Det är ganska märkligt att vissa kristna blir så väldigt arga när humanister, som t.ex. Christer Sturmark, argumenterar för ett sekulärt samhälle, motiverar sin uppfattning att det inte finns några gudar och förklara vad humanism är.
Gert Gelotte på Göteborgs-posten är ett bra exempel på en ilsken kristen. Christer Sturmark är en ”framträdande fundamentalist”, är ordförande för en förening med ”fyrkantiga” medlemmar som använder humanism som en ”knölpåk”, är löjlig och har ”väckelsepredikantens glödande ögon”.
Vad säger man om sådant? Först är det bäst att förklara de begrepp som Sturmark använder. Och sedan fundera över vad det är som får Gelotte att bli på så dåligt humör.
Ett sekulärt samhälle är neutralt visavi olika livsåskådningar. Alternativet är att en livsåskådning ska ha en prioriterad ställning. Vilken skulle det vara i så fall? Det verkar vara få som argumenterar för återinförandet av statskyrkosystemet. Sverigedemokraterna är ett sådant undantag. Svenska Kyrkan har säkerligen svårt att tänka sig en sådan utveckling.
En del tycker att samhället inte ska prioritera en viss, utan en grupp livsåskådningar, t.ex. de kristna eller möjligen de judokristna. Varför ska den tredje stora abrahamitiska religionen lämnas utanför? Och hur ska alla olika trosriktningar kunna ena sig om regler kring friskolor, kvinnliga präster, synen på homosexuella, etc. Det finns ju ett politiskt parti i riksdagen och regeringen som företräder den kristna människosynen, fast det verkar som om inte alla religiösa sympatiserar med detta parti. Därför tycker Humanisterna att samhället ska vara neutralt i förhållande till olika livsåskådningar. Det är väl inget att bli upprörd över?
Christer Sturmark tror inte att det finns några gudar. Gelotte, som är katolik, tror att det finns en gud. Många andra tror också på en gud, men som ställer helt andra krav på sina följeslagare. En del tror att det finns flera gudar, att en gud har funnits men nu är död eller att allting är en del av gud. Varför är Gelotte så arg på just den som inte tror att det finns någon gud?
Gelotte gillar inte att Sturmark och många andra kallar sig för humanister. Han skriver ”Humanism är en lärdomstradition, öppen för att det ständigt finns något att lära, något att förstå. I sina bästa stunder förmedlar den tolerans mot oliktänkande, respekt för vårt vetandes ofullkomlighet och ödmjukhet inför tillvarons mysterier.” Här har Gelotte helt rätt.
Humanismen återföddes under renässansen då människor började söka svar på livets frågor genom att studera livet och inte gamla religiösa texter. Gudstron härskade i början helt men försköts alltmer i bakgrunden till följd av ökade kunskaper om verkligheten.
Det finns även idag de som kallar sig för kristna humanister. De har en bra förklaring av humanism:
”Människan hade blivit alltings mått. Det goda är det som vi efter en förnuftig kalkyl finner vara nyttigt för människan. Tänkare med detta grundkoncept började anta beteckningen humanister. Ibland presenterade de sig som ”fritänkare”. Självklart uppfattades denna omvälvning i tänkandet som mycket problematisk eller direkt hotfull av kyrkan. Lika begripligt är att många humanister snart började dra ateistiska slutsatser av sin grundsyn. Humanism och kristendom blev i 1800-talets språkbruk konträra storheter. De som presenterade sig som humanister markerade därigenom att de ställt sig utanför den kristna kyrkans sfär.”
Så det kan knappast finnas någon anledning att bli upprörd för att Sturmark kallar sig för humanist, när även förbundet Kristen Humanism har ungefär samma synsätt som Sturmarks organisation Humanisterna.
Kan det finnas någon helt annan förklaring till Gelottes vredesutbrott? Här är några hypoteser:
- Som katolik måste Gelotte föra ut samma budskap som påven som uppenbarligen ser ateismen som en huvudfiende. Så här säger Påven ”Atheists and the proud have a good life, they are fat and well-nourished, they laugh at us and say: But where is God? They are not concerned with us and we have been sold like sheep for slaughter.”
- Religiösa talar ofta om tvivlet på tron. Gelotte skriver ”Varför finns något över huvud taget? Varför lever vi?” Sitt svar söker de i kontakt med Gud, men många får inget svar. Gud är tyst. Moder Teresa, saligförklarad av påven, säger: ”tystnaden och tomheten så stor, att jag tittar men ser inte, att jag lyssnar men hör inte” Men rationella humanister slipper ställa frågor till gudarna utan vänder sig till sakkunniga eller kanske konstaterar att något svar inte finns.
- Ett vanligt trick i debatter är att höja rösten när argumenten är svaga. Inte kan väl det vara orsaken till Gelottes val av formuleringar.
- Kanske tvivlar inte Gelotte på sin Gudstro men vantrivs i det auktoritära katolska tron. På det tyder hans engagemang för Katolsk Visions Manifest: prästerna ska väljas demokratiskt, påven utses av en mer representativ valförsamling, kvinnor ska kunna bli präster, församlingarna ta beslut i demokratisk ordning, avskaffande av celibatet, homo- likställs med hetrosexualitet, etc. Där står även ”kyrkans närvaro i sekulariserade samhällen [kännetecknas] av värme och uppmuntran och en sakligt välunderbyggd diskussion”. Gelottes irritationen över den katolska kyrkan kanske spiller över på annat.
- Religioner är till sin natur auktoritära. Ledarnas makt bygger på att deras rätt att tolka guden. Församlingsmedlemmarna ska lyda. Sådan organisationer måste angripa dem som minskar ledarnas auktoritet. Gelotte för en intensiv debatt med vällovlig agenda inom katolska sfären, men kanske inte tål kritik som kommer utifrån.
Det finns säkert fler tänkbara förklaringar till Gelottes utbrott. Det är en angelägen uppgift att fundera vidare på vad det är som skapar aggressiviteten hos kristna när de möter synpunkter som strider mot deras lära.
Tilläggas kan att inte alla katoliker delar Gelottes förakt för Sturmark. Det katolska läkaren och bloggaren Bengt Malmgren skriver: ”För det första är Sturmark ingen fanatisk religionsmotståndare, även om han är tydlig med att han själv inte tror på Gud, och för det andra visade kvällens debatt att det fanns många beröringspunkter där en konstruktiv religionskritik kan vara positiv också för Kyrkan. Dawkins bok tar i sina senare kapitel upp hur religion kan missbrukas och vara upphov till mycket elände, och även om man som kristen inte kan hålla med Dawkins om att religionen är upphov till allt elände, så finns det en sund religionskritik, och där är, menade Sturmark, kyrkorna ofta dåliga på självkritik och vågar inte riktigt säga ifrån när det dyker upp avarter inom de egna leden. Man är ofta för hänsynsfulla mot varandra.”
Göteborgsposten: Humanismen som knölpåk
Taggar: Göteborgsposten, Gert Gelotte, Påven, Christer Sturmark, Humanisterna, Religion
Andra bloggar om: Göteborgsposten, Gert Gelotte, Påven, Christer Sturmark, Humanisterna, Religion
Intressant
Publicerat av Hans Iwan Bratt 
Hans Iwan Bratt 