå. Det ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
– Det ekonomiska biståndets uppgift är att se till att sökanden får en skälig levnadsnivå. Det ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv
– Enligt 4 kap. 3 § SoL lämnas försörjningsstöd för skäliga kostnader för: 1) livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV- avgift. (riksnormen) 2) boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. (”skäliga kostnader utanför riksnormen”)

Betyder det att kommunen ska svara för detta om det kommer t.ex. en familj från Rumänien? Bör det vara kommunens ansvar? När blir det ett immigrationsärende?

Bäst att kolla migrationsguiden. Där framgår det att man måste ha PUT innan medborgarskap är aktuellt. PUT är lika med fem års vistelse i landet.

Frågan blir vad som händer med familjen från Rumänien som vill att kommunen ska uppfylla lagens krav? Någon som vet?

Nytt inlägg från mig

Jag antar att det är vår EU-ministers uppgift att verka för en lösning. Vad har hon gjort hittills? Var finns dokumentation? Kanske är det bara att skriva och fråga. ..

Det brådskar. Snart är det kallt som attan på nätterna.

Det är inte bara ett romskt eller rumänska problem. Eller EU-problem. Det gäller även svenskar och utomeuingar. Vilka är det som ska få ändarna ur vagnarna? Nu. Eller mycket snart.

Ett till

Kanske är den bästa lösningen att dela ut en lapp med denna text till rumänier av olika etnicitet:
Tu nu cerșesc. Du-te la Brännkyrkagatan 123. De unde ai ajuta cu cazarea, hrana și niște bani. Dacă ei nu doresc să ajute, astfel se referă la serviciile sociale (2001:453), capitolul 4. Dreptul la asistență.

Ännu ett:

När jag berättade om den obehagliga händelsen på Drottninggatan fick jag frågan: Varför ringde du inte efter ambulansen? Och jag förstår inte det själv heller. Möjligen berodde det på att jag så länge pratade i telefon med olika personer i Stockholms kommun.

Tack för alla synpunkter. Slutsatsen är uppenbarligen att kommunen ska erbjuda sig att ta hand om dem som tigger på allmän plats. Stockholms kommun har en socialjour (Telefon: 08-508 400 00, dygnet runt) och en Tryggsjour (Telefon: 08-508 40 700). Nog kan vi vara överens om att tala om det för dem som tigger i kylan och blötan. 

Flera i min omgivning har spontant sagt att de gärna delar ut informationsblad till dem som tigger. En del tiggare har ju faktiskt mobiltelefon så de kan ringa själva. Det jag saknar nu är lite mer information om vilken hjälp de faktiskt får. Hjälper du till med utdelningen?

Jag har skrivit följande till Stockholms socialförvaltning

”Vi är några som funderat över vilken hjälp kommunen kan ge till dem som tigger på Stockholms allmänna platser. Tanken är att dela ut informationsblad till tiggarna med uppgift om att de kan kontakta er för att få mat, en säng och annat som de kan behöva. Information ska ges på flera språk, t.ex. rumänska.

Jag är tacksam för synpunkter från er innan vi utformar informationsbladet och börjar med utdelningen.”

Det ska blir intressant att ta del av deras svar.

Och så kom svaret från socialförvaltningen

Jag har nu fått svar Socialförvaltningen i Stockholm

” Jag har fått din fråga om informationsmaterial vidarebefordrad. Sedan något år delar staden ut egna informationsblad på ett antal språk, bland dem rumänska, till utländska medborgare som våra uppsökare träffar på. Den mest spridda varianten på informationsmaterial är” visitkort” med information om de verksamheter som finns för gruppen, framför allt Crossroads och Vinternatt. Frågan, och regelverket, kring denna grupp är komplicerad och det gör att det är en utmaning att formulera informationen på korrekt sätt. Önskar ni gå vidare med eget material som kompletterar stadens, kan jag se till att hänvisa er till personer som kan lämna mer detaljerade synpunkter. ”

På det svarade jag
”Tack för snabbt svar. Jag tar gärna emot de texter som staden använder i kontakt med tiggare. Det minskar ju risken för att vi säger något felaktigt. Mitt första utkast till text är
Du behöver inte tigga. Gå till Brännkyrkagatan 123. Där får du hjälp med bostad, mat och lite pengar. Om de inte vill hjälpa så hänvisa till Socialtjänstlag (2001:453), 4 kap. Rätten till bistånd. ”

Förhoppnings kommer det några synpunkter från socialen. Sedan kan var och en ta fram egna texter. Eller använda den som jag säkerligen publicerar här.

Visst känns det skönt att gå från ord till handling. Och göra en konkret insats för människor som behöver hjälp!

Såg en notis i DN

Följande nyhet levererade DN idag:

”Följ de hemlösa genom nattjouren

I december kan den som vill i realtid följa Stadsmissionens Nattjour. I dag lever runt 8600 människor i hemlöshet i Stockholms län. Livet på gatan är, naturligtvis, extra tufft under vintern och på natten.

–Vi vill skapa förståelse för hur vardagen för dem som lever i hemlöshet ser ut, säger Yvonne Borg på Stadsmissionen.

Nattjouren finns på twitter under ”@Nattjouren” och på ­webben, nattjouren.se.”

Kolla http://www.nattjouren.se/ – INTRESSANT

Info från nattjouren

Efter att ha läst om Nattjouren skrev jag detta till Stadsmissionen:

”Jag har just fått vetskap om Nattjouren. Vilken fin verksamhet! En sak förbryllar mig dock. Ni skriver

Under kvällar och nätter söker Nattjouren upp och ger stöd åt dem som lever i hemlöshet på Stockholms gator. Om det finns möjlighet skjutsar de den som behöver till akutboende och sjukvård.

Menar ni att det inte alltid är möjligt att för dem som är utan bostad en kall natt inte alltid kan få komma till ett akutboende? Eller att de som behöver sjukvård inte får det?

Eller beror det på att de hemlösa inte vill?

Jag är mycket tacksam för ett svar.

Lycka till med verksamheten”

Det är trevligt att se att det i alla finns några som gör något åt hemlösheten. Jag undrar vad de gör för dem som tigger.

Och svar från Nattjouren

Jag har nu fått ett mycket vänligt svar från Stadsmissionen om deras Nattjour. Jag publicerade det brev jag fick från Stockholms socialförvaltning (är offentligt!), men gör inte med brevet från Stadsmissionen (privat).

Stadsmissionens brev föranleder dock några frågor möjligen till såväl socialförvaltningen som Stadsmissionen.

1. Det verkar som om att socialen ställer vissa krav på dem som vill rum, mat, mm. Ett krav kan vara drogfrihet.
2. Det kan också vara platsbrist som gör att de avvisas.
3. Den som behöver hjälp kan vara från en annan kommun eller land.
4. Personer som är tredjelandsmedborgare eller EU-migranter kan ev inte få hjälp av det sociala.

Frågan är närmast vilka krav som lagen ställer på kommunen. Tur nog så finns det andra som hjälper till, inte bara Stadsmissionen utan även McDonalds.

Så nästa steg blir att studera lagen. Är det någon i gruppen som vet vad som gäller eller har synpunkter på hur vi kan gå vidare?

Svar från Socialen

Jag har fått ett nytt svar från Stockholms socialförvaltning

”När det gäller ditt utkast till text är det förstås bra och vällovligt med ditt/ert engagemang, men sakläget är tyvärr inte så enkelt att beskriva. Det finns ingen automatisk rätt till bistånd i socialtjänstlagen, utan de insatser vi gör bygger alltid på en prövning. Kommer en person till socialjouren på Brännkyrkagatan utreder vi alltid om behovet kan tillgodoses på annat sätt, först sedan vi bedömt att man är i en nödsituation som inte kan lösas på annat sätt kan bistånd ges i form av enstaka bidrag till mat, logi eller hemresa. ”

Med brevet följde också en broschyr. Den tänker jag nu jämföra med relevant lagstiftning, i första hand Socialtjänstlagen. Det är inte helt lätt. Denna lag är uppbyggd som andra med vackra principiella regler och sedan ett stort antal undantag.

Men det handlar ju inte bara om hur lagar tillämpas idag, utan – än viktigare – hur vi liberaler vill att det ska vara. Vad säger du?

Nästa steg blir att studera relevanta lagar och fundera över vad som bör göras politiskt åt för att skapa en rimligare situation för dem tigger på gatorna och ibland är utan bostad och mat.

Skapa demokratiernas förbund (men kanske finns det redan…)

Timbro inbjuder till ett panelsamtal 3 december, kl 18:00-19:00 hos Timbro, Kungsgatan 60, Stockholm om behovet att ett demokratiernas förbund. Mannen bakom det utomordentliga förslaget är Mattias Sundin, folkpartist i Östergötland. Så här skriver Timbro i inbjudan:

Det finns ett starkt stöd för idén om ett brett internationellt samarbete, den idé som FN vilar på. Men samarbetssvårigheter med diktaturer och ineffektivitet hindrar FN från att fungera som det är tänkt. Rapporterna om korruption och ledningsproblem har varit många.

