Det talas mycket om koldioxidens betydelse för klimatets utveckling, men det är en ganska oviktig växthusgas jämfört med vattenånga. Dessutom har vatten i andra former huvudrollen när det gäller att förstå hur solen påverkar jordens klimat.
Jordens yta består till 70 % av vatten. Dessutom finns det vatten i form av is vid polerna och under marken. Mellan 1-4 % av atmosfären består av vattenånga. Mängden beror främst på temperaturen. Vattnets kretslopp åskådliggörs väl av denna bild hämtad från Wikipedia:
Vattenångan påverkar hur mycket av solens strålar av skilda våglängder som når jorden. Vattnet påverkar också hur mycket av jordens strålning som lämnar jorden respektive studsar tillbaka till jorden. Inverkan på solens och jordens strålning förstärks när vattenångan kondenserar till moln och dimma. Vattenångan svarar för 36-66% av växthuseffekten, men hela 66-85% om man inkluderar molnen.
Vattenångan anses inte vara antropogen, dvs att människan inte i någon högre grad direkt påverkar mängden vattenånga i atmosfären. Däremot påverkar människan mängden vattenånga via utsläpp av växthusgaser som koldioxid och metan. En annan mänsklig inverkan är människan genererar partiklar i atmosfären som bidrar till molnbildningen.
Molnens betydelse för klimatet är oklar. Möjligen kan det vara så att molnbildningen vid vissa perioder ökar den globala temperaturen och däremellan bidrar till en sänkning av temperaturen. Det är inte bara mängden moln som har betydelse utan även deras tjocklek, höjd över marken, mm.
Molnens roll för klimatet är ett viktigt forskningsområde. En intressant teori, lanserad av rofessor Henrik Svensmark, innebär att molnbildningen har ökat beroende på en ökad mängd kosmiskt strålning. Svensmark deltar den 11 maj i ett seminarium med titlen ”Climate Change – Man made” arrangerad av Vetenskapsrådet.