Israelisk diplomat tackar Sverige för erkännandet av Palestina

2014-10-27
En israelisk fd toppdiplomat, Alon Liel, tackar Sveriges regering för beslutet att erkänna staten Palestina.

Han anser att den israeliska regeringens politik skapar stora hinder, t.ex. bosättningspolitiken. som gör det  svårt att få ett slut på konflikten.

Sveriges beslut är helt avgörande för en rättvisa och fredlig samvaro baserad på 1967 års gränser. Det är bara genom att erkänna dessa gränser som kan förhindra att Israel halkar ned i apartheid där Västbanken stryps av varje ny bosättning och varje väg som endast får användas av israeler respektive palestinier.

Alon Liel: ”Internationellt erkännande av staten Palestina är grunden för förhandlingar. Jag uppmanar våra vänner i det internationella samfundet att ansluta sig till den svenska regeringen och ta samma modiga steg. Den svenska rösten, som ger detta stöd för fred i båda nationerna, är helt avgörande”

Den nuvarande ockupationen omfattar expansion av bosättningar, begränsning i tillgången på vatten, begränsad rörelsefrihet på Västbanken och mellan Gaza och Västbanken.

Alon Liel: ”Vid starten på det judiska året, vill jag än en gång uttrycka min stora tacksamhet till den svenska statsministern för hans ställningstagande som en sann vän till Israel.”

(Alon Liel har varit ”director general of Israel’s ministry of foreign affairs” och Israels ambassadör i Sydafrika)

EU states should follow Sweden on Palestine

JERUSALEM – There are moments in the life of a diplomat in which one is obliged to abandon diplomatic conduct and to say what’s on one’s mind loud and clear.

This period defines such a moment.

After years of diplomatic service on behalf of the state of Israel in addition to years of struggle in defence of Israel’s reputation, there is no doubt in my mind that the 47-year long occupation of Palestine poses the gravest threat to the state of Israel today.

I also have no doubt that the answer to this threat has laid before us for many years: two states – Israel and Palestine – as defined by the 1967 borders.

In this light, as an Israeli citizen who loves and believes in his country, I extend my most sincere gratitude to the Swedish prime minister and members of the new Swedish government on their decision to recognise the state of Palestine.

Some people prefer to defer recognition, in the belief that recognition of a Palestinian state needs to come as a result of Israeli-Palestinian negotiations, and not serve as a starting point for them.

I believe that they are wrong.

The Israeli government has adopted a policy that places substantial barriers in the way of any potential means of ending the conflict.

Such policies are made manifest in the ongoing expansion of civilian settlement and illegal outpost construction, and in the refusal to earnestly sit at the negotiating table having accepted legitimate Palestinian demands.

In such a situation, conditioning a sovereign Palestinian state on the successful completion of negotiations, in effect indirectly perpetuates the continuation of the occupation, indefinitely.

The loud and clear voice of Sweden
The voice of Sweden, upon making its decision in support of just, peaceful lives for both nations in the region, is absolutely critical.

To my Israeli friends who will read this today, I assure you, there is nothing to fear in regard to recognition of a Palestinian state along the 1967 borders. On the contrary!

Only the establishment of such a state can ensure the continued existence of a sovereign state of Israel along the Green Line.

Only such recognition will save us from our continued deterioration down the slippery slope of apartheid that threatens to strangle the West Bank with each new settlement and separate road for Israelis and Palestinians.

International recognition of a Palestinian state does not mark an end to negotiations, but rather their beginning.

Negotiations under such circumstances would take place between two sovereign recognised entities, rather than between an occupying country and the population under its control.

I beseech our friends in the international community to join the Swedish government in taking this brave stride.

Israelis and Palestinians alike have no more time to waste before further lives are lost or severely compromised.

Occupation
The characteristics of the ongoing occupation include settlement expansion; limited water resources and access to Palestinians; restricted freedom of movement in the West Bank, and between Gaza and the West Bank; and the all-encompassing military occupation.

These elements paint the reality in the region today, and will continue to do so if nothing changes.

But we cannot change this reality on our own. We require the help of our true friends in the international community who are ready to recognise the legitimate rights of Palestinians as being equally important as those of Israelis.

Only when our friends take this firm stance will there be a possibility to affect change within the Israeli position and to bring us all closer to an end to the occupation and the conflict at large.

Upon the start of the Jewish New Year, I again extend my most deep gratitude to the Swedish PM for his role as a true friend of Israel.

I hope that throughout this year many other members of the international community will join Sweden in recognition of a sovereign Palestinian state alongside a sovereign Israeli state, and in support of a just, fair agreement for both nations.

Annonser

Det är dags för en ny maktutredning

2014-10-26
Bo Rothstein lägger fram ett väl motiverat förslag om en ny maktutredning på DN Debatt. Det är utan tvekan mycket stora förändringar som skett de senaste 25 åren.
 
Fundamentala förändringar. Omvandlingarna sedan maktutredningen 1990 är stora: EU-inträde, försvagade partier, organ som begränsar riksdagens makt, stor invandring, sammansmältning av politiska och ekonomiska eliter. Det behövs en ordentlig genomlysning i form av en ny maktutredning, skriver Bo Rothstein.
 
Förutom dessa uppenbara förändringar kan man argumentera för att det i Sverige sedan 1990 skett ett antal skiften som på ett mera djupgående sätt har förändrat maktstrukturen i landet. Ett sådant gäller nedmonteringen av systemet med ett institutionaliserat direkt och starkt inflytande från de dominerande intresseorganisationerna i samhället inom politik och förvaltning. Detta korporativa system, som dominerade svensk politik från 1930-talet fram till början av 1990-talet, hade förvisso sina belackare men frågan är vad det har kommit att ersättas med. Mycket tyder på att det skett en omvandling till förmån för mer dold lobbyism där ett maskineri av konsulter och pr-byråer engagerats för att påverka politiska beslut. En fråga är om denna pr- och lobbysfär tillsammans med en alltmer medialiserad politik och en tidningsbransch i ekonomisk kris har skapat helt nya politiska maktförhållanden i Sverige.
Man kan också argumentera för att vi har fått allt fler organ som är till för att direkt eller indirekt begränsa de politiska partiernas och den parlamentariska majoritetens makt. Vi har en fristående centralbank, en fristående riksrevision och mera självständiga domstolar som har större möjligheter att förklara av riksdagen antagna lagar som stridande mot grundlagen och därför ogiltiga. Till detta kommer naturligtvis både EU-domstolens och EU-kommissionens inflytande. De folkvalda politikerna aktionsradie förefaller därmed ha blivit alltmer kringskuren.
Ytterligare en förändring är att den ekonomiska ojämlikheten ökat kraftigt och mera så i Sverige än i jämförbara länder. Vi har också fått en mera tudelad arbetsmarknad där många numera har tillfälliga anställningar, vilket kan kopplas samman med en minskande facklig organiseringsgrad. En annan viktig förändring är att det förefaller ske en sammansmältning av den politiska och ekonomiska eliten i Sverige. Ett exempel på detta är den tämligen omfattande trafiken med personer som från att innehaft höga politiska uppdrag eller höga positioner inom den offentliga förvaltningen går direkt över till att arbeta för olika företag eller bransch- och intresseorganisationer som är kopplade till det just det politikområde där man tidigare har haft sitt uppdrag som tjänsteman eller politiker.

Rothstein skulle också kunnat nämnt mångfalden av NGOer som ger särintressen stort inflytande, delvis beroende på att de finansieras myndigheter inom samma område. Myndigheten och NGO samverkar för att stärka varandras maktposition även gentemot den politiska nivån.


Fram för en minoritetsregering

2014-08-24
Christian_Lundeberg

Christian Lundeberg ledde en samlingsregering under tre månader för att upplösa unionen med Norge.

En majoritetsregering bestående av ett parti vet att den får igenom sina beslut i riksdagen och kan i lugn ordning förklara sina avsikter, motiv och tänkta konsekvenser. Oppositionen kan ta ledigt och eller förbereda sig på nästa val. En sådan regeringen blir lätt egenmäktig och brister i lyhördhet. Fyra år i karantän för oppositionen kan räcka för att resultatinriktade politiker ger upp och lämnar in. Ur demokratisk synvinkel är det inte en idealisk lösning.

En majoritetsregering bestående av flera partiet är i ett demokratiskt perspektiv riktigt dålig. Varje partierna måste vara vagt när de redovisar sina ståndpunkter. De vill ju inte visa vad de inte fått igenom i förhandlingar med övriga partier. Det är så hemligt att inte ens den egna riksdagsgruppen får insyn i förhandlingarna. Oppositionen är helt frikopplad.

Den bästa formen av regering är minoritetsregering. Då återförs besluten till riksdagen. Fler personer blir direkt involverade när beslut tas av hoppande majoriteter. Därmed kan flera personer utanför partiledningarna få veta vad som är på gång, inverka på förhandlingarna och delta i debatten om konsekvenserna av olika förslag.

Minoritetsregeringen är också det vanliga i svensk senare historia. Från 1900-1936 var det antingen en minoritetsregering eller en expeditionsministär. Sedan kom krigsåren 1936-1945 med samlingsregeringar, men efterföljdes igen av minoritetsregeringar till 1951. Då bildade (s) och bondförbundet regering fram till 1957.

Efter denna period då folkhemmet byggdes följer en lång period av blandade majoritets- och minoritetsregeringen. Antalet minoritetsregeringar är dock varit det vanliga, 14 st. Majoritetsregeringarnas antal är bara 6 st.