Finns det något alternativ? Hur skulle det se ut? I rapporten ”Demokratiernas förbund – de kommande hundra årens världssamfund” argumenterar rapportförfattaren Mathias Sundin för bildandet av ett Demokratiernas förbund. Denna internationella organisation skulle enbart bestå av demokratier och Sundin hävdar att denna har en mycket större potential till att säkra fred, välstånd och demokrati i världen, än FN.

Mathias Sundin har tidigare varit riksdagsledamot för Folkpartiet och motionerade då om införandet av ett Demokratiernas förbund.

Den tanken har jag varit inne på många gånger, t.ex. när man ser vilka länder som sitter i säkerhetsrådet och kommittén för de mänskliga rättigheterna. Men kanske finns det en sådan organisation Community of democracies där Maria Leissner är generalsekreterare.

Mathias Sundin kandiderar till riksdagen för Fp. Fler sådana kandidater och jag får gå med i Fp igen. Ett viktigt skäl är hans engagemang för personlig integritet. Se gärna hans utmärkta anförande i Riksdagen för en tid sedan.

Nu har jag lämnat Folkpartiet.

2013-11-13

Efter åtskilligt funderande har jag beslutat att utträda ur Folkpartiet. Det känns inte så lätt. Jag gick med redan 1961 och har periodvis varit mycket aktiv. Men till slut känns avståndet för stort mellan mina ståndpunkter och Folkpartiets. Då finns bara alternativen att stanna kvar och kämpa eller att gå vidare. Möjligheten att påverka folkpartiet är minimalt, så valet blev självklart.

Att jag går ur Fp betyder inte att jag anser att Fp är det värsta som hänt Svea rike. Det finns många kloka, trevliga och kunniga personer i Fp. Ändå är det mycket som går så väldigt fel. En del av vad jag tycker är åt pipan kommer nog framgå här och på andra ställen.

Med mitt politiska intresse är det knappast möjligt att vara utan ett politiskt umgänge där tankar kan brytas mot andra som har i väsentlig grad gemensamma politiska värderingar. Ett tag tänkte jag ett Centerpartiet kunde vara ett nytt ”hem” inte minst med tanke på deras engagemang för företagande. Men klimatextremismen gjorde det omöjligt.

Så valet föll på Piratpartiet. Jag är inte övertygade om att jag kommer att känna mig hemma där heller men de har flera ståndpunkter som jag uppskattar. Dessutom verkar de har en fungerande interndemokrati. Av det jag kan om Fp och C så vet jag att de har mycket att lära av piraterna.

Ingen ursäkt till de ”resande”

Minister Erik Ullenhag berättar att regeringen tydligen tänker be om ursäkt för hur vissa ”resande” hanterats under 1800- och 1900-talet. Jag antar att den tänker göra det på svenska folkets vägnar.

Men jag känner inget ansvar för de oförrätter som uppenbarligen har begåtts. Jag antar att detsamma gäller de allra flesta i Sverige. Det är väl bättre att de som gjort något fel ber om ursäkt? Att be om ursäkt för något man inte gjort eller har haft ansvar för är falskt.

Svenska staten har handlat fel mot enskilda åtskilliga gånger. I sådana fall ska staten betala ordentliga skadestånd motsvarande vad en vanlig person skulle betalt. Även ursäkter kan vara på sin plats.

Däremot är det fel att be om ursäkt till etniska eller andra grupper. Sverige bör vara etniskt blint. Undantaget är givetvis när staten skadat gruppen som sådan och inte dem som ingår i gruppen.

Samma regler ska gälla för resande, samer, muslimer, judar, etc som för smålänningar, stadsbor, fotbollssupportrar och grupper.

Dags för handelssanktioner mot Israel?

Kerstin Lundgren (c) var utmärkt i dagens utrikesdebatt. Det är svårt att inte hålla med om att Sverige nu ska erkänna Palestina som en suverän stat.

När Sverige erkände Israel var det ingen stat med säkra gränser. Den andra parten i konflikten bör bedömas enligt samma kriterer.

Ändå känner jag förståelse för att tiden ännu inte är inne. Det är inte bara som Bildt säger att de de facto är Israel som har makten över hela västbanken. Regeringen Fayyad har inte heller någon kontroll över Gaza, vars regim systematiskt bryter mot mänskliga rättigheterna.

Det var bra att Bildt klargjorde att Sverige skulle rösta för ett medlemskap i FN om förslag läggs fram i generalförsamligen. Det är bara det att något sådat inte kommer att ske utan Israels godkännande. Förslaget måste komma från säkerhetsrådet och i denna fråga styr Israel USA.

Viktigare just nu är att få EU att vidta åtgärder mot Israels saboterande av fredsförhandlingarna, genom bl.a. bostadsolitiken. Är det inte dags för handelssanktioner? Sverige exporterar årligen för 2,5 miljarder kr till Israel, så det bör ju kännas.

Tillägg:

Ser att Anita Brodin (fp) , håller med Kerstin Lundgren. Det lär finnas ytterligare 4-5 folkpartister som har samma inställning. Det är utmärkt även om jag har mina reservationer. Denna opinion driver förhoppningsvis på regeringen att agera kraftfullt mot Israel.

Erik Ullenhag vill ha poliser med religiösa uniformer

Bilden föreställer inte Camilla Grepe utan polis med slöja i ett muslimsk land.

När integrationsminister Erik Ullenhag deltog i radioprogrammet Människor och tro 11-12-16 för att samtala om poliser med slöja så visar det sig han inte brytt sig om att sätta sig in i själva frågeställningen.

I diskussionen säger Camilla Grepe att hon är emot att poliser som representerar samhället bär religiösa symboler, så pratar Ullenhag om studenter i Uppsala har olika etnicitet. Inte någon gång antyder han att han förstår frågan: Är det ok att poliser som representerar samhället har religiösa symboler på sig? Är det i så fall också rätt att domare religiösa symboler i domstolen? Är det ok att poliser bär politiska symboler?

Jo, han tycker att det är problematiskt att lärare har burka, men då ser han det som ett praktiskt problem. Men någon reflektion kring problemet att myndigheter uppträder i religiösa eller politiska kläder gör han inte.

Regeringens uppdrag till Polisen var att öka mångfalden. I beslutet skriver man om “att främja jämställdheten och den etniska och kulturella mångfalden inom polisen” och ”att andelen kvinnor på ledande befattningar ska öka”. Däremot står det inget om att poliser med religiösa eller politiska uniformer. Det har tydligen polisen hittat på själva.

Jemen fritt – tack Obama

Som i Egypten är det militären i Jemen som inför demokrati. Bakom dem står deras finansiär, leverantör av utrustning och kunskap, dvs USA.

USA har klokt avvaktat att revolten i länderna visar sig mogen att ta över och då tydliggjort sin kritik mot diktatorerna och stimulerat militären att gripa in.

USA har anklagats för dubbelmoral. Helt fel. USA har en tydlig vilja att påverka utveckling mot ökad demokrati när tillfälle erbjuds. USA varken kan eller vill införa demokrati med våld. Däremot kan man använda sitt inflytande för att stimulera demokratisering när möjligheter uppstår.

Vad gör USA i Bahrein? Erfarenheten visar att USA nu är väldigt aktivt för att bereda vägen för demokratiska krafter.

Däremot har USA svårt att inverka på samma direkta väg i de länder som står längre bak i demokratikön, t.ex. Syrien och Saudiarabien. Inflytandet i Syrien är begränsat. Några tydliga alternativ finns inte i Saudiarabien utan där gäller det för USA att stegvis öka det demokratiska inslaget.

Obama redovisade tydligt sin uppfattning om utvecklingen mot demokratin i Mellanönstern i sitt uppmärksammade tal i Kairo:

– I’ve come here to Cairo to seek a new beginning between the United States and Muslims around the world, one based on mutual interest and mutual respect, and one based upon the truth that America and Islam are not exclusive and need not be in competition. Instead, they overlap, and share common principles — principles of justice and progress; tolerance and the dignity of all human beings.

Från Vita husets presstjänst:

The President said that no system of government can or should be imposed upon one nation by any other, but that America is committed to advancing governments that reflect the will of the people. He committed the U.S. to support human rights everywhere: the ability of people to speak their mind and to have a say in how they are governed; confidence in the rule of law and the equal administration of justice; government that is transparent and doesn’t steal from the people; and the freedom to live as people choose. Governments that protect these rights, the President said, are ultimately more stable, successful and secure.

The U.S. works to advance democracy and human rights by living these values at home, standing up for human rights in public and in multilateral institutions, speaking frankly and consistently about these issues with governments and civil society, and supporting democracy advocates and civic groups working bravely to expand freedom in difficult environments.

Bolstering Democracy Assistance: The U.S. increased funding for democracy support by USAID and the Middle East Partnership Initiative (MEPI) across the Middle East and North Africa, in addition to the major investments in governance made in Iraq, Afghanistan and Pakistan. Funding for MEPI increased by 30 percent in FY2010, and an additional 32 percent increase is requested for FY2011.

Politisk vilja att fixa jobb saknas

Till förlorarna i årets val hör småföretagarna. Det finns 250.000 företag med 1-50 anställda. I dessa företag arbetar hela 1,2 miljoner. (Källa: Företagarförbundet)

Dessa medarbetare i de små företagen har normalt en god uppfattning om företagandets villkor. De kan varje dag se hur svårt det är att driva mindre företag och inte minst riskerna med att anställa fler.

Ändå nonchalerar samtliga riksdagspartier dessa frågor och det i ett val där ”jobben” står i centrum. De två största företagen kallar sig för arbetarpartier. Inte ens det liberala Folkpartiet visade något nämnvärt intresse. Centerpartiet engagemang finns, men bara i marginalen.

Företagarnas organisationer, Företagarförbundet, Svenskt Näringsliv och andra har inte sagt något eller i vart fall inte gjort sig hörda. Märkligt!

I Sverige är 370.000 personer arbetslösa. Det är 7,4 % av alla mellan 15-74 år som arbetar eller skulle vilja arbeta. För de allra flesta skapar arbetslöshet mycket stora bekymmer. Det är också en enorm förlust för samhället.

Om 200.000 personer fick jobb med en genomsnittslön på 20.000 kr i månaden så skulle staten få in halva beloppet i skatt och till det arbetsgivaravgifter, mm. Det betyder att intäktsbortfall för vår gemensamma ekonomi på minst 24 miljarder i direkt skatter. Till det kommer momsen. Med ökad inkomst på 10.000 kr/månaden som går till momsbelagd konsumtion skulle det bli ytterligare 6 miljarder.

Lönsamheten i att göra det lättare för små företag att växa så att de kan anställa fler är således enorm. Varför görs det så väldigt lite? Vad tänker de på?

Det kokar i den liberala rörelsen

Nätverket Liberati, som startades för att protestera mot FRA-lagen, utvidgade sedan sitt engagemang till flera områden som ändrad lagstiftning gällande sexarbete/prostitution och narkotika. Liberati har nu lagts ned då en grupp under ledning av Alexander Bard med vänner bestämt sig för att bilda ett nytt parti med namnet Liberaldemokraterna (L eller LD).

Namnet Liberaldemokraterna började jag använda för ett par år sedan med ambitionen att verka för ett samgående mellan de två liberala partierna Folkpartiet och Centerpartiet. Resultatet blev blogg ”Liberaldemokratiska Alliansen” och en Facebookgrupp.

Ett tag trodde jag att Liberati skulle vara en kraft som skulle medverka till detta mål. När Alexander Bard ville använda namnet för ett nytt parti lät jag honom överta Facebookgruppen.

Liberaldemokraterna bildas den 17 oktober. Vad det kommer att leda till är givetvis högst oklart. Några mer etablerade politiker verkar lämna Fp för LD. Kanske kan det nya partiet leda till en angelägen omstrukturering av den liberala partistrukturen. Men en annan effekt skulle kunna bli att Liberaldemokraterna leder til att de liberala rösterna sprids ut på flera partier i nästa val. Om då Moderaterna tryckt ned Fp och C än mer än i det senaste valet kan resultat blir att två liberala partier i riksdagen blir 1 eller 0.

Själv har jag valt att gå med i den diskussionslista där föreberedelserna inför partibildningen sker. Och en sak är uppenbar; det finns många stimulerande idéer i gruppen. Så länge som jag tror att det möjligen i en framtid kan leda till en förstärkning av liberalismen kvarstår jag gärna som deltagare.

De i Liberati som inte ville följa med till Liberaldemokraterna bilder i stället ett eget nätverk med arbetsnamnet Frihetligt-Fp. Även det bildas formellt den 17 oktober. Deltagarna är starkt kritiska till Fp och försöker ena sig om hur Fp bör förändras och sedan fungera som en intern påtryckargrupp. Också till denna grupp ser det ut att gå en del prominenta folkpartister.

Några inom Frihetligt-Fp vill inte ha deltagare som är med i andra partier. Man ska antingen vara med i Fp eller inte alls. Det skulle innebära att skulle jag stängas ute, trots att jag gärna vill delta i opionsbildningen inom Fp.  Det är tråkigt för diskussionen i denna grupp är intresseväckande, men det är givetvis initiativtagarnas sak att avgöra vilka som ska bjudas in till det konstituerande mötet.

Jag har argumenterat för min sak i ett inlägg på den frihetliga debattlistan:

Några på listan anser att medlemmar i Frihetligt-Fp inte får vara med i andra partier. Motivet för det är att det skulle utgöra en intressekonflikt. Jag har svårt att förstå det.

Jag är liberal och verkar för denna grundläggande värdering i en rad olika sammanhang, t.ex. inom Humanisterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Liberaldemokraterna för att nämna några här aktuella. För mig innebär det givetvis ingen intressekonflikt. Jag ser varje arena som en möjlighet att driva mina uppfattningar (och givetvis lyssna på andras).

Vari ligger då intressekonflikten? Är det att jag får ta del av hemligheter i ett sammanhang som jag sprider utanför den godkända kretsen? Några sådana hemligheter är jag inte säker på att jag vill bli informerade om, men skulle det ska så får jag ta ställning då till om det innebär att jag bör lämna någon arena.

Eller är det för att jag skulle vara någon slags infiltratör som går någon annans ärenden. Men å sådant fall skulle jag väl inte öppet deklarera mina olika arenor. Det kan ju inom Frihetligt-Fp finnas personer som utnyttjat valhemligheten och röstat på andra partier än Fp.

Jag tycker att de uppfattningar som förts fram inom Frihetligt-Fp verkar sunda och jag har viss förhoppning om att jag kan bidra till att utveckla dessa och dessutom komma andra som kan komma att bli uppskattade.

Mitt engagemang ligger primärt inom livsåskådningsområdet (därav mångaårigt och omfattande engagemang i Humanisterna) och inom företagandet villkor. 2003 (tror jag det var) fick jag partistyrelsen uppdrag att leda en grupp som tog fram ett företagsprogram. Tyvärr misshandlades det ganska grovt sedan av partistyrelsen och fick därför inte så stor påverkan på partiet. Jag skulle gärna vilja få möjlighet att bidra inom dessa två områden.

Däremot är jag inte beredd att avbryta mitt medlemskap i Centerpartiet. Anledning till att jag valt att vara medlem både i Fp och C är att jag vill verka för ett närmande och på sikt ett samgående mellan dessa två övervägande liberala partier. Det menar jag är en nödvändighet för att stärka det liberala inslaget i den liberal-konservativa Alliansen inte minst efter att Moderaterna kommit att dominera alltmer.

Tilläggas kan att jag vet att åtskilliga inom Fp och C vet om att jag är medlem i båda dessa partier, men att inget av dem valt att utesluta mig.

Jag hoppas alltså att mötet den 17 beslutar att det avgörande för deltagande i Frihetligt-fp är att men delar vissa grundläggande värderingar och i övrigt inte ställer krav gällande medlemskap i andra organisationer.

/Hans Iwan Bratt

Men det finns ett tredje alternativ också, det är det Liberala Nätverket. Det är en diskussionslista öppet  ”för liberala politiker och politikintresserade oavsett partitillhörighet. Både medlemmar från Folkpartiet, Centerpartiet, Liberaldemokraterna och genuina liberaler från andra partier är välkomna att vara med.” Här är jag också med.

Det finns givetvis många fler grupper med liberala agendor. De blir viktiga att följa när det liberala landskapet omformas. För det kommer det att göra.

Det är extremt påfrestande för ett litet parti att ingå i en koalitionsregering. De politiska besluten tas i den den absoluta partitoppen inom regeringen, landstingsstyrelser och i kommuner. Partiets representater utanför partitoppen måste lyda, för annars spräcks de centrala överenskommelserna. De bygger ju på att partitoppen kan leverera röster. Den extremt hårda  pressen på de ledamöter i riksdagen som ville frondera är ett tydligt exempel på hur det kan gå till.

Följden blir långtgående likformighet i de politiska församlingarna. Den konstruktiva debatten svalnar.

Därför står hoppet till fria liberaler som väljer att driva sina liberala ståndpunkter i alla fora där de har någon möjlighet att påverka. I grunden finns den personliga liberala övertygelsen. Från den basen gäller det att hitta vänner i övertygelsen som ger budskapet kraft att förändra.

På det sättet vill jag verka.