Det är märkligt att DN låter Göran Rosenberg publicera en debattartikel som ledare i vilken han tar avstånd från vanligt vetenskapligt arbetssätt och argumentera för humbug som homeopati.
I korthet resonerar Rosenberg på följande sätt: När det inte går att säkert bevisa om en hypotes är sann får man förlita sig på ”beprövad erfarenhet”. Till den senare kategorien hänför han placebo (”Sockerpiller”) och antroposofiska metoder som homeopati. Vetenskapliga metoder används inom områden där de inte fungerar, menar GR.
Men vetenskap leder inte fram till hundraprocentiga sanningar. Utifrån en hypotes kan man finna mer eller mindre starka belägg för att hypotesen beskriver verkligheten. När flera oberoende experiment utförts och en överväldigande andel av dem visar att hypotesen stämmer så betraktas den som sann tills vidare. Ny kunskap kan dock leda till en vidareutveckla hypotes och sanningsprövning som omfattar en vidare verklighet.
Det är alltså inte, som Rosenberg menar, en tydlig gräns mellan det som är relativt lätt att undersöka vetenskapligt och där det är mer komplicerat.
Ett exempel Rosenberg tar upp där vetenskapliga metoder inte fungerar gäller värdet av psykoanalys resp kognitiv beteendeterapi (KBT). Men det är ju nonsens. KBT är ju en relativt ny behandlingsmetod och står ju sig skulle stå sig slätt mot psykoanalysen som är ”beprövad” under lång tid. I stället är givetvis så att när nya metoder kommer fram så måste deras effekter prövas inte bara om de når de förväntade resultaten utan också om de är bättre än de som använts tidigare. Därför måste psykoanalysen prövas vetenskapligt mot KBT.
Det är uppenbart att patienter som får placebo ibland blir friska. Det beror dock på typ av åkomma. Ett exempel där placebo är effektivt för vissa är som sömnmedel. Dess inverkan på benbrott är säkerligen lika med noll. En förklaring till att vissa mår bra av placebo är att det skulle mått bra även utan den behandlingen. De flesta sjukdomar går ju över av sig själv.
Vad Rosengren förespråkar är att i stället låta valet av medicinsk behandling avgöras genom allmänt tyckande. Om några tex. är övertygad om att vanligt vatten (”homeopati”) är effektivt mot en rad krämpor så ska det anses som en fullt accepterad ”beprövad” metod. Rosengren är anhängare av antroposofin och hör alltså till dem som har denna tilltro till vattnets läkande verkan.
Den enda rimliga hållningen är att med vetenskapliga metoder undersöka påstående och hypoteser för att se om de verkar vara sanna.
Givetvis ska man alltid använda vetenskapliga metoder för att utveckla ny kunskap. Inom alla de områden där kunskapen är bristfällig får man använda den som finns och sedan fylla ut med kloka människors erfarenhet när den stämmer överens med vad som är känt inom närliggande områden.
Då faller den märkliga homeopati-hypotesen om vattnets medicinska verkan.
Se även Göran Rosenberg överger DNs upplysningstradition
—————————————–
DN: Vad kan bevisas?