Det bästa lösningen för Sverige och för demokratin är att det största partiet får bilda regering och ta ansvaret för att skapa majoriteter för olika förslag. Frågor som nu hamnat i långbänk kan få en lösning, t.ex. att skapa goda förutsättningar för ny kärnkraft.


Miljöprofessorer begär politisk makt

2014-05-10

På DN debatt (”Bannlys alla politiska beslut som ger mer klimatutsläpp” 2014-05-10) går ett antal makthungriga professor till angrepp mot demokratin. De begär att få vetorätt mot politiska beslut som tas i riksdagen och andra politiska församling. Det är miljöfascister som manar till strid.

”Politikens sätt att lösa svåra problem måste prövas mot erfarenheten – klarar man av att uppfylla de krav vi står inför?  Politikens sätt att lösa svåra problem måste prövas mot erfarenheten – klarar man av att uppfylla de krav vi står inför? Att svara att vi får nöja oss med det politiska system vi har räcker inte om klimatkrisen går mot katastrof, vilket många tecken tyder på. ”

Vilka områden inom politiken vill professorerna avgöra? I artikeln nämner de skolpolitiken, infrastrukturen, försvaret, energin, Vattenfall, Östra länken, transporter, importen. Får de inte beslutanderätt inom politiken så hotar de med sina studenter: ”Studenternas förtroende för politikerna är inte förbehållslöst: man önskar en reformering av politikens spelregler”.

Tankarna går till Maos kulturrevolution 1966. Då använde Mao studenterna för att få än mer makt. Nu hotar professorerna med att engagera sina indoktrinerade studenter att ta itu med demokratin och överföra makten till miljöprofessorerna.

Vad har fått miljöprofessorerna att skriva sitt upprop just nu? ”Enkäter bland dem visar att en majoritet inte längre tror att den globala temperaturökningen under detta sekel skall kunna begränsas till 2 eller ens 3 grader.” Det går inte att lita på professorer som styrs av enkäter om studenters oro.

Att det är makten det handlar om blir tydligt. Miljöprofessorerna nämner inte kärnkraften, trots dess möjlighet att minska utsläppen. Kärnkraften är ett lackmustest på om kraven gäller omsorg om klimatet eller krav på makt för att omskapa samhälle.

Den rätta vägen är den rakt motsatta. Miljöaktivister har idag en motorväg in i det politiska organen. Det finns ingen anledning att ta speciell hänsyn till miljöorganisationernas åsikter. Politiska beslut ska grundas på expertutredningar som tar fram det underlag politikerna vill ha. Intresseorganisationer, NGO, bör exkluderas från det politiska beslutsfattandet. De har idag alltför stora möjlighet att kasta in grus i beslut om byggande av vägar, bostäder, industrier och åtskilligt annat.

Frågan bör ställas om det inte finns för många miljöprofessorer. Stiftelsen Mistra fick sitt kapital från löntagarfonderna 1994. Sedan dess har de betalt ut 2,7 miljarder till miljöforskningen (http://www.mistra.org/om-mistra/kapitalforvaltning.html). Energimyndighetens stöd uppgift till 1,3 miljarder per år (https://www.energimyndigheten.se/Forskning/).

Vore det inte bättre att den akademiska forskningen var fri och själv avgöra vad det ska forskas om?


Finn felen i artikeln om klimatet på DN Debatt

2014-04-13

Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, skriver på DN Debatt: ”Det svenska exemplet visar vägen för världen”. Finn felen i han artikel. Här är en lista att börja med:

1. ”uppvärmningen sker och att den med allra högsta grad av säkerhet beror på mänsklig aktivitet.

– Ingen uppvärmning sedan 1998, 17 år! Uppvärmningen pågick i 1975-1998, i 23 år, avkylning dessförinnan 1940-1975 i 35 år. Uppvärmning 1910 -1940 utan höjd CO2-halt.
– Modellerna visar en fortsatt uppvärmning. Verkligheten säger att det är fel. Modellerna kan inte förklara uppvärmningen 1910 -1940.
– Då ökad CO2-halt uppenbarligen inte styrt temperaturen under sedan 1910 så måste förändringarna i allt väsentligt ha annan förklaring.

2. ”Utbredningen av djur, växter och hela ekosystem förändras, skördar av vissa grödor minskar och vattenknapphet på grund av klimatförändringar börjar.”

– Det finns inge belägg för att utbredning av djur och växter minskar. I Sverige har antalet arter ökat. Ingen art har försvunnit. Vissa grödor har minskat, men fler har ökat. Matproduktionen är större än någonsin.

3. ” Klimatmodeller visar…”.
– Modellerna har inte kunnat förklara någon av de förändringar av klimatet som skett.

4. ”globalt problem kommer det krävas global handling”, ” För att undvika klimatförändringar långt bortom 2 grader behövs långtgående internationellt samarbete.”

– Miljöproblemen är radikalt olika åt på olika platser och måste därför hanteras lokalt.
– Det är mycket osannolikt att alla världens länder kommer överens om långtgående åtgärder och sedan följer det överenskomna. Avvakta på internationella avtal hindrar lokala initiativ nu.

5. ”Alla alternativ kan behövas”

– Och ändå nämns inte kärnkraft! Det visar att inte heller forskare tycker att CO2-halten är så viktig utan de vill ha ett annat samhälle.

6. ” vi behöver är inte många styrmedel utan starka styrmedel som gör det dyrt för företag och individer att släppa ut växthusgaser”

Thomas Sterner vill ha ett annat samhälle och vilseleder politiker och opinion med felaktiga uppgifter.

7. ” Sverige har visat att det går.”

Sverige har kunnat införa höga koldioxidskatter för att miljörörelsen har lyckats vilseleda så många, främst genom det stora antalet miljöpartister i massmedia . Befolkningen i andra länder har blivit allt mindre oroade. https://hansiwanbratt.wordpress.com/2014/03/16/svenskarna-mest-skramda-av-klimatforandringarna/

8. ”Utvecklingen för förnybar energi går oväntat fort, inte minst i Tyskland”
– Tyskland energiwende är ett misslyckande, som undertrycks av problemen med den ryska gasen. Stopp för kärnkraft, men kolanvändning.
– Förnyelsebar energi är dyrare energi. Det är därför den behöver subventioner.

9. ” IPCC-processen, men jag tycker trots allt att det är en ganska fin process”
– IPCC-processen har vänt forskningen upp och ned. Utgångspunkten är att påvisa hur människan inverkar på klimatet och ta fram lämpliga åtgärder. Men människan påverkar inte klimatet i nämnvärd grad. Och IPCCs rekommendationer efterlevs inte.

10. ”angeläget med ett närmare samarbete mellan arbetsgrupperna”
– IPCC-processen syftar till att vaska fram en gemensam syn på alla frågor som berörs av klimatet. När resultatet av IPCCs arbete är så dåligt, bör IPCC läggas ned och ersättas med den vanliga fria forskningen inom universitetsvärlden.
– En förklaring till att IPCC misslyckats är att processen har fått forskare att ta ställning till politiska frågor. Det har gjort att IPCCs förslag haft dålig verklighetsförankring.


En otroligt korkad miljöpartist!

2014-04-02

Detta är bland det roligaste som finns på Youtube! Intervjun laddades upp på Youtube 12 juni 2013. Och hon sitter i kommunstyrelsen i Vingåker som representant för Mp.

Märkligt nog har Pernilla Hagberg citerats både här och där. Bara under senaste veckan har 23 bloggar hänvisat till Hagberg.


Piratpartiet stoppas i SVT

2014-04-02

Märkligt nog får inte Piratpartiet vara med i den kommande partiledardebatten i SVT inför EU-valet. Alla andra partier med representanter i EU-parlamentet delar i debatten.

Det gjorde att jag skrev ett brev till SVT:

Det är helt obegripligt att SVT inte bjuder in Piratpartiet till debatten inför EU-valet när Piratpartiet har en vald representant i parlamentet. Det måste ni ändra på. SVT bryter mot sina regler om inte alla partier i parlamentet får delta.

Nu har SVT svarat:

Hej Hans

Tack för ditt mejl.
SVT har en policy för partipresentation i våra slutdebatter.
Partier som sitter i det parlament dit det ska väljas nya ledamöter deltar i dessa debatter.
För Piratpartiets del handlar det om att representant från partiet kommer att delta i den avslutande debatten 23 maj inför EU-parlamentsvalet.
Vad gäller den partiledardebatt som äger rum i Agenda 4 maj kommer det inte att deltaga någon representant från Piratpartiet eftersom partiet inte är representerat i den svenska riksdagen.
Det är en allmänpolitisk debatt där en del kommer att handla om Europapolitik, men då med utgångspunkt i det svenska riksdagsarbetet.

Skälet till den här ordningen, oavsett om det är val till riksdagen eller EU-parlamentet är att det i dessa debatter finns inslag av ansvarsutkrävande moment – partier ska stå still svars för det arbete de presterat i parlamentet i relation till de löften de gav inför föregående val.

Med vänlig hälsning,

Robert Olsson
Programdirektör
Programme Director News and Current Affairs

Det ser mörkt ut för Piratpartiet. SVTs beslut gör att många inte kommer att se Piratpartiet som ett realistiskt alternativ i EU-valet. Måtte detta beslut kritiseras i Granskningsnämnden, men det kommer för sent. Det bästa sättet att protestera mot SVT är att helt enkelt rösta på Piratpartiet i EU-valet.


%d bloggare gillar detta: