Döljer DN Hans Bergströms klimatartikel?

2009-12-31

DNs förre chefredaktör Hans Bergström skriver i dag en ”Ledare signerat” i DN med rubriken ”Efter FN-fiaskot”.  Trots den prominenta placeringen av artikeln så har inte DN publicerat den på DN.se!! Varför? Strider den mot DNs alarmistiska klimatkampanj?

Artikel är läsvärd. I korthet summerar Bergström Climategate och drar slutsatsen att IPCC-kretsen förverkat allt förtroende och bör ersättas av en öppen vetenskaplig diskussion.  FN-spåret är kört, skriver Bergström. Det bör ersättas av en tävlan mellan länder om att utveckla och introducera ny energiteknik.

Hans Bergström har givetvis rätt.  Alla med ansvar för energifrågor vet att vi kommit in i en tid med allt dyrare fossilenergi. Ökade kostnader skapar förändringstryck. De länder som hanterar energin bäst kommer att utvecklas bäst och blir ett föredöme för andra.  FN innebär byråkratisering och tyvärr även till korruption inom FN (”Irak stämmer för FN-korruption”,”Ahlenius: Omfattande korruption i FN”, ”FN-staten och de sju rövarna” ) och i de länder som mottar biståndet.

Tillägg:

Bloggen Toxiska epistlar har vänligen skrivit av inledningen på Hans Bergströms artikel och därifrån har jag hämtat denna text:

”Det gäng som har bildat kärnan i FN:s klimatpanel, IPCC, har agerat på ett sätt som är vetenskapligt fullständigt oacceptabelt. Forskarna i fråga har manipulerat data för att få dem att stämma med deras aktivitstiska övertygelse, ”to hide the decline” (i temperatur) som det heter i ett av de beryktade mejlen. De har hellre förstört grunddata än överlämnat dem till det övriga forskarsamhället. Högkvalificerade forskare som den svenske professorn Wibjörn Karlén, expert på temperaturförändringar i arktiska områden, har nekats tillgång till klimatpanelens data för att kunna jämföra med sina egna. FN-gänget har systematiskt sökt hindra att vetenskapliga tidskrifter publicerar manus från forskare med andra data eller slutsatser. En forskare i nätverket tog på sig uppgiften att rensa Wikipedia från allt som kunde störa beskrivningen av en unik och katastrofal uppvärmning av jorden. Bland annat utraderade han medeltidens värmeperiod från historien.”

Tillägg 2:

Nu finns hela texten på TheClimateScam, inlägg 43. Tack för det.

Tillägg 3 (100101):

Satt just och skrev ett brev till Peter Wolodarski på DN om att Hans Bergströms text inte publicerats på DN.se. Men nu finns den där!

Frågan är om det inträffade var ett slarv eller en medveten handling.  Det var ju inte bara artikeln som stoppats utan Hans Bergström ströks även i listan över ledarredaktionens medarbetare. Men nu är han med i den listan igen, skönt nog.

Ledarsidan har tidigare skrivit klokt i klimatfrågan och därmed helt i opposition till tidningens vetenskapsredaktion. Det vore intressant att få veta mer om den interna klimatdebatten på DN.



Kan man lita på DN?

2009-12-21

Det går i vart fall inte att lita på DN Vetenskap. Det är givetvis inte så att allt är fel, men däremot att vetenskapsredaktionen uppenbarligen driver en dold kampanj och avstår ifrån att rapportera om sådant som strider mot kampanjens mål.

I denna blogg finns det en rad konkreta exempel på vilseledande uppgifter:
Har DN fel om Grönlandsisen?
Magplask av DN i Arktis igen!
DN och SvD har fel om nordpolen
DN-fel om metangasen i Sibirien
Nordpolens is växer
Smälter isen på Grönland – eller är det tvärtom?
När var Nordpolens is ”normal”?
Smälter isen på Antarktis?
Vad händer med isen vid Nordpolen?
Skriv på klimatuppropet till Fredrik Reinfeldt inför Köpenhamnsmötet!
Smälter havens isar?
Vad är IPCC?

Professor Roland Granqvist har gjort en genomgång av DNs skriverier om Antarktis och visar på DNs ensidighet. Han tar också upp ämnet på Newsmill: Kan man lita på klimatrapporteringen?.

Förmodligen är det så att Karin Bojs och de övriga på vetenskapsredaktionen är övertygade om att katastrofen är nära och därför tycker det är rätt att driva opinion. Och det har DN givetvis rätt att göra. Men konsekvensen blir att DNs goda rykte smutsas.


Kan man lita på Wikipedia?

2009-12-21

Givetvis kan man inte lita på Wikipedia till 100 %. Man måste vara skeptiskt i förhållande till all information man får. Stämmer det nya med vad man (tror) sig redan veta? Är det troligt att källan har kunskaper i ämnet? Vill källan påverka i stället för att upplysa?

Tanken med Wikipedia är att det finns fler kunniga personer som gärna engagerar sig för att sakligt informera än personer som vill påverka andra genom att ge avsiktligt felaktig information eller som genom okunskap felinformerar läsarna. Så här svarar Wikipedia själv på rubriken fråga.

Ibland fungerar det inte helt smärtfritt. Ett omtalat exempel gäller Global Warming i engelska Wikipedia. Det pågår en engagerad, för att inte säga delvis ilsken, debatt Den handlar t.ex. hur artikeln ska att ta upp kritiken mot IPCCs beskrivning av klimatet och scenarior om det framtida klimatet. Ett annat ämne är vad artikeln ska redovisa vad som kommit fram i ClimateGate.

Denna typ av diskussioner är helt naturliga mot bakgrund av hur artiklarna i Wikipedia utvecklas.
– Alla får skriva ny text och rätta i andras.
– När författare är oense så ska det normalt hanteras genom att man söker hitta en gemensam text eller redovisa de olika uppfattningar som finns.
– I sista hand kommer valda administratörer vidta åtgärder, t.ex. ta bort klotter, och skrivskydda sidor blockera användare.

Det finns några relativt enkla grundprinciper för de texter som publiceras i Wikipedia. I debatten om Global Warming är det lätt att se att många föreslagna texter inte alls håller måttet, men andra fall känns tveksamma.

Hur är det med Svenska Wikipedias artikel om Global uppvärmning? Diskussionsfliken visar att meningsbrytningarna pågått i flera år och fortsätter.

Det finns åtskilliga sakuppgifter att korrigera och komplettera i artikeln, men först måste artikeln kompletteras med källhänvisningar för de uppgifter som lämnas.  Det är också olämpligt att använda dagstidningsnotiser som källor.

Mer problematiskt är det med källor som inte är allmänt tillgängliga. Det måste ju vara rätt att hänvisa till en källa som Science, men det innebär att uppgifterna i Wikipedia bara kan kontrolleras av dem som har tillgång till källan.  Det rör en större fråga nämligen att en så stor del av den forskning som finansieras av allmänna medel inte görs tillgänglig för allmänheten. Det minskar allmänhetens förståelse för den vetenskapliga processen och ger utrymme för allehanda rykten.


Summering av klimatmötet: fullt godkänt

2009-12-19

Resultat av klimatmötet i Köpenhamn blev riktigt bra. Man fattade inga bindande beslut. Kyotoavtalet lever ytterligare några år vilket inte stör så mycket eftersom det inte ändå inte efterlevs. Ett antal länder sa att de tänker ge bidrag till de minst utvecklade länderna. En del kommer inte betalas ut. Andra bidrag var redan beslutade men kallades då något annat.

Nu kan forskningen fortsätta att kartlägga hur klimatet kan komma att utvecklas och de influeras av antropogena och andra faktorer. De forskare som utnyttjat sin ställning för att kampanja för sin egen politiska värdering, kan – förhoppningsvis – återgå till att ta reda på klimatets mekanismer och konsekvenser. Forskarnas uppgift måste bli att redovisa sina resultat – inkl allt underlag – för allmänheten och dess politiker som har att värdera olika forskares resultat och ta beslut om åtgärder.

Den viktigaste uppgiften för forskarna är klarlägga hur koldioxiden inverkar på klimatet. Alla är överens om att koldioxiden i sig har en minimal inverkan. Däremot är det fortfarande oklart vad denna initiala begränsade värmeökning betyder för att initiera andra klimatfaktorer, t.ex. mängden vattenånga i atmosfären och olika typer av moln ökar och minskar värmen.

Klimatadministratörerna i FN, i regionala och nationella organ, kan dra lärdomen att det är meningslöst att ”lösa” klimatfrågan genom gigantiska konferenser. Hur kunde man tro att det skulle vara möjligt att ”ställa om” världen genom att dra ihop ledarna för världens länder under några dagar. 41.000 personer skulle ha rätt att närvara. Absurt.

Dessutom var en stor del, kanske huvuddelen, av de närvarande ledarna inte demokratiskt valda utan har tagit makten genom våld och bluffande. Makten använder de till att förfölja motståndare och – extra viktigt i detta sammanhang – berika sig genom korruption. För dem handlar det inte om klimatet utan att skaffa sig bidrag att stoppa i egna fickor.

Förutsättningar kommer vara desamma om ett år i Mexico, detta land som påstår sig mer för klimatet än de allra flesta. Men klimatet för människorna i Mexico är uselt. Fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet präglar landet. Kanske vore det bättre att satsa klimatpengarna på de egna innevånarna.

Klimatmötets obestridliga vinnare är Kina. De vill inte minska sina koldioxidutsläpp, de vill inte bli kontrollerade av internationella organ. Kina vill inte underordna sig någon internationell klimatkommission. Kinas taktiska upplägg kvar enkelt. Man övertygade sina vänner i Afrika och Sydamerika om att kräva att Kyotoavtalet ska förlängas eftersom endast ställer krav på en grupp i-länder utan någon som helst möjlighet att reducera utsläppen till den nivå man enats om.

Den kinesiska regimens inställning är lättförstålig. Utan en fortsatt snabb standardstegring vräks den från makten. Det leder troligen till ett sammanbrott av det mångkulturella Kina. Den långsamma demokratiseringen av Kina förutsätter att ledningen själv kan avgöra när, hur och i vilken omfattning den kan vidta åtgärder mot de klimatproblem som landet sedan länge lider av.

Det bästa vore om Köpenhamn blev det sista försöket att i FNs regi vidta åtgärder för ett bättre klimat. I stället blir det enskilda länder och mindre grupper av länder som får ta beslut om vad som ska ske inom det egna området. Dessutom kan de pressa u-länder till åtgärder genom ge bidrag till de åtgärder givarna anser är motiverade och där givarna kan kontrollera att pengarna används på överenskommet sätt.

När FNs roll minskar blir det naturligt att klimatkommissionen IPCC avvecklas. Den centrala styrningen av forskningen kan därmed ersättas av en allsidig forskning där olika forskares ges möjlighet att arbeta utifrån egna hypoteser.

Klimatet är sannolikt inte det stora problemet för jordens folk. Omställningen från fossilsamhället måste börja nu. Kostnaderna för utvinning och distribution stiger radikalt de närmaste åren. Det leder på sikt till minskad stegring av mängden koldioxid, men å andra sidan blir kostnaden för i-länderna enorm.

Denna uppgift måste de varje enskild nation hantera själv. Förutsättningarna är olika vad gäller förbrukning, tillgång till alternativa energiformer, handlingsberedskap hos politiker och i opinionen för att bara nämna några.

I vart fall kan man lugnt påstå att framtiden ser spännande ut.


DN: Fiasko i Köpenhamn
SvD: Stort misslyckande för klimatmötet

Tips för dig som följer klimatkonferensen

2009-12-07

Det bästa sättet att följande händelserna vid FN-konferensen i Köpenhamn är givetvis via Internet. Adressen är http://unfccc.int/.

Förmodligen kommer det pratas ganska lite om klimatet utan främst blir den en diskussion om vem som ska betala hur mycket till vem. Det vore bra med klara besked om kostnaderna för olika handlingsalternativ, men det kommer nog i skymundan.

Den faktiska verkligheten, dvs vad det är som påverkade den globala temperaturökningen 1975-2000 borde diskuteras, inte minst för att det är bra att vara överens om orsakerna för att kunna ta hand om konsekvenserna.

Artikeln på DN debatt av Kjell Aleklett är ett dagsfärskt tecken på bristerna i kunskapsunderlaget. Här är hans slutsats:

Slutsatsen blir att den kolanvändning som IPCC rekommenderat klimatforskare att utgå från när man beräknar framtidens skräckscenarier är orealistisk. Frågan är varför dessa gigantiska utsläpp över huvud taget finns med bland möjliga scenarier. IPCC har ett stort ansvar för att tusentals klimatforskare runt om i världen ägnat år av forskning till att beräkna temperatur ökningar för scenarier som är helt orealistiska. Konsekvensen är att mycket stora forskningsresurser slösas bort till ringa gagn för någon.

DNs vetenskapsredaktion har annars, som framgått på denna blogg, för länge sedan bestämt sig för vad som händer med klimatet och bedriver nu en renodlat kampanjournalistik.  Det kan därför vara bra att följande  bloggaren Maggie Thauersköld Crusell som också är på plast och rapporterar från den motsatta utgångspunkten.

Ett ytterligare tips: Klimatexperternas språk är ofta krångligt, men BBCs ordlista kan vara en hjälp.

Se även:


Problemet är inte klimatet utan bristen på energi

2009-12-05

Professor Kjell Aleklett höll i mars ett föredrag på universitetet i Aberdeen om tillgången på olja och gas. Hans perspektiv är oroande. Konsekvenserna kommer är märkas inom några år. Kanske blir det så fort som ekonomin kommer fötterna igen omkring 2014. Om några år kommer det bara finnas olja kvar på ett ställe: Irak. När den fossila förbränningen minskar sjunker också koldioxiden i atmosfären.

Alekletts föredrag filmades och det finns en efterföljande debatt på nätet.

Speciellt intressant är hans skarpa kritik mot IPCC. Han menar i korthet att samtliga IPCCs scenarios förutsätter tillgång till mer olja och gas än det kan produceras. Kol finns det mycket av men sådan energi blir dyr. Kolen är otillgänglig och distributionssystemen är helt otillräckliga. 90 % finns i sex länder, 68 % i USA, Ryssland och Kina. Kolproduktionen når sitt maximum 2025 enligt Aleklett.

I föredraget säger Aleklett:

”IPCC säger att alla fyra utsläppsscenarier, högsta som lägsta, är lika sannolika. Hur mycket olja, naturgas är möjligt att producera? Inte ens IPCC:s lägsta utsläppsscenarie kan inträffa om man förbränner all olja och gas som finns i världen. Vi hamnar under lägsta scenario under alla omständigheter.” (efter 53 min)

”Och utsläppen från kolet? Tar man hänsyn till minskningen av utsläppen från olja och gas i framtiden, så behöver man förbränna fyra gånger så mycket kol som finns i världen idag om IPCC:s värsta scenarier ska inträffa.” (efter 55 min)

I början av november höll Aleklett med medarbetare en föreläsning på riksdagen. Mikael Höök pratade om ”Kol och klimat – är IPCCs utsläppsscenarier relevanta?” Ett par citat från hans OH:
– Samtliga scenarier förutsätter en radikal ökning av användningen av fossil energi
– Peak oil, peakgas, peakcoalär inte förenliga med utsläppsscenarierna

Mer information finns på Global Energy Systems vid Uppsala Universitet och på Kjell Alekletts egen blogg.


Engerande klimatdebatt i Toronto

2009-12-05

För några dagar sedan var det en mycket bra debatt i klimatfrågan i Toronto. För IPCCs ståndpunkt talade Elizabeth May, ledare för de gröna i Kanada och George Monbiot som är en ledande grönaktivist i England. Monbiot har krävt att chefen för IPCC forskargrupp CRU Phil Jones ska få sparken.

För den IPCC-kritiska sidan talade dansken Bjørn Lomborg, välkänd klimatdebattör och Nigel Lawson, tidigare finansminister oh minister för energifrågor i England.

Publiken fick ta ställning till ett förslag före respektive efter debatten. Tyvärr verkar förslaget inte finnas på debattens webbsida, men det presenteras i inledningen. Debatten pågår i drygt två timmar.


%d bloggare gillar detta: