Fungerar klimatprognoserna?

2012-04-23

De som är övertygade om en snabb global ökning av temperaturen pratar mer om vad som komma ska än vad som skett den senaste tiden. En orsak är givetvis att det inte har varit någon temperaturökning sedan drygt ett decennium.

Men i klimatsammanhang så bör man inte tala om förändringar under en så kort tid. Den minimala perioden bör vara 30 enligt klimatforskare.

Därför är det intressant att gå tillbaka till de prognoser som gjordes för mer än 30 år sedan. Har de lyckats förutsäga den utveckling som faktiskt skett?

James Hansen presenterade i en prognos i Science 1981. Enligt ett inlägg i RealClimate så underskattade Hansen utvecklingen med 30%, vilket författarna ger godkänt.

Professor John R. Christy är mindre imponerad. Han skriver att Hansens modell gav en temperaturökning med 0,23 grader/decennium men att det i verkligheten bara blev 0,13 grader/decennium. Dvs att Hansen gravt överskattade temperaturökningen i sin prognos.

James Hansen redovisade sin uppfattning inför kongressen 1988. Här har hans bild kompletterats med utfallet. Det stämmer givetvis väl för perioden med känt utfall, men sedan blir det helt fel.

Men det är ju inget konstigt att prognoser som gjordes för mer än 30 år sedan inte stämmer. Förhoppningsvis har all forskning sedan dess gjort dem något bättre.

IPCC skrev i sin fjärde rapport 2007 att en fördubbling av koldioxid i atmosfären skulle öka temperaturen med 1,5-2,5 grader *. Det verkar vara fel då den faktiska ökningen endast är 0,7 grader. IPCC baserade sin bedömning på historiska uppgifter ofta framtagning av forskare som är helt övertygade om en katastrofal utveckling av temperaturen. IPCC lär få ändra sig rejält i nästa rapport som ska komma 2014.

* Uppgiften om 1,5-2,5 grader kommer från Warren Meyer. En kontroll mot IPCC ARA4 visar att de anger 2 to 4.5 grader, dvs ännu större klimatkänslighet.  Och därmed att än större avvikelse från faktiskt utfall.


Klimatläget november 2011

2011-11-27

Inför klimatmötet i Durban, Sydafrika, är det lämpligt att sammanfatta läget baserad på de mest  auktoritativa och officiella källorna sammanställda av den norske klimatforskaren professor Ole Humlum.

Lufttemperaturen

Den globala temperaturen har ökat med ca 0,7 grader sedan lilla istiden som pågick mellan 1300-1900. Ökningen stannade dock upp 1998 för 12 år sedan.

Globala temperaturen 1850-2010

Global monthly average surface air temperature since 1979 according to Hadley CRUT, a cooperative effort between the Hadley Centre for Climate Prediction and Research and the University of East Anglia’s Climatic Research Unit (CRU), UK. The blue line represents the monthly values. An introduction to the dataset has been published by Brohan et al. (2005). Base period: 1961-1990. Last month shown: December 2010. Last diagram update: 3 January 2011.

Den norske klimatforskaren professor Ole Humlum kommenterar:
–  It is obvious that the global meteorological record begins in the final part of the Little Ice Age, and thereby documents the following temperature increase, especially clear since about 1915. In other words, the temperature increase documented by meteorological records represents the temperature recovery following the cold Little Ice Age. The ongoing climate debate is essentially about this being mainly a natural temperature recovery, or caused by atmospheric CO2.

Den ökning med ca 0,4 grader som skedde under 1980-1998 är inte exeptionell. Från 1910- 1940 ökade den globala temperaturen med 0,6 grader. Temperaturen har också fallit under senare tid. Den sjönk från 1940 med 0,2 grader 1980.

Koldioxiden

Mängden koldioxiden i atmosfären ökar stadigt i precis samma takt som den gjort sedan mätningarna började 1958.  Trots alla förändringar, t.ex. befolkningstillväxt och ökad fossil förbränning,  har inget påverkat ökningstakten. Den är helt stabil.

Koldioxidens utveckling från 1958

Monthly amount of atmospheric CO2 since March 1958, measured at the Mauna Loa Observatory, Hawaii. Data are reported as a dry mole fraction defined as the number of molecules of carbon dioxide divided by the number of molecules of dry air (water vapor removed), multiplied by one million (ppm). The thin line shows the monthly values, while the thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. Last month shown: September 2011. Last diagram update: 8 October 2011.

Koldioxidens inverkan på lufttemperaturen

Avtannad global uppvärmning och ständigt ökad mängd koldixoid visar tydligt att koldioxiden inte kan ha en avgörande inverkan på temperaturen.

Utveckling av koldioxid och temperatur sedan 1958

Diagram showing the HadCRUT3 monthly global surface air temperature estimate (blue) and the monthly atmospheric CO2 content (red) according to the Mauna Loa Observatory, Hawaii. The Mauna Loa data series begins in March 1958, and 1958 has therefore been chosen as starting year for the diagram. Reconstructions of past atmospheric CO2 concentrations (before 1958) are not incorporated in this diagram, as such past CO2 values are derived by other means (ice cores, stomata, or older measurements using different methodology), and therefore are not directly comparable with modern atmospheric measurements. The dotted grey line indicates the approximate linear temperature trend, and the boxes in the lower part of the diagram indicate the relation between atmospheric CO2 and global surface air temperature, negative or positive. Last month shown: October (CO2) and October 2011 (HadCRUT3). Last diagram update: 21 November 2011.

Under de 63 åren som mätningarna utförts kan man möjligen under 25 år se en viss likhet i kurvorna.  Det var under den perioden skräcken för en global uppvärmning satte sig och forskare och andra valde att satsade sin framtida karriär på att rädda mänskligheten.

Koldioxid är en växthusgas som återreflekterar viss strålning och bidrar därmed till ett varmare klimat, men erfarenheten visar tydligt att att det är många fler faktorer som inverkar på luftens temperatur.

Haven

Luftens temperatur bestäms i stor utsträckning av havens temperatur. Det gör det intressant att ta del av de mätningarna som görs på olika djup.

Utvecklingen av havens temperatur

Global monthly average sea surface temperature (SST) since 1979 according to University of East Anglia‘s Climatic Research Unit (CRU), UK. The data series (HadSST2) are described by Ranier et al. (2006). Base period: 1961-1990. The thick line is the simple running 37 month average, nearly corresponding to a running 3 yr average. The cooling and warming periods directly influenced by the 1991 Mt. Pinatubo volcanic eruption and the 1998 El Niño, respectively, are clearly visible. When comparing with air temperature estimates shown above, please note that the temperature scale is slightly different. Last month shown: October 2011. Last diagram update: 14 November 2011.

Diagrammet visar tydligt att det inte skett någon ökning av temperaturen i ytvattnet de senaste 10 åren. Detsamma gäller temperaturen på 300 respektive 700 meters djup.

Speciellt intressant är det att notera att havsnivån som stigit oavbrutet sedan 1993 tydligt vänt nedåt i början av 2010. Nedgången har givetvis skett under en alldeles för kort period för att ha någon betydelse i klimatsammanhang, men uppseendeväckande är det.

Isen vid nord och sydpolen

Årets isminimun tangerade under några veckor runt 1 september nästan det 2007. Det året är det hittills lägsta sedan satellitmätningarna började 1979. Isens utbredning har alltså inte blivit mindre de senaste åren. Historiska uppgifter om isens utbredning finns inte.

Havsisen runt sydpolen ökar år efter år. Det gör att den totala sjöisen endast minskat marginellt sedan mätstarten 2007.

Graph showing monthly global sea ice extent since January 2000. The area covered by sea ice is defined as having at least 15% sea ice cover. The blue line shows monthly values, and the red line shows the simple running 13 month average. Data kindly provided by the National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Last month shown: October 2011. Latest diagram update: 5 November 2011.

Snöns utbredning

Ett betydligt varmare klimat bör rimliga visa sig vid studier av snöns utbredning. Men det händer inget speciellt. På Grönland har faktiskt snöutbredningen ökat något.

Northern hemisphere weekly snow cover since October 1966 according to Rutgers University Global Snow Laboratory. The thin line is the weekly data, and the thick line is the running 53 week average (approximately 1 year). The running average is not calculated before 1971 because of some data irregularities in this early period. Last week shown: week 43 in 2011. Last figure update 2 November 2011.

Sammanfattning

Media rapporterar ofta om hur klimatet kommer att bli, mer sällan hur det varit. Än mer sällan jämför media utfallet i förhållande till vad FNs klimatpanel IPCC sagt. En förklaring är att IPCC inte gjort någon prognos utan ett stort antal scenarios fram till 2100. Det gör att IPCCs förutsägelser är svåra att utvärdera, men det senaste decenniet reser frågetecken.


Klimatet kommer kosta mycket mer än vi trott

2011-09-15

”Osäkerheter kring framtidens klimat beror på osäkerheter vad det gäller framtida utsläpp, brister i klimatmodellerna samt osäkerheter kring framtida naturliga variationer i klimat-systemet. Det råder dock inget tvivel om att klimatet håller på att förändras och att detta till stor del beror på utsläpp av växthusgaser. ”

Det skriver SMHI på sin web. Och så är det säkert. Att en ”stor del beror på utsläppen” är väl dock fortfarande oklart.

gårdagens rapport från SMHI till regeringen om det aktuella forskningsläget är tonläget ett annat. De säger t.ex.

— Effekterna av den globala uppvärmningen väntas bli allvarligare jämfört med IPCC:s bedömningar för fyra år sedan. Bland annat kan havsnivån höjas med uppåt två meter vid slutet av seklet.

Miljöministern Anders Carlgren kommenterar:

— För att klara av den gemensamma utmaningen att göra Sverige till ett grönt föregångsland där vi kombinerar välstånd och god miljö är det viktigt att vi utgår från den senaste och mest aktuella forskningen.

Mot detta finns det två invändningar:

1. Det är helt uppenbart att det inte kommer tas några globala bindande klimatbeslut. Ett ensidigt åtagande från svensk sida att helt eliminera växthusgaserna drabbar oss hårt ekonomiskt. Idén att våra klimatinvesteringar ska generera produkter som världen i en nära framtid kommer efterfråga är en schimär.

2. Det är likaså helt uppenbart att även mycket kraftfulla satsningar på att minska koldioxidutsläppen inte kommer att påverka klimatet förrän i en avlägsen framtid. Därför måste vi satsa betydande belopp på att ta om konsekvenserna – om de nu blir så stora som SMHI tror.

Carlgren pratar ofta om att Sverige lyckats minska utsläppen utan att det inverkat på vår ekonomi. Klimatinvesteringarna lönar sig säger han.

Men det är tydligen helt fel. Forskare i Uppsala under ledning av professor Kjell Aleklett skriver på DN Debatt

— De totala utsläppen av växthusgaser ökat med cirka 20 procent under åren 1993 till 2005 – till skillnad från minskningen med 10 procent i den officiella statistiken. Någon frikoppling mellan klimatpåverkan och ekonomisk tillväxt har alltså inte skett i Sverige.

Minskningen beror på att vi svenskar köper varor som inverkar negativt på klimatet från andra länder. Utsläppen i Sverige har ökat om vi tar hänsyn till vad vi svenskar konsumerar och inte bara vad vi producerar.

Det betyder att kostnaden för att radikalt minska vår klimatpåverkan är vida mycket större än tidigare beräkningar. Och inte bara kostnaderna ökar utan det blir betydligt fler vindsnurror som skadar vår natur. Om det nu är så att havsnivån stiger så är det bättre att bygga om hamnar och liknande.

SMHI talar om en havsnivå höjning på 2 meter kan komma. När då? Under de senaste 100 åren har nivån höjts med 20 cm, dvs 2 mm/år. Det har inte skett någon förändring av den takten på senare år.

Så SMHIs höjning av havsnivån kommer väl upp till två meter om ca 1000 år.  Om inget annat hänt till dess.


FN granskar IPCC

2010-02-26

FN tänker tillsätta en kommitté med oberoende forskare med uppgift att granska och stärka IPCC. Det säger en talesman för FN Nick Nuttall. Samtidigt säger FN-chefen: ”I urge you to reject the last ditch attempts by climate sceptics to derail your negotiations by exaggerating shortcomings on the IFCC Fourth Assessment Report.”

Sannolikheten, med den inställningen, att kommittén bemannas av oberoende forskare än nog mycket lite tyvärr. Det handlar som bekant inte bara om en ”ditch” (dikeskörning) utan om flera svårigheter att hålla sig på vägen. Se t.ex. radioprogrammet Klotets sidor:
Fel om afrikajordbruk i IPCC-rapport
Fel i IPCC-rapport om stormskador
Fel kan inte rättas i IPPC-rapport


IPCC-chefen ger ut mjukporr

2010-02-01

Det helt osannolika har hänt att chefen för FNs klimatkommitté IPCC har givit ut en roman! Samtidigt som IPCC avslöjas med det felaktiga påståendet om världens glaciärer försvinner inom några decennier, så ger ut Dr. Rajenda Pachauri ut en bok om en klimatforskare kvinnoaffärer.

Telegraph återger några avsnitt klimatforskarens reseäventyr.

By page 16, Sanjay is ready for his first liaison with May in a hotel room in Nainital. “She then led him into the bedroom,” writes Dr Pachauri.
“She removed her gown, slipped off her nightie and slid under the quilt on his bed… Sanjay put his arms around her and kissed her, first with quick caresses and then the kisses becoming longer and more passionate.
“May slipped his clothes off one by one, removing her lips from his for no more than a second or two.
“Afterwards she held him close. ‘Sandy, I’ve learned something for the first time today. You are absolutely superb after meditation. Why don’t we make love every time immediately after you have meditated?’.”
More follows, including Sanjay and friends queuing to have sexual encounters with Sajni, an impoverished but willing local: “Sanjay saw a shapely dark-skinned girl lying on Vinay’s bed. He was overcome by a lust that he had never known before … He removed his clothes and began to feel Sajni’s body, caressing her voluptuous breasts.”
Sadly for Sanjay, writes Dr Pachauri, “the excitement got the better of him, before he could even get started”.

Boken som heter Return to Almora utgavs häromdagen på ett indiskt förlag.

Mer att läsa finns på
Climate Audit
Watts Up With That?


Problemet är inte klimatet utan bristen på energi

2009-12-05

Professor Kjell Aleklett höll i mars ett föredrag på universitetet i Aberdeen om tillgången på olja och gas. Hans perspektiv är oroande. Konsekvenserna kommer är märkas inom några år. Kanske blir det så fort som ekonomin kommer fötterna igen omkring 2014. Om några år kommer det bara finnas olja kvar på ett ställe: Irak. När den fossila förbränningen minskar sjunker också koldioxiden i atmosfären.

Alekletts föredrag filmades och det finns en efterföljande debatt på nätet.

Speciellt intressant är hans skarpa kritik mot IPCC. Han menar i korthet att samtliga IPCCs scenarios förutsätter tillgång till mer olja och gas än det kan produceras. Kol finns det mycket av men sådan energi blir dyr. Kolen är otillgänglig och distributionssystemen är helt otillräckliga. 90 % finns i sex länder, 68 % i USA, Ryssland och Kina. Kolproduktionen når sitt maximum 2025 enligt Aleklett.

I föredraget säger Aleklett:

”IPCC säger att alla fyra utsläppsscenarier, högsta som lägsta, är lika sannolika. Hur mycket olja, naturgas är möjligt att producera? Inte ens IPCC:s lägsta utsläppsscenarie kan inträffa om man förbränner all olja och gas som finns i världen. Vi hamnar under lägsta scenario under alla omständigheter.” (efter 53 min)

”Och utsläppen från kolet? Tar man hänsyn till minskningen av utsläppen från olja och gas i framtiden, så behöver man förbränna fyra gånger så mycket kol som finns i världen idag om IPCC:s värsta scenarier ska inträffa.” (efter 55 min)

I början av november höll Aleklett med medarbetare en föreläsning på riksdagen. Mikael Höök pratade om ”Kol och klimat – är IPCCs utsläppsscenarier relevanta?” Ett par citat från hans OH:
– Samtliga scenarier förutsätter en radikal ökning av användningen av fossil energi
– Peak oil, peakgas, peakcoalär inte förenliga med utsläppsscenarierna

Mer information finns på Global Energy Systems vid Uppsala Universitet och på Kjell Alekletts egen blogg.


Stämmer IPCCs klimatmodeller?

2008-10-24

Daniel skriver i en kommentar: ”Det vi är intresserade av är ju i vilken grad människan är ansvarig. Klimat kommer vi alltid ha, det måste vi lära oss leva med, men jag vill veta hur vi människor påverkar klimatet. Hur kan vi veta något om det?

Det förfaller ganska uppenbart att människan påverkar klimatet. Det sker dels genom utsläpp av växthusgaser, men också genom odling, skapande av städer, mm. Den intressanta frågan är hur klimatet har förändrats och kan tänkas komma att förändras, vilken betydelse människans inverkan har haft och vad som kan göras för att minska förändringar som skapar problem för människor, och naturen.

Klimatmodellerna används för att studera interaktionen mellan faktorer som påverkar eller utgör klimatet. När en modell kan simulera förhållandena mellan de faktorer som påverkar är det tänkt att modellen också ska kunna förutsäga hur klimatet kan komma att förändras. Det finns många olika klimatmodeller som simulerar olika delar av klimatet , men också modeller som ska hantera det globala klimatet.

Modellerna förutsätter givetvis att de data som bearbetas är rimligt riktiga. Och det är ett stort problem. Mätresultat ska mätas på ett kompatibelt sätt under en längre tid och det måste också vara möjligt att bedöma hur dessa mätresultat kan tänkas förändras framöver för att det ska vara möjligt att beskriva det framtida klimatet. Dessutom måste givetvis de samband som byggs in i modellprogrammet vara riktiga och även gälla under den tid prognosen ska omfatta. En av många omdiskuterade temperaturer har mätts på olika sätt under den tid som gått och att dessutom miljön runt mätutrustningen har förändrats och därmed inverkat på mätresultaten.

BBCs miljöanalytiker beskrev i maj hur experterna på klimatprognoser bedömer sin förmåga. En ledande expert, professor Julia Slingo säger till BBC: – ”We’ve reached the end of the road of being able to improve models significantly so we can provide the sort of information that policymakers and business require”. Professor Andrew Watson vid University of East Anglia, säger att “that basic science on the carbon cycle is too poorly understood to make a meaningful contribution to models”.

Att göra förutsägelser om hur omfattande komplexa system kan komma att förändras är svårt. Climat4you har en läsvärd artikel om väder- och klimatprognoser under avsnittet Forecasting.

I början av 2008 presenterade två experter på prognoser, Kesten C. Green och J. Scott Armstrong en analys av IPCCs senaste klimatmodell. Resultatet var förödande för IPCC. Slutorden i deras sammanfattning:

The forecasts in the Report were not the outcome of scientific procedures. In effect, they were the opinions of scientists transformed by mathematics and obscured by complex writing. Research on forecasting has shown that experts’ predictions are not useful in situations involving uncertainly and complexity. We have been unable to identify any scientific forecasts of global warming. Claims that the Earth will get warmer have no more credence than saying that it will get colder.

Så intrycket är att det för närvarande inte går att göra matematiska modeller som förutsäger hur klimatet kommer att utvecklas.


Vad är IPCC?

2008-09-07

Det är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) som ger ut den omtalade rapporten om hur klimatet ändras, senast I slutet av förra året.

Vad är IPCC för något? Är det ett forskningsinstitut? Hur väljer de ut vilka forskningsresultat de ska ta med i sina rapporter?

IPCC, som fick Nobelpriset förra året, beskriver sig själva på detta sätt:

The IPCC is a scientific intergovernmental body set up by the World Meteorological Organization (WMO) and by the United Nations Environment Programme (UNEP). Its constituency is made of :

  • The governments: the IPCC is open to all member countries of WMO and UNEP. Governments of participate in plenary Sessions of the IPCC where main decisions about the IPCC workprogramme are taken and reports are accepted, adopted and approved. They also participate the review of IPCC Reports.
  • The scientists: hundreds of scientists all over the world contribute to the work of the IPCC as authors, contributors and reviewers.
  • The people: as United Nations body, the IPCC work aims at the promotion of the United Nations human development goals

IPCC skriver även ”The IPCC is a scientific body”, men också ”Because of its intergovernmental nature, the IPCC is able to provide scientific technical and socio-economic information in a policy-relevant but policy neutral way to decision makers.”

Vad betyder detta? Ja, IPCC är inte ett organ där vetenskapsmän kommer samman för att fastställa vad man är överens om och vad man har olika meningar om.

I stället är IPCC ett internationellt organ dit regeringen sänder representanter som de har förtroende för. Dessa representanter fastställer sedan arbetsprogram vad man vill veta och vilka forskare som ska engageras att redovisa kunskapsläget.

Och det är givetvis inget fel i det. Klimatet är ett gemensamt problem för alla världens regeringar och det är nödvändigt att de kommer samman och kan ta ställning vad som bör göras baserat på ett underlag de anser har relevans.

Så fungerar det också i Sverige, där riksdag och regeringen tar ställning till hur forskningsmedel ska fördelas och låter forskningsråd med handplockade forksare och politiker bestämma vilka forskare som ska få pengar.

Men problemfritt är det inte. Det visar ett meningsbyte mellan två ledande klimatforskare aktiva inom IPCC.

Professor John Christy menar bl.a. att IPCCs styrning innebär att skeptikerna, de som tycker annorlunda och ifrågasätter det som andra anser är sant, inte får komma fram med sina forksningsresultat. Christy är expert på klimatmätningar med satelliter och är starkt kritisk till IPCCs modeller. Kunskapen om klimatet är mer begränsad än vad som framkommer av IPCCs rapporter. Dessutom finns det ett systemfel, skriver Christy:

However, there is a fundamental flaw with this thinking.

You see, every modeller knew what the answer was ahead of time. (Those groans you just heard were the protestations of my colleagues in the modelling community – they know what’s coming).

In my view, on the other hand, this persuasive image is not a scientific experiment at all. The agreement displayed is just as likely to do with clever software engineering as to the first principles of science.

The proper and objective experiment is to test model output against quantities not known ahead of time.

BBCs presentation av Christy:

John R Christy is Professor and Director of the Earth System Science Center at the University of Alabama, Huntsville, US

He has contributed to all four major IPCC assessments, including acting as a Lead Author in 2001 and a Contributing Author in 2007

Mot det replikerar Professor Martin Parry, Co-chair, IPCC Working Group II. Han säger att politikerna inte lägger sig i (men ”[is] making suggestions that would genuinely help its remit or focus.”) Samtidigt så har IPCC valt ut 600 forskare att medverka i rapporten av den 6000 som nominerats. Hur gjordes det urvalet? Och den sammanfattande policyrapporten faställer regeringsrepresentanterna – inte forskarna.

BBCs presentation av Christy:

Professor Martin Parry is currently co-chair of IPCC Working Group II, and has been a lead author on all its earlier assessments.

Perry är verksam vid engelska SMHI Met Office, Hadley Center.

Hur kan då IPCCs resultat bedömas? Man skulle kunna tro att regeringar skulle föredragit att dra en slöja över problemen och ägna sig åt att samla in skatter och dela ut pengar som de brukar göra. Nu vill politiker i många länder i stället ta resurser från dagens väljare för att lindra problem de menar kommer i framtiden och drabbar väljare som inte har rösträtt idag. Nog verkar det som om att snäva politikerintressen inte begränsar forskarnas vetenskapliga arbete.

IPCC hävdar att deras rapport redovisar en koncensusuppfattning, att klimatforskarna i stort sätt är överens om det man redovisar i sin rapport. Men det finns forskare, och andra, med avvikande uppfattningar. Hur ska man se på dem?

Det är klart att det är intressant om forskare kan få resultat som strider mot IPCCs slutsatser accepterade av en vetenskaplig tidskrift eller på motsvarande sätt. Däremot är uppfattningar av vetenskapsmän som redovisas på annat sätt av mer begränsat värde. Och allmänt tyckande, som möjligen kan förekomma i denna blogg, ska kanske inte tillmätas något värde alls.


Hur är det med den globala temperaturen?

2008-09-07

Jordens temperatur har ökat med 0,74 grader på hundra år, snabbare under senare tid och vid nordpolen.

Haven blir varmare och glaciärer smälter. Under perioden 1961-2003 steg haven med 1,8 mm/år, men med 3,1 mm/år sedan 1993. Det varmare vattnet  tar mer utrymme och förklarar 57 % och smältande landisen 28% av stigningen.

Satelliter rapporterar att den arktiska isen har minskat med 2,7% per decennium.

Det framgår av den rapport som FN-organet IPCC la fram förra året. Vetenskapsmännen lär vara eniga om utvecklingen. I många länder tar politiker beslut för att stoppa en skenande utveckling med drastiska effekter för var och en runt hela klotet. 

Ändå pågår det en diskussion om vad det är som händer och vad utvecklingen kräver. I demokratier är vi alla ansvariga för utvecklingen och bör efter förmåga försöka förstå och göra det som är nödvändigt.

Vid amatörmässig läsning av rapporten kommer frågor:

–         Varför skrev IPCC i förra rapporten för fyra år sedan att den globala temperaturen ökat med 0,6 grader på 100 år? Var det fel? Kan också 0,74 grader vara fel? 

–         Är 0,74 grader en allvarlig ökning? Vad har det fått för konsekvenser? Och har inte värmen gått upp och ned tidigare? 

–         Värmen har inte ökat stadigt sedan 1850, visar rapporten. Under 1900-talets första decennium sjönk världstemperaturen med ca 0,3 grader enligt IPCC. Under 1940-talet, sjönk den med ca 0,2 grader. 

–         Hur vet man att det den globala temperaturen ökat med just 0,74 grader. Det är så exakt. Hur har man mätt? Kunde man mäta på samma sätt för hundra år sedan?

I rapporten finns det uppgifter om mätningarna (s 32). IPCC har dammsugit vetenskapssamhället och hittat 29.000 dataserier i 557 rapporter. Ett kvalitetskriterium är att serierna ska omfatta minst 20 år. Det verkar vara lite kort tid när man talar om klimat, då klimat ofta definieras som stabila förändringar som skett under 30 år. Dessutom ska rapporterna visa en signifikant ”riktning”. Det innebär att rapporter om klimatet som inte visar någon påtaglig förändring har sållats bort! Är inte det märkligt?

En annan märklighet är att, enligt kartan, så kommer inte en enda av dataserierna från Kina, Indien, Brasilien, Norra Afrika, Arabländerna eller Grönland! De allra flesta kommer från västra USA och ett litet område på Antarktis.

Hur kan man då beräkna den globala temperaturen? 

Det finns många frågor som söker svar. Kanske kan bloggens läsare ge tips.


%d bloggare gillar detta: