Tack gode gud för biskopen

2007-03-27

Äktenskap ska vara civila. Sedan kan de som vill gå till prästen och få välsignelse. Det skriver biskopen i Göteborg Carl Axel Aurelius i ett brev till justitieministern som ska ta ställning till äktenskapsutredningen som la sitt förslag för en kort tid sedan.

För det har biskopen också starkt stöd i sin lära:

”Luther gick emot den romerska äktenskapsuppfattningen, lanserad av kyrkofadern Augustinus, att äktenskapets ingående var en sakramentshandling, varigenom Guds nåd ingjutes och mannen och kvinnan till äkta makar. Den romersk-katolska kyrkan såg med andra ord äktenskapet som oupplösligt. Endast formella fel vid äktenskapets ingående kunde medföra återgång.

Luthers angrepp på synen på vigseln som ett sakrament var en attack mot den kanoniska rätten, äktenskapet var en världslig sak, »weltlich Ding«.”

Wikipedia: äktenskapet

Biskopens uppfattning är egentligen självklar. Att ingå äktenskap har juridiska konsekvenser och ska därför ske i former som tydliggör den aspekten. De som gifter sig vill också ofta fira den betydelsefulla händelse. Uppfattningen om hur det ska gå till varierar dock stark.

Låt därför vigseln ske inför lagkloka, t.ex. en familjerättsjurist. Sedan kan paret få välsignelse av Svenska Kyrkan eller någon annat religiöst sällskap. Men välsignelsen är en sak mellan paret och deras gud och har inget med samhället att göra.


Bra med strejk i handeln

2007-03-27

Det är helt rätt att de handelsanställda strejkar. Därmed straffar de Svensk Handel för att de inte skött förhandlingarna. Handels arbetsgivare har ju skrivit avtal med övriga arbetsgivare om samordning, som de sedan struntar i. Strejken drabbar knappast några konsumenter allvarligt.

Om det nu ska finnas kollektivavtal så är samordning inte så dumt. Kollektivavtalen sätter ju marknadsmekanismerna ur spel och då måste det till något annat som hindrar att lönerna inte stiger för mycket.

Va, då för mycket, säger en del. Det är väl bra med höga löner! Då är det fler som kan handla mer och då stiger handlarnas inkomster så att de kan betala ännu högre löner.

Var det så enkelt så borde ju lönerna 10-dubblas – minst. Varför gneta för 20.000 spänn per månad om man i stället kan få 200.000 kr?

Förklaringen är givetvis att om lönerna stiger mer än företagets lönsamhet stiger så händer minst en av tre saker: a) priserna höjs, b) företaget läggs ned c) företaget flyttar till lägre löner.

I alternativ b och c ökar arbetslösheten. Arbetslösa ska också ha mat och husrum och det får de som arbetar stå för genom ökade skatter och avgifter.

Alternativ a innebär inflation. När priser och löner stiger minskar pengarnas värde. De som har pengar på banken förlorar och de som äger hus, guld och diamanter blir rikare.

Svensk Handel har accepterat ett löneavtal på 12,6 %, dvs 2,4 % mer än industriavtalet. Med kollektivavtalets logik så kommer det minska en del handelsföretags vinster, under det att andra får ge upp eller höja priserna. Om prishöjningarna som redan nu ligger på de maximala 2 % blir än högre tvingas riksbanken att höja räntan.

Handelsområdet är mycket diversifierat. Dagligvaruhandeln har trots ökad omsättning minskat antalet anställda med 15 % sedan 1990. Sällanköpshandeln däremot har lika många idag som 1990. Tillväxten ökar med 2-5 % för livs och ca 6 % för sällanköpshandeln.

Det är klart att handelsavtalet driver upp priserna inom det egna området. Dessutom kommer löneglidningen inom metall att öka. Och avtalen inom andra området kommer ha handelsavtalet som riktmärke i stället för det redan alltför höga industriavtalet.

Efter metall-avtalet sa Almegas vd Jonas Milton: ”Vi tycker det här avtalet är alldeles för högt. Vi måste jobba för att det inte blir ett märke som ska följas. Vi måste försöka hitta metoder för att komma lägre. Det här märket fungerar inte för tjänstesektorn. I många av våra branscher är 80 procent av kostnaderna lönekostnader. I vissa delar av industrin är de drygt 10 procent”. Idag är säkert Milton än mer bekymrad.

Vad svensk Handel visar är att kollektivavtal inte ger ansvarsfulla avtal. Därmed fyller de inte sin funktion utan är ett hinder för en normal löneutveckling.

Länk: DN


Göran Persson-filmen en journalistisk bragd

2007-03-22

Avundsjukan stänker om journalisterna när de ser Persson-dokumentären. Det var fel att den gjordes, fel av den hölls hemlig, fel filmad, fel att inte andra får yttra sig, etc.

Sur säger rävarna.

Det är självklart en journalistisk bragd av Erik Fichtelius att genomföra detta projekt under 10 år och resultatet är hyperintressant.

Det var ju helt nödvändigt att hålla intervjuerna hemliga, annars hade det inte gått att genomföra dem. Då hade allt Persson sagt omedelbart tagit upp i media och fortsatta intervjuer hade varit omöjliga.

Och något oetiskt kan jag inte finna. Fichtelius hade rätt att använda allt han fick veta i sitt normala journalistiska arbete. Enligt Fichtelius sa han nej när Persson erbjöd honom uppgifter i förtroende. Om Fichtelius nte skulle ha rätt att göra på detta sätt så skulle journalister inte ha rätt till sk bakgrundsintervjuer som görs för att få en allmän bild av ett område.

Tydligen accepterar inte kritikerna heller politiker som hemlig källa. Häpnadsväckande! Kanslihuset har alltid läckt och källorna är ofta politiker. Ska journalister i forsättningen alltid berätta vem som sagt vad så blir källorna musslor.

Och så den här uppfattningen att de som Persson angriper ska få rätt att försvara sig i programmet. Då hade det ju blivit ett vanligt nyhetsinslag. Rimligen skulle då även Persson ha fått kontrareplik. Men det är inget debattprogram utan en dokumentär som redovisar Perssons minnesbilder och uppfattningar om medarbetare och motståndare. De angripna får ju rika möjligheter att kommentera och gå till motangrepp i andra media och i andra SVT-program.

Resultat är sällsynt värdefull journalistik. Vi som tidigare känt starkt motstånd gentemot buffeln Persson får nu svart på vitt på att känslan var helt rätt. Den intressanta fråga filmen ställer är att media inte avslöjat vidden på Persson bristande omdöme, förföljemani och självöverskattningen – förrän nu.


Ropen skalla – F-Skattsedel åt alla

2007-03-21

F-Skattsedeln ger dig mänskliga rättigheter. Då får du själv ta hand om din egen ekonomi och själv förhandla dina villkor med den du arbetar för. Du blir inte längre betraktad som ett barn som inte kan ta hand om dig själv.

Med Företagsskattsedel får man själv sköta skatten och socialavgifterna. Man fakturerar den man jobbar för och lägger moms på det man tjänar och drar av momsen när man betalar något som har med jobbet att göra.

Utan F-Skattsedeln tar arbetsgivaren och facket hand om dig. Arbetsgivaren tar en stor del av din lön för att betala skatt, sociala avgifter, semesterlön, pension, etc. Och om facket vill så bestämmer ombudsmännen din lön och dina villkor efter att ha pratat med din arbetsgivare – antingen du vill eller inte.

Så är det inte säger du kanske. Du avgör ju själv om du ska vara med i facket och lönen sätter ju din arbetsgivare, tänker du.

Men det är bara som det ser ut. Facket tänker skriva kollektivavtal med varenda företag. De har inte bara hunnit med riktigt alla än. ”Handels avtalspolicy går i korthet ut på Handels ska driva fram kollektivavtal på alla arbetsplatser.” Sedan gör de upp om lönerna med arbetsgivaren – för medlemmarna och för dem som inte vill vara medlemmar. Facket bestämmer för alla.

Men facket sätter inte lönerna, påstår du fortfarande.

Jo, facket har så vidsträckta möjligheter att det kan tvinga varje enskilt företag att underkasta sig fackets krav. Facket kan plocka ut en person att strejka här och en annan där så att verksamheten skadas maximalt. Det kostar inte facket många nickel. Så det är bara för företaget att lyda.

Anledningen till att lönerna inte sätts lika höga som företagets samlade inkomster är att facket inser att då blir det inget mer jobb på den arbetsplatsen. De vill inte svälta ihjäl kon som ger god mjölk.

De företag som klarar sig från facket är de som flyr landet. Det kan vissa tillverkande företag göra och ett fåtal tjänsteproducerande. Resten måste stanna och vika sig för övermakten.

Men så finns det ytterligare en lösning: F-Skattsedel till alla.

Idag stoppar Skatteverket den som vill ha F-Skattsedel om inte verket blir övertygat om att man ska jobba för flera företag och inget av dem är en dominerande uppdragsgivare. Bakom detta ligger facket. Eftersom de inte kan förhandla för företag så vill de förhindra att anställda blir företagare.

Men om F-Skattsedel blir en rättighet även för den som har en arbetsgivare så blir den lika fri och betraktas som lika vuxen som den som har två eller flera som betalar lönen. Facket har inte längre med saken att göra. Ersättningen för jobbet blir en sak mellan den som får något och den som gör något.

Och snart kan alla bli behandlade som vuxna. Alliansen har nämligen lovat att införa F-Skattsedel för alla. ”Den sociala tryggheten för företagare förbättras, reglerna för skattetillägg görs mer rättssäkra och kravet på flera uppdragsgivare för att få f-skattesedel avskaffas

Som Littorin brukar säga: Vi har sagt vad vi tänker göra och vi gör vad vi sagt.


Sluta med centrala löneförhandlingar

2007-03-21

Gruvfacket är rasande och kräver att få del av gruvföretagens enorma vinster. Det är lätt att förstå. När företag går bra måste givetvis de anställda få sin del.

Men är det rättvist? Varför ska inte de som jobbar i mindre lönsamma företag få lika mycket. De kanske jobbar lika hårt och har kanske lika höga kostnader som de som jobbar i högvinstföretagen?

Ja, vad är rättvisa löner? Att alla får samma lön? Eller att lönen varierar med levnadskostnaderna? Eller att den utbildade får mer än outbildade? Eller att den duktige får mer än den som inte klarar lika mycket?

För många handlar det inte alls om rättvisa. Ta småföretagarna t.ex. De får ta de jobb kunderna beställer. Är det dåliga tider får de sämre betalt. När efterfrågan är stor stiger intäkterna. Naturlagen om tillgång och efterfrågan styr.

Vad är alternativet? Ska staten fastställa priset på alla hantverksjobb och konsultjobb? Snickarföretagen ska fakturera 150 kr i timmen, professorer ska debitera 250 kr i timmen, o.s.v. Så gick det kanske till i 1700-talets skråväsende, men nu är tanken helt absurd.

Varför ska inte samma regler gälla för anställda? På samma sätt som kunderna har olika vilja att betala småföretagaren så har företag olika förmåga att betala sina anställda. För vissa går det bra och andra dåligt. Dessutom varierar det över tiden.

Den bästa lösningen måste därför vara bonuslön. När företaget går bra så blir det bonus till alla anställda. När det går riktigt dåligt så får man bara den vanliga lönen. Så har cheferna på många företag det. Går det bra så blir det bonus. Det har inget med chefernas skicklighet att göra. Bonusen beror mer på konjunkturen är chefernas duktighet.

Men bonus innebär att de anställda måste inse att lönen kan minska, så det gäller att spara en del av bonusen till sämre tider.

Det innebär också slutet på den solidariska lönepolitiken, där facket tar från de som jobbar i rika verksamheter och ger till dem som jobbar i företag med ont om pengar. Det får i stället bli en uppgift för skattesystemet att ta från de rika och ge till de fattiga.

Det är mycket enklare att skapa ett skattesystem som sköter en sådan omfördelning än att lägga denna uppgift på löneförhandlarna. En annan positiv bieffekt är att lönekostnaden, helt dominerande i tjänsteföretagen, anpassas till företagens förmåga att betala.

En standardinvändning är att detta minskar omvandlingstrycket i ekonomin. Facket brukar ju säga att företag som inte kan betala bra löner ska bort så att folk kan byta till företag som kan betala bättre. Det ligger det givetvis något i, men varför ska inte de direkt involverade i företaget få bestämma. De som jobbar i företaget kanske föredrar att ha lite mindre lön och slippa att sälja huset, flytta från orten och förlora kontakten med vännerna.

Centrala förhandlingar hör till förra seklet. Överlåt löneförhandlingarna till den anställde eller det lokala facket och företaget.


Nytt försök att komma med på kartan

2007-03-20

Förra gången funkade det inte, men gör nu ett nytt försöka att placera min blogg på bloggkartan.se.


Tokdyrt avtal

2007-03-16

Hur kan Svenskt Näringsliv acceptera att avtal som är så dyrt att det kommer att allvarligt skada ett stort antal företag? Och hur kan facken kräva avtal som gör att arbetslösheten ökar?

Konjunkturinstitutet har till uppgift att göra opartiska bedömningar av löneutrymmet. Så här skriver de i sin lönebildningsrapport inför denna valrörelse:

”Det låga alternativet innebär att parterna tar ett stort samhällsekonomiskt ansvar så att lönerna ökar med i genomsnitt 3,5 procent per år 2007-2009. Sysselsättningen utvecklas starkt och hamnar nära sysselsättningsmålet 80 procent. Arbetslösheten blir varaktigt lägre än 4 procent. Det innebär en högre grad av samhällsekonomiskt ansvarstagande än under tidigare avtalsrörelser. I detta alternativ blir löneökningstakten endast 0,3 procentenheter högre än under 2004-2006, trots att arbetsmarknaden blir betydligt starkare.” (Konjunkturinstiutet)

Vad blev avtalsresultatet? Löneökningarna fördelas med 3,7, 3,5 och 3,0 procent över tre år, inklusive en arbetstidsförkortning värd 0,2 procent varje avtalsår. (DN)

Med avtalet bara ett lönegolv. Sedan tillkommer lokala avtal, löneglidning, kostnader för de ökade förmåner som inte ingår i avtalade löneförhöjningen. Löneglidningen inom industri var åren 2000-2002 ca 4 procent. Med dagens brist på arbetskraft inom olika sektorer kommer löneglidning bli mycket större.

Vad händer om avtalet blir för högt? Konjukturinstituet igen:

”Det höga alternativet innebär att parterna i mindre utsträckning tar samhällsekonomiskt ansvar så att lönerna ökar med i genomsnitt 4,7 procent per år 2007-2009. I detta alternativ utvecklas arbetsmarknaden svagt. Den öppna arbetslösheten stiger till 5,7 procent. Sysselsättningsuppgången bryts redan 2008 och den reguljära sysselsättningsgraden sjunker till 76,5 procent.” (Konjunkturinstitutet)

Fast nu ser det ut som om det blir mycket värre än Konjunkturinstitutets värsta alternativ. I stället hamnar lönerna kanske kring 3 % avtalat + lokala påslag i snitt 1-2 % + löneglidning 5-6 %, dvs kring 10 %. Per år! Hur kommer det att påverka Riksbanken. Och hur stor blir arbetslösheten? 10-12 %?

Frågan blir igen: Varför lägger sig Svenskt Näringsliv? Kan det vara så att man inte har något annat val? Är man så underlägsen? Men säg det då. Tala om för Littorin och Leijonborg att de lagar politikerna stiftet gör att det inte längre är några förhandlingar, utan att det är diktat från facket som gäller.


%d bloggare gillar detta: