Denna sommar tvingas 1000tals flickor gifta sig med män de inte känner

Humanisterna, tillsammans med ALMAeuropa, Glöm aldrig Pela och Fadime, och några andra organisationer, begär i en artikel i Aftonbladet att de bedrövligt vanliga barnäktenskapen måste stoppas. Denna sommar blir 1000-tals små- och unga flickor bortgifta med män de knappast känner. I höst återkommer de inte till sina skolor. Ansvaret för det vilar på regeringen, som ingenting gör.

Läs artikeln och säg sedan ifrån!

FN:s befolkningsfond UNFPA räknar i rapporten ”End child marriage” med att över 14 miljoner flickor under 18 år blir bortgifta varje år. Problemet ökar i omfattning. Med nuvarande utveckling kommer 140 miljoner flickor att tvingas bli barnbrudar fram till år 2020, enligt FN.

Att barnäktenskap är ett globalt problem är väl känt. Betydligt färre vet att problemet finns även i Sverige. Genom att ladda ned en blankett från länsstyrelsens hemsida kan föräldrar enkelt ansöka om dispens för att gifta bort sina barn. Femton sådana dispenser beviljades mellan 2005 och 2010.

När nu sommarloven börjar ökar risken för unga att giftas bort i samband med till exempel en familjeresa till det gamla hemlandet. Just nu avgörs det om Sverige ska få en mer restriktiv lagstiftning mot barn- och tvångsäktenskap eller om det även i framtiden kommer att vara möjligt att gifta bort unga. Regeringskansliet har aviserat en proposition i frågan.

Till grund för det pågående lagstiftningsarbetet ligger förre justitiekanslern Göran Lambertz utredning om barn- och tvångsäktenskap som överlämnades till ministrarna Beatrice Ask och Nyamko Sabuni i maj förra året. Lambertz utredning innehåller flera goda förslag, men undviker också att ta ställning i flera viktiga frågor som rör full­makts­äktenskap och äktenskap som ingås i utlandet.

FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, barnkonventionen, kvinnokonventionen och utvecklingskonferensen i Kairo 1994 tar ställning för barns rätt att vara barn och för rätten att välja sin partner.

Trots det upplever 70 000 unga i Sverige, främst flickor, att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. 8 500 oroar sig ofta för att inte kunna välja partner.

Vi som undertecknar den här artikeln vill att barn- och tvångsäktenskap ska kriminaliseras i Sverige. Vi kräver att alla lagar som gör det möjligt att beröva unga deras barndom och rätt att välja partner försvinner. Vi vänder oss särskilt mot den diskriminerande lagstiftning som gör det möjligt att på religiös, kulturell eller traditionell grund undan­ta vissa barn från det skydd som alla borde ha rätt till.

Följande principer måste vägleda det lagstiftningsarbete som nu pågår:

• Alla former av dispens­möjlighet för barnäktenskap måste tas bort.
• Fullmaktsäktenskap som ingås mot den ena eller båda parternas vilja ska underkännas.
• Äktenskap som ingåtts i utlandet där den ena eller båda parterna är minderåriga ska under­kännas.
• För­samlingar som viger eller medverkar till informella ceremonier för minderåriga bör fråntas sin vigselrätt och religiösa ledare och andra ansvariga åtalas för barnäktenskapsbrott.
• Skola, polis och sociala myndigheter måste samordna sitt arbete för att skydda unga som lever under hot att giftas bort.
• Äktenskapslagstiftningen är internationell vilket medför vissa utmaningar. Hänsyn till sedvänjor och lagstiftning i andra länder får dock inte vara överordnad skyddet för unga flickor och pojkar som bor i Sverige.

Såväl myndigheter som det civila samhället har ett ansvar att försvara barns rättigheter. Det är först när breda grupper av människor ifrågasätter och ändrar attityd som sedvänjor kan brytas. I myndighetsvärlden måste ansvarsfördelningen mellan polis och sociala myndigheter för det operativa arbetet mot barnäktenskap klargöras.

Kompetensen bland enskilda individer och i det civila sam­hället måste tillvaratas.

Sverige har ett gott internationellt anseende som barnrättsland. Trots det har regering och riksdag gång på gång genom åren underlåtit att ge våra unga ett fullgott skydd mot barn­äktenskap.

Om Sverige ska vara ett föregångsland för barns och ungas rättigheter måste den kommande propositionen och omröstningen i Sveriges riksdag vara entydiga: Barn- och tvångs­äktenskap i alla dess former måste stoppas.

Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet
Bahareh Mohammadi Andersson, muslimsk feminist
Eva Brunne, biskop Stockholms stift
Talin Davidian, ordförande TRIS – Tjejers rätt i samhället
Eduardo Grutzky, politisk samordnare ALMAeuropa
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU
Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime
Susanne Namaani, verksamhetsledare Somaya kvinno- och tjejjour
Zinat Pirzadeh, författare och stå upp-komiker
Lotta Sonemalm, förbundssekreterare Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna

Gör något åt inbrotten!

Inbrotten i Danderyd ökade med 96 % från 2008 till 2012 rapporterar TV4. Hittills under juni har det varit 11 inbrott. Och ändå är inbrotten betydligt vanligare i södra Sverige.

Brottsförebyggande rådet redovisar och kommenterar inbrotten i Sverige.

Under 2012 anmäldes omkring 21 300 bostadsinbrott. Antalet anmälda inbrott i villa och radhus ökade med 1 procent under 2012 till 14 000. Efter den senaste uppgången ligger nivån anmälda villainbrott 21 procent högre än för tio år sedan.

Uppemot tre fjärdedelar av alla bostadsinbrott anmäls, en relativt hög siffra jämfört med andra brott. Det hänger samman med att anmälan måste göras för att man ska få ersättning på försäkringen. Däremot klaras få bostadsinbrott upp, och det finns även få misstänkta. De gärningspersoner som upptäcks och hanteras i rättsväsendet är förmodligen inte representativa för samtliga personer som begår bostadsinbrott. Sannolikt är ungdomar och personer med missbruksproblem överrepresenterade bland dem som åker fast för bostadsinbrott. En tiondel av de misstänkta är kvinnor.

• 21 300 bostadsinbrott polisanmäldes (2012)
• 14 000 av inbrotten skedde i villor (2012)
• 7 300 av inbrotten skedde i lägenheter (2012)
• 4 procent klarades upp, så att en person kunde bindas till brottet (2011)

Polisens usla resultat medför att det inte finns klara uppgifter om dem som begår inbrotten. Brå menar att de som begår flest inbrott skiljer sig påtagligt från de fåtal som åker fast.

De skickliga och erfarna gärningspersonerna förbereder sig däremot i större utsträckning, exempelvis genom att sprida riskerna i sina kontakter med häleribranschen och ofta samarbeta med ett antal hälare i stället för med enstaka aktörer. De mer erfarna gärningspersonerna gör också mer noggranna bedömningar av riskerna innan brotten begås och är mindre benägna att begå riskfyllda inbrott än yngre, oerfarna gärningspersoner.

Vilka är det då som begår inbrotten? Försäkringsbolaget If redovisar en träff med polisen Fredrik Gårdare.

Enligt Fredrik Gårdare kan de delas in i tre kategorier.
1. Gäng som specialiserat sig på inbrott.
2. Hitresta ligor, från forna öststater eller Sydamerika.
3 ”Gråtjuvar”, dvs missbrukare som gör inbrott för att finansiera narkotik, alkohol. Den sista kategorin minskar och övergår alltmer till snatterier.

Gängbrottsligheten är däremot mycket oroande för polisen – och för samhället i stort. De är både svårfångade och svårutredda. Det är en slags professionalisering av inbrotten och för boende i de värst utsatta delarna i Stockholm har detta utvecklats till ett allvarligt problem för vanliga hederliga invånare.

Det är svårt att hitta uppgifter om samhällskostnaden som inbrotten förorsakar. Den måste vara betydande om man inkluderar värdet av det stulna, polisens arbete, förlorad arbetstid, mm. Dock slipper samhället en stor del av kostnaden för fängelsetiden då så få inbrottstjuvar döms.

Om ett år är det EU-val – tid för kritisk granskning

Om ett år väljer vi ett nytt EU-parlament som sedan utser en ny kommission. Allt mer makt har förts över till kommissionen, så det är angeläget att värdera vad EU åstadkommit och vad som bör ändras inför den nya mandatperioden.

Vid folkomröstningen 1994 fick inträdet i EU stöd av en knapp majoritet på 53,3 procent. Stödet har sedan varierat, men är nu betydligt lägre. Nu är stödet  för svenskt medlemskap 42 procent.

Och det är naturligt efter EUs många tillkortakommanden

• försämrad demokrati i medlemsländerna
• vanskött ekonomi
• tragiskt omfattande arbetslöshet
• skadlig klimatpolitik
• enorma subventioner av jordbruket
• en enorm och mycket kostsam byråkrati

Det är hög tid att ompröva hela EU-konstruktionen. England går före och vill bl.a. införa ett ”rött kort”. Det innebär att ett mindre antal medlemsländer tillsammans ska kunna stoppa införandet av en EU-lag.  Det engelska förslaget är ett komplement till nu gällande regler om ”gult kort” som ger medlemsstater rätt att protestera, men med rätt för kommissionen att ändå genomföra förslaget. Det finns även ett ”orange kort” som ger majoriteten i EU-parlametet rätt att överföra ett ärende från kommissionen till rådet och parlamentet.

Det engelska förslaget får stöd av Mats Persson,  hos den inflytelserika tankesmedjan Open Europe: ”Allowing national parliaments to block unwanted EU law would go a long way to bring back democratic accountability over EU decisions.”

I år startade en svensk tankesmedja Forum för EU-debatt. En ledande person i Forum för EU-debatt är Anne-Marie Pålsson. Hon är författare till forumets första rapport om subsidiaritetsprincipen, EU:S SUBSIDIARITETSPRINCIP – ETT TOMT LÖFTE. Hon inleder rapporten med en talande bild som visar riksdagens intresse att värna sitt inflytande, och därmed alla svenskars inflytande i EU.

”På podiet sitter talmannen och har precis låtit klubban falla för att annonsera dagens nästa debatt. Konstitutionsutskottets betänkande KU8 – Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen. En handfull ledamöter har samlats längst fram i kammaren för att följa debatten. Talarlistan är mycket kort. Bara tre namn är upptagna på den: en ledamot från Socialdemokraterna, en från Moderaterna och en från Centerpartiet.

I tid räknat är talarlistan om möjligt än kortare. Ingen av ledamöterna begär replik och några efteranmälda ledamöter har inte anmält sig. För en utomstående verkar syftet med debatten för ledamöternas vidkommande främst ha varit att visa sina kolleger i utskottet att betänkandet var läst och någorlunda förstått. Några principiella eller ideologiska utvikningar och betraktelser bjöd sålunda debattörerna inte på. Samsynen tycktes total i det att detta inte var någon fråga för riksdagens ledamöter att lägga tid och kraft på. Redan efter drygt tio minuter slog talmannen i klubban för att förkunna att debatten var avslutad och att det var dags för riksdagen att ta itu med nästa ärende.”

Pålsson redovisar att engagemanget är ännu sämre i övriga EU-länder. Eftersom det krävs att flera länder gör gemensam sak blir det väldigt svårt att resa invändningar. Det framgår tydligt av statistiken från 2011.

”2011 mottog kommissionen sammanlagt 64 kritiska yttrande varav tio kom från [svenska] riksdagen. De återstående 54 kritiska yttranden hade alltså lämnats in av de övriga 39 kamrarna.”

En annan svårighet är att Kommissionen inte redovisar motiven för varför ett förslag faller inom dess kompetensområde. Det gör det svårt för medlemsländernas parlament att komma med invändningar.

Enligt Pålsson är subsidiaritetsprincipen främst en manöver för att kunna påstå att medlemsländernas parlament medverkar i beslutsprocessen

”Arrangemanget att låta de nationella parlamenten ansvara för subsidiaritetsgranskningen, i syfte att öka EU:s demokratiska legitimitet, var antingen ett utslag av bristande insikt eller en medveten skenmanöver för att få EU att framstå som mera demokratiskt än vad unionen är.”

Det är uppenbart att EU-byråkratin vill ha allt mer makt över medlemsländerna. Det stöder regeringarna i Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och förmodligen ytterligare några länder. Men kritiken mot centralismen växer. Det visar reaktionerna t.ex i England och Finland.

EU-valet 1914 blir avgörande för valet av väg. Blir EU ett Europas förenta stater eller blir EU en form för samverkan mellan i grunden självständiga länder